Ulvsunda slott (även Ulfsunda slott) är ett slott i stadsdelen Ulvsunda i Bromma i Västerort i Bromma socken i Stockholms kommun. Byggnaden uppfördes 1644–1647 av fältmarskalken Lennart Torstenson på egendomen vid Ulvsunda. Byggnadens nuvarande utseende härrör från 1830-talet.Stockholms gatunamn, 1992. Ulvsunda är idag en hotell- och konferensanläggning.
Stadsdelen Ulvsunda bildades 1926 och hade då officiellt bytt namn från "Kungsholms villastad" till "Ulvsunda trädgårdsstad". Några gator inom stadsdelen har namn med anknytning till fältmarskalken Lennart Torstenson, som lät uppföra Ulvsunda slott 1644–1645 och var godsets dåvarande ägare. Några exempel på vägar i Ulvsunda stadsdel med anknytning till Torstenson och hans godsinnehav är Fältmarskalkens väg (1924), Forstenavägen (1924), Hamrabacken (1930) och Restadsvägen (1924). Bland senare ägare till Ulvsunda slott märks ätterna Bielke och Åkerhielm och 1924 namngavs också Bielkevägen efter riksrådet greve Ture Gabriel Bielke och hans son, hovmannen och riksrådet, greve Nils Adam Bielke och Åkerhielmsgatan efter militären, friherre Gustaf Fredrik Åkerhielm och hans son, statsminister och friherre Gustaf Åkerhielm.
Arkitektur miniatyr|Ulvsunda slott, plan av översta våningen: 1 Hall. 2 Gästkammare, 3 Gästkammare, 4 Drottning Kristinas förmak, 5 Drottning Kristinas kammare, 6 Alkoven, 7 Lilla kammaren, 8 Gästkammare, 9 Gästkammare, 10 Stora salen miniatyr|Ulvsunda slott på Gripenhielms Mälarkarta 1689.
Slottet uppfördes 1642–1648 med fritt liggande flyglar, som var kopplade till den höga mittbyggnaden med portvalv. Mellan fönstren var det knektar målade i naturlig storlek i var och en av de tre våningarna, efter förebild från slottet i Heidelberg. Slottet har kvar 1600-taletsmurverk med dess ankarslutar, och flyglarna har även sina sandstensportaler kvar. Av huvudbyggnadens ursprungliga inredning finns några detaljer med årtal kvar, en gjutjärnsrelief med Lennart Torstensons och hans makas, Beata De la Gardie, vapen är daterad 1646, och en skulpterad, också vapenprydd spis, som nu finns på Ållonö slott i Östra Stenby socken i Östergötland, har årtalet 1644. Dessutom finns en del renässansdörrar av ek med smidda beslag och det skulpterade överstycket från en spis med Musius Scaevola, en symbol för fosterländsk offervilja. Märkligast är dock de praktfulla kassetterade taken i översta våningen.
Festsalen två trappor upp i slottet ser i stort sett ut som den gjorde på Torstensons tid, även om sandstensspisen har sålts till Ållonö i Östergötland, och den som står där idag är en kopia. Kvar är musikläktaren, liksom takmålningarna med allegorier över förvandling och förintelse, utförda av Torstensons hovmålare Salomon de la Houve. Den stora salen har målningar med scener ur Ovidius Metamorfoser efter Hendrick Goltzius, en nederländsk kopparstickare, träsnidare och konstnär, gravyrer. De har attribuerats till fransmannen Salomon de la Houve, 1647 kallad "Lennart Torstensons konterfejare", och motiven har valts för den moraliserande tendens, som 1600-talets ovidiustolkare lagt in i dem. Takets mittfält visar Phaëton, solgudens son, som när han kör solvagnen kommer för nära jorden så att himmel och jord börjar brinna. Märkligt nog har Torstenson låtit smycka ett tak i Göteborgsresidenset med samma motiv, dock målade av en annan hand.
Musiksalen i övervåningen har slottets enda 1600-talsspis och Salomon de la Houves takmålningar av Orfeus, omgiven av konsternas musor.
Slottet byggdes genom en prestigetävlan mellan honom och Åke Axelsson Natt och Dag, grundare till Åkeshovs slott. På den tiden hade byggnaden ett spetsigt tak av kopparplåt, byggt i tysk-holländsk renässansstil och slottsfasaden pryddes av alfresco-målningar föreställande romerska krigare med spjut i händerna, fyra meter höga. Arkitekt var troligen Nicodemus Tessin den äldre. En känd avbildning finns i Erik Dahlberghs "Suecia antiqua et hodierna". Sin nya gård Ulvsunda hade Torstenson placerat på en höjd vid den vik av Ulvsundasjön, där Lillsjön har sitt utlopp. Därifrån hade man ännu 1879 "härlig utsikt över fjärden till Huvudsta – ja ända till Stockholm". Sjövägen till staden var bekväm, sommartid "med speljakter", vintertid med slädar. Manbyggnaden i tre våningar hade enligt Suecian brant tak med hög frontespis och sirade gavlar. Fasaderna smyckades av målningar, smidda ankarjärn och skulpterad osymmetriskt placerad portal. Två långa, låga flyglar med skulpterade portaler flankerade den stenlagda, terrasserade borggården, som öppnade sig mot viken. En dubbeltrappa förde ner till stranden med brygga och båthus. Söder om slottet sträckte sig "en mycket vacker och fruktbar lustgård".
På andra sidan förstugan i Ulvsunda ligger ett stort förmak, "fyrkanten", med plafondmålningar, i mitten Orfeus spelande för de vilda djuren, medan hörnfälten återger fyra av muserna, allt efter Goltzius och utfört av samme målare som i salen. Detta rum är det enda som har kvar sin öppna spis och panelverk från 1600-talet. Innanför stora salen ligger "paradrummet", som har enklare takmålningar med scener ur skapelsehistorien. I nedre hallen finns byggherren Lennart Torstensons och hans hustru Beata De la Gardies vapensköldar.
Historik
Ulvsunda är det tidigast belagda ortnamnet i Stockholm. Gården Ulvsunda är känd sedan 1300-talet (in vlphsunde, in vlphsundae 1347). Under 1600-talet förekommer skrivningar av namnet som Ållsunde 1617, Åhlsunde 1682. På en runsten från 1000-talet, funnen på Riksby ägor, kunde man tidigare läsa, att stenen rests till minne av bonden Björn, som bodde i Ulvsund. Av stenen återstår nu endast några fragment, förvarade i Stockholms stadsmuseum. Ulvsund har ursprungligen varit namnet på det trånga utloppet från Lillsjön till nuvarande Ulvsundasjön.
1600-talet
miniatyr|vänster|Takmålning i musikrummet. miniatyr|vänster|Takmålning i rikssalen.
Ulvsunda slott färdigställdes strax efter att Lennart Torstenson (1603–1651) återvänt från sin tid som fältmarskalk, han var överbefälhavare för de svenska trupperna i Tyskland. 1646 kunde Ulvsundabygget forceras. Sommaren 1647 lär han ha bott där och gästats av drottning Kristina. Då kunde skeppet med den gamle giktbrutne slottsherren ombord lägga till vid bryggan i Ulvsundaviken vid Ulvsundasjön, som är en vik av Mälaren. Torstenson vistades mycket på Ulvsunda under de följande åren, ofta illa sjuk.
Åt greve Lennart Torstenson byggdes åren 1648–1650 Landshövdingeresidenset i Göteborg, även Torstensonska palatset, eller Kungshuset, men vanligtvis bara Residenset i Göteborg. I Stockholm lät Torstenson bygga det första huset på tomten, det Torstensonska palatset, där idag Arvfurstens palats ligger. Det uppfördes i holländsk renässansstil och stod färdigt 1651. Senare uppfördes på samma tomt det Torstensonska palatset i Stockholm vid Gustav Adolfs torg, nuvarande Arvfurstens palats. Dessa båda hus var knappast färdiga, när den 48-årige fältherren gick bort i april 1651.
Lennart Torstenson ärvdes 1651 av den tioårige sonen Anders Torstenson (1641–1686), men gården sköttes av modern, Beata De la Gardie (1612–1680), även sedan hon 1653 gift om sig med Per Brahe den yngre (1602–1680), herre till Bogesunds slott. Lennart Torstensons änka Beata De la Gardie, som var dotter till riksrådet Johan Pontusson De la Gardie och friherrinnan Catharina Christersdotter Oxenstierna af Eka och Lindö. Beata De la Gardie gifte således om sig med Per Brahe den yngre, som då också ingick sitt andra äktenskap. I sitt första äktenskap var Per Brahe den yngre gift med Kristina Katarina Stenbock (1608–1650), dotter till riksrådet, greve Gustav Stenbock (1575–1629) och hans maka grevinnan Beata Margareta Brahe.
Mor och son, Beata De la Gardie och sonen Anders Torstenson ägde tillsammans gården i 30 år, åren 1656–1686, men modern hade avlidit 1680. "Jag vet aldrig vem som är herre i huset", skriver ännu 1663 Johan Ekeblad om mor och son. Ulvsunda ägdes år 1634 av Johan Ekeblad, som var syssling till fältherren Lennart Torstenson,Bengt Lindberg, Brommabygden, 1957, sidorna 54-55. som detta år bytte till sig Ulvsunda med alla dess stora jordområden. Bland dessa var också Essingeöarna, som nu på så sätt kom att tillhöra Bromma socken.
Anders Torstenson hade gift om sig 1665 med den rika Christina Catharina Stenbock (1649–1719) och avancerat till överstelöjtnant. Han var riksråd och generalguvernör i Estland. Han moderniserade slottet för att ge det en mera klassisk prägel. Han lät riva slottets renässansgavlar och frontespisen redan på 1660-talet, då fasaderna fick en mer klassisk prägel. Han satte i stället upp ett valmat tak av tegel med halvrund fronton. Portalen flyttades till mittaxeln, och troligen försvann nu fasadernas målade och skulpterade dekor (1668).
Christina Catharina Stenbock var en husets härskarinna och hon ville ha det pompöst omkring sig. Till den inre moderniseringen hörde den ståtliga paradsängkammare, som sedan 1900-talets början finns på Nordiska museet, dit den flyttats. På trädgårdssidan uppfördes på 1660-talet små trädgårdspaviljoner, fyra små klassicistiska flygelpaviljonger kring slottets gårdsplan. Senare byggdes de samman med orangerilängor, förbundna med murar, och de finns ännu kvar. Flyglarna har fortfarande kvar den takprofil som ursprungligen fanns även på manbyggnaden.
I manbyggnaden lät Anders Torstenson i översta gästrumsvåningen inreda en paradsängkammare i fransk barock med en rikt skulpterad alkovfasad och träbeklädd spis, vars konstfullt flätade monogram "CSBGOD", som syftar på "Catharina Stenbock och Gustaf Ottos dotter". Rummet kallades Drottning Kristinas sängkammare och var med sitt stora förmak redan under Lennart Torstensons tid den förnämsta gästrumssviten, där drottningen sannolikt logerat. Inredningsarbetena bör ha utförts på 1670-talet och Nicodemus Tessin den äldre var arkitekt. Grevinnan Christina Catharina Stenbock ägde Ulvsunda i 35 år, åren 1685–1720. Hennes make Anders Torstenson hade avlidit redan 1686, men änkan Christina Catharina Stenbock levde ända till 1719.
Anders Torstenson fick ekonomiska bekymmer men hjälptes av svärfadern, greve Gustaf Otto Stenbock. "Ulvsunda har kostat mig 40 000 rdr", klagade denne 1677. När den 45-årige Anders Torstenson (1641–1686) dog 1686 var Ulvsunda transporterat på hustrun, Christina Catharina Stenbock (1649–1719), som kom att äga Ulvsunda i 35 år, åren 1685–1720.
1700-talet Sonen Carl Ulrik Torstenson (1685–1727), som var överste vid Närke-Värmlands regemente, blev därefter slottets ägare, han blev den siste av den grevliga ätten Torstenson. Ätten utgick på svärdssidan då Carl Ulrik Torstenson avled 1727. Hans änka, grevinnan Anna Margareta Oxenstierna, ägde Ulvsunda i 4 år, åren 1727–1731. Hon gifte om sig med riksrådet Ture Gabriel Bielke (1684–1763), som intresserade sig mera för sin släktgård Tureholms slott nära Trosa. Bielke var krigare och politiker, han deltog från 1704 i alla Karl XII:s fälttåg. Även han följde kungen till Turkiet och kämpade sida vid sida med Carl Ulrik Torstenson vid kalabaliken i Bender. Bielke torde inte ha ägnat Ulvsunda något större intresse, eftersom han så sällan var hemma. Under hans tid förföll slottet. Slottet Tureholm utanför Trosa vårdade han, det var ett gods, som funnits i släkten Bielke sedan mitten på 1500-talet.
Krigaren och politikern, greve Thure Gabriel Bielke kom att bli ägare till Ulvsunda i 33 år, åren 1731–1763, då han 1731 gifte om sig med Carl Ulriks änka, grevinnan Anna Margareta Oxenstierna af Croneborg. De fick tillsammans sonen Axel som vid tolv års ålder blev kammarherre och avled ogift vid 20 års ålder. Bielke och Torstenson var ju officerskamrater under Karl XII. I sitt första äktenskap hade Thure Gabriel Bielke dottern Christina Sophia Bielke gift med Carl Rudenschöld och stammoder till grevliga ätten Rudenschöld.