Albert Elis Carlgren, född 8 juni 1870 i Härnösand, död 28 juli 1933 i Stockholm, var en svensk jurist, son till Wilhelm Carlgren, farbror till Matts Carlgren och kusin till Oscar Carlgren.
Carlgren avlade mogenhetsexamen i Härnösand 1888, blev student vid Uppsala universitet året därpå, avlade examen till rättegångsverken 1893 och blev extra ordinarie notarie i Svea hovrätt samma år. År 1904 blev han konsistorienotarie i den nybildade Luleå stift och 1928 stiftssekreterare.
Han ivrade för förbättringar av församlingslivet och skolväsendet i stiftet. Han gjorde en betydelsefull insats för ödemarksbefolkningens bästa, var från 1906 verkställande ledamot i styrelsen för Norrbottens läns arbetsstugor och gjorde denna organisation till en viktig humanitär organisation. Han var även ordförande för Röda korset i Norrbottens län och deltog i förbättringarna av ödebygdernas sjukvård.
Han fick 1919 i uppdrag av Utrikesdepartementet att utreda förhållandena för den finsktalande befolkningen i länet. Han tillhörde även Luleå stadsfullmäktige 1908-25 och var sekreterare i Norrbottens läns landsting 1911-29. Vid Luleå stads 300-årsjubileum 1921 skrev han en kantat som tonsattes av Wilhelm Peterson-Berger.
Bibliografi Föredrag vid möte i handelskammarfrågan i Umeå den 28 nov. 1914, Luleå 1915 En lifsfråga för vår finnbygd, Stockholm 1917 Biskoparna och domkapitlen, med hänsyn till deras nutida uppgifter och arbetssätt: Framställning som på offentligt uppdrag utarbetats, Stockholm 1919 Domkapitelskommitténs betänkande. 1.2, Stiftsstyrelsernas organisation, bilagor, Stockholm 1919
Källor Nordisk Familjebok 1951-55 Svenska Släktkalendern 1950 Noter
Kategori:Svenska jurister under 1900-talet Kategori:Svenska politiker under 1900-talet Kategori:Födda 1870 Kategori:Avlidna 1933 Kategori:Män Kategori:Gravsatta på Norra begravningsplatsen i Stockholm Kategori:Personer från Härnösand