En urspåring eller urspårningBruket vacklar; formen ”urspårning” används till exempel av Staffan Fridell, ”Torslehult”, Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning. Årgång 99, 2011. Sidan 173. är en omtolkning av ett ortnamn, som ger ortnamnet en ny form, och döljer ortnamnets ursprung och egentliga betydelse.Svante Strandberg, Studier över sörmländska sjönamn: Etymologi, namnbildning och formutveckling. Skrifter utgivna genom Ortnamnsarkivet i Uppsala Serie B. Meddelanden 8. Uppsala 1991. Sidan 155.Bengt Pamp, Skånes ortnamn utgivna av sydsvenska ortnamnssellskapet och ortnamnsarkivet i Lund. Serie A Bebyggelsenamn, Del 3 Bjäre härad och Ängelholms stad. Lund 1964. Sidan 141.Svenska Akademiens ordbok (artikeln Ur 2012) anger den vidare betydelsen ”urspårade … språkformer”, av vilka ortnamnsurspåringar är ett specialfall.
Vanligen blir urspåringen den officiella namnformen. Ett svenskt exempel är Vedyxa i Uppland, som kommer av det i medeltida urkunder belagda Vidhusa, en sammansättning av det fornsvenska vidher ”skog” och hus.Gunnar Linde Ortnamn i Västergötland, Stockholm 1982. Sidan 7.
Synnerligen vanligt är att efterledet i ett tvåledat namn omtolkas; stadsnamnet Malmhög har blivit Malmö. Ett genitiv‐s, som tillhör första namnledet, kan omtolkas som början av efterledet ‑sjö; så har skett i exempelvis Femsjö och Hemmesjö.
Rekonstruktion av ursprungligt namn Ursprungliga namnformer kan rekonstrueras med hjälp av gamla (medeltida) skrivsätt, och uppteckningar av lokala uttal. Muntliga lokala namnformer kan vara mycket nedslipade och förändrade, men har – till skillnad från urspåringar – utvecklats organiskt ur det ursprungliga namnet.
Den ursprungliga namnformen kan kvarleva i traktens folkmål, men de traditionella formerna har oftast fått ge vika under 1900‐talet, när uttalet av svenska ord alltmer närmades till skriftbilden. De gamla uttalen finns ofta bevarade i de folkmålsuppteckningar, som gjordes på 1800‐talet och 1900‐talet, och stundom i uttalet hos en minoritet bland de äldre. Några namn har dock omtolkats så tidigt, att alla uppteckningar har den urspårade formen. I sådana fall måste rekonstruktionen av namnet grundas på gamla skrivna dokument och ortnamnsvetenskapliga rimlighetsbedömningar.
Orsaker Tre, ofta samverkande, orsaker leder till ortnamnsurspåring: Nedslipning. Sockennamnet *Hemeshögh nedslipades till *Hemmese och tolkades som Hemmesjö. Stavelsen ‑se kunde tolkas som ‑sjö, ty i ortnamn saknar namnledet sjö ofta sj‑ljud och brytningElof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok. Lund 1922. Sidorna 721–722.. Att Västra Aros (Västra åmynningen) blev Västerås beror på att ortnamnet slipades ner och omformades från 1200-talet till 1600-talet.Fridell, Staffan Från Västra Aros till Västerås, i Namnspalten i UNT årgång 20, Ortnamnssällskapet i Uppsala, 2002, s. 24 Folketymologi. Folketymologier är ibland sakligt omotiverade, och kan ge ett naivt intryck, som ovannämnda Vedyxa. Från j vidhususm 1358 över i vedyssä 1554 till Wedyxa 1581 har namnet förändrats från det ursprungliga fornsvenska vidher ”skog” och hus till ved och yxa, som inte stämmer med den äldsta betydelsen. Missriktad korrigeringsiver. Insikt om att ortnamnssnedslipning sker tycks har funnits i äldre tider. Skrivare har försökt vara konservativa, vilket stundom lett till felaktiga tolkningar. Det osammansatta sockennamnet Skire (av skir, ”klar, glänsande”) antogs vara ett feluttal, och hyperkorrigerades till Skirö.Nationalencyklopedin, Skirö. Hämtdatum 30 september 2017. Det mellersta av det egentliga Blekinges tre härader kallades just Mellersta härad (Mæthlæstheret omkring år 1300), men namnet hyperkorrigerades till Medelstads härad,Nationalencyklopedin, Medelstads härad. Hämtdatum 30 september 2017. eftersom man trodde, att en ändelse ‑stadh nedslipats till ‑sta.
Även om inte ett ortnamns lokala, meningsgivande uttal slipas ner kan en hyperkorrigerad, officiell form ta överhanden. Orten Torhamn har kallats Torrum in i sen tid,Institutet för språk och folkminnen – Ortnamnsregistret. vilket kommer av att byns jordmån var torr: torr‑rum (rum = ”öppen plats”).Nationalencyklopedin, artikeln ”Torhamn”. Ett andrahandsalternativ vid tolkningen är torr‑hem. Hämtdatum 11 oktober 2017. Ortnamnet Torrum var alltså oförvanskat. Men hyperkorrektionen Torhamn, som finns belagd sedan 1746Språk‐ och folkminnesinstitutet (redaktör Mats Wahlberg), Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala 2003. Sidan 321. och blev officiell 1825 (enligt annan uppgift 1898Riksarkivet, post Torhamns socken. ) har ändå segrat: den upptecknades på 1900‐talet som de yngre generationernas uttal, och Torrum beskrevs 1932 som ett ”vardagligt” alternativ av en skolad ortnamnsupptecknare.
Exempel på urspåringar i SverigeInformationen i tabellen har hämtats från Institutet för språk och folkminnen – Ortnamnsregistret, om inte annat anges. .
Urspåring Etymologiskt namn Medeltida belägg Äldre lokalt uttal Etymologi Femsjö Femsryd (i) femsryth Fémse, Fémset (accent 1) Röjning vid sjön FemmenNationalencyklopedin, Femsjö. Hämtdatum 30 september 2017. Hemmesjö Hemmeshög (i) hemesøg (inget äldre uttal upptecknat) Hemes hög (utdött mansnamn *Heme, fornsvenska *HemirNationalencyklopedin, Hemmesjö med Tegnaby. Hämtdatum 30 september 2017. Malmö Malmhög (i) malmøgheÄndelsen ‑e kan vara en pluraländelse (”högar”). Malme Malm (grus, sand) och högNationalencyklopedin, Malmö. Hämtdatum 30 september 2017. Åhus Åos AosNationalencyklopedin, Åhus. Hämtdatum 30 september 2017. (inget äldre uttal upptecknat) Å och os, utdött ord för flodmynning
Namnet Malmö ser ut som en naturlig nedslipning av det medeltida Malmhögh. Urspåringen uppkommer, om man anknyter till ordet ”ö”, och uttalar namnet som ”Malm‑ö” med tydligt ö‑ljud istället för det traditionella uttalet Malme.
Referenser och noter
Kategori:Historisk lingvistik