miniatyr|stående=1.7|Tomtplatsen för Sten och Yttersten (ungefär vid träddungen) i maj 2019. Sten och Yttersten by i Järfälla kommun i Stockholms län, var två gårdar i samma by och som också brukade kallas Järfälla-sten.Lars Gustafsson j:r, Järfällaboken 1957, sidan 440. De två gårdarna Sten och Yttersten låg vid Igelbäcken norr om före detta Barkarby flygfält. I skriftliga källor är byn för första gången omnämnd 1404. Två gårdar i byn omnämndes redan i de äldsta handlingarna. Även i Sollentuna fanns det en by med namnet Sten, dessa är ibland svåra att särskilja i de äldre handlingarna. Byplatsen vid Järfälla-Sten kallades så till skillnad från gården Översten i Sollentuna, som även kallades Sollentuna-Sten.

Gården Sten var den sydligare och större gården och den kallades även Storgården. Gården Yttersten var den nordligare och mindre gården och den kallades därför Lillgården. I söder och öster gränsar Sten och Yttersten by till Håga by. I öster gränsar byn till Ålsta by. Järfälla-Stens gamla byplats, där nu inga byggnader finns kvar, låg vid Säbysjöns sydöstra sida, cirka 900 meter västnordväst om Hägerstalunds gård. Området ingår numera i Västra Järvafältets naturreservat.

1300-talet till 1500-talet miniatyr|Järva Kilstråk, vy mot norr med tomtplatsen för Sten, Yttersten (ungefär vid dungen) i maj 2019. Redan under medeltiden nämns Sten i en del bevarade pergamentsbrev från 1347, men om det är Sten i Järfälla eller Sten i Sollentuna som åsyftas, kan inte avgöras. Under ett fastebrev år 1347 är en "nycholao in stene" antecknad som nämndeman.

I ett räfstetingsbrev från år 1404 avses dock med säkerhet Sten i Järfälla. Av detta brev framgår att Greghors Magnusson tidigare ägt ½ markland 10 penningland jord i Sten, som tydligen varit skattefritt, men att Kronan, som nu ägde Sten, nu tilldömdes skatt. Som nämndemän nämns 1419 bönderna Lasse i Sten och Niclis i Sten, varav åtminstone en med säkerhet måste vara från Järfälla. I Sollentuna härad upptas 1492 Anders i Sten som nämndeman i lagmansting. Det framgår inte om han är från Järfälla eller Sollentuna.

Från 1530-talet redovisas i de äldsta jordböckerna i regel två skattegårdar i Sten. Gårdarna betecknas som ½ setting (sjättedel) vardera, men av jordetalet att döma är dessa olika stora vid denna tid. Den ena skattegården är på 11 öresland 4 penningland med nämndemannen Joen Olsson som ägare och brukare. Den andra skattegården är på 10 öresland 4 penningland, som ägs av nämndemannen Erik Mattson i Översten.

Utlagorna, eller de s.k. jordebokspersedlarna, som skrivs på gårdarna är ungefär lika stora. Grundskatterna bestod av jordeboksräntan, mantalsräntan och kronotionden. Ytterstens utlagor sammanförs med Överstens, eftersom dessa båda gårdar tycks ha samma ägare. Av tiondelängderna från 1540- och 1550-talen framgår också , att den ena av gårdarna är större och att de levererar 5 ½ spann säd mera i tionde, vilket framgår för de sex år tiondelängder finns bevarande.

Yttersten skulle ha skänkts till hertig Johan, sedermera Johan III år 1558 av Michel Bengtsson i Stockholm och Rasmus Bengtsson i Fiskeby, att döma av handlingar från 1558 i Arv och eget i Gustav Vasas privata godsinnehav i Kammararkivet. Enligt samma källa skulle gården ha fallit på Kungl. Majt:s del tillsammans med andre arvegods och kronogods och således blivit arv och eget-hemman, och därför upptas den ej i de vanliga jordeböckerna. Arv och eget-godsen upptas från 1594 under en särskild rubrik i de vanliga jordeböckerna och Yttersten återfinns nu här. Sten brukas av Pär Olsson och Yttersten brukas av Zacharias, enligt 1599 års förmögenhetsuppteckning. Vid denna är Pär Olsson nämndeman och sexman och som god man han övervarar han kyrkoherdetillträdet 1598. Till och med jordeboken 1603 skrivs han på Sten, medan Oloff Persson införts i jordboken året därpå. Fram till 1620-talet brukar denne gården, då hans bröder Lars och Staffan Persson övertar jordbruket.

1600-talet

Hertig Johan av Östergötland (1589-1618), son till Johan III, disponerar från 1605 till sin död 1618 Yttersten samt de övriga arv och egnagodsen, Rocksta och Ålsta by, som sedan tillfaller Gustaf II Adolf, som var kusin till Johan, hertigen av Östergötland. Ålsta utjord skänktes, liksom Yttersten, till hertig Johan, sedermera Johan III, av Michel Bengtsson i Stockholm och Rasmus Bengtsson i Fiskeby, troligen samtidigt med Yttersten år 1558, vilket framgår av handlingar från 1613 i Arv och eget i Kammararkivet.Järfällaboken 1957, sidan 491. I 1631 års jordebok anges det att Sten har brunnit ned av vådeld och är befriat från utlagor. Nu har Yttersten fått Anders Jonsson till brukare. Han var drottningens "foredere", eller "förridhere", d.v.s. tjänsteman som särskilt hade att sörja för inkvartering och dylikt vid resor. Jonsson hade fått gården på frihet för åren 1630 och 1631. Före Anders Jonsson brukades Yttersten av sekreterare Erich Simonsson och därefter av hans änka, hustrun Ursilia. Fram till början av 1640 brukar Anders Jonsson Yttersten.

Anders Jonsson har förlänats Yttersten på livstid, enligt 1640 års verifikationer. Men 1641 års verifikationer meddelar att, fältmarskalken Lennart Torstenson (1603-1651) fått gården som ärftlig förläning under Norrköpings besluts villkor. Norrköpings besluts gods var ärtfliga län, som reglerades genom bestämmelser, som på Karl IX:s förslag gavs genom beslut på Riksdagen i Norrköping 1604. Dessa villkor innebär förläning som vid regementskifte skulle bekräftas av den nye regenten. Yttersten övergår efter Lennart Torstensons död 1651 till hans son Anders Torstenson (1641-1686), riksråd och president vid Åbo hovrätt.

Från 1670-talets början och ett tiotal år framåt syns dock gården ha disponerats av riksamiralen Gustaf Otto Stenbock (1614-1685), far till Anders Torstensons maka, Christina Catharina Stenbock (1649-1719). Under en del av denna tid arrenderar Gustaf Otto Stenbock ut Yttersten till kapten Sigurd Weidenbohm. Vid hösttinget 1672 får Sigurd Weidenbohm häradsrättens bevis, att Yttersten genom förre arrendatorns försummelser är mycket förfallet och husen nedruttna. Anders Torstenson har emellertid åter dispositionen av Yttersten år 1683, för samma år säljer han gården till assessorn Nils Arvidsson Hägerflycht (1635-1702). Nils Arvidsson Weinheim adlades Hägerflycht 1675, till Hanestad, nuvarande Hägerstalund, i Spånga socken. Nils Arvidsson Hägerflycht var assessor i likvidationskommissionen från 1686.

De båda gårdarna i Järfälla-Sten byter jordnatur i samband med 1680-talets reduktioner. Sten övergår sålunda från skatte till frälse jordnatur.

År 1683 läggs Yttersten under Hägerstalund i Spånga socken och 1686 läggs även Sten under Hägerstalund. Genom riksrådet och riksmarskalken Åke Axelsson (Natt och Dag)s köp från Kronan 1641 var Sten nämligen s.k. köpegods och skulle reduceras, det vill säga indragas till Kronan. Men då Åke Axelssons dotterdotter friherrinnan Christina Claesdotter Bielkenstierna (1645-1716) i stället uppgav frälsegods i Uppland och Strömsholms län till Kronan fick Sten dessas frälsegods. Christina Bielkenstierna var dotter till amiralen Claes Bielkenstierna (1615-1662) och hans hustru Barbro Åkesdotter (Natt och Dag) (död 1680) och hon var under åren 1662-1690 ägare till Åkeshovs slott, som hon ärvde 1662, men hon förlorade det 1690 genom reduktionen till Kronan. Från arv och eget övergår Yttersten också till frälse. Under Norrköpings besluts villkor hade detta hemman förlänats och skulle också dras in till Kronan. Då ville Anders Torstenson i stället byta Yttersten med flera mot köpegods i Dalsland och låta de sistnämnda dras in. Hans arvingar fick i stället lämna frälsegods i Västergötland, eftersom inga byten fick ske annat än mot rent frälse. Dessa frälsegods övergick då på Yttersten.

1700-talet till 1900-talet miniatyr|Sten och Ytterstens läge markerat med röd ram på Topografiska corpsens karta "Trakten omkring Stockholm" från 1861. Gårdarna i Sten övergår efter Nils Arvidsson Hägerflychts död 1702 till sonen assessorn Arvid Nilsson Hägerflycht (1665-1751). Han var liksom fadern assessor, men i reduktionskommissionen. Byn kartläggs 1710 under hans tid. Sten eller Storgården kallas här också Södergården och anges bestå av 15 2/3 öresland, och gården har nu två brukare. På Yttersten, eller Lillgården, som i kartbeskrivningen även kallas Norrgården består av 5 2/3 öresland, och gården har nu en brukare, Per Arfvidsson och Mats Andersson. Södergården har ett årligt utsäde på 16 tunnor 4 17/64 kappar samt skördar 32 1/3 lass hö per år. Byn har skog och utmark tillsammans med Sollentuna-Sten efter hemmantal, på andra sidan denna gård, det vill säga norr därom. Från 1708 och till 1720 har Sten två brukare och gårdarna i Sten brukas självständigt, fastän de ligger under Hägerstalund. 1720 övertar en av de tidigare hälftenbrukarna hela hemmanet och brukar det till 1762. Per Jansson i Yttersten innehar Yttersten åren 1762-1792. Sten innehas kortare perioder av nämndeman Jonas Ersson, som 1784 kommer från Håga by och är kvar till 1792, samt av nämndeman Sven Olsson därefter till 1806.

Sten brukas efter Sven Olssons avflyttning 1806 av Jan Persson, som sedan 1797 brukat Yttersten efter sin far Per Bengtsson. Fram till 1814 brukar Jan Persson båda hemmanen. Han efterträddes då av nämndemannen Hans Jansson, som är kvar till sin död 1831. Till 1836 brukas Sten och Yttersten gemensamt ytterligare några år. Fram till 1836 brukas dock gårdarna Yttersten och Sten fortfarande självständigt, men då läggs gårdarna under Hägerstalund. Kort tid därefter avhyses gårdarna.

Godsägare C.O. Rydberg var den siste privatpersonen som äger Hägerstalund och därmed även Sten och Yttersten. Han förvärvade Hägerstalund med underlydande gårdar på exekutiv auktion 1901. På grundval av en år 1900 upprättad karta lät C.O. Rydberg år 1902 verkställa laga skifte mellan Sten och Yttersten. Nu fick Sten sina ägor i två skiften. Det ena skiftet omfattade alla inägorna kring den gamla byplatsen och ända upp till torpet Kastberget (eller Fiskartorpet). Det andra skiftet omfattade området öster och nordväst om ån vid torpet Nysved. För Ytterstens del får det sina ägor i ett enda skifte från Kastberget i söder till Översjön i norr, vilket innefattade bland annat torpet Nysved och det enda undantaget blir det förut nämnda skiftet till Sten. År 1970 övergick området från Järfälla kommun till Kronan.Kulturminnen i Järfälla, en guide till kulturhistoriskt intressanta platser i kommunen, 2011, karta B, sidan 15.Järfällaböckerna 1957 och 1986.

Torp under Sten och Yttersten

miniatyr|Nysveds torpplats i maj 2019. Under byn Sten låg sju torp: Finnängen, Igelbäcken, Kalkviken, Kastberget, Nysved, Ormudden och Sjögärdet. Inga av dessa torps byggnader finns idag bevarande, men man kan fortfarande se resterna av den forna bebyggelsen i form av husgrunder och trädgårdsväxter som syren och krusbär.

Torpet Finnängen var ett av de äldsta torpen under Sten. Sedan Stens gård upphört ägdes gården av Hägerstalund. Torpet Finnängen låg vid Säbysjöns norra ände, cirka 600 meter nordnordöst om Rocksta gård. Finnängen existerade från 1600-talets början fram till 1866. Redan i hjonelagslängden 1611 återfinns torpet Finnängen. Enligt längden betalar Lasse i Finnängen med hustru 6 mark i hjonelagspenningar. Torpet finns även markerat på 1636 års lantmäterikarta över Sten och då ligger det under Storgården i Sten. Enligt Nils Jöranssons vittnesmål vid hösttinget 1691 brukas torpet efter Storgårdens försäljning till Åke Axelsson (Natt och Dag) med dennes tillstånd en tid under Rocksta. Enligt husförhörsbok och mantalslängd är torpet bebott till 1866. Det självständiga jordbruket av Storgården i Sten hade upphört 1836 och då lades jordbruket direkt under Hägerstalund. Såldes överlevde Finnängen sin moderby med 30 år. Ett Finnängen upptas i mantalslängderna 1877-1880 under Håga by. Det kan emellertid inte säkert avgöras ifall detta är samma bebyggelse som Finnängen under Sten.