Sumpkäringtand (Lotus pedunculatus) är en växt som beskrevs 1793 av den spanska botanikern Antonio José Cavanilles. Arten ingår i släktet käringtänder (Lotus) och familjen ärtväxter. Den är en flerårig växt som ursprungligen kommer från Västpalearktis, men som spridits till många andra delar av världen, föredrar subtropiskt klimat och växer i fuktiga, öppna landskap.Kew Royal Botanical Garden (2026). Lotus pedunculatus Cav., läst 2026-08-10
Kännetecken Sumpkäringtand påminner om stora varianter av käringtand, men skiljs från dessa främst på att blomknopparna har starkt utåtböjda fodertänder.Eriksson, K & Hult, S (2010). "Växtfynd i Dalsland", Svensk Botanisk Tidskrift 104(3): 129–208, ISSN 0039-646X, Uppsala, sid:158
De blir mellan 60 och 100 centimeter höga och blommar under högsommaren (juni–augusti) med djupgula till orangea blommor, som sitter i flockar om 5–15 stycken på långa ihåliga skaft. Till skillnad från vanlig käringtand har den ett grunt rotsystem och sprider sig vegetativt med långa, underjordiska utlöpare, vilket ofta gör att den bildar stora, klonala bestånd.
Utbredning Sumpkäringtanden har ursprungligen en västpalearktisk utbredning som sträcker sig över Europa och vidare österut till Turkiet och Ukraina, i delar av Nordafrika och Macaronesien. Genom människan har arten spridits globalt, främst som foderväxt för boskap och som ogräs i jordar och gräsfröblandningar. Idag förekommer den därför även i Oceanien, nordvästra Nordamerika samt södra Sydamerika. Den har även introducerats till östra Asien där den förekommer i Japan och Korea, men även till ön Réunion i Indiska oceanen samt i kallare delar av norra Europa som Färöarna och norra Norden.Catalogue of life (2026). Lotus pedunculatus Cav., läst 2026-08-10
Förekomst i Norden Arten förekommer ursprungligen i Danmark, sydligaste Norge och i södra delarna av Sverige, framförallt allt i Skåne, Blekinge, Halland och delar av Västra Götaland. Den är dock introducerad längre norrut än dess naturliga köldgräns och förekommer idag även i mellersta och norra Sverige, norra Norge samt i hela Finland och på Island.Botanical Society of Britain & Ireland (2021).Lotus pedunculatus Cav., Greater Bird's-foot-trefoil, läst 2026-08-10
Underarter och varieteter Catalougue of Life 2026 accepterar två underarter: Lotus pedunculatus granadensis (Chrtková) Molero Mesa & Pérez Raya – förekommer i allra sydligaste Spanien.Catalogue of life (2026). Lotus pedunculatus subsp. granadensis (Chrtková) Molero Mesa & Pérez Raya, läst 2026-08-10 Lotus pedunculatus pedunculatus – övrig utbredning
Svenska Artfakta 2026 accepterar två varieteter:SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: sumpkäringtand (Lotus pedunculatus), läst 2026-08-10 Lotus pedunculatus var. pedunculatus – äkta sumpkäringtand Lotus pedunculatus var. villosus (Ser.) Lawalrée – klittkäringtand
Det råder dock oklarheter kring dessa varieteters taxonomi. Catalogue of life listar de två varieteterna Lotus pedunculatus var. villosus (Lamotte) O.Bolòs & Vigo och Lotus pedunculatus var. villosus (DC.) Soó som synonymer till Lotus pedunculatus pedunculatus och accepterar i sin tur bara Lotus pedunculatus var. pedunculatus.
Ekologi Habitat Sumpkäringtand växer i fuktiga till våta miljöer som fuktängar, kärrkanter, dikesrenar, stränder och torvmarker. Den föredrar måttligt sura till neutrala jordar med ett pH-värde mellan 4,5 och 6,5, och saknas nästan helt på mycket kalkrika eller mycket sura jordar. Den tål säsongsbetonade översvämningar och halvskugga väl, men trivs inte i permanent undervattensmiljö eller på platser med kraftig markstörning.
Tack vare sin storlek och stora bladyta är den en starkare konkurrent än vanlig käringtand. Den växer ofta tillsammans med arter som ängssvingel, krypven, gökblomster och ängsvädd. Den etablerar sig bäst i näringsfattiga miljöer där mer dominanta arter hålls tillbaka.
Fortplantning Blommorna är tvåkönade, självsterila och pollineras av bin och humlor. Blomman använder en sorts pumpmekanism. När en tillräckligt tung insekt landar på blomman pressas pollenet ut ur kölen mot insektens undersida. Fruktkapslarna är 15–35 millimeter långa och mognar i stjärnformiga samlingar under augusti till oktober. Vid mognad öppnar sig kapselns två halvor explosionsartat och slungar ut de cirka 1 millimeter stora fröna. Fröna gror främst på våren, men en mindre del kan överleva i markens fröbank i minst fem år.
Noter
Externa länkar
Kategori:Käringtänder Kategori:St Växtindex