Miss Marples sista fall (originaltitel Sleeping Murder: Miss Marple's Last Case), är en detektivroman av Agatha Christie med Jane Marple i huvudrollen. Boken utkom på engelska 1976 och på svenska 1977. Den skrevs dock mer än trettio år innan den utgavs, och miss Marples vän överste Bantry, som är död i den tidigare utgivna romanen Spegeln sprack från kant till kant, är här högst levande. Handlingen utspelar sig 1944, men det första utkastet till romanen skrevs möjligen under Blitzen 1940. Miss Marple hjälper ett ungt par som väljer att avslöja händelser i hustruns tidigare liv.
Handling Nygifta Gwenda Reed reser före sin man för att hitta ett hem åt dem på Englands sydkust. På kort tid hittar och köper hon Hillside, ett stort gammalt hus som känns precis som hemma. Hon övervakar arbetare i en renovering och bor i det som en gång var en barnkammare medan arbetet fortskrider. Hon bildar sig en bestämd idé för den lilla barnkammaren. När arbetarna öppnar en lång förseglad dörr ser hon just den tapeten som hon hade i tankarna. En plats som hon tycker verkar logisk för en dörröppning mellan två rum visar sig dessutom ha varit en plats ett år tidigare. Hon åker till London för att hälsa på släktingar, författaren Raymond West, hans fru och hans moster, Miss Jane Marple. Under pjäsen Hertiginnan av Malfi, när repliken "Täck hennes ansikte; mina ögon bländar; hon dog ung" sägs, skriker Gwenda ut; Hon såg en bild av sig själv när hon såg en man säga dessa ord medan han ströp en blond kvinna som hette Helen.
Gwenda föddes i Indien där hennes far var stationerad och uppfostrades sedan i Nya Zeeland av sin moster, när hennes mor dog. Fadern dog några år efter modern. Hon har minnen av att vara på ett fartyg, men det är helt klart två fartyg. Miss Marple föreslår att Gwenda bodde i England med sin far och hans andra fru, vilket visar sig vara fallet. Hennes styvmor Helen Halliday, född Kennedy, mötte hennes far när hon reste från Indien tillbaka till England, där deras romans ombord ledde till giftermål vid ankomsten till England. De hyrde ett hus i Dillmouth där Helen växte upp. Sammanträffandena visar sig vara minnen från Gwendas vistelse i det där huset för 18 år sedan som mycket litet barn. Nu funderar Gwenda över sin skrämmande bild och pjäsens slutord: är de också verkliga minnen? Hennes man Giles anländer från Nya Zeeland och paret bestämmer sig för att gå vidare med mysteriet.
Helen uppfostrades huvudsakligen av sin halvbror Dr Kennedy, som nu pensionerat sig från praktiken och flyttat till en annan by. Han svarar på en annons som Giles har satt upp för att få information om Helen. Miss Marple ordnar ett besök hos vänner i Dillmouth. Miss Marple är ofta i huset och drar upp pinjeväv från den försummade trädgården. Hon hittar mannen som en gång i tiden arbetade i trädgården åt familjen Kennedy, syster och bror, som ger flera användbara beskrivningar av händelserna då. Miss Marple hittar kokerskan från Hallidays hushåll, Edith, som minns den tiden väl. Familjen Hallidays skulle snart flytta till ett hus i Norfolk innan Helen försvann. Helen ville bort. Tjänarna antog att det var från hennes man, men det var det inte. Hon var främst intresserad av att fly från sin bror. Hon blev förälskad i Halliday och älskade hans dotter.
Familjen Reed annonserar och söker familjen Hallidays före detta hembiträde Lily. Hon skriver först till Dr Kennedy i tron att han är en vän. Hon säger att hon inte tror att Helen rymde, eftersom kläderna som packades i resväskan var meningslösa (hon tog med sig en aftonklänning men inte skorna och bältet som hör till). Reeds och Dr Kennedy kommer överens om att han ska skriva tillbaka till henne för att ordna ett möte i sitt nuvarande hem. Lily kommer aldrig.
Polisen hittar Lilys kropp, strypt, i en skogsdunge nära tågstationen. Hon kom med ett tidigare tåg, men hade doktor Kennedys brev med sig för den senare ankomsttiden. Miss Marple råder Gwenda att berätta allt för polisen. Snart gräver de upp trädgården i slutet av terrassen och hittar Helens kropp. Gwenda är ensam i huset när Dr Kennedy närmar sig henne, redo att döda henne genom att strypa henne när hans försök att förgifta henne misslyckades. Miss Marple kommer med en behållare med tvållösning, som hon sprayar i hans ögon för att stoppa mordförsöket.
Doktor Kennedy hade strypt sin syster och sagt de avslutande orden från pjäsen, ovetande om den unge Gwenda vid trappräcket ovanför. Han begravde Helen i trädgården. Han fick hennes man att tro att han hade strypt henne, men det fanns ingen kropp, så han togs som sinnessjuk och dog på ett vårdhem. Hans dagbok från den tiden visade att han var vid sina sinnens fulla bruk, men han kunde inte förklara vad han hade sett med sin strypta hustru bredvid sig. Kennedy hade först gett droger för att göra Halliday paranoid och sedan drogat hans drink så att Dr Kennedy kunde posera honom bredvid den strypta Helen. Sedan rörde Kennedy på hennes kropp igen. Brevet som hittades med Lily var inte det hon fick från Kennedy; Han bytte den efter att han dödat henne. Han visste att polisen skulle genomskåda hans plan. Han skickade hem barnflickan Leonie till Schweiz med mediciner som dödade henne. Miss Marple förklarar allt detta för familjen Reed, hela bekännelsen från Kennedy och hur de borde ha sett det från början, från de orden i pjäsen (uttalade av en bror som just hade dödat sin syster).
Karaktärer Gwenda Halliday Reed: 21 år gammal och nygift kvinna från Nya Zeeland som bosätter sig i England med sin nya man. Giles Reed: Gwendas man, som träffade henne i Nya Zeeland. Föräldralös, som hon är, och i en verksamhet som kräver resor. Mrs Cocker: kokerska i Reeds hushåll. Raymond West: välkänd författare och brorson till miss Jane Marple. Joan West: Målare, hustru till Raymond och kusin till Giles Reed. Miss Jane Marple: Raymonds moster. Dr Haydock: Miss Marples läkare, som hon övertalar att råda henne att ta en tur vid havet. Edith (Edie) Pagett: kock till Halliday-hemmet St Catherine (nu kallat Hillside) flera år tidigare, som fortfarande bor i Dillmouth. Leonie: en ung schweizisk kvinna som under en kort tid var sjuksköterska eller barnflicka åt barnet Gwenda i St Catherine-huset och såg något genom barnkammarfönstret natten då Helen försvann. Lily Abbott Kimble: husjungfru i Halliday-hushållet, som nu är gift. Manning: trädgårdsmästare, nu 75 år gammal, till Kennedy-hushållet när Helen levde. Major Kelvin Halliday: gift med Megan och far till Gwenda. Efter Megans död gifte han om sig med Helen Kennedy, en ung kvinna som han träffade på båten tillbaka till England med sin dotter. Han dog i villfarelsen att han mördat sin andra hustru. Alison Danby: Gwendas moster som uppfostrade henne i Nya Zeeland, syster till hennes avlidna mor. Helen Spenlove Halliday (född Kennedy): ung blond kvinna, halvsyster till Dr Kennedy, hustru till major Halliday och styvmor till Gwenda. Hon var en livlig och kärleksfull ung kvinna. Dr James Kennedy: Helens äldre halvbror, som uppfostrade henne när båda föräldrarna dog. Han drog sig tillbaka från träningen strax efter att hans syster försvann och bor nu i Woodleigh-Bolton. Jackie (J. J.) Afflick: En pojke från trakten, som först arbetade som kontorist på Fanes advokatbyrå, avskedad på grund av saklig grund, men möjligen inställd. Han umgicks en kort stund med Helen när hon kom hem från skolan. Han är nu gift med Dorothy och affärsman med en bussresetjänst i Devon och Dorset, baserad i Exeter. Walter Fane: den lokala advokatens son, han försökte sig på en teplantage i Indien, misslyckades med det, återvände till Dillmouth för att praktisera juridik i sin fars firma, inbiten ungkarl. Han friade till Helen, hon gick ut för att gifta sig med honom, men tackade nej när hon kom dit, eftersom hon insåg att hon inte alls älskade honom. Richard Erskine: gift man som träffade Helen på skeppet till Indien, när han reste ensam. De visste båda att deras starka attraktion inte hade någon framtid, så de gav upp den. Han är bosatt i Northumberland. Janet Erskine: Richards hustru och mor till deras två söner. Familjen semestrade i Dillmouth när Helen försvann. Dr Penrose: personal på vårdhemmet Saltmarsh House i Norfolk där major Halliday tillbringade de sista åren av sitt liv. Inspektör Last: den första polisen som dyker upp på platsen när Lilys kropp hittas. Kriminalinspektör Primer: tar ledningen i utredningen av mordet på Lily och misstankarna om var Helen är begravd när Gwenda berättar hela historien för polisen. Överste Melrose hade en gång pekat ut miss Marple för honom.
Litterär betydelse och mottagande George Thaw skrev i Daily Mirror den 22 oktober 1976: "Agatha Christies sista roman är mycket bra. Miss Marples sista fall är den sista av Miss Marples upptäcktsfärder. Men kanske är det hennes bästa. Agatha Christie skrev den för flera år sedan, men om jag skulle välja en svanesångsbok är det här definitivt den jag skulle välja. Det är hennes bästa på flera år."Daily Mirror, 22 October 1976 (p. 19)
Robert Barnard: "Något sömnigt mysterium, skrivet på fyrtiotalet men publicerat efter Christies död. Handlar om ett hus där mord har begåtts, köpt (av en ren slump) av någon som barn såg kroppen. Låter som Ross Macdonald, och låter verkligen inte som vintage Christie. Men varför skulle en skarpsinnig affärskvinna hålla tillbaka en av sina bättre prestationer för postum publicering?Barnard, Robert. A Talent to Deceive: an appreciation of Agatha Christie, Revised edition (p. 205). Fontana Books, 1990; H.R.F. Keating inkluderade romanen i sin lista över "100 Best Crime and Mystry Books". Det var en av de mest sålda böckerna 1976.
Skrivprocessen Agatha Christie skrev Ridå (Hercule Poirots sista mysterium, som avslutar detektivens karriär och liv). Miss Marples sista fall skrevs under andra världskriget någon gång under Blitzen, som ägde rum mellan september 1940 och maj 1941. Agatha Christies litterära korrespondensfiler visar att det första utkastet till romanen skrevs i början av 1940.
Christies anteckningsböcker är öppna för tolkning i efterhand; John Curran hävdar att Miss Marples sista fall fortfarande planerades i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Hans utgångspunkt är de många ändringarna av romanens titel, eftersom andra författare hade använt hennes första titelidéer: en av Christies anteckningsböcker innehåller referenser till Cover Her Face (andra titeln) under "Plans for Sept. 1947" och "Plans for Nov. 1948", vilket tyder på att hon planerade att läsa om och revidera manuskriptet.
Tidigare levnadstecknare, som inte hade tillgång till anteckningsböckerna, uppger att boken skrevs 1940. Icke desto mindre finns stöd för att berättelsen först skrevs 1940 i korrespondensfilerna från Christies litterära agenter: Christies royaltydeklaration för den 15 mars 1940 uppger att sekreterarbyrån som anlitats av Edmund Cork för att skriva Murder in Retrospect (första titeln på manuskriptet) debiterade 19 pund och 13 shilling 9 pence. Den 7 juni 1940 skrev Edmund Cork till Christie och meddelade henne att han skulle låta upprätta det nödvändiga "gåvobrevet" så att hennes make Max skulle bli ägare till den opublicerade Miss Marple-romanen. Christie besökte så småningom Edmund Corks kontor på 40 Fleet Street, London, den 14 oktober 1940 och undertecknade dokumentet som överförde äganderätten till upphovsrätten till Murder in Retrospect till hennes make med hänsyn till vad som kallades hennes "naturliga kärlek och tillgivenhet för honom".