Jakob Adlerbeth, född 21 maj 1785 i Jakob och Johannes församling, Stockholm, död 2 september 1844 i Klara församling, Stockholm, var en svensk friherre, fornforskare samt det litterära Götiska förbundets stiftare. Han var son till Gudmund Jöran Adlerbeth.

Biografi Jakob Adlerbeth föddes 1785 i Stockholm. Han var son till statsrådet friherre Gudmund Jöran Adlerbeth och Karin Ridderborg. Adlerbeth undervisades i hemmet på familjens egendom Ramsjöholm i Svarttorps socken av informatorn L. K. Ekmark. Han blev 2 november 1798 student vid Uppsala universitet och disputerade 12 december 1804 under Daniel Boëthius med avhandlingen De obligatione epactis politicis observationes. Han avlade 24 mars 1806 filosofie kandidatexamen och disputerade på nytt 7 maj 1806. Den senare avhandlingen, De statu Europæ, seculis post natum Christum qvinto et sexto mutato, försvarades under Erik Michael Fant. Adlerbeth promoverades till magistergraden den 14 juni 1806.

Sedan han tagit magistergraden i Uppsala inträdde han på den civila tjänstebanan, där han 6 november 1807 blev extraordinarie kanslist i inrikes Civilexpeditionen, 15 augusti 1809 kopist i Ecklesiastikexpeditionen, 17 maj 1810 kanslist i Ecklesiastikexpeditionen, 18 december 1811 protokollssekreterare och 3 augusti 1818 förste expeditionssekreterare i Ecklesiastikexpeditionen, en befattning som han behöll till sin död. Adlerbeth blev 7 oktober 1818 friherre vid faderns död och blev 6 februari 1843 Riddare av Nordstjärneorden. Han avled 1844 genom ett slaganfall vid badning nära Stockholm. Den friherrliga ätten Adlerbeth utgick därmed med honom. Han begravdes i familjegraven vid Svarttorps kyrka.

År 1807 företog han av hälsoskäl en resa genom södra Sverige och till Köpenhamn. Från och med 1809 deltog han även vid en följd av svenska riksdagar. År 1812 tjänstgjorde han som sekreterare i den statliga uppfostringskommittén. Från den 23 februari 1819 fram till sin död var Adlerbeth Vitterhetsakademiens representant i direktionen över Stockholms stads undervisningsverk. Han förefaller däremot ha varit mindre intresserad av sin egen fortsatta befordran inom statsförvaltningen.

För sin samtid och för eftervärlden är han känd som den egentlige stiftaren av Götiska förbundet. Detta utgick från enskilda samkväm mellan några ungdomsvänner, som på Adlerbeths förslag sammanslöt sig till ett vittert samfund "i afsigt", säger medlemmen Erik Gustaf Geijer, "att genom en på samma gång rent vetenskaplig och poetisk behandling af fornnordiska minnen lifva kärleken för vår forntid och derigenom rena smaken samt i någon mån väcka en slumrande anda till medvetande".

Under signaturen --R-- (för förbundsnamnet Rolf) skrev han åtskilliga uppsatser i förbundets tidskrift Iduna, samt utgav bland annat Edda eller Skandinavernas hedniska Gudalära (1811, 2:a upplagan 1816, 3:e 1829) och Vaulundurs saga (1812).

Egendom Han ägde Ramsjöholm i Svarttorps socken.

Ledamotskap Adlerbeth invaldes 1815 som ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. År 1818 blev han ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Han tillhörde därutöver flera svenska och utländska lärda samfund.

Utmärkelser

Götiska förbundet Adlerbeth var den drivande kraften bakom bildandet av Götiska förbundet. Den ursprungliga idén hade uppkommit skämtsamt i en vänkrets, men Adlerbeth gav enligt Erik Gustaf Geijer planerna en fastare och mer allvarlig form. Han författade förbundets stiftelseurkund och var ordförande vid dess första sammankomst, eller ”stämma”. Stiftelseurkunden publicerades senare i det elfte häftet av förbundets tidskrift Iduna. Inom förbundet bar Adlerbeth namnet Rolf och använde signaturen --R-- i Iduna. Han hade den permanenta befattningen som vårdare av förbundets skrifter och handlingar och kom att fungera som en sammanhållande kraft bland medlemmarna. Förbundets stadgar förpliktade medlemmarna att forska om de forntida götarnas sagor och historia, en uppgift som Adlerbeth ägnade sig åt med stort intresse.

När verksamheten efter drygt ett årtionde började avta fortsatte Adlerbeth att sammankalla stämmor, om än med längre mellanrum. Han motsatte sig att förbundet formellt skulle upplösas. Götiska förbundet upphörde därför slutgiltigt först efter hans död 1844. Genom förbundet skapades en samlingspunkt för intresset för nordisk forntid, historia och kultur. I Iduna fick bland andra Geijer och Esaias Tegnér möjlighet att publicera dikter med fornnordiska motiv, medan förbundets sammankomster blev en mötesplats för personer med intresse för svensk fornvård.

Fornforskning och språkvetenskap Adlerbeth följde själv Götiska förbundets forskningsideal. År 1811 översatte och utgav han Edda eller Skandinawernes hedniska gudalära, efter Rasmus Nyerups danska utgåva av Snorres Edda. Året därpå utgav han en svensk översättning av Adam Oehlenschlägers Waulundurs saga. Han översatte även Nyerups ordbok över den nordiska mytologin, men denna översättning publicerades aldrig. I det fjärde häftet av Iduna publicerade han den omfattande uppsatsen Om Biarmaland, som grundades på ingående litteraturstudier. Han bidrog dessutom med flera mindre arkeologiska och historiska artiklar till tidskriften.

Adlerbeth understödde ekonomiskt flera forskares antikvariska resor i olika svenska landskap. Hans arkeologiska intresse var nära förenat med ett språkvetenskapligt intresse, och han ägnade sig bland annat åt forskning om dialekter samt svenska ortnamn och personnamn. I hans skriftliga kvarlåtenskap finns ett flertal anteckningar och manuskript om arkeologiska, historiska och språkliga frågor. Erik Gustaf Geijer beskrev Adlerbeth som en person med en mycket bestämd karaktär, som genomförde sina företag grundligt och inte stannade på halva vägen. Han framhöll även Adlerbeths redlighet, värme och stora trofasthet.

Bibliografi Egna arbeten Om några fornlemningar i nordvästra delen af Småland, i Iduna, häfte 2, 1811, s. 20–26, med tillägg i häfte 3, 1812, s. 91. Om Biarmaland, i Iduna, häfte 4, 1813, s. 78–173. Smärre uppsatser och dikter i Iduna, häfte 5–8, 1814–1820. Ur Jacob Adlerbeths Anteckningar för svenska häfder 1814. Ett bidrag till unionens historia, utgiven av Oscar Alin, Uppsala 1897, 73 s. Särtryck ur tidningen Fyris 1897.

Översättningar Snorre Sturlasson: Edda eller Skandinawernes hedniska gudalära ("Öfwersatt från danskan efter Nyerup", Stockholm, 1811) Waulundurs saga ("Öfwersättning från danskan" [dvs. Adam Oehlenschlägers översättning, Stockholm, 1812) Jens Lassen Rasmussen: Om arabernes och persernes bekantskap och handel under medeltiden med Ryssland och Skandinavien (Stockholm, 1817)

Utgivna arbeten Ovidius, Ovidii Metamorphoser, översatta av Gudmund Jöran Adlerbeth, Stockholm 1820, 26 + 416 s. Med företal av Frans Michael Franzén. Ny upplaga, Örebro 1862, XXII + 399 s.

Handskrifter

Uppsala universitetsbibliotek I Uppsala universitetsbibliotek finns bland annat följande handskrifter efter Adlerbeth: Expeditionssekreteraren Jacob Adlerbeths dagbok, även kallad Anteckningar för svenska häfder, del 1–3, omfattande åren 1809–1830, signum F 850 a–c. Anteckningar om svenska ort- och personnamn, signum R 591. Ordbok öfver nordiska mythologien, översättning av Rasmus Nyerups arbete, signum R 762. Uppsatser av arkeologiskt innehåll, i samlingen E 83 a. Excerpter och andra anteckningar av språkvetenskapligt innehåll, i samlingen R 620 a.

Vitterhetsakademiens bibliotek I Vitterhetsakademiens bibliotek finns följande handskrifter: Archeologi, anteckningar, bestående av arkeologiska dagböcker från 1822–1835 samt spridda anteckningar, bland annat om runor, småländska fornlämningar och andra forskares arkeologiska arbeten. Antiqvariska och topografiska anteckningar under en resa i Vestergöthland år 1818. Beskrifning öfver småländska fornlemningar 1831, däribland ett mindre häfte med titeln Värend. Sudermannica, med anteckningar om Södermanland, delvis efter Johan Henrik Schröder. Wisingsö, bestående av anteckningar och avskrifter. Utlåtande om ”förändringar af den i calendern införda namnlängd”, avgivet tillsammans med Carl Gustaf von Brinkman. Anteckningar om huvudinnehållet i Pehr Wilhelm Tholanders brevväxling. Anteckningar från Pehr Henrik Lings föreläsningar om nordisk mytologi. Inträdestal i Vitterhetsakademien med titeln Om svenska fornforskningen.

Bland Götiska förbundets handlingar i Vitterhetsakademiens bibliotek finns dessutom följande skrifter av Adlerbeth: Anteckningar i ämnen som rör Sveriges historia. Skrifter rörande förslaget att inkalla en isländsk lärd till Sverige 1818. Utdrag ur generalen Georg Henrik af Melins Utkast till svenska krigshistorien. Uppteckningar i Folkvisor m. m. samlade i Göthiska förbundet. Anteckningar Om nordiska mythernas användande för skön konst och om Göthiska förbundets konsttäflingar. Inträdestal i Götiska förbundet. Anteckningar från Götiska förbundets stämmor. Årsberättelser i egenskap av Götiska förbundets skriftvårdare. Dikter upplästa vid Götiska förbundets stämmor.

Källor

Noter

Vidare läsning

Externa länkar

Kategori:Riddare av Nordstjärneorden Kategori:Svenska friherrar under 1800-talet Kategori:Svenska översättare under 1800-talet Kategori:Översättare från danska Kategori:Uppsalaromantikerna Kategori:Alumner från Uppsala universitet Kategori:Födda 1785 Kategori:Avlidna 1844 Kategori:Män Kategori:Ämbetsmän från Stockholm Kategori:Svenska ämbetsmän under 1800-talet Kategori:Författare från Stockholm Kategori:Översättare från Stockholm Kategori:Medlemmar i Götiska förbundet Jakob