San Matteo in Merulana var en kyrkobyggnad och titelkyrka i Rom, helgad åt den helige Matteus. Kyrkan var belägen vid Via Merulana i Rione Monti.
Kyrkans historia Påve Cletus (cirka 79–91) lät i sin bostad i Regio Merulana (dagens Rione Esquilino) inrätta en gudstjänstlokal, helgad åt aposteln och evangelisten Matteus. Denna domus ecclesia inrättades som titelkyrka av påve Alexander I omkring år 112. Med tiden förföll dock kyrkan och påve Gregorius I avskaffade dess titelvärdighet omkring år 600. Under påve Paschalis I:s pontifikat (1099–1118) byggdes kyrkan om från grunden (a fundamentis). Tack vare en generös donation kunde kyrkan och det intilliggande sjukhuset restaureras år 1212.
Kyrkan omnämns i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Hospitale sancti Matthei de Merulana och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Mathei in Merulana.
År 1517 återinstiftade påve Leo X San Matteo som titelkyrka. Under Gregorius XIII (1572–1585) företogs i området genomgripande omstruktureringar av gatunätet och Via Gregoriana, som senare fick namnet Via Merulana, anlades. På Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748 återges kyrkans enskeppiga interiör med absid och två sidokapell. Golvet var ett cosmatarbete. I taket fanns fresker med påve Clemens VIII:s och kardinal Egidius av Viterbos vapen.
Kardinal Decio Azzolino lät under Sixtus V (1585–1590) restaurera kyrkan. Under Innocentius X (1644–1655) hade kyrkan förfallit och en armrelik från den helige Matteus överfördes till Santa Maria Maggiore.
I samband med den franska ockupationen av Rom 1810 revs San Matteo för en breddning av Via Merulana. Några marmorfragment och delar av golvbeläggningen bevaras i San Giovanni in Laterano. Efter den franska ockupationen lät en viss Augusto Senatra uppförda ett litet kapell på platsen för den rivna kyrkan; detta kapell revs dock i slutet av 1800-talet.
I slutet av 1400-talet hade ikonen Nostra Madre del Perpetuo Soccorso (”Vår Fru av den Ständiga Hjälpen”) förts till San Matteo. Ikonen hade utförts på 1300-talet av den kretensiska skolan. I samband med rivningen av San Matteo överfördes ikonen till kyrkan Sant'Eusebio all'Esquilino och därefter till Santa Maria in Posterula för att 1866 hysas i den nyuppförda Sant'Alfonso all'Esquilino.
Titelkyrka San Matteo stiftades som titelkyrka av påve Alexander I omkring år 112.
Kardinalpräster Andrea: omnämnd 499 Titelvärdigheten avskaffad: 600 Titelvärdigheten återinstiftad: 1517 Cristoforo Numai: 1517 Egidius av Viterbo: 1517–1530 Vakant: 1530–1537 Charles de Hémard de Denonville: 1537–1540 Vakant: 1540–1546 Bartolomé de la Cueva y Toledo: 1546–1551 Girolamo Dandini: 1551–1555 Gianbernardino Scotti: 1556–1568 Jérôme Souchier: 1569–1571 Vakant: 1571–1586 Decio Azzolino: 1586–1587 Giovanni Evangelista Pallotta: 1588–1603 Giovanni Dolfin: 1604–1605 Roberto Bellarmino: 1605–1621 Antonio Zapata y Cisneros: 1605–1606 Vakant: 1606–1617 Roberto Ubaldini: 1617 Francesco Sforza di Santa Fiora: 1617–1618 Francesco Sacrati: 1621–1623 Vakant: 1623–1670 Francesco Maria Mancini: 1670–1672 Francesco Nerli: 1673–1704 Vakant: 1704–1716 Nicola Grimaldi: 1716–1717 Giovanni Battista Altieri: 1724–1739 Vincenzo Bichi: 1740–1743 Fortunato Tamburini: 1743–1753 Luigi Mattei: 1753–1756 Alberico Archinto: 1756 Andrea Corsini: 1769–1776 Vakant: 1776–1801 Titelvärdigheten avskaffad: 1801
Bilder
Referenser Noter
Tryckta källor
Externa länkar
Kategori:Romersk-katolska kyrkobyggnader i Rom (rione Monti) Kategori:Ej längre existerande kyrkobyggnader i Rom Kategori:Rione Monti Kategori:Kyrkobyggnader helgade åt den helige Matteus Kategori:Titelkyrkor i Rom Kategori:Upphävda titelkyrkor i Rom Kategori:Romersk-katolska kyrkobyggnader rivna under 1800-talet