Sanda kyrka, eller Sanna kyrka, var en kyrkobyggnad och församlingskyrka i Sanda socken. Kyrkan var en medeltida kyrka, som enligt en föreställning kom att hamna under vatten på grund av Vätterns höjda yta.
Kyrkan omnämns första gången 1331. Sanda socken ägdes först av frälset, men donerades till Linköpings domkyrka. Gustav Vasa bestämde 1556 att socknen skulle delas mellan grannsocknarna Ljungarums socken och Hakarps socken, varpå byggnadsmaterialet i kyrkan förmodligen togs tillvara till andra byggnader. Föreställningen har senare uppkommit om att kyrkogården helt eller delvis skulle ha rasat ut i sjön. Bland annat har angetts att kyrkogårdsmurens norra del skulle vara belägen flera hundra alnar ut i sjön, medan den södra delen fortfarande skulle vara belägen på land.
Anders Gutehall konstaterar i sin text om kulturlandskapet under vatten i Vättern att en myt om kyrkan uppstod, "kyrkan som föll offer för Vätterns vågor". Bland annat har Carl Jonas Love Almqvist, en tid boende i Sanna, skildrat hur hans dotter fiskat upp dödskallar från sjöns botten:
En dopfunt daterad till första hälften av 1200-talet som tros ha tillhört kyrkan återfanns vid strandkanten 1910, och finns idag på Jönköpings läns museum. På museet finns även ett lås som tros ha tillhört kyrkan, tillverkat i gotisk stil under 1500-talet. Kyrkans exakta läge har inte kunnat fastställas, men Gutehall menar att den troligen stod i nordvästra hörnet av nuvarande kvarteret Ungkarlen vid Huskvarnaviken i nordöstra Vättersnäs.
Källor Noter
Litteratur Jean Silfving: ”Sanda socken” och ”Sanda kyrka och församling” i ”Vår hembygd XIII”, Huskvarna hembygdsförening, 1960. Anders Gutehall: ”Huskvarnaviken – ett kulturlandskap under vatten”, i ”Småländska kulturbilder 1997″, Jönköpings läns museum, 1997.
Kategori:Kyrkobyggnader i Jönköpings kommun Kategori:Ej längre existerande kyrkobyggnader i Sverige Kategori:Kyrko- och klosterruiner i Småland Kategori:Vättersnäs