miniatyr|Jacques Offenbach Pariserliv (La Vie parisienne) är en operett (opéra bouffe) i fyra akter (ursprungligen fem) med musik av Jacques Offenbach och libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halévy.Lamb, in Sadie 1997, p. ?? (List of works) Verket var Offenbachs första helaftonsföreställning som skildrade samtida pariserliv till skillnad från hans många tidiga verk med äldre och mytologiska ämnen. Operetten skulle komma att bli ett av kompositörens mest populära verk jämte Orfeus i underjorden och Sköna Helena.
Historia 1862 presenterade Henri Meilhac och Ludovic Halévy pjäsen La Clé de Métella på Théâtre du Vaudeville, en komedi om Gontran som överraskas av sin älskade i demimonden Mettellas omklädningsrumLa clé de Métella, Ludovic Halévy et Henri Meilhac, Calmann-Lévy.
Året därpå presenterade samma författare komedin Le Brésilien på Théâtre du Palais Royal. Till detta stycke komponerade Jacques Offenbach en duett mellan Greluche - framförd av Jules Brasseur, skaparen av brasilianaren i La Vie parisienne - och Blancpartout - framförd av Gil-Pérès, skaparen av BobinetLe Brésilien, Ludovic Halévy et Henri Meilhac, Calmann-Lévy. 1864 hade teatern Théâtre du Palais-Royal spelat en komedi av Meilhac och Halévy med titeln Le Photographe, vilken bland annat handlade om en figur vid namn Raoul Gardefeu, som älskade en flicka med namnet Métella.Fiche Technique, Lyon programme book La Vie parisienne, 2011, s. 5
I november 1865 presenterades handlingarna i librettots två första akter för ledningen vid Théâtre du Palais-Royal. Ludovic Halévy noterade: "dagen därpå mottog vi många gratulationer och många uppmaningar att snabbt slutföra stycket. Den tredje och fjärde akten kommer att avslutas inom kort (...) men vi har ingen idé angående den femte."Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s, 68, 23 november 1865
Den 4 februari 1866 avslöjade tidningen Le Ménestrel att Offenbach, i samarbete med Henri Meilhac och Ludovic Halévy, förberedde La Vie parisienne för Théâtre du Palais-Royal.Le Ménestrel, söndag 4 februari 1866 Trots att operetten skulle sättas upp på en scen som var van vid vaudeville krävdes ändå en utökning och förstärkning av orkestern och körerna. De viktigaste rollerna, med undantag av den avsedd för Zulma Bouffar, anförtroddes truppen vid nämnda teater.Le Ménestrel, söndag 12 augusti 1866 Medan pressen rapporterade att "bitarna [kommer] att vara kortare; men de kommer att vara större till antal", vinnlägger sig kompositören om att "med stor effekt förbereda" finalerna till alla akter.
Repetition Librettot förevisades artisterna den 17 augusti 1866 och musiken dagen därpå. Arbetet fortsatte den 20 augusti och repetitionerna började den 3 september.Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 331. Texten överlämnades till censurkommissionen den 29 augusti och kommissionen föreslog bland annat att alltför många provokativa meningar skulle tas bort, en förändring av nationaliteten hos baronen och baronessan de Grondremarck (från danskar till svenskar), samt borttagandet av en trio i akt III som karikerade den politiska världen och militären.La Vie parisienne – Livrets de Censure (1866/1873), Boosey & Hawkes – Bote & Bock Repetitionerna av akt IV påbörjades den 26 september och orkestern började sina repetitioner den 5 oktober.Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 333
Den 12 oktober beslutade librettisterna att omarbeta akt IV och V. De "gav inte teatern vad vi hade förväntat oss. Vi måste göra om och göra bättre."Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s, 130, 12 oktober 1866 noterade Ludovic Halévy i sina anteckningsböcker. Pressen oroade sig för resultatet: "Le maestrino är upptagen med att förvandla Hyacinthe, Gil-Pérez, Priston, Lassouche och Mme Thierret till virtuosa sångare."Le Ménestrel, söndag 14 oktober 1866. Repetitionerna var svåra konstaterade Halévy den 20 oktober: "...de gör mig nästan galen".Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s, 131-132, 20 oktober 1866 Efter premiären förklarade han: "Skådespelarna hade dömt ut stycken och utropat 'Vad är poängen med att lära sig de två sista akterna. Ridån kommer behövas dras ned mitt i tredje akten'."Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s, 131-132, 4 november 1866. Endast Offenbach verkade säker på framgång och dagen före premiären skrev han till Hortense Schneider: "Jag hoppas att du kommer bära mer än ett par handskar när du applåderar de bedårande saker som jag gjort i 'La Vie parisienne'."i Offenbach, sa vie, son œuvre, André Martinet, s, 116-117
Premiär Operetten hade premiär den 31 oktober 1866 på Théâtre du Palais-Royal i Paris i en version på fem akter. Senare reviderade Offenbach stycket till fyra akter (utan den ursprungliga fjärde akten) och denna version hade premiär den 25 september 1873 på Théâtre des Variétés i Paris. Samma teater gav den på nytt 1875 och den spelades regelbundet under många år.Gänzl and Lamb 1992, s. 296
Le Ménestrel skrev: "MM. Ludovic Halévy, Henri Meilhac och Offenbach vann briljant den första striden i sin kampanj 1867".Le Ménestrel, söndag 4 november 1866 Åskådarna bevisade "med bravorop och skrattsalvor att denna parodi på 'parisiskt liv' inte kunde sluta bättre"Le Figaro, söndag 4 november 1866 rapporterade Le Figaro. Teaterchefen avslutade sin dag med att i dagboken notera dessa få ord: "La Vie parisienne var en stor framgång."i Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s, 338
Musiken lovordades: "Det finns tre kadriljer och ett dussin valsar, polkor, mazurkor som alla är redo för operabalen: vi kommer att dansa till dem hela vintern." "Verket är verkligen ett av Offenbachs bästa"Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s. 131-132, 10 november 1866 noterade Ludovic Halévy. Operetten tillägnades "Monsieur Émile Marcelin"La Vie Parisienne, opéra bouffe en cinq actes, partition piano et chant, E. Heu éditeur, skaparen av veckotidningen med samma namn 1863, i vilken både Meilhac och Halévy var medarbetare.Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 334.
Några föreställningar efter premiären lade Offenbach till versen "C'est ainsi, moi, que je voudrais mourir" (Det är således jag som jag skulle vilja dö) för Urbain i akt III. Trots den stora framgången drog han tillbaka den snabbt.Rapport critique de l'édition critique de La Vie parisienne, Offenbach Edition Keck éditée par Boosey & Hawkes, s, 20 Enligt musikforskaren Jean-Christophe Keck omarbetas verket "snabbt om till fyra akter" för att minska vissa longörer. Akt IV tas bort helt och flera stycken stryks och flyttas om.Rapport critique de l'édition critique de La Vie parisienne, Offenbach Edition Keck éditée par Boosey & Hawkes, s. 9 Dåtidens press verkar inte ha noterat ändringarna och man vet därför inte exakt när de inträffade.
I mitten av december är teaterns intäkter fortfarande cirka 4200 francs varje kvällLe Figaro, onsdag 12 december 1866: "intäkterna överstiger fyra tusen franc varje kväll och det finns tio eller tolv loger som hyrs i förväg", skrev Ludovic Halévy.Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s. 131-132, 10 november .
Prinsen av Wales, som befann sig i Paris en dag i december 1866, tvekade inte att gå och höra La Vie parisienne.Le Figaro, måndag 10 december 1866. Kejsare Napoleon III och hans hustru Eugénie närvarade vid den 58:e föreställningen den 28 december 1866.Rapport critique de l'édition critique de La Vie parisienne, Offenbach Edition Keck éditée par Boosey & Hawkes, s. 21.
I början av 1867 ersattes Jules Brasseur av Jean Berthelier,Le Figaro, söndag 13 januari 1867 som också fick stor framgång i rollen.Le Figaro, söndag 10 februari 1867 Senare ersätts även Hyancinthe, Zulma Bouffar, Mme Thierret och Mlle Honorine under mer eller mindre långa perioder, medan [Jules] Brasseur var tillbaka den 2 juli.Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 710 Den 100:e föreställningen ägde rum den 8 februari 1867.Le Figaro, 8 februari 1867 Jacques Offenbach, Ludovic Halévy och Henri Meilhac bjöd in ensemblerna från teatrarna Palais-Royal, Variétés och Bouffes-Parisiens att äta på Peters restaurang torsdagen den 21 februari 1867.Le Figaro, 17 februari 1867
Världsutställningen 1867 i Paris invigdes den 1 april 1867 på Champ de Mars. Några år senare mindes journalisten för tidningen L'Universe illustré besökarna: "Man skulle kunna säga att de utländska skarorna, hitkomna från jordens alla hörn, alla hörsammade samma instruktion. La Vie parisienne och Storhertiginnan av Gerolstein, Storhertiginnan av Gerolstein och La Vie Parisienne, det var deras primära mål och blev inte lugna förrän de hade försäkrat sig om platser till dessa två stycken."L'Univers illustré, 4 oktober 1873 Hela Europa bländades av operetten.Jacques Offenbach, S. Kracauer, Bernard Grasset.
Den 200:e föreställningen firades den 19 maj 1867.Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s. 163, 20 maj Tsar Alexander II av Ryssland och två av hans söner bevistade den 217:e föreställningen den 5 juni 1867.Carnets, Ludovic Halévy, Calmann-Lévy, s. 165, 6 juni Operetten spelades sista gången den 24 juli 1867 efter 265 föreställningar.Le Figaro, torsdag 26 juli 1867 Den återupptogs den 9 mars 1868 och nådde 293 föreställningar den 5 april 1868,Le Figaro, fredag 23 april 1868 sedan från den 2 till den 31 oktober 1869 för att nå 323 föreställningar.Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 388 Den spelades i flera provinsstäder såsom MarseilleLe Figaro, måndag 4 november 1867, RouenLe Figaro, måndag 4 februari 1867, LilleLe Figaro, tisdag 5 februari 1867, LyonJacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 340 och NantesLe Figaro, måndag 6 januari 1868.
Internationella uppsättningar La Vie parisienne gavs i Bryssel den 30 januari 1867 i en version i fyra akter. I denna version är akt IV sammansatt av Rondeau [nr 18], Couplets [nr 19] och Reprise de l'ensemble [nr 19 bis] samt numren 21, 22, 22 bis och 23 följt av 24 och 25.Rapport critique de l'édition critique de La Vie parisienne, Offenbach Edition Keck éditée par Boosey & Hawkes, s. 7.
I Wien framfördes operetten den 31 januari 1867Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 341 i en version i fyra akter och 5 tablåer. I denna version är Triolet [nr 4] struken. Akt VI består av två tablåer: den första med endast Rondeau [nr 18] och Final [nr 20] och en andra som består av numren från akt V i Parisversionen. Till uppsättningen i Wien berikade Offenbach orkestreringen: han lade till "två tromboner (...), två horn (...), en andra oboe, en andra fagott och förstärkt slagverkssektion".Rapport critique de l'édition critique de La Vie parisienne, Offenbach Edition Keck éditée par Boosey & Hawkes, s. 11 Offenbach reste själv till Wien för att övervara repetitionerna men insjuknade och kunde inte dirigera premiärföreställningen. I ett telegram skrev direktören för Carltheater: "Oöverträffad framgång. Flera inrop för varje akt. Tredje finalen 'furore'. Dryckessången tre gånger."Le Figaro, lördag 2 februari 1867
I Berlin gavs operetten i juli 1878Le Ménestrel, söndag 28 juli 1867 där den spelades över 200 gånger.Jacques Offenbach, Jean-Claude Yon, Gallimard 2000, s. 376 Den gavs även i Alger den 17 mars 1865Le Figaro, onsdag 25 mars 1868 och i New York den 29 mars 1869.La Vie Parisienne, words by Henry Meilhac and Ludovic Halevy, music by Jacques Offenbach, as performed for the first time in America under the direction of . Grau, John A. Gray & Green, 1869
1873 års nypremiär