ASAS-SN-15lh (SN 2015L) var en supernova som var den ljusaste kända supernovan. Dess absoluta magnitud var som högst -23,5±0,1. Den var 200 gånger ljusare än en vanlig supernova, och dess ljusstyrka motsvarade 570 miljarder solar, eller närmare 20 gånger Vintergatans ljusstyrka. Supernovan var på ett avstånd på 3,8 miljarder ljusår, och kunde inte observeras med blotta ögat. ASAS-SN-15lh antas befinna sig i galaxen APMUKS(BJ) B215839.70−615403.9.

ASAS-SN-15lh:s natur är omtvistad. De vanligaste förklaringarna är att det är den mest ljusstarka typ I-supernovan (hypernova) som någonsin observerats, eller en tidvattenstörningshändelse runt ett supermassivt svart hål på 108 solmassor. Andra hypoteser är: gravitationell linsbildning, en kvarknova inuti en Wolf-Rayet-stjärna eller en snabb magnetarspindown.

Upptäckt En möjlig supernova upptäcktes först under en observation i juni 2015 av ASAS-SN:s dubbla 14 cm-teleskop vid Cerro Tololo Inter-American Observatory i Chile. Teamet gav den beteckningen ASAS-SN-15lh. Den framträdde som en övergående ljuspunkt på en bild och bekräftades med ytterligare observationer från andra teleskop. Spektrumet för ASAS-SN-15lh tillhandahölls av det 2,5 meter stora du Pont-teleskopet i Chile. Southern African Large Telescope användes för att bestämma rödförskjutningen, och därmed avståndet och ljusstyrkan. Swiftteleskopet bidrog också med observationer. Den 24 juli fick händelsen formellt supernovabeteckningen SN 2015L från Central Bureau of Astronomical Telegrams.

Senare upptäcktes andra bilder tagna av ASAS-SN-15lh redan den 8 maj 2015. I detta skede var den skenbara magnituden 17,4. Från den 8 maj ökade den möjliga supernovan i ljusstyrka tills den nådde en maximal ljusstyrka på magnitud 16,9 den 5 juni. I september hade ljusstyrkan sjunkit till magnitud 18,2. Det skedde en ovanlig "återuppljusning" på upp till 1,75 magnitud vid blå och ultravioletta våglängder, med början cirka 90 dygn efter maximum. Detta sammanföll med en platå i den bolometriska ljusstyrkan som varade i 120 dygn.

Egenskaper Baserat på dess rödförskjutning och position projicerad på kärnan i en stor galax beräknas avståndet för ASAS-SN-15lh till 1 171 Mparsec, i en stor lysande galax.

Som mest var den absoluta magnituden för ASAS-SN-15lh i AB-magnitudsystemets u-band −23,5. Dess bolometriska luminositet är dubbelt så stor som den tidigare ljusaste typ-I superluminösa supernovan, IPTF13ajg. Som ljusast var den ungefär 50 gånger mer ljusstark än hela Vintergatan, med ett energiflöde 570 miljarder gånger större än solens. Den totala utstrålade energin under de första 50 dygnen översteg 1,1 × 1045 joule. Enligt Krzysztof Stanek vid Ohio State University, en av huvudforskarna vid ASAS-SN: "Om den befann sig i vår egen galax skulle den lysa starkare än fullmånen; det skulle inte finnas någon natt, och den skulle lätt kunna ses under dagen."

Spektrumet för ASAS-SN-15lh var relativt obetydligt, utan väte- eller heliumlinjer, men med två mycket breda absorptionsband. Joniserade magnesiumabsorptionsdubletter upptäcktes och användes för att bekräfta rödförskjutningen på 0,2326.

Temperaturen för ASAS-SN-15lh vid tidpunkten för maximal ljusstyrka var 20 000 K, även om den var varmare tidigare under utbrottet. 50 dygn efter toppen hade temperaturen sjunkit till 11 000 K och förblev sedan relativt konstant. Radien för ASAS-SN-15lh vid maximal ljusstyrka var över 70000 solradier. Massan för ASSA-SN-15lh är 40 solmassor.

Värdgalax Värdgalaxen för ASAS-SN-15lh är APMUKS(BJ) B215839.70−615403.9, mycket större och ljusare än Vintergatan. Värdgalaxen har en skenbar magnitud på 18,5 och är röd till färgen med låg stjärnbildningshastighet. Den bibehöll en jämn ljusstyrka tills supernovan lyste upp. De starkaste delarna av galaxens spektrum har våglängder runt 1 μm i det nära infraröda området.

Föreslagna mekanismer Den exakta mekanismen bakom den mycket stora ASAS-SN-15lh-explosionen är fortfarande okänd, och spekulationer sträcker sig från närvaron av mycket stora mängder sönderfallande 56Ni till de förstärkande effekterna av en magnetar. Dess ovanliga plats i en relativt vilande galax kan ge ledtrådar för forskare att upptäcka och observera liknande händelser.

Referenser

Noter

Valtavan kirkas tähtiräjähdys havaittiin - kuin 50 galaksia olisi syttynyt samaan aikaan, Ursa, 14 januari 2016 Subo Dong, B. J. Shappee, J. L. Prieto, S. W. Jha, K. Z. Stanek, T. W.-S. Holoien, C. S. Kochanek, T. A. Thompson, N. Morrell, I. B. Thompson, U. Basu, J. F. Beacom, D. Bersier, J. Brimacombe, J. S. Brown, F. Bufano, Ping Chen, E. Conseil, A. B. Danilet, E. Falco, D. Grupe, S. Kiyota, G. Masi, B. Nicholls, F. Olivares, G. Pignata, G. Pojmanski, G. V. Simonian, D. M. Szczygiel, P. R. Wozniak: ASASSN-15lh: A Highly Super-Luminous Supernova, Science, på arxiv

Vidare läsning

Externa länkar Brightest supernova ever seen pushes theoretical models to the edge Astronomy 'Brightest Supernova Ever' Was Actually Monster Black Hole's Violent Star Slashing Space.com Kerr Black Hole Eating Sun-like Star Explains Superluminous Explosion ASASSN-15lh Breaking Science News Sci-News.com Superluminous Supernova Is The Brightest Ever Seen Forbes

Kategori:Supernovor Kategori:Stjärnbilden Indianen Kategori:Astronomiska upptäckter 2015