Anarkistisk ekonomi

Anarkistisk ekonomi beskriver teori och praktik av ekonomisk aktivitet i ett anarkistiskt samhälle. Klassiska anarkister motsätter sig kapitalism främst därför att, hävdar de, dess karaktäristiska institutioner gynnar och återskapar olika former av förtryck, som hierarkiska relationer i produktionen, vinster i byten och privat vinning i lån. Anarkokapitalister, som skiljer sig fullständigt från andra anarkistgrupperingar, stöder kapitalismen helhjärtat, men endast i dess fria laissez-faire-form.

Alternativ valuta Vissa anarkister förespråkar avskaffande av pengar. Andra vill ersätta dem med alternativa valutasystem, och mutualister, som t.ex. Benjamin Tucker och Kevin A. Carson vill undergräva statens valuta- och landmonopol samt den immateriella rätten och på så sätt möjliggöra en konkurrens som utplånar profit, institutionell ränta, monopol och ekonomisk exploatering av arbetaren.Tucker, Benjamin Economic Rent . Liberty will abolish interest; it will abolish profit; it will abolish monopolistic rent; it will abolish taxation; it will abolish the exploitation of labor; it will abolish all means whereby any laborer can be deprived of any of his product; but it will not abolish the limited inequality between one laborer's product and anothers Det kapitalistiska valutamonopolet anser bl.a. Tucker och William Batchelder Greene som en grundande faktor för det kapitalistiska systemets marknadshämmande privilegier.Carson, Kevin A, Studies in Mutualist Political Economy (2004). Individualist anarchists like William Greene and Benjamin Tucker viewed the money monopoly as central to the capitalist system of privilege

Fritt bankväsen Innan någon form av företagande, vare sig det är ett konventionellt företag eller ett självförvaltat arbetarkollektiv, kan producera varor och tjänster, måste det till resurser såsom exempelvis lokaler, verktyg och råvaror. Detta medför en startkostnad vilken uppstår innan företaget startat. Under kapitalismen betalas denna kostnad traditionellt av kapitalinvesteringar med målet att göra en vinst. Anarkister motsätter sig, i likhet med kommunister, kapitalinvesteringar för vinst på grund av den exploatering av arbetaren som den medför, så en annan mekanism måste därför hittas som kan täcka startkostnaderna för ett företag. "Fritt bankväsen" är en möjlig mekanism. En ny självförvaltad arbetarorganisation lånar startkostnaden från anhängare eller existerande organisationer. Detta kan vara med hjälp av ett lån i konventionell mening eller alternativ valuta, eller en kombination av de två. Så småningom återbetalas detta lån antingen till långivaren i fråga, eller lånas vidare till en annan ny organisation så att en roterande lånefond bildas. I denna kontext syftar begreppet "fri" på att den lånande organisationen är fri från leverantörens hot om omhändertagande av kapitalet. Lånet kan vara räntefritt (som i de skandinaviska JAK-bankerna) eller så kan en begränsad räntesats förekomma. Det kan även finnas andra kostnader, exempelvis administrationskostnader eller dåliga skulder, som måste täckas.

Småskaliga praktiska exempel på anarkistiska fria bankinitiativ existerar i olika länder, men den restriktiva praktiken av internationella banklagar, såsom Basel II gör det svårt för dem att verka. De tillåts inte att beskriva sig själva som banker såvida de inte lagligt registreras som sådana, och de flesta banklagar (exempelvis EU-bankdirektiv) tillåter inte en kollektivt driven organisation att vara bank. Sådana initiativ uppvisar ändå ibland en mycket lägre skuld än konventionella banker, eftersom de baseras på solidaritet, och ett misslyckande med återbetalning av ett lån från ett fritt bankinitiativ kan ses som kulturellt liktydigt med att stjäla från vänner.

Motsatsen kan också vara sann, eftersom ett förtroendebaserat system är öppet för missbruk av det förtroendet. Att skydda sig fullständigt mot sådana risker skulle involvera en nivå av kulturellt mer störande handlingar än någonting som traditionellt utförts av kreditvärderingsagenturer.

Termen "fritt bankväsen" bör inte förväxlas med Storbritanniens bankkoncept "fritt personligt bankväsen", som innebär ett löpande konto utan kostnad för standardtjänster så länge kontot behålls i kredit.

Gåvoekonomi Gåvoekonomier kallas de ekonomiska system som baseras på fri distribution av varor och tjänster. De huvudsakliga förespråkarna av sådana system är anarkokommunisterna. Under 1936–1939 i Spanien kollektiviserades hela produktionen i anarkisternas områden. Flera system för fördelning, prissättning, pengar och löner prövades. I vissa kollektiv var det så att man "tog från högen". I de allmänna distributionsförråden hämtade man sina varor och betalade med sitt arbetskvitto. I andra kollektiv föredrog man polletter som betalningsmedel. De olika kollektiven bytte varor med varandra i en lång kedja tills alla förnödenheter var fördelade. Kommunism sägs ofta syfta på en planerad ekonomi som garanterar att allas behov är tillfredsställda på ett sätt som ger en bra livskvalitet (den typ av planering som förespråkas av de flesta, om inte alla, anarkokommunister avviker från firmor och de så kallade kommandoekonomierna på så vis att den är demokratisk, decentraliserad och frivillig). Det finns ett antal variationer på konceptet, men de knyts alla kring föreställningen om "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Anarkokommunister anser att människor borde vara fria att producera, konsumera och distribuera enligt sina "behov" (självbestämda smaker och preferenser) i stället för att prioritera det monetära värdet. Man skulle också kunna säga att bruksvärdet (nyttan) skall gå före bytesvärdet (förtjänsten). Om bruksvärdet helt ska ersätta bytesvärdet, krävs att en social motivation hos producenten ersätter profiten som belöning. Enkelt uttryckt innebär detta att man tillverkar stolar inte för att de går att sälja med förtjänst utan för att stolar behövs till att sitta på.

Primitivister förespråkar också denna typ av ekonomi (även om de tror att det inte är möjligt under det aktuella produktionssättet och förespråkar således en återgång till förindustriell och ofta föragrikulturell produktion.

Potlatch och Harambe Urbefolkningen på USA:s nordvästkust hade en gåvobaserad ekonomi, kallad potlatch. Den var en statustävling i generositet: man ville överträffa varandra med gåvor ofta under festliga omständigheter. Systemet lever delvis kvar genom stora och långa fester vid sociala tilldragelser, men utgör inte längre ett ekonomiskt system.

En långvarig kenyansk tradition, en harambe, är en typ av självhjälpsevenemang som är djupt förankrad i landets moraliska kompass. Ordet betyder ”alla drar ihop” på Kiswahili, Kenyas nationella språk. Det är landets officiella motto; det syns på landets vapen; och det omfattar ett koncept att placera gruppen framför individen. För oss kenyaner representerar en harambe en oskriven lag om generositet, och oavsett klass, etnisk grupp, kön eller religiös bakgrund kommer vi att ge en hand för att hjälpa alla i nöd.BBC, Harambe

File:Alternate Coat of arms of Kenya.svg

Peer-to-Peer (P2P) Många anarkokommunister motsätter sig handel, men en del post-vänstra anarkokommunister och syndikalistsympatisörer motsätter sig inte detta. En del stödjer en icke-monetär form av handel i form av postmonetära fackföreningar och allmänningar. Andra såsom Tiziana Terranova ser på anarkokommunismen som kompatibel med en icke-hierarkisk postmonetär form av handel, öppen för tillträde för alla, såsom peer-to-peer, av fria sammanslutningar.Terranova, Tiziana "Free Labor: Producing Culture for the Digital Economy". 2005-07-26

Arbetssedlar På senare tid har vissa lokala valutor börjat baseras på tid även om deltagarna inte primärt är anarkister. En av orsakerna till att exempelvis Internal Revenue Service har valt att inte beskatta lokala valutor är att de används för välgörande syften, såsom samhällsuppbyggnad.

En del anarkister är intresserade av arbetsnoteringssystem eftersom de gör komplexa system med fri marknad och rättvis handel möjliga, även om de i sin nuvarande utformning inte är tillämpliga för någonting annat än lokala ekonomier. Kritiker hävdar att definitionen av en fri marknad omöjliggör användning av ett normativt prissättningssystem, men vissa anarkister har påpekat att eftersom deltagande i ett arbetsnoteringsnätverk är frivilligt, så är byte av arbetsnoteringssystem endast ett annat val i en fri marknad av marknader. Andra kritiker hävdar att arbetsnoteringar inte kan tillhandahålla prissignaler, att många av dessa tidsbaserade valutor är benägna till inflation (eftersom det inte går att se till att människor inte betalas mer än en TIMME per timme), och att dessa ignorerar faktorer som värdeskapande arbete (arbete som behöver redan nedlagt arbete för att fungera, såsom tiden som tillbringas av en tandläkare i skolan).

Energikrediter Energikrediter är teorin om att alla värden kan utvärderas i joule. I samma anda som LTV är detta ett försök att skapa en normativ basis för värde genom att stå för förkroppsligad energi. Att förklara ett sådant system skulle vara oerhört mer komplext än nuvarande eller andra teoretiska valutasystem eftersom all utåtgående energi från arbetare och energiutgift på varor/tjänster måste spåras (någonting som ses som omöjligt och oanvändbart av många anarkister).

En grupp som har förespråkat ett system som använder energi är Teknokratirörelsen med ett system baserat på "Energy Accounting" där energi används för att "köpa" en produkt eller service utan att utbytas, så konsekvensen är att produkter eller tjänster distribueras till användaren utan vinst av leverantören (som har samma mängd energi i hans eller hennes konto utan hänsyn) så, tänker man, omöjliggörs profit.

Värdeteorier

Många anarkistiska ekonomiska teoretiker, med början hos Proudhon, har betonat subjektiv nytta eller subjektiva element i värdet.Proudhon, Pierre-Joseph, General Idea of the Revolution in the 19th Century, studie 6, del 4: "Men exakt eftersom Värde i högsta grad är svårt att formulera, är det ypperligt transfererbart, eftersom det alltid är resultatet av en transaktion mellan säljaren och köparen, eller som ekonomerna säger, mellan tillgång och efterfrågan."Rocker, Rudolf, History of Anarchist Philosophy from Lao-Tse to Kropotkin: "I motsats till Proudhons mutualism och Bakunins kollektivism, förespråkade Kropotkin gemensam äganderätt inte bara av produktionsmedlen utan även av produkterna av arbetet, eftersom det var hans åsikt att på den nuvarande teknologiska utvecklingsnivå inget exakt mått på värdet av individuellt arbete är möjligt, men att det, å andra sidan, kommer att bli möjligt genom rationell inriktning av våra moderna metoder på arbete, att tillförsäkra varje människa ett jämlikt överflöd. Kommunistisk anarkism, vilken redan före Kropotkin förespråkades av Joseph Dejacque, Elisee Reclus, Carlo Cafiero och andra, och som erkänns av den stora majoriteten anarkister idag, fann i honom sin mest briljanta representant."

Några marknadsanarkister har tillskrivit tillgång och efterfrågan kortsiktiga priser, men förutser långsiktiga priser med kostnadsteorier av värde, ofta en arbetsteori om värde, som hjälphypoteser för att förutspå långsiktiga priser. Andra marknadsanarkister har avfärdat dessa hjälphypoteser och använder en subjektiv teori om värde för att förutspå långsiktiga, liksom kortsiktiga, priser.

Arbetsvärdeteorin