Kornephoros eller Beta Herculis (β Herculis, förkortat Beta Her, β Her) som är stjärnans Bayerbeteckning, är belägen i den sydvästra delen av stjärnbilden Herkules och är den ljusaste stjärnan i konstellationen.Kaler, James B., "Kornephoros", Stars, University of Illinois, archived from the original on 2008-08-28, hämtad 2008-09-18 Den har en skenbar magnitud på 3,35van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357 och är synlig för blotta ögat. Den är en misstänkt variabel stjärna med en skenbar magnitud som kan stiga så högt som 2,76.NSV 7778, database entry, New Catalogue of Suspected Variable Stars, the improved version, Sternberg Astronomical Institute, Moscow, Russia. Upptagen on line September 18, 2008. Baserat på parallaxmätningar beräknas den befinna sig på ett avstånd av 139 ljusår (43 parsek) från solen.
Även om Kornephoros sedd för blotta ögat förfaller att vara en enda stjärna, upptäckte den amerikanske astronomen William Wallace Campbell i juli 1899, genom spektroskopiska mätningar, att dess radialhastighet varierar och drog slutsatsen att den har en följeslagare.Campbell, W. W. (1900), "The variable velocity of β Herculis in the line of sight", Astrophysical Journal, 11: 140, Bibcode:1900ApJ....11..140C, doi:10.1086/140674
Nomenklatur Stjärnans traditionella namn, Kornephoros, är ett grekiskt ord som betyder "klubbärare" och, Rutilicus, en förvrängning av det latinska titillicus, vilket betyder "armhålan". År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016. med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Kornephoros för den här stjärnan den 21 augusti 2016 och det ingår nu i IAU:s Catalog of Star Names. "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
Kornephoros var medlem av den arabiska asterismen al-Nasaq al-Shāmī, "Norra linjen" av al-Nasaqān, "De två linjerna",Kunitzsch, P., Smart, T. (2006), A Dictionary of Modern Star names: A Short Guide to 254 Star names and Their Derivations (Second Revised ed.), Cambridge, MA: Sky Publishing, p. 31, tillsammans med Gamma Herculis, Gamma Serpentis och Beta Serpentis. Allen, R. H. (1963), Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.), New York, NY: Dover Publications Inc, p. 243, , hämtad 2010-12-12 Även enligt en NASA- katalog från 1971 var al-Nasaq al-Sha'āmī eller Nasak Shamiya namnet för tre andra stjärnor: Beta Serpentis som Nasak Shamiya I, Gamma Serpentis som Nasak Shamiya II och Gamma Herculis som Nasak Shamiya III.Jack W. Rhoads - Technical Memorandum 33-507-A Reduced Star Catalog Containing 537 Named Stars, Jet Propulsion Laboratory, California Institute of Technology; November 15, 1971
Egenskaper Vid Palomarobservatoriet använde år 1977 Antoine Labeyrie och andra speckelinterferometri med Haleteleskopet för att upplösa dubbelstjärnan.Blazit, A.; Bonneau, D.; Koechlin, L.; Labeyrie, A. (June 1, 1977), "The digital speckle interferometer: preliminary results on 59 stars and 3C 27", Astrophysical Journal Letters, 214: L79–L84, Bibcode:1977ApJ...214L..79B, doi:10.1086/182447 Hipparcossatelliten observerade primärstjärnans omloppsrörelse i förhållande till andra stjärnor, HIP 80816, database entry, The Hipparcos and Tycho Catalogues, ESA, 1997, CDS ID I/239. och ett omlopp beräknades 2005 med hjälp av spektroskopiska data tillsammans med dessa mätningar. Systemets period är cirka 410 dygn. Det har en hög orbital excentricitet på 0,55 och banans plan lutar 53,8° i förhållande till siktlinjen från jorden.Jancart, S.; et al. (October 2005), "Astrometric orbits of SB^9 stars", Astronomy and Astrophysics, 442 (1): 365–380, Bibcode:2005A&A...442..365J, arXiv:astro-ph/0507695 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20053003
Den primära stjärnan är av spektralklass G7 IIIa,Cayrel de Strobel, G.; Soubiran, C.; Ralite, N. (July 2001), "Catalogue of [Fe/H] determinations for FGK stars: 2001 edition", Astronomy and Astrophysics, 373: 159–163, Bibcode:2001A&A...373..159C, arXiv:astro-ph/0106438 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20010525 vilket anger att den är en jättestjärna som har uttömt sitt förråd av väte i kärnan och utvecklats bort från huvudserien. Den har en massa som är nästan tre gånger solens massa och har expanderat till 17 gånger solens radie.Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209 Den effektiva temperaturen hos stjärnans yttre skikt är ca 4 887 K, vilket ger den gula färg som är karakteristisk för en stjärna av typ G."The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on 2012-03-10, hämtad 2012-01-16 Den sekundära stjärnan har en massa motsvarande ca 90% av solens.
Källor
Referenser
Externa länkar https://www.universeguide.com/star/kornephoros http://stars.astro.illinois.edu/sow/kornephoros.html
Kategori:Stjärnbilden Herkules Kategori:Bayerobjekt Kategori:Gula jättar Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:Flamsteedobjekt Kategori:HR-objekt Kategori:HD-objekt