Noas Express är namnet på en vandringsutställning på räls om livet på jorden. Utställningen var ett samarbete mellan flera naturhistoriska museer och Naturvårdsverket, med flera, och producerades av den statliga myndigheten Riksutställningar. Noas Express besökte ett större antal orter i Sverige på sin turné under åren 1997 till 1998.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Upplösning”/1 sida A4: ”Riksutställningar/.../Förslag till upplösning av utställningen, Noas Express”. Utställningen vände sig i första hand till elever på högstadiet, men också till elever på mellanstadiet och gymnasiet och allmänheten.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Planering”/4 sidor A4: ”Noas Express – för livets myller och mångfald”, sid. 1.
Bakgrund Noas Express – för livets myller och mångfald var det fullständiga namnet på vandringsutställningen.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3106, 3107/Volymnummer: F1A: 376/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp (avriven framsida kvar): ”Riksutställningars Projektarkiv, Titel Noas Express Turné, Projektnummer 3107/.../”/4 sidor A5 (1 vikt A4): ”Noas Express, för livets myller och mångfald”, sid. 1. Initiativet kom från Namsa, Naturhistoriska museers samarbetsorganisation. Ett möte skedde på Naturhistoriska riksmuseet i slutet på oktober 1995, mellan representanter för Namsa, Naturvårdsverket och Riksutställningar. Efter mötet föreslog Namsa ett formellt samarbete för att producera en utställning om biologisk mångfald under kommande år. Det överenskomna samarbetet skulle resultera i Noas Express, som enligt boken Kultur i rörelse – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken togs fram ovanligt snabbt. Produktionen startade hösten 1996 och målsättningen var att utställningen skulle vara klar vid årsskiftet. Det snabba tempot ställde krav på Riksutställningar som lät de egna teknikerna jobba tillsammans med de fem konstnärer som hade engagerats i utställningsbygget. Snickare, ljussättare, elektriker, sömmerskor fick hyras in för att klara tidsplanen. Glasmästare, mattläggare, plåtslagare och tillverkare av neonskyltar anlitades för olika typer av jobb. En del problem dök upp under bygget av utställningen, många av det ovanligare slaget, berättar boken Kultur i rörelse – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken:En del tekniska problem var svåra att lösa eftersom man var tvungen att ta hänsyn till vagnens rörelser under transport. Ett akvarium med guldfiskar behövde förankras så att inte vattnet skvimpade ut vid tågets svängningar. När sarkofagen av glas skulle flyttas över till vagnen gick den sönder. Först när teknikerna byggde den på plats höll den. Även guiderna på Noas Express ställdes inför utmaningar. De skulle inte bara komma ihåg att mata guldfiskarna utan också ordna mat till grodorna ombord. Vid tågstoppen behövde guiderna leta upp en zooaffär för att få tag på musungar till de glupska grodorna.För Riksutställningars blev Noas Express ett led i en pågående utveckling. Målet var att hitta metoder för att lättare nå ut i landet med nya utställningar. Målsättningen hade funnits sedan 1965 då Riksutställningar bildades som en statlig försöksverksamhet – bland annat med syfte att undersöka hur kultur skulle spridas med hjälp av vandringsutställningar. Från 1970-talet till 2000-talet inleddes en satsning på ”mobila rum”. Fordonen som transporterade utställningarna också skulle vara deras visningslokal, bland annat i form av tåg.”Utställningståget är ett enkelt och miljövänligt sätt att nå ut i landet till platser som inte har utställningslokal”, förklarade en rapport om Slöjdtåget från 1996. Utställningar på rull, där transportredskapet och utställningsrummet var ett och samma, hade egentligen funnits sedan 1972. Då skaffade Riksutställningar en lastbil med en trailer som rymde både utställning och besökare. Första utställningen i trailern var Gamla ting berättar, som var en del av en studiecirkel i dåvarande Skaraborgs län.
1986 startade Riksutställningar, i samarbete med Statens Järnvägar (SJ), en satsning på tågutställningar. Totalt producerades sex utställningar på räls mellan åren 1987 och 2000. 350 stationer besöktes på olika platser i Sverige. Riksutställningars tåg bestod av specialkonstruerade utställningsvagnar, men också en vagn som hade reserverats för undervisning, möten och filmvisning. Det fanns också en personalvagn för guiderna.
Så här beskrev Helene Broms, producent och projektledare på Riksutställningar, satsningen på tåg:Riksutställningar har sedan 1987 producerat sex utställningar i samarbete med SJ. Utställningstågen har varit en möjlighet för Riksutställningar att nå ut till mindre orter som inte har egna utställningslokaler. Tåget består av fyra utställningsvagnar och har en specialinredd personalvagn med sovhytter, kök och vardagsrum. Tre guider bor och arbetar på tåget en vecka i taget, dessutom finns en specialanställd lokförare alltid med. De senare tågen har vänt sig till barn och ungdomar som är en viktig målgrupp för oss.En av tågutställningarna var Drömtåget, en upplevelseutställning för unga som väckte starka känslor hos kritikerna. Bland annat anklagades Drömtåget för att sprida hednatro, ockultism och satanism. Utställningen kunde driva barn att begå både självmord och mord, menade kritiker. En annan utställning på räls var Noas Express, 1997–1998, som bland annat innehöll ”glupska grodor” och andra djur.
De sex olika utställningssatsningarna på tåg var: Landskap i nytt ljus, 1987. Himla skönt – vad är egentligen vackert?, 1988-1990. Drömtåget, 1990-1993. Slöjdtåget, 1994-1995. Noas Express, 1997-1998. Spåra staden, 1998-2000.
Tema Temat för vandringsutställningen Noas Express var livet och den biologiska mångfalden på jorden. (Arbetsnamnet var ”Tågutställningen – Myller och mångfald”.)Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Planering”/7 sidor A4: ”Tågutställningen – Myller och mångfald, en presentation”, sid. 1. Syftet med Noas Express var att ifrågasätta invanda fördomar och begrepp och starta en debatt om hur livsmiljön på jorden behandlades.
Ur boken Kultur i rörelse – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken:/.../Syftet var att få besökarna att fascineras över biologisk artrikedom och inspireras att vidta åtgärder för att bevara miljön och den biologiska mångfalden. Det gällde att förmedla starka upplevelser i utställningen. Under vandringen genom tågvagnarna ställdes frågor som: Hur mycket stryk tål jorden? Är du ett hot mot naturen? Vilken art ska utrotas i morgon?/.../
Produktion Utställningståget Noas Express rymdes i fyra specialmålade tågvagnar där de tre huvuddelarna var utställningen, verkstaden och ett informationscafé. Målet var att göra utställningens innehåll och form så intressant att alla, oavsett intressen, skulle uppskatta den. Arkitekt Alexis Pontvik, engagerad av Riksutställningar, berättar om visionerna bakom utformningen av Noas Express:Utställningen Noas Express bygger på en sekvens av olika rum. De är utformade som föremål och inplacerade i tågvagnarnas långsmala volymer. Syftet med föremålen är att förstärka innehållet och göra dess idéer urskiljbara från varandra och minnesvärda i sig. Föremålens yttre förbereder besökaren på det kommande rummet på ett associativt sätt. Rummens utsida har med ett undantag, inget figurativt uttryck utan består av olika material som exempelvis polerad metall, putsad yta, gummi, galler, spegelglas, textil eller plast. För att de enstaka utställningsrummen ska kunna upplevas separeras de av mellanrum vars utformning motsvarar en återskapad tåginteriör. Även om mellanrummen är små, 3-5 steg långa, bildar de en neutral och återkommande rytm som ger besökaren möjlighet att dra ett nytt andetag före nästa utställningsrum.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Planering”/1 sida A4: ”Noas Express, Riksutställningar, Idéer kring utformningen av utställningen.”.De fyra vagnarna innehöll var och en fyra visningsrum som vart och ett delades upp i mindre avdelningar med olika underteman och innehåll. Rum 1. Avdelning 1: ”Människans egenproducerade mångfald”. Entré i ett cirka 10 kvadratmeter stort rum med väggar som sluttade inåt. På hyllorna en stor mängd moderna elektroniska produkter. ”Inredning och placering medverkar till att framhäva produkterna, deras värde, funktion och skönhet. Belysningen är både dramatisk och förörande”. Avdelning 2: ”Jorden – livets enda (?) planet?”. Intryck av blåst, kyla, mörker, tystnad på en sluttande och livlös planetyta. På avstånd ett ”ensamt utsatt jordklot (som har formen av en boxboll)”. Avdelning 3: ”Livsrummet – livets utveckling på jorden”. Smält himlakropp höljd i en livsskapande atmosfär. Utveckling från enkla organismer till mer komplicerade. Avdelning 4: ”Mångfaldens förlovade salar”. Exempel på världens djurarter och växter. Rum 2. Innehöll bland annat avdelningar för utrotade arter och hot mot arter.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Planering”/4 sidor A4: ”Noas Express – för livets myller och mångfald”, sid. 2-4. En konstverk i form av en sarkofag av glas symboliserade redan utrotade djurarter. Rum 3 innehöll bland annat det som kallades för ”Möjligheternas verkstad” – ett exempel på människans möjligheter i naturen men också ansvaret för att ta hand om miljön. Här fanns också ”Växthuset” – en plats för ro och eftertanke. Rum 4 innehöll biografen ”Gaija”, ”Kafé Existens” och biblioteket ”Den kloka tanken”. Här jämfördes de olika religionerna och filosofierna med varandra. Här berättades historien om Noa och hans ark, som lånat sitt namn till utställningen. Här fanns faktaböcker, filmvisning och musik. Besökarna kunde rita, måla och skulptera, läsa, skriva och debattera, eller ställa frågor ”som måste få ett svar” genom ”datorer med nätverk över hela jorden”.
Innehåll ”Mångfaldens salar” I ”Mångfaldens salar gavs exempel på djurlivet på jorden. Här fanns bland annat levande djur förvarade i tre verkstadsbord. Borden var cirka 120 centimeter långa och hade inbyggda akvarier och terrarier. Bord 1 fungerade som akvarium med slamkrypare, krabbor, kräftor, grodor och andra sötvattensdjur. Bord 2 innehöll ett terrarium för diverse insekter i form av bland annat skalbaggar, syrsor, vandrande pinnar och kackerlackor. Bord tre var ett terrarium med nakenråttor. Borden kunde också användas för studier av bland annat fyto- och zooplankton och insekter med hjälp av mikroskop och stereolupp.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Planering”/2 sidor A4: ”Önskelista (att reagera på) till Mångfaldens salar, Innehåll:/.../”, sid 1.
Här fanns också icke levande, monterade djur av olika slag: Monterade djur: isbjörn, näbbmus, fladdermus med jätteöron, kolibri. Ägg: ormägg, myrägg, strutsägg, snäckägg, zooplankton fyllda med ägg, små fågelägg – bland annat från blåmes, krokodilägg, sköldpaddsägg, kackerlacksägg.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Planering”/2 sidor A4: ”Riksutställningar, Innehåll i tågvagnarna, Monterade djur/.../”, sid 1-2. Totalt fanns inlånade ägg från 26 fågelarter.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 3107, 3125, 3129, 3130/Volymnummer: F1A: 378/Mapp: ”Projekt 3107, ’Noas Express’”/Undermapp: ”OK, Planering”/1 sida A4: ”Lån till Riksutställningar juni 1996, Ägg”. Frön: dubbelkokosnöt, morot, lind, lönn, kastanj, sprängört