Spaniens konstitutionella kris 2017–2018, även känt som den Katalanska krisen eller Katalonien-krisen, syftar på den politiska konflikten mellan Spaniens regering och Kataloniens regionstyre (Generalitat de Catalunya) vid tiden omkring folkomröstningen 2017 om Kataloniens självständighet och dess efterspel. Den har sin bakgrund i oenigheten kring graden av regional autonomi. Händelseutvecklingen har allmänt setts som den värsta konstitutionella krisen i Spanien sedan kuppförsöket i Spanien 1981.
Under sommaren 2017 utlyste regionen en folkomröstning, varefter Spanien införde budgetkontroll över regionen, genomförde arresteringar, beslagtog folkomröstningsmaterial och skickade 16 000 delvis kravallutrustade poliser till Katalonien (se vidare Operation Anubis). Folkomröstningen genomfördes den 1 oktober med delvis våldsamma ingripanden av spansk polis och med cirka 900 skadade.
mini|vänster|Folkomröstningen 1 oktober 2017, liksom ett möjligt utlysande av katalansk självständighet, var tidigt centrum av konflikten.
I protest mot den spanska polisinsatsen genomfördes 3 oktober en generalstrejk med massdemonstrationer. Parallellt såg Madridbörsen stora kursfall och ett antal företag flyttade sitt säte utanför regionen. 8 oktober genomfördes en stor demonstration i Barcelona för enhet med Spanien, med cirka 500 000 deltagare.
10 oktober presenterades folkomröstningsresultatet i Kataloniens parlament. Regionpresident Carles Puigdemont sköt samtidigt upp utropandet av en självständig katalansk republik, i en önskan om en lösning via dialog med Spanien. Det tvetydiga beslutet ledde till att Spaniens regering elva dagar senare lät utlösa lagparagraf 155 och därmed (under upp till sex månaders tid) avskaffa regionens autonomi.
27 oktober lät Kataloniens parlament utropa den oavhängiga Katalanska republiken. I en parallell session röstade Spaniens senat en stund senare för att genom grundlagsartikel 155 frånta Katalonien sin autonomi som spansk region. Under de kommande dagarna tog spanska myndigheter över kontrollen över regionen, inkallade regionpolitiker för förhör och inledde förberedelser inför ett nyval till Kataloniens parlament den 21 december. Den avsatte regionpresidenten Puigdemont och fyra av hans ministrar flydde till Belgien för att undgå hotande arrestering, byggd på anklagelser om uppvigling och uppror.
Efter det katalanska parlamentsvalet den 21 december behöll självständighetspartierna absolut majoritet. Åtta av den separatistiska sidans parlamentsplatser hade dock vunnits av politiker i fängelse eller med åtal hängande över sig. 17 januari 2018 valdes ERC-kandidaten Roger Torrent till ny talman för parlamentet.
Till slut kunde Kataloniens parlament den 14 maj 2018 enas om Quim Torra som ny regionpresident. I början av juni godkändes den nya regionregeringen, och Spaniens direktstyre av regionen kunde börja hävas. Den spanska övervakningen av regionregeringens förehavanden fortsätter dock, liksom de rättsliga processerna mot diverse separatistiska katalanska politiker och aktivister. Samtidigt har Spanien sedan i början av juni en ny regeringschef – socialistledaren Pedro Sánchez – efter att premiärminister Mariano Rajoy förlorat en förtroendeomröstning i deputeradekammaren där mutor och den katalanska krisen vägde tungt emot honom.
I februari 2019 inleddes rättegången mot Kataloniens självständighetsledare i Spaniens högsta domstol. Den avslutade i oktober samma år med utdömandet av ett antal fängelsedomar.
Utveckling Bakgrund (fram till 2016)
Spaniens författning från 1978 är basen för landets övergång till demokratiskt styre efter nästan 40 år av Francisco Francos diktatur. Författningen inkluderade en decentralisering av den politiska makten i riktning mot en federation, men landet fortsatte som en monarki. Den ekonomiska kontrollen har i stor utsträckning fortsatt att vara kopplad till Madrid, även om Baskien och Kanarieöarna senare erhållit sina egna skattemyndigheter. På senare år har en större reformering av författningen efterlysts från flera stora partier, inklusive PSOE och Podemos; målet är bland annat att förvandla Spanien till en rent federal stat. Konservativa Partido Populars starka ställning i Spaniens senat har dock försvårat en grundlagsreform, liksom olika syn bland de reformivrande partierna på lösningen av den allt mer akuta "katalanska frågan".
Baskien och Katalonien har under senare decennier varit de två spanska regionerna där den lokala nationalismen (i Katalonien ofta benämnd katalanism) varit starkast. I båda fallen finns regionala språk som enligt Spaniens författning är officiella men endast på regional nivå. Katalonien förhandlade 2006 fram en utökad autonomi, med José Luis Zapatero och hans socialistiska spanska regering som förhandlingspartner. Genomförandet av dessa autonomistatuter förhindrades delvis 2010 av Spaniens författningsdomstol, och sedan Partido Popular 2011 tog över den spanska regeringen har inga politiska förhandlingar skett mellan Barcelona och Madrid. I Katalonien har samtidigt autonomirörelsen förvandlats till en regelrätt rörelse för full självständighet från Spanien, understött via politiska organisationer, återkommande massdemonstrationer och regionens regering. 2014 genomfördes en rådgivande folkomröstningen, trots spanskt motstånd, och efter 2015 års katalanska parlamentsval har en parlamentarisk majoritet i Katalonien fortsatt förarbetet mot en full självständighet.
Utvecklingen sedan 2010 har löpt parallellt i Katalonien och övriga Spanien, med nya katalanska lagar som (författningsvidrig) ersättning till de uteblivna förhandlingarna mellan stat och region.
Inför, under och efter folkomröstningen 2017
Efter att Spanien vägrat gå med på en folkomröstning om Spaniens självbestämmande (1978 års författning hävdar Spaniens odelbarhet) offentliggjorde regionregeringen i juni månad 2017 en ensidigt utlyst folkomröstning, att äga rum 1 oktober samma år. Det spanska rättsväsendet – inklusive författningsdomstolen och Kataloniens egen högsta domstol – underkände folkomröstningen och varnade alla Kataloniens 947 borgmästare för juridiska följder om de underlättar folkomröstningen. Svaret från regionpresidenten Carles Puigdemont var att inga spanska domstolar skulle kunna hindra en katalansk folkomröstning.
Inför folkomröstningen inleddes en stor spansk polisinsats för att försöka upprätthålla Spaniens författning, genomföra beslutade spanska lagföranden och återföra regionen under spansk kontroll.
Folkomröstningen 1 oktober
Den katalanska författningen (autonomistatuterna) förutser 2/3 majoritet för att kunna göra resultatet av en folkomröstning bindande. Folkomröstningen den 1 oktober 2017 gav cirka 90 procents majoritet för Ja-alternativet, men mindre än 50 procent av de röstberättigade deltog i röstandet. Många röstande och röster förhindrades dock genom spanska polisinsatser, vilka ledde till att cirka 900 personer skadades.
mini|Bild från sessionen i Kataloniens parlament 10 oktober, med Carles Puigdemont i talarstolen. Ett slutligt röstresultat väntades till 10 oktober, i samband med en session i Kataloniens parlament. Det förväntades efterföljas av utlysande av Kataloniens självständighet från Spanien.
Parlamentssessionen den 10 oktober 10 oktober samlades Kataloniens parlament med en enda ämne på agendan – regionpresident Carles Puigdemonts föreläggande av folkomröstningens resultat och ett eventuellt utropande av en självständig katalansk republik. Sessionen inleddes en timme försenad (19:00 istället för 18:00), efter råd från och samtal med "en internationell aktör". Vid det 40 minuter långa föreläggandet talades om de framförhandlade nya autonomistatuterna som senare vid två tillfällen skrevs om före godkännande av Spaniens författningsdomstol, liksom om de 18 tillfällen som Katalonien försökt få till stånd ett avtal med Spanien om en folkomröstning, liksom om behovet av medling och samförstånd för att kunna gå framåt. Han meddelade att Katalonien vunnit sin rätt att utropa sig självständigt, men att han sköt upp självständighetsförklaringen för att söka samförstånd genom dialog.
Puigdemonts tal följdes av tal från olika partiledare och parlamentsledamöter. Efter sessionen, cirka 22:00, undertecknade ledamöter av Kataloniens regionregering samt partierna Junts pel Sí och CUP den katalanska republikens – tills vidare vilande – självständighetsförklaring. Parlamentssessionen följdes på många håll både inom och utom Spanien, och Kataloniens parlament beräknas ha gett pressackreditering till 1000 personer från 250 olika medier.
Spaniens regering har krävt besked om Puigdemonts uttalande och det undertecknade dokumentet innebär utropande av Kataloniens självständighet eller inte. Om det första gäller, förbereder Spanien ett övertagande av regionens administration och politiska styre, enligt författningsartiklarna 155 och 116. Något liknande har inte skett sedan författningen skrevs 1978, i någon del av Spanien.
Vägen mot republik och artikel 155
16–17 oktober (arresteringar, ny demonstration) 16 oktober 2017 arresterades Jordi Cuixart och Jordi Sànchez av Guardia Civil, åtalade för uppvigling. De båda är ledare av Òmnium Cultural respektive Assemblea Nacional Catalana, två kulturpolitiska katalanska organisationer med starka kopplingar till senare års katalanska självständighetsprocess. De båda ledde gatuprotester i Barcelona i samband med det spanska polistillslaget den 20 oktober och har lett organiserandet av senare års manifestitationer på Kataloniens nationaldag. Samtidigt inkallades Josep Lluís Trapero, överpolischef för Mossos d'Esquadra, till förhör och fråntogs sitt spanska pass. Även han ses som delaktig i det katalanska motståndet mot spansk rättsskipning.
Tillslagen mot organisationerna och ett antal pågående polisutredningar mot andra representanter för Kataloniens nuvarande styre ses av många som del av ett slutligt spanskt övertagande av styret över regionen, vilket skulle avskaffa Kataloniens självstyre inom Spanien.
Den 17 oktober samlades till en demonstration i Barcelona mot fängslandet av Cuixart och Sànchez. Enligt stadspolisen Guàrdia Urbana deltog cirka 200 000 i demonstrationen.
18–22 oktober (demonstrationer, närmare 155) En ny demonstration i Barcelona lördagen den 21 oktober krävde ånyo ett frigivande av Cuixart och Sànchez – vilka demonstranterna ser som politiska fångar. Enligt Guàrdia Urbana deltog denna gång 450 000 i demonstrationen, som även omgicks av politiska slagord och av bland annat SVT:s utsände sågs som ett "självständighetsrally".
mini|stående|Spaniens författning från 1978, vars artikel 155 från den 21 oktober 2017 tagits i bruk för att återupprätta lag och ordning i Katalonien. Samma dag meddelade Spaniens premiärminister att man beslutat använda artikel 155 i Spaniens författning, vilket avskaffar Kataloniens regionala styre och dess regionregering och ersätter denna med direktstyre från Madrid. Beslutet väntas godkännas av Spaniens senat, där styrande Partido Popular har egen majoritet, under den kommande veckan. Dessutom stöddes beslutet via uttalanden av både Ciudadanos och PSOE:s respektive partiledare. Det spanska direktstyret av regionen föreslås gälla under sex månaders tid, med planerade nyval till Kataloniens parlament. De olika delarna av direktstyret är enligt beskedet från Rajoy:
Beslutet att kunna upplösa Kataloniens parlament (som i vanliga fall ligger inom regionpresidentens domvärjo) tas över av Spaniens premiärminister. Nyval till regionparlamentet ska utlysas inom sex månader. Regeringen ber om mandat från Spaniens senat för att kunna avsätta den katalanska regionregeringen från sina poster. Deras roller tas under denna period över av motsvarande spanska ministerier. Det katalanska regionstyret fortsätter att fullgöra sina plikter, nu dock på direktiv från Spaniens olika regeringsministerier.