Vackra Roosen var pseudonym för Karl Rudolf Roos, också kallad Calle Roos, född 29 november 1839 i Kungsholms församling i Stockholmhttp://digitalastadsarkivet.stockholm.se/Rotemannen2012/SearchResult.aspx, död 3 februari 1912 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, som var en svensk gatutrubadur. Rudolf Roos var under sin samtid välkänd som ett av Stockholms original.
Biografi Inte mycket är känt om Roos bakgrund och uppväxt.
En historia säger att han var son till en skådespelare som bekostat hans utbildning till operasångare på Dramatens elevskola, där han bland annat var kamrat med Edvard Swartz och Gurli PalmHvad Nytt från Stockholm? (1895-11-23 ) sid:2, men att han rymt på grund av sin rastlösa natur och sedan försörjt sig på att sjunga och spela på marknader, Djurgårdsslätten och på stockholmsgårdarna. En annan historia förtäljer att han var adlig, och egentligen hette Roos af Hjelmsäter.
En annan påstår att han var utomäktenskaplig son till operasångerskan Henriette Widerberg, och därmed bror till Julia Liedberg och Georgina Wilson.Nordensvan, Georg (1917-1918). Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar. Stockholm: Bonnier. Libris 8073964 Det ska inte ha varit hans far, utan Hyltén-Cavallius, som ska ha hört honom sjunga till ackompanjemang på gatan och ordnat en plats för honom som elev till Operan år 1858. Han sades ha en "hög och vacker tenor samt sjunga med uttryck". Roos tyckte dock illa om disciplinen och reglerna och lämnade snart elevskolan för att leva ett bohemiskt liv.
Roos var gift med Lovisa Karolina Roos som drev klädstånd på Söder, och tillsammans hade de en dotter, som senare bosatte sig i Berlin. Han blev känd i Stockholm som gatutrubadur och original. Han uppträdde först med positiv åtföljd av en pudel,Nya Wexjöbladet (1882-07-07) sid:3 och senare tillsammans med en assistent som spelade fiol eller flöjt, medan han själv spelade gitarr. Han fick sitt smeknamn/artistnamn på grund av sitt vackra utseende, och var mycket populär. När han besökte Södertälje i augusti 1870, där han spelade positiv och sjöng på gatorna, blev han omskriven i tidningen som "celebritet" och "pigtjusare".[https://tidningar.kb.se/nxcsslszlb2m5b94/part/1/page/2?q=%22Vackra%20Roosen%22 Södertelge Tiding (1870-08-13) sid:2-3 Enligt tidningen resten han runt inte bara i Sverige utan även i Norge.
Det sades om honom att han "uppträdde med en air, som var det en ren nåd att han gästade en gård och där förskaffade sig en recett. Han var ståtlig, såg rent av bra ut och kastade huvudet tillbaka liksom vore han en världsstorhet." Om hans konstnärskap sades: "Han sjöng med en ganska njutbar röst samt med gott humör. Undra på att allt köksarbete avstannade, ja, att även herrskapena själva kostade på sig att lyssna till den ståtlige trubaduren".
Han inledde ofta uppträdandet med två kända små visor. Den ena var:
»Min salig farmor var så rar, hon hade hundra år på nacken, hon hade egna tänder kvar och eget hus i Pelarbacken ...»
En annan känd sång var eller »Petterssons klagan»:
»Hon grälar på mej, hon grälar på mej, hon gör aldrig annat än grälar på mej ...»
Roosen ska ha behållit sitt vackra utseende till hög ålder, och blev målad av Carl Larsson och modellerad av Carl Eldh 1906.
Rudolf Roos avled 1912 på S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Han är gravsatt på Södra begravningsplatsen.
Källor
Kategori:Avlidna 1912 Kategori:Män Kategori:Personer i Stockholms historia Kategori:Trubadurer Kategori:Födda 1839 Kategori:Svenska musiker under 1800-talet Kategori:Svenska sångare under 1800-talet Kategori:Artistpseudonymer Kategori:Gravsatta på Sandsborgskyrkogården