Van Halen var ett amerikanskt hårdrocksband bildat 1974 i Pasadena i Kalifornien, USA. Mellan 1974 och 1985 bestod gruppen av gitarristen Eddie Van Halen, sångaren David Lee Roth, trummisen Alex Van Halen och basisten Michael Anthony.
I början av 1980-talet var Van Halen ett av de mest framgångsrika rockbanden i USA, och med albumet 1984 och dess singel "Jump" fick gruppen ett internationellt genombrott. Låten är gruppens enda att nå förstaplatsen på Billboard Hot 100. Även de efterföljande singlarna "Panama" och "I'll Wait" blev framgångsrika i USA. 1984 har sålt i över 10 miljoner exemplar i gruppens hemland. 1985 lämnade Roth bandet och ersattes av Sammy Hagar, som tidigare varit medlem i Montrose. Med Hagar gav Van Halen ut fyra album på 11 års tid, varav samtliga nådde plats 1 på Billboard 200. 1996 lämnade Hagar bandet och ersattes av den förra Extreme-sångaren Gary Cherone. Cherone lämnade Van Halen 1999 och medverkade endast på Van Halen III som givits ut föregående år.
Efter ett uppehåll som varade fram till 2003, återförenades bandet med Hagar för en världsturné. Året därpå gav man ut samlingsalbumet The Best of Both Worlds som innehöll tre nya låtar, varav två av dessa gavs ut som singlar. Hagar lämnade återigen bandet 2005, men 2006 återvände Roth till Van Halen för en kommersiellt framgångsrik turné. Anthony blev inte inbjuden att medverka på turnén och blev i princip sparkad från bandet när Eddies son Wolfgang Van Halen tog hans plats. 2012 gav gruppen ut A Different Kind of Truth, bandets första studioalbum sedan 1998 och deras första med Roth på 28 år.
Enligt Recording Industry Association of America är Van Halen det 20:e bäst säljande bandet/artisten i USA:s historia, med över 56 miljoner sålda album i USA. De hamnade också på plats 4 i Billboards lista över de som tjänat mest pengar 2013. Van Halen är ett av endast fem rockband som har två studioalbum som har sålt i över 10 miljoner exemplar i USA. Dessutom har Van Halen haft flest listettor på Mainstream Rock Chart i USA, och är ett av världens bästsäljande band genom tiderna med över 80 miljoner sålda album. 2007 blev bandet invalt i Rock and Roll Hall of Fame and Museum.
Den 6 oktober 2020 avled Eddie Van Halen efter att ha drabbats av cancer.
Historia 1972–1985: Åren med David Lee Roth Bröderna Van Halen föddes i Nederländerna: Edward Van Halen i Nijmegen och Alex Van Halen i Amsterdam, deras pappa var musikern Jan Van Halen. 1962 flyttade familjen till Pasadena i Kalifornien, USA. Edward började sin musikaliska bana med att spela klassisk piano. Senare under 1960-talet började de båda bröderna spela musik tillsammans, med Eddie på trummor och Alex på gitarr. När Eddie delade ut tidningar för att kunna betala av sitt nya trumset, smög Alex över och spelade på dem. Så småningom fick Eddie reda på detta och i ren frustration sade han: "OK, du spelar trummor så spelar jag på din gitarr."
Bröderna Van Halen bildade sitt första band, The Broken Combs, tidigt på 1970-talet. När de började bli allt mer populära och utvecklats, spelade de på många fester och bytte namn till The Trojan Rubber Co. 1972 bildade bröderna ett band som de kallade Genesis, med Eddie som gitarrist och sångare, Alex på trummor och Mark Stone som basist. Till en början hyrde de ett ljudsystem av David Lee Roth, men beslutade sig för att spara pengar genom att låta Roth sjunga i bandet, trots att hans tidigare provspelningar för bandet varit misslyckade. 1974 beslöt sig bandet för att ersätta Stone med Michael Anthony, som tidigare varit basist och sångare i det lokala bandet Snake. miniatyr|250px|Van Halen live 1976. Efter att ha upptäckt att namnet Genesis var upptaget, bytt gruppen namn till Mammoth. 1974 bytte Mammoth åter namn, denna gång till Van Halen, namnbytet var enligt Roth hans egen idé. Van Halen spelade på klubbar i Pasadena och Hollywood till en växande publikskara: de ökade sin popularitet genom att själva dela ut flygblad på olika skolor inför varje konsert. Tack vare detta fick bandet en stor skara fans. Senare samma år fick bandet sin första mindre genombrott när det anlitades för att spela på Gazzarri's – en populär nattklubb på Sunset Strip. Bandet hade tidigare provspelat för ägaren, Bill Gazzarri, men han tyckte att de spelade "för högt", och ville därför inte boka gruppen. Van Halens nya managers, Mark Algorri och Mario Miranda, hade dock tagit över bandbokningen på Gazzari's och ordnade således en överenskommelse. Kort därefter spelade Van Halen in sin första demo i Cherokee Studios, där bland andra Steely Dan just spelat in ett album. I mitten av 1970-talet spelade Van Halen på en stor mängd festivaler och hade konserter klubben Whisky a Go Go.
Enligt en artikel, skriven av Robert Hilburn, som publicerades i Los Angeles Times i början av 1977, så såg discjockeyn Rodney Birgenheimer Van Halen på Gazzarri's under sommaren 1976. Han blev imponerad av bandet och tog nästa gång med Gene Simmons från Kiss att se gruppen. Simmons producerade därefter en demoinspelning av Van Halen, som spelades in på Village Recorder i Los Angeles och Electric Lady Studios i New York. Simmons ville ändra bandets namn till Daddy Longlegs, men gruppen behöll Van Halen. Efter att ha tagit med demoinspelningen till Kiss management och fått höra att "de inte hade någon chans att slå igenom", bröt Simmons sitt samarbete med Van Halen. miniatyr|230px|vänster|Gitarristen Eddie Van Halen live 1978. I mitten av 1977 bevittnade Mo Ostin och Ted Templeman från Warner Bros. Records en av bandets konserter, på Starwood i Hollywood. Trots en relativt liten publik, blev de två så pass imponerade av Van Halen att man inom en vecka erbjöd bandet ett skivkontrakt. Van Halen spelade in sitt debutalbum på Sunset Sound Recorders i mitten av september till början av oktober 1977. Allt spelades in med minimalt med dubbar och mindre misstag lämnade man kvar på inspelningarna med vilje – allt för att ge albumet en livekänsla. Samtidigt fortsatte bandet spela live runtom södra Kalifornien.
När albumet gavs ut i februari 1978, så nådde Van Halen plats 19 på Billboardlistan, sålde i över 2,5 miljoner exemplar de första 8 månaderna och blev därmed ett av de mest framgångsrika debutalbumen inom rockmusiken. Van Halen innehåller flera låtar som nu anses vara några av gruppens mest klassiska, såsom "Runnin' with the Devil" och gitarrsolot "Eruption, som visade upp Eddies användande tappingteknik. Bandet turnerade därefter i nästan ett års tid och var förband till bland andra Black Sabbath och upprättande ett rykte för sina konserter. Bandets styrka låg mycket i Eddie Van Halens gitarrteknik och David Lee Roths flamboyanta scenpersonlighet, två starka sidor som senare gjorde dem till rivaler. Bandet återvände till studion i slutet av 1978 för att spela Van Halen II, som gavs ut i mars 1979 och var snarlik sin föregångare. Detta album innehöll bandets första hitsingel, "Dance the Night Away".
De följande åren alternerade bandet mellan att ge ut studioalbum och att turnera. Gruppens tredje studiaolbum Women and Children First cementerade Van Halens rockstjärnestatus ytterligare. Under inspelningarna av det fjärde studioalbumet, Fair Warning, 1981 började det bli alltmer spänt i bandet. Eddie hade en önskan om mer allvarliga och komplexa låtar, medan Roth ville fortsätta i samma stil som tidigare. Roth, och producenten Templeman, gick dock till slut med på Eddies önskemål. miniatyr|Omslaget till Van Halens femte studioalbum, Diver Down. Bandets femte studioalbum, Diver Down, gavs ut i april 1982. De två första singlarna från albumet var covers: "Oh, Pretty Woman" och "Dancing in the Street" som båda nådde topp-40 på Billboard Hot 100. Kort därefter hamnade bandet i Guinness rekordbok som det högst betalda bandet för ett enda framträdande – de tjänade 1,5 miljon dollar för ett 90-minuters set på US Festival 1983. Trots att bandet verkade vara i bra form fanns där fortfarande spänningar i bandet. Billy Sheehan, vars band Talas tidigare hade turnerat med Van Halen, påstod att han blivit tillfrågad av Eddie att ersätta Anthony. Under den här perioden bidrog bröderna Van Halen till filmmusiken och de instrumentala låtarna till filmen The Wild Life. Musiken lade mycket tyngd på keyboards och liknade det sound som man använt på de två föregående albumen och ännu mer soundet på det kommande albumet.
Efter utgivningen av 1984, som gavs ut i januari 1984, var Van Halen på toppen av sin karriär. Albumet, som spelades in på Eddie Van Halens nybyggda 5150 Studios, innehåller mycket keyboards, som tidigare bara använts sporadiskt på bandets föregående album. Första singeln från 1984, "Jump", baserades på en syntslinga och blev bandets första och enda låt att nå förstaplatsen på Billboard Hot 100 i USA, och gav också Van Halen en Grammy-nominering. Övriga singlar var "Panama" och "I'll Wait" som både nådde plats 13 på Billboard Hot 100, samt "Hot for Teacher". 1984 blev hyllat av både recensenter och fans, och nådde som bäst plats 2 på Billboard 200, bakom Michael Jacksons Thriller. I USA har albumet sålt i över 10 miljoner exemplar och har diamantcertifierats. Under 1984 gjorde bandet en lång turné i Nordamerika. I augusti och september samma år medverkade Van Halen på Monsters of Rock-turnén där bandet för första gången besökte Sverige för en konsert på Råsunda fotbollsstadion.
Under turnén för 1984 var spänningarna inom gruppen högre än någonsin, vilket ledde till att Roth lämnade Van Halen 1985. Roth hade varit upprörd över att Eddie skapade musik utanför Van Halen utan att fråga bandet, samt hans påstådda drogmissbruk som ska ha hindrat bandet från att repetera. Roth lanserade vid den här tiden också en framgångsrik solokarriär, och fick två hitlåtar från sin EP Crazy from the Heat. Den ena var en nyinspelning av The Beach Boys låt "California Girls", som nådde plats 3 i USA, och den andra var en gammal standard – "Just a Gigolo" – som nådde plats 13 i USA. Roth erbjöds också en ett filmkontrakt värt 20 miljoner dollar, för ett manus med titeln Crazy from the Heat. Roth hade hoppats att Van Halen skulle bidra till filmens soundtrack, men filmen spelades aldrig in då Metro-Goldwyn-Mayer såldes 1986.
1986–1996: Åren med Sammy Hagar Eddie erbjöd Patty Smyth från bandet Scandal Roths plats i bandet, men hon tackade nej. Även Daryl Hall från Hall & Oates hade fått en förfrågan om att sjunga i Van Halen, men även han hade tackat nej. Via en bilmekaniker introducerades Eddie för Sammy Hagar, som tidigare hade sjungit i Montrose och som vid den här tiden haft framgångar som soloartist. Hagar hade från sitt album VOA (1984) fått en hit med låten "I Can't Drive 55", och albumet hade producerats av Ted Templeman som hittills hade producerat samtliga av Van Halens album. Hagar ersatte Roth och blev också kompgitarrist under bandets liveframträdanden.
Van Halens första studioalbum med Hagar, 5150, blev en succé och blev bandets första etta på Billboard 200. Albumets första singel "Why Can't This Be Love" nådde plats 3 i USA och nådde topp 20-placeringar i Australien, Nederländerna, Sverige och Tyskland. De efterföljande singlarna "Dreams" och "Love Walks In" nådde båda plats 22 i USA. I och med bytet av sångare designades också en ny logotyp, som användes på 5150. Den nya logotypen behöll flera element från originalet, men nu hade de både linjerna från "VH" förlängts så att de mötte varandra och således bildade en ring.
Efter utgivningen av 5150, inledde bandet 1986 Tour som gick över Nordamerika. Bandets konsert i New Haven den 27 augusti 1986 gavs 1987 ut som Live Without a Net på VHS. 2004 gavs den åter ut, denna gång som DVD. Förutom bandets mest kända låtar, ville Hagar under denna turné spela så få av bandets tidigare låtar som möjligt. Denna trend höll i sig: samtidigt som Van Halens repertoar med Hagar-låtar expanderade så spelade man allt färre av de låtar Roth medverkat på.