Nicolas Cage, född som Nicolas Kim Coppola den 7 januari 1964 i Long Beach i Kalifornien, är en amerikansk skådespelare och filmproducent. Född in i familjen Coppola visste Cage redan i tidig ålder att han ville skådespela och tjatade på sin farbror Francis Ford Coppola att anställa honom. Det dröjde inte länge innan han fick synas i sin farbrors filmer som Outsiders (1983), Rumble Fish (1983) och Cotton Club (1984). Inför filmen Peggy Sue gifte sig (1986) var det sedan hans farbror som tjatade på Cage.
Cage fick sitt stora genombrott när han spelade mot Cher i den romantiska komedin Mångalen (1987) och blev en skådespelare att ta på allvar efter David Lynchs Wild at Heart (1990). Han blev sedan flerfaldigt prisad och oscarsbelönad för sin roll i Farväl Las Vegas (1995) och skördade stora framgångar med actionfilmerna The Rock (1996), Con Air (1997) och Face/Off (1997) vilket gjorde honom till en av de största skådespelarna i världen. Cage medverkade sedan i Martin Scorseses Bringing Out the Dead (1999) vilket gjorde honom till en kritikerrosad skådespelare. Han blev sedan återigen Oscarsnominerad för sin roll i Adaptation (2002).
I början av 2010-talet hamnade Cage i finansiellt trubbel med det amerikanska skatteverket och tog roller till höger och vänster, bland annat i många sågade lågbudgetfilmer som gick direkt till video, för att betala av sina skulder. Han fick sedan en kritikerrosad comeback med filmerna Mandy (2018), Color Out of Space (2019), Pig (2021), The Unbearable Weight of Massive Talent (2022), Dream Scenario (2023) och Longlegs (2024).
Biografi
Uppväxt Nicolas Cage föddes som den yngsta i en syskonskara på tre. Hans far August Coppola (1934–2009) var professor i litteratur och hans mor Joy Vogelsang (1935–2021) var dansare och koreograf. Hans bröder är radioprofilen Marc Coppola och regissören Christopher Coppola. Hans farföräldrar var kompositören Carmine Coppola och skådespelerskan Italia Pennino. Cage är genom sin far även brorson till både regissören Francis Ford Coppola och skådespelaren Talia Shire. Hans kusiner är regissörerna Roman och Sofia Coppola samt filmproducenten Gian-Carlo Coppola och skådespelarna Robert och Jason Schwartzman. Familjen uppfostrades som katolsk.
Cage gick på Beverly Hills High School, en skola som är omtalad för dess många celebriteter som gått där. Redan i tidig ålder ville han bli skådespelare och fortsatte studera till att bli skådespelare på University of California i Los Angeles. Hans första uppträdande som skådespelare var i en skolproduktion av pjäsen Golden Boy. Cage har sagt att han ville skådespela för att vara som James Dean. "Jag såg honom i Ung rebell och Öster om Eden. Inget har påverkat mig – ingen rocklåt, ingen klassisk musik – så som Dean i Öster om Eden. Det blåste bort mig. Jag var liksom, det där vill jag göra!" sade han i en intervju. Vid femton års ålder försökte han övertala sin farbror, Francis Ford Coppola, att låta honom provspela för en roll och sa enligt egen utsago: "Jag ska visa dig skådespelande!". Hans önskan mötes av tystnad från farbrodern vid tillfället men Cage skulle senare få medverka i några av hans filmer.
Tidig karriär Cage fick sin första roll som en kroppsbyggande surfare i TV-serien Best of Times (1981) där han bara fick medverka i pilotavsnittet eftersom serien inte plockades upp av kanalen ABC. Hans filmdebut kom året efter som Judge Reinholds karaktärs namnlösa medarbetare i tonårskomedin Häftigt drag i plugget. Cage hade egentligen sökt Reinholds roll men fick den inte då han var för ung för att arbeta heltid. När kollegorna på inspelningen fick reda på vem hans farbror var så gick de och citerade repliker från filmerna vilket irriterade Cage. För att undvika det i framtida projekt och för att folk inte skulle misstänka nepotism så antog han artistnamnet Nicolas Cage. Hans val av namn inspirerades av Marvelseriehjälten Luke Cage och kompositören John Cage. Cages första huvudroll blev i den romantiska komedin Valley Girl (1983) där han spelar en punkare som blir kär i en, som titeln antyder, valley girl spelad av Deborah Foreman. Inspirerad av Romeo och Julia blev det en medioker finansiell framgång men fick goda recensioner från kritiker. Den blev också en kultfilm.
Cage sökte rollen som Dallas Winston i sin farbrors film Outsiders (1983) men den gick istället till Matt Dillon och Cage syntes som statist. Samma år hade han dock en biroll i Rumble Fish, även den regisserad av hans farbror Francis Ford Coppola. Året efter, 1984, medverkade Cage i de tre perioddraman Racing with the Moon, Cotton Club och Birdy där ingen av dem skulle prestera särskilt bra på biograferna. Dock skulle Cage få en bra recension för sin farbrors film Cotton Club där han porträtterade den lönnmördande gangstern Vincent "Mad Dog" Coll. Även för filmen Birdy skrev kritikern Janet Maslin för The New York Times: "Mr. Cage fångar sympatiskt Als frustration och stressande. Tillsammans utför skådespelarna mirakel med annars ospelbara karaktärer.
Cage medverkade sedan i den något obskyra kanadensiska sportfilmen Satsa Allt (1986) som inte sågs av många. Samma år medverkade han också motvilligt i sin farbrors film Peggy Sue gifte sig. Hans farbror tjatade länge för att få Cage att ställa upp i filmen och gick sedermera med på det ifall han fick överdriva sin insats. Cage har sagt att han satsade på att vara en Jerry Lee Lewis på syra. Hans motspelerska Kathleen Turner skrev i sina memoarer att Cage inte verkade vilja göra filmen och vittnade om att han blev gripen för rattfylla två gånger under inspelningen, och gripen en tredje gång för att ha stulit en chihuahua. Just historien om chihauhuan skulle hon senare erkänna inte var sant. Filmen blev trots Cage oengagerade insats både kritikerrosad och en kommersiell succé. Den blev nominerad till tre Oscars och hamnar ofta på listor om tidernas bästa High-School film.
Genombrott Cage fick sitt stora genombrott i rollen som den hetlevrade bagaren Ronny i den romantiska komedin Mångalen (1987). Filmen blev både en kommersiell succé och kritikerrosad. Den blev nominerad till sex Oscars varav Cages motspelerska Cher mottog en. Cage blev istället nominerad för Bästa manliga huvudroll på Golden Globe Awards. Vid ett senare tillfälle skrev filmkritikern Roger Ebert att Cage borde vunnit en Oscar för sin insats. Han medverkade samma år i bröderna Coens Arizona Junior som en korkad kåkfarare. Även den skulle få ett bra mottagande bland både kritiker och publik. Cage följde upp sitt succéår med den svarta komedin Vampire's Kiss (1989) där han spelar en publicist som blir kär i en vampyr och snart inbillar sig att han är en vampyr. Cage tyckte till en början att det var en dålig film att följa upp Mångalen med, men när han återigen fick överdriva sin karaktär ställde han upp. Filmen blev en besvikelse på biografer och kritikern Vincent Canby på The New York Times tyckte filmen "dominerades och förstördes av Mr. Cages kaotiska och njutningslystnade framträdande." Cages överdrivna skådespel togs inte emot väl men har med tiden utvecklat en kultstatus och har också förvandlats till memes på Internet. Cage själv kallade sin skådespelarstil i filmen för motsatsen till metodskådespeleri med mer surrealism.
Efter sin besvikelse på rollerna som erbjudits honom var han snabb på att tacka ja när regissören David Lynch frågade honom om han ville medverka i Wild at Heart (1990). Han såg fram emot att arbeta med ett "riktigt passionsprojekt med ohämmade romantiska karaktärer". Lynch utnyttjade också Cages överdrivana skådespel och lät honom inspireras av sin idol Elvis Presley och han fick också sjunga Presley-låtar. Filmen fick ett blandat mottagande av kritiker men vann trots det Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes, en vinst som blev kontroversiell i medier. Den har med åren blivit en kultfilm och är ofta nämnd på listor om 1990-talets bästa filmer. Cage återförenades med Lynch och sin motspelerska Laura Dern i konsertfilmen Industrial Symphony No. 1: The Dream of the Broken Hearted (1990). Han spelade samma år en helikopterpilot i actionfilmen Fire Birds som blev något orättvist sågad då den jämfördes med Top Gun (1986). Även hans nästa film Zandalee (1991) blev sågad. I USA gick den inte ens upp på biografer och Cages motspelerska Erika Anderson sade att sexscenerna i filmen blev ren pornografi och att hon inte kände sig trygg under inspelningen.
Cage skulle i Smekmånad i Las Vegas (1992) spela en "fånig Svensson" bredvid James Caan och Sarah Jessica Parker. Både filmen och Cage skulle få ett blandat mottagande. Många kritiker skulle se Cages insats som överdriven men filmkritikern Roger Ebert gick i försvar och menade att han gillar Cage. Cage fick sin andra Golden Globe-nominering genom filmen och han fick också vara värd för Saturday Night Live, den enda gång han varit det. Under de kommande två åren, 1993 och 1994 medverkade Cage i uteslutande sågade och kommersiellt misslyckade filmer som Deadfall (regisserad av hans bror Christopher), Amos & Andrew, Mer än plikten kräver och Fångade i paradiset. Enligt hans motspelare i den sistnämnda sade Jon Lovitz att Cage regisserade stora delar av filmen då regissören George Gallo inte var engagerad i projektet. Filmerna Red Rock West och Polis ger servitris 2 miljoner i dricks blev undantag med väl mottagna recensioner från kritiker.
Kritikerrosad karriär och actionhjälte Cage medverkade sidan om David Caruso och Samuel L. Jackson i kriminalfilmen Dödskyssen (1995) där han fick den största uppmärksamheten bland kritiker och ansågs stjäla "rampljuset". Samma år spelade han en alkoholiserad manusförfattare som åker till Las Vegas för att dricka ihjäl sig och blir kär i en prostituerad, spelad av Elisabeth Shue i Farväl Las Vegas. För att förbereda sig för rollen åkte han till Dublin för att hetsdricka i två veckor och filmade sig själv för att studera sitt beteende. För sin insats blev Cage belönad med en Oscar för Bästa manliga huvudroll och även en Golden Globe i samma kategori. Cage medverkade tillsammans med Sean Connery och Ed Harris i The Rock (1996) regisserad av Michael Bay, den första i en lång rad av actionfilmer som gjorde Cage till en oväntad och något ovanlig actionhjälte. The Rock blev både en kritikermässig och inkomstmässig succé.
Året efter medverkade han i ytterligare två actionfilmer – Con Air och Face/Off som båda blev kommersiella succéer och hade dessutom premiär samma månad. Rollen för Con Air fick han genom producenten Jerry Bruckheimer som hade fått tycke för Cage i särskilt Farväl Las Vegas men även The Rock. Cage var egentligen besviken då han ville spela en av skurkarna. Filmen fick ett mediokert mottagande bland kritiker där filmkritikern Roger Ebert för första gången inte tyckte om Cages rollprestation. Filmen skulle ändå uppskattas av Cages fans och har blivit en kultfilm. I Face/Off spelar Cage mot John Travolta där de båda byter ansikte med varandra för att infiltrera varandras organisationer. Filmen fick ett bra mottagande bland kritiker och har även den blivit en kultfilm. De tre inledande actionfilmerna The Rock, Con Air och Face/Off gjorde Cage till den största actionhjälten vid tidpunkten. Filmerna har också fått epitetet den heliga treenigheten bland Cages fans.