Paul Nizon, född 19 december 1929 i Bern, är en schweizisk konsthistoriker och författare.
Biografi Nizon är son till en rysk kemist och en schweizisk mor och efter att ha lämnat skolan studerade han konsthistoria, klassisk arkeologi och tyska språket och litteraturen vid universiteten i Bern och München. Han tog sin doktorsgrad 1957 med en avhandling om Vincent Van Gogh (Der frühe Zeichnungsstil. Untersuchung über die künstlerische Form und ihre Beziehung zur Psychologie und Weltanschauung des Künstlers).
Nizon arbetade som assistent på Historisches Museum i Bern fram till 1959. År 1960 arbetade han under ett stipendium på schweiziska institutet i Rom för att år 1961, som en ledande konstkritiker, skriva i Neue Zürcher Zeitung. Sedan 1962 har Nizon, som bott i Paris sedan 1977, varit en frilansande skribent. Han har samtidigt innehaft ett flertal gästlektorat, såsom 1984 i universitetet i Frankfurt am Main och 1987 i Washington University, St. Louis, Missouri.
Nizon tillhör sedan 1971 författarenorganisationen Autorenverband Autorinnen und Autoren der Schweiz och sedan 1980 Deutschschweizer PEN -Zentrum. Sedan 2011 är han medlem i Deutschen Akademie für Sprache und Dichtung in Darmstadt. Hans arkiv förvaras i det schweiziska litterära arkivet i Bern.
Priser och utmärkelser 1972: Conrad-Ferdinand-Meyer-priset 1976: Staden Bremens för romanen Stolz 1982: Preis der Schweizerischen Schillerstiftung und Deutscher Kritikerpreis 1984: Staden Berns litteraturpris 1988: «Chevalier» i franska Ordre des Arts et des Lettres 1988: Priset av France Culture för utländsk litteratur 1989: Torcello-priset från Peter Suhrkamp-stiftelsen 1990: Marie-Luise-Kaschnitz-priset 1992: Staden Zürich litteraturpris 1993: Staden Bergen författarpris 1994: Kantonen Berns Stora Litteraturpris 1996: Erich-Fried-priset 2003: Kantonens Berns bokpris 2004: André-Gide-priset för Die Erstausgaben der Gefühle och hans översättning av Diane Meur till franska 2007: Kranichsteiner Litteraturpreis från Tyska litteraturfonden 2010: Österrikiska statens pris för europeisk litteratur 2012: Kantonen Berns Litteraturpris 2014: Stora litteraturpriset
Bibliografi i urval Die gleitende Plätze (1959) Canto (1963) Untertauchen. Protokoll einer Reise (1972) Stolz. Roman (1975) Taubenfraß (1999) Abschied von Europa (2003) Das Drehbuch der Liebe. Journal 1973–1979 (2004) Die Republik Nizon. Eine Biographie in Gesprächen (2005) Die Zettel des Kuriers. Journal 1990–1999 (2008) Urkundenfälschung. Journal 2000–2010 (2012)
Källor
Noter
Externa länkar https://www.welt.de/kultur/literarischewelt/article124316881/Die-Liebesvergiftung-ist-noch-lange-nicht-auskuriert.html
Kategori:Födda 1929 Kategori:Levande personer Kategori:Män Kategori:Alumner från Münchens universitet Kategori:Schweiziska författare Kategori:Personer från Bern