Olympiska spelen i Ramlösa var ett idrottsevenemang som hölls vid hästkapplöpningsbanan mellan Ramlösa och Helsingborg åren 1834 och 1836, med målsättningen att återuppliva de antika olympiska spelen i Sverige och Norge. Spelen arrangerades på initiativ av fäktmästaren vid Lunds universitet, Gustaf Johan Schartau, som i slutet av 1833 hade bildat Olympiska Föreningen för detta ändamål. Tanken var att spelen skulle hållas årligen.
Tävlingarna 1834 ådrog sig mycket uppmärksamhet i pressen, främst i den lokala Helsingborgs-Posten, och spelen täcktes även bland annat av Lundatidningen Skånska Correspondenten, Stockholmstidningen Dagligt Allehanda, Uppsalatidningen Correspondenten., Norrköpings Tidningar, Nyköpingsbladet, och Calmar Bladet,, samt en mindre notis i Aftonbladet. Publikantalet var också högt, men däremot var antalet tävlande lågt. Spelen kritiserades dessutom av Helsingborgs-Posten för att inte kunna hålla ordning på publiken.
Inga tävlingar hölls 1835. Spelen 1836 fick avsevärt mindre uppmärksamhet i pressen, där det mest återigen framfördes kritik för den upprepade oordningen. Följaktligen blev det inte mer än två upplagor av dessa olympiska spel.
Tidigare "olympiska spel" miniatyr|Drehberg i nuvarande trädgårdsområdet Dessau-Wörlitz. Där höll furste Leopold III av Anhalt-Dessau årligen sina olympiska spel på sin hustru Luises födelsedag. Olika typer av spel, lekar och arrangemang som tagit inspiration från antikens olympiska spel har förekommit vid ett antal tillfällen tidigare i Europa. Redan 1612 arrangerade kapten Robert Dover de numera kallade Cotswolds Olimpick Games, men då mest med målsättningen att återuppliva de gamla engelska folkfestivalerna för att trotsa den framväxande puritanska rörelsen. Spelen avbröts i och med puritanernas övertagande av makten efter det engelska inbördeskriget 1642, men återupptogs under namnet Dover's Meeting 1660 efter restaurationen av monarkin. Spelen urartade dock så småningom till vad som 1773 beskrevs som en "hednisk ansamling" av fylleri och oordning. Denna andra omgång lades ner 1852, men spelen kom att återupplivas igen år 1963 som Robert Dover's Games.
Mellan åren 1777 och 1799 höll furste Leopold III av Anhalt-Dessau vad som kan ses som de första spelen som var direkt inspirerade av den antika olympiska rörelsen i Drehberg utanför Wörlitz i nuvarande Tyskland. Spelen återupplivades en kort tid mellan 1840 och 1842, och sedan 1989 hålls de återigen årligen.
Ett annat arrangemang som påminde om olympiska spel hölls vartannat år från 1832 och framåt vid ett Dominikanerseminarium i Grenoble. Dessa spel pågick en bit in i 1900-talet.
Historia Olympiska Föreningen bildas
Idén att i Sverige och Norge arrangera tävlingar med antikens olympiska spel som förebild kom från fäktmästaren vid Lunds universitet, Gustaf Johan Schartau. Schartau var son till den namnkunnige lundaprästen och väckelsepredikanten Henrik Schartau och hade under sin studietid vid Lund haft Pehr Henrik Ling, kallad den svenska gymnastikens fader, som fäktningsläromästare. Ling var en stor beundrare av de antika olympiska idealen, och detta kom att göra intryck på Schartau.
I början av 1830-talet tillbringade Schartau sina somrar i Helsingborg, där han för att utöka sin inkomst under universitetets sommaruppehåll erbjöd undervisning i gymnastik, fäktning och huggning. Vid denna tid hade intresset för hästkapplöpningar ökat i Sverige, och sådana tävlingar hölls vid en hästkapplöpningsbana som uppförts mellan Helsingborg och Ramlösa. Här fann Schartau sin skådeplats för sin plan.
Med stöd från ett antal framstående män från nordvästra Skåne – bland andra professorn och kyrkoherden David Munck af Rosenschöld, ägaren av Ramlösa hälsobrunn överste Carl von Dannfelt samt generallöjtnanten vid Kronprinsens husarregemente Bror Cederström – startade han i slutet av 1833 den Olympiska Föreningen. I en annons i Helsingborgs-Posten den 28 juni 1834 publicerade Schartau en avsiktsförklaring för den nya föreningen, i samband med förkunnandet om de nära förestående första olympiska spelen:
Som avslutning skrev Schartau: "De Olympiska Spelen hafva länge warit begrafne i seklernas glömska; men wi hoppas att de en dag uti föryngrad gestalt, åter skola upplefva bland Skandinaviens kraftfulla söner." I förklaringen utsträcktes därmed en inbjudan till "alla högsinte och ädle Medborgare" att delta vid ett grundande sammanträde i Helsingborg den 13 juli 1834, med avsikten att påbörja tävlingarna redan nästa dag. Tanken var att de olympiska spelen sedan skulle arrangeras varje år.
1834 års olympiska spel Förberedelser och inledning miniatyr|Hästkapplöpning vid Helsingborg den 14 juli 1867, avbildad i Illustreret Tidende nr. 408. Teckning av Bernhard Olsen. Tidsplanen att starta tävlingarna redan dagen efter det konstituerande mötet kunde inte förverkligas, då det den tänkta dagen hölls kappridningar vid hästkapplöpningsfältet i Helsingborg. Kappridning var den stora publiksporten vid denna tid och tilldrog sig flera ditresta besökare från både Sverige och Danmark. Schartau såg det därför som klokast att flytta olympiaden till dagen efter kappridningarna. I stället för att konkurrera med kappridningen om publiken kunde man istället dra nytta av möjligheten att de tillresta åskådarna stannade kvar en extra dag för att även besöka Olympiska föreningens tävlingar. Möjligen var det Bror Cederström, som även var med och arrangerade hästkapplöpningarna, som rådde Schartau att byta datum. Den 5 juli publicerades ett meddelande i Helsingborgs-Posten om tävlingarnas nya datum:
Den 17 juli 1834 kom tävlingarna slutligen igång. Någon större nationell publicitet hade tävlingarna dock inte fått, även om det i de skånska tidningarna hade tryckts ett antal artiklar som uppmärksammade dem. Lundatidningen Skånska Correspondenten publicerade i sitt nummer 52 från den 28 juni 1834 en lång artikel, troligen skriven av tidningens huvudredaktör, som förordade Schartaus företag. Artikeln avslutades med "Wi kunna derför icke annat än på det högsta rekommendera Föreningens företag hos alla ädelt tänkande fosterlandsvänner, och det ska blifwa oss ett nöje att taga notis om resultaterna af de täflingar som andra kapplöpningsdagen wid Helsingborg komma att anställas, ehuru det i år icke kan blifwa annat än ett omoget försök". Helsingborgs-Posten uttalade i en artikel i sitt nummer 56 från den 15 juli en optimistisk förhoppning om att det blygsamma evenemanget i framtiden kunde utvecklas till ett "mången skönt och präktigt skådespel, mången ädel och dristig handling, mången till häfderna och minnet öfwergående bragd, som skall komma fadersbröstet att widgas af glädje, modersögat att gråta af fröjd och den älskande tärnans hjerta att klappa af kärlek, lycka och förtjusning." Även en del insändare från engagerade medlemmar av allmänheten publicerades. En av dessa var en underlig inlaga från David Munck af Rosenschöld där han argumenterade för att tävlingarna skulle vara av en mer praktisk natur, till exempel att löpsträckorna inte skulle vara för långa, då det svenska folket inte skulle vara tränat för långdistanslöpning.
Fyra grenar Tävlingsprogrammet var begränsat till endast fyra grenar, men tanken var också att tävlingarna skulle kunna utföras under endast en dag. De grenar som valts ut var sådana som utövades av skånska ungdomar under allmogefesterna ute i byarna.
Som den främsta grenen placerades tävlingar i "Wighetsrörelser och Balanser" (alltså gymnastik), där vinnaren tilldelades Olympiska Föreningens första pris i form av en guldring med inskrifter "O. F. åt segerwinnaren d. 17 juli 1834." Föreningens andra pris tilldelades vinnaren av "Kapplöpning till fots å kortare och längre bana". Även här var priset en guldring. Den tredje rankade grenen, och tillika föreningens tredje pris, var brottning. Här var priset istället en silverbägare med inskriften "Åt segerwinnaren wid de Olympiska täflingarne d. 17 juli 1834". Den sista grenen beskrevs som "Klättring och äntring å mast och linor". Denna gren gick ut på att de tävlande skulle klättra upp för en 17 alnar (drygt 10 meter) hög mast, där priset, en silverspecie, hängde. Detta förefaller ha varit inlagt som ett mer roande moment då stången var bestruken med såpa.
I Schartaus ursprungliga upprop i Helsingborgs-Posten från den 28 juni 1834 angavs även "språng i höjden så wäl med som utan stång, samt öfwer lefwande häst" som andra gren, medan brottning, vighetsrörelser och balanser tillsammans utgjorde första grenen. Detta måste ha ändats vid Olympiska föreningens sammanträde den 13 juli då det i en notis i Helsingborgs-Posten den 15 juli angavs istället är de fyra ovanstående grenarna som anges tillsammans med sina respektive priser.
Deltagande Gymnastiktävlingarna drog sju deltagare. De vanns av Ernst Krumlinde, studerande vid Lunds universitet.
Till kapplöpningstävlingarna hade 20 personer anmält sig. Dessa hade delats upp i fem lopp med fyra deltagare i varje på en 400 alnar (nära 240 meter) lång bana. De fem vinnarna från varje lopp möttes sedan i en final på en 850 alnar (drygt 500 meter) lång bana. Vinnare av finalen blev smedlärlingen Olof Jönsson från Glumslöv med en tid på 1 minut och 54 sekunder. Han var så utmattad vid målgången att enligt ett tidningsreferat från Helsingborgs-Posten "man måste stödja honom och till hans vederqwickelse anskaffa ett glas vatten: då deremot hans farligaste medtäflare, spelmannen Olof Olofsson från Råå, hwilken utan tvifwel på alnars bana wunnit priset, befann sig så lite fatigerad, att han gerna med uppspelandet af en polska kunnat återkalla sin besegrares flydda lifsandar."
Sju personer hade anmält sig till brottningstävlingen. Arrangemanget vanns av husaren Nils Lamberg.
Deltagarantalet för mastklättringstävlingen uppgick till nio personer. Vinnaren var den första att lyckas att klättra upp och ta silverpengen, och turordningen avgjordes med hjälp av lottning. Stalldrängen Håkan Isaksson från Ellinge, den fjärde deltagaren i ordningen, var först att nå pengen och vann därmed tävlingen. Resterande tävlande fick dock också chansen att klättra, och Isakssons efterföljare, gossen E. Böttcher, lyckades klättra upp med sådan lätthet och kvickhet att åskådarna på plats gick samman och gav honom en prispeng på två riksdaler.
I övrigt tilldelade tävlingarnas prisdomare, generallöjtnant Bror Cederström, ut extra monetära prisbelöningar till två deltagare som utmärkt sig: en i kapplöpning och en i gymnastik. Två till tre ytterligare deltagare i de övriga grenarna fick också de särskild beröm för sina insatser. Totalt uppgick antalet tävlande till 43 personer.
Summering
Trots det blygsamma deltagarantalet blev det idrottsliga eftermälet från tävlingarna gott. Olympiaden hade tilldragit sig flera tusen åskådare och tävlingarna täcktes i stor detalj i den lokala tidningen Helsingborgs-Posten, som i sitt nummer 58 från den 22 juli 1834 rapporterade om evenemanget på sina två första sidor av totalt fyra. Dessa är några av de tidigaste exemplen på idrottsreferat i Sverige.Helsingborgs lokalhistoriska förening (2006) Referaten från Helsingborgs-Posten förmedlades även av bland annat Skånska Correspondentens nummer den 26 juli och Stockholmstidningen Dagligt Allehandas nummer den 2 augusti.