miniatyr|Sheldonian Theatre, med de så kallade "kejsarhuvudena" i förgrunden. Sheldonian Theatre är en akademisk ceremonihall i Oxford, England, belägen vid Broad Street i stadens historiska centrum. Den var den kända barockarkitekten Christopher Wrens andra verk och uppfördes mellan 1664 och 1669. Byggnaden namngavs efter projektets största sponsor Gilbert Sheldon, som var universitetskansler, rektor för All Souls College och ärkebiskop av Canterbury. Namnet till trots har den endast vid enstaka tillfällen i modern tid använts som teaterscen; dess huvudsakliga syfte sedan uppförandet är att vara plats för Oxfords universitets akademiska ceremonier, samt konferenser, konserter och föreläsningar, med plats för upp till 1 000 personer. I anslutning till byggnaden ligger Bodleianska bibliotekets historiska huvudbyggnad och Divinity School.

Den halvcirkelformade teatern är formgiven efter antika förebilder, främst Marcellusteatern i Rom, men har även en för sin tid banbrytande takkonstruktion, med en åttasidig takryttarkupol i mitten. Takmålningarna är utförda av kung Karl II:s hovmålare Robert Streater och restaurerades mellan 2008 och 2012.

Oratoriet Athalia av Georg Friedrich Händel uruppfördes här 10 juli 1733, under ledning av Händel själv.

Historia

Det som kom att kallas Sheldonian Theatre var Wrens andra verk och beställdes av Gilbert Sheldon, ärkebiskop av Canterbury. Med restaurationens triumf och därmed Engelska kyrkans seger försökte universitetets vicekansler John Fell att återuppliva ett projekt som föreslogs på 1630-talet av den avlidne William Laud, ärkebiskop av Canterbury: en separat byggnad vars enda syfte skulle vara examens- och examensceremonier.

Tidigare hade dessa alltmer stökiga tillställningar ägt rum i universitetskyrkan St Mary the Virgin på High Street. "Föreställningen att 'offer görs lika till Gud och Apollon', på samma plats där hyllning var berättigad till Gud och endast Gud, var lika motbjudande för Fell och hans kollegor som för Laud";Tinniswood, Adrian, His Invention So Fertile: A Life of Christopher Wren (Oxford University Press, 2001), p. 102 med detta i åtanke vände de sig till ärkebiskopen av Canterbury, Gilbert Sheldon, för hans välsignelse, hjälp och donation.

Sheldon var öppen med alla tre. Han donerade initialt imponerande £1 000 (£177 431 idag) och lovade att samla in nödvändiga pengar från likasinnade sponsorer. Han hade dock liten framgång och finansierade till slut nästan hela de 14 470 pund (2 567 424 pund idag) själv, i en tid då en medelklassig hantverkarlön vanligtvis låg mellan 2 och 4 pund per år.

Wrens första konstruktioner för Sheldonian inkluderade troligen en prosceniumscen som inte överlevde hans revideringar. Byggnaden som uppfördes var ett skarpt, omisskännligt avbrott från det gotiska förflutna. Enligt Wrens son ritade Wren Sheldonian baserat på Serlios 1500-talsgravyr av den D-formade Marcellusteatern som uppfördes i Rom på 100-talet f.Kr.

Liksom vilken medelhavsteater som helst vid den tiden hade Marcellusteatern inget tak: publiken förlitade sig på en tillfällig markis för dåligt väder. Men Oxford under 1600-talet var inte antikens Rom, och teatern behövde ett permanent tak. Spännvidden på det D-formade taket var över 21 meter. Det fanns dock inget timmer som var tillräckligt långt för att korsa den sträckan, och Wren avfärdade den uppenbara lösningen med ett gotiskt tak. Istället bestämde han sig för att använda det "geometriska platta golv"-rutnätet som utvecklats tjugo år tidigare av Oxfordprofessorn John Wallis.

Det involverade: ... vilket skapade en serie fackverk som byggdes upp från kortare sektioner och hölls på plats av sin egen vikt, med hjälp av noggrant placerade järnbultar och plåtar ... Så effektivt var taket att University Press i nästan ett sekel förvarade sina böcker ... och under många år var det den största våningen utan stöttning som existerade ...

År 1720 blev lantmätarna som inspekterade taket, efter ett rykte om att det inte längre var säkert, både förvånade och imponerade över vad de upptäckte. Även om det sjönk ihop något av den massiva tyngden av böckerna, uttalade inspektörerna att "... hela byggnaden av nämnda teater kommer, enligt vår uppfattning, att förbli och fortsätta vara i sådant skick och skick i hundra eller tvåhundra år framöver."Wren, Christopher, Jr., Parentalia. p. 337.

I november 2008 slutfördes ett fyraårigt projekt för att restaurera takfreskerna. De trettiotvå oljepaneler på duk som ursprungligen målades av kung Karl II:s hovmålare Robert Streater togs bort och bevarades. Som en del av konserveringsprocessen byttes fodret ut på panelerna, hålen i duken lagades och övermålningen togs bort. Den allegoriska berättelsen som skildras i målningarna visar Sanningen som sänker sig över konst och vetenskap och driver bort okunnighet från universitetet.

Byggnaden Byggnaden har en framträdande åttasidig kupol i mitten av taket, som nås via en trappa som leder till kupolen över huvudtaket. Kupolen har stora fönster på alla sidor, vilket ger utsikt över centrala Oxford, och är öppen för besökare.

Teatern används för musikrecitaler, föreläsningar (såsom den årliga Romanes-föreläsningen), konferenser och för olika ceremonier som anordnas av universitetet (såsom examen och inskrivning). Händel dirigerade uruppförandet av sitt tredje oratorium Athalia här 1733. Idag är teatern hem för regelbundna föreställningar av lokala grupper, inklusive Oxford Philomusica och Stornoway. Det senare var det första popbandet att spela i lokalen, tillsammans med det studentledda Oxford Millennium Orchestra vid sin första singellansering 2009, och sedan igen för att fira lanseringen av sitt tredje LP 2014.

Byggnaden rymmer upp till 700 personer och ligger på området för en del av Bodleian Library intill Broad Street. Till vänster framtill ligger Clarendon Building och till höger Old Ashmolean Building. Bakom Sheldonian finns Divinity School.

Teatern är en kulturhistorisk byggnad med Grad I-status och lades först till listan den 12 januari 1954.

Teatern har en framträdande roll i Max Beerbohms roman Zuleika Dobson från 1911 och användes som ersättare för Harvard i filmen Heaven's Gate från 1980.

Referenser

Noter

Externa länkar

Kategori:Oxfords universitet Kategori:Byggnader och anläggningar i Oxford Kategori:Teatrar i Storbritannien Kategori:Byggnader och anläggningar uppförda 1669 Kategori:Byggnader och anläggningar ritade av Christopher Wren Kategori:Kultur i Oxford