Mathilda Strömberg Hamilton, född Strömberg den 19 augusti 1864 i Finspång, död 14 februari 1935 på Lidingö, var en svensk missionär, egenföretagare, föreläsare och författare. Hon är känd främst för sin butik Indiska utställningen, föregångare till Indiska Magasinet, och för sitt missionärsarbete.
Mathilda Strömberg Hamilton växte upp i Finspång och engagerade sig tidigt i frikyrkliga rörelser. Hon emigrerade till Amerika 24 år gammal och mötte sin framtida man Gustaf Nelson. De gifte sig och tog efternamnet Hamilton. Tillsammans var paret Hamilton verksamma missionärer i bland annat i Indien, Egypten och Palestina. Slutligen bosatte sig Mathilda och Gustaf Hamilton i Harsil, Indien år 1894 och startade en egen missionsverksamhet. 1897 återvände hon hem till Sverige och ägnade sig åt föreläsningsverksamhet. Hon föreläste i bland annat Sverige, Finland, Ryssland och England. År 1901 öppnade hon sin första egna butik, Indiska utställningen på Regeringsgatan och senare öppnade hon även en filial på Arkaden i Göteborg. 1913 öppnade hon ytterligare en butik på Regeringsgatan, Indiska konstsalongen, och gifte om sig med löjtnanten Hugo Youngberg. I samband med utbrottet av första världskriget och sämre ekonomiska tider gick affärsverksamheten allt sämre. Indiska utställningen såldes till familjen Hulek. Hulek sålde 1951 i sin tur vidare till Åke Thambert, som gav butiken dess nuvarande namn Indiska Magasinet.
Under Strömberg Hamiltons sista år levde hon under strängt begränsade ekonomiska förhållanden och led av flera sjukdomar, med både psykiska och fysiska besvär. Hon avled på Oakhills sjukhem på Lidingö den 14 februari 1935.
Biografi Bilden av Mathilda Strömbergs liv är i hög grad färgad av henne själv genom brev och berättelser hon lämnat efter sig och går att återfinna i bland annat tidningsartiklar.
Uppväxt 1864–1888 miniatyr|Mathilda Strömbergs barndomshem i Finspång. Mathilda Strömberg Hamilton bodde från födseln 1864 och fram till 1888 i Finspång. År 1888 flyttade hon till Amerika.
Tidig uppväxt Mathilda Christina Strömberg föddes den 19 augusti 1864 i Finspång, tre mil nordväst om Norrköping. Hon växte upp i ett klassiskt arbetarhem som dotter till muraren Gustaf Strömberg och hemarbetande Johanna Strömberg. Johanna Strömberg ägnade sig åt djurskötsel, sömnad, städning, matlagning och disk. Även längre bak i Strömbergs släkt fanns en tradition av att vara arbetare; en tradition som Matilda Strömberg senare skulle komma att bryta. Hon föddes som enda barn i arbetarfamiljen, något som var mycket ovanligt vid denna tid, och hade ända sedan hon var barn en stark karaktär med vilja, envishet och framåtanda.
Frikyrkliga rörelsen 1800-talet var folkrörelsernas stora genombrottstid; arbetar-, frikyrko-, nykterhets- och kvinnorörelsen formade det nya samhället. Under 1800-talet skapades en religiös pluralism i Sverige i och med att allt fler sökte sig bort från Svenska kyrkans religiösa monopol. Egna religiösa sammanslutningar skapades och frikyrkorörelsen fick en allt större betydelse som massrörelse. Denna rörelse var central även för familjen Strömberg i Finspång. Pappa Gustaf Strömberg var med och grundade Risinge missionsförsamling, ett av de frikyrkliga samfunden i Finspång. På 1880-talet drog en stor väckelsevåg in över Finspång där missionsarbete ansågs medföra en hög status. Missionärer besökte missionshuset i Finspång och predikade om betydelsen av att missionera ute i världen. En stor del av Mathilda Strömbergs liv kretsade kring gemenskapen i missionsförsamlingen. Hon blev mycket påverkad av missionärernas berättelser om sina liv och drömde själv om att resa ut i världen och missionera. Hon blev ordförande i Thorstorps Jungfruförening, en sammanslutning för ogifta kvinnor. Det var i Thorstorps Jungfruförening som hon tog sitt första steg som talare.
Flytt till Amerika Svält och svåra levnadsvillkor skapade under 1800-talet en våg av emigration från Sverige. Totalt 1,3 miljoner svenskar lämnade landet under 1800-talet och början av 1900-talet. Mellan 1851 och 1910 emigrerade knappt en miljon människor från Sverige till Amerika. Några av Mathilda Strömberg kusiner och flera av familjens hyresgäster hade emigrerat till Amerika. Denna storskaliga emigration, i kombination med frikyrkorörelsen och drömmen om att missionera, ledde till att hon 24 år gammal flyttade till Amerika år 1888.
Amerika 1888–1894 miniatyr|Strömberg Hamilton som vårdbiträde. miniatyr|Fredrik Franson, Gustaf Hamilton och Mathilda Strömberg Hamilton.
Hennes slutdestination i Amerika var Chicago och för att nå dit färdades hon med fartyg och tåg. Chicago beskrevs som en stad med framtidstro och högt tempo. En stad som passade henne, en ung energisk kvinna med en stark vilja att upptäcka nya saker. Mathilda Strömberg prövade på ett antal olika sysselsättningar under sin första tid i Amerika. Bevarade bilder indikerar att hon arbetade som sjukvårdsbiträde. I Chicago fanns flera svenska sjukhus där svenskar kunde få jobb utan att inneha utbildning eller behärska engelska språket. Hon påbörjade även bibelstudier hos Moody Bible Institute 14 november 1889, men lämnade skolan endast två veckor senare. 1890 anlände hon till Northfield, Minnesota och påbörjade en utbildning till missionsläkare på Carleton College. På Carleton College studerade hon kurser i bland annat retorik och lärde sig även behärska det engelska språket. Från utbildningen blev hon utsänd på en föreläsningsturné över hela Amerika, där hon höll nykterhets- och missionsföredrag.
På turnéns sista stopp i Laramie, Wyoming mötte hon pastorn Gustaf Nelson som senare blev hennes make. I samband med mötet med Gustaf Nelson avbröt Mathilda sina studier på Carleton College. Det unga paret förenades i sin kristna tro och önskan om att missionera. De gifte sig 27 år gamla år 1891 i den svenska kyrkan The Mission Tabernacle Church i Chicago och bytte efternamn till Hamilton. I Amerika, till skillnad från i Sverige, skyddades inte efternamnet Hamilton av adliga regleringar. Med namnbytet klättrade paret Hamilton på den sociala rankningen.
Fredrik Franson I Chicago mötte den nygifta Mathilda Strömberg Hamilton den internationellt kände svenskamerikanska missionären Fredrik Franson. Fredrik Franson var ledare för den Skandinaviska Alliansmissionen (SAM). Han var djupt övertygad om att en apokalyps var att vänta och såg som sitt uppdrag att hinna frälsa så många människor som möjligt. Fredrik Fransons brinnande engagemang väckte intresse hos henne och hon såg en möjlighet att realisera sin dröm om att bli missionär genom honom. Tillsammans började paret Hamilton att missionera, under ledning av Fredrik Franson. De reste till Balkan, Afrika, Egypten, Jerusalem, Japan, Kina och Thailand.
Missionering i Indien 1894–1897 Paret Hamilton flyttade till Indien år 1894 för att driva en egen missionsstation under ledning av Fredrik Franson. För att kommunicera med befolkningen i Indien lärde sig Mathilda och Gustaf Hamilton hindi. Paret Hamilton bosatte sig i staden Harsil, belägen i Garhwal i norra Indien. Rajan Kirti Shah, som styrde Garhwal, fattade snabbt tycke för paret Hamilton och lät dem missionera i sitt kungadöme. Paret Hamilton engagerade sig mycket i samhällsutvecklingen i samband med sitt missionsarbete i Indien. För att omvända befolkningen till kristendomen erbjöd de läkarvård, hantverk och utbildning. Hon engagerade sig framförallt för kvinnors rätt att lära sig läsa och utbilda sig. Detta grundade sig i att hon, som själv haft svårt att koncentrera sig i skolan, nu försökte få andra att fullfölja sin undervisning.
Motgångar i Indien miniatyr|Gustaf Hamilton med lokalbefolkning i Harsil. Paret Hamilton mötte ett tuffare motstånd än förväntat i samband med sitt missionsarbete. Indierna var ett svårt folk att omvända och Mathilda Strömberg Hamilton beskrev dem som “världens mest religiösa folk” i sina brev. För att omvända lokalbefolkningen behövde paret Hamilton få dem intresserade av någonting mer än kristendomen. Deras samhällsengagemang, med läkarvård och utbildning, blev strängt villkorad med denna metod eftersom deras tjänster endast erbjöds i gengäld mot att befolkningen övergav sin tro för kristendomen. Många i Indien var drabbade av olika sjukdomar och i ett desperat behov av att bli friska vände de sig till missionärerna. Senare insåg Mathilda Strömberg Hamilton att de omvände människor på falska grunder, vilket hon beskyllde Fredrik Franson för. Detta fick henne att tvivla på sin tro och hon upplevde att hon svikit Gud. Hon beskyllde även Fredrik Franson för att försummat dem genom att inte engagera sig tillräckligt i deras arbete. Dessa motsättningar mellan paret Hamilton och Franson ledde senare till att hon övergav Skandinaviska Alliansmissionen.
Ytterligare motsättningar som paret Hamilton stötte på i Indien var de ofrånkomliga sjukdomarna. Febersjukdomar, tyfus, smittkoppor och kolera var vitt spridda. Att som missionär bli sjuk var nästintill ofrånkomligt och hon fick malaria flera gånger under sin vistelse där. När böldpesten bröt ut 1896 blev det ansträngande för paret Hamilton. Byinvånarna sökte sig till dem som hade europeiska läkemedel och trots att hon nästan arbetade sig till döds dog en fjärdedel av befolkningen i Garhwal.
Åter i Sverige 1897–1920 År 1897 övergav Mathilda Strömberg Hamilton Fredrik Franson och SAM och flyttade hem till Sverige. Hennes make Gustaf Hamilton stannade kvar i Harsil för att fortsätta missionera. Eftersom paret inte längre arbetade tillsammans med SAM och Fredrik Franson låg ansvaret på henne att försörja sin makes missionerande.
Sverige 1897–1901 Åter i Sverige fick Mathilda Strömberg Hamilton idén om att föreläsa om Indien och att sälja indiska föremål. Intäkterna från hennes föreläsningar och sålda föremål gick till att försörja sin makes missionerande och för att öppna en egen självunderhållande missionsstation i Indien. Hennes bittra minnen från det slitsamma missionärslivet ledde till att hennes föredrag inte handlade om livet som missionär. I sina föredrag ville hon istället belysa det hon älskade med Indien: naturen, kulturen, de indiska människorna och indiska hantverk. miniatyr|320x320px|Mathilda Strömberg Hamilton i indisk klädsel. Hon höll flera hundra föredrag i Sverige, men reste även runt i England, Ryssland och Finland och föreläste. För att förhöja känslan av autenticitet och exotism bar hon indiska dräkter under sina föredrag. Med sig hade hon även Gadju Daniel Sewak, vilket var den förste man som paret Hamilton omvänt i Harsil. Hennes skildringar av Indien beskrevs som medryckande, fantasifulla, kåserande och färgrika. Hon fick dock även kritik för att ha förmedlat en generaliserad och skev bild av det verkliga Indien. I samband med sina föredrag sålde hon indiska varor. Detta var ett gott marknadsföringsdrag; genom att sätta föremålen i en spännande kontext ökade intresset för dem. 1898 annonserade hon för första gången sina varor för försäljning i ett reserum.
På en resa till Egypten mötte hon den välbärgade kvinnan Charlotte Ewert från borgarklassen. Charlotte Ewert blev intresserad av idén att sälja vidare exotiska varor. Hon stötte även samman med Jenny Svahn, som senare blev betydelsefull för hennes framtida affärer. Tillsammans med Jenny Svahn och Charlotte Evert realiserade hon sin dröm om att driva en egen butik. Efter att först hyrt in sig i en antikvitetsaffär i Oslo öppnade hon sedan hon sin första egna butik, Indiska utställningen, den 12 november 1901.
År av personlig framgång 1901–1910