För fartyget, se HMS Drottning Sofia Magdalena.
Sofia Magdalena av Danmark (), född 3 juli 1746 på Charlottenborg i Köpenhamn, död 21 augusti 1813Ny svensk historia, Carl XIV Johan – Carl XV och deras tid 1810-1872, E. Lindorm/B.Lindorm/O.Hilding 1979 s.42 på Ulriksdals slott, var en dansk prinsessa som var gift med kung Gustav III och drottning av Sverige 1771–1792. Hon var dotter till Fredrik V av Danmark och Louise av Storbritannien samt mor till Gustav IV Adolf.
Biografi Barndom och ungdomsår
Prinsessan Sofia Magdalena föddes 3 juli 1746 på Charlottenborg, en sekundärresidens för det danska kungahuset beläget vid Kongens Nytorv i centrala Köpenhamn. Hon var andra barnet och äldsta dottern till dåvarande kronprins Fredrik och kronprinsessan Louise av Danmark-Norge och fick sitt namn efter sin farmor, Danmarks drottning Sofia Magdalena av Brandenburg-Kulmbach. Sofia Magdalena blev vid sin födelse arvsberättigad till den danska tronen och kallades som kungens äldsta dotter länge vid titeln kronprinsessa. Hon fick en egen hovstat redan vid födseln.
Bara en månad efter hennes födelse dog hennes farfar, kung Kristian VI, och Sofia Magdalenas far besteg tronen som kung Fredrik V. Hennes äldre bror, prins Kristian, avled 1747, och hon var då som kungens enda barn tronarvinge fram till att hennes yngre bror (Den blivande kungen Kristian VII) föddes 1749. Ett äktenskap mellan Sofia Magdalena och Sveriges tronarvinge Gustav föreslogs tidigt av det svenska ständerna. Syftet var att försöka dämpa den gamla fientligheten mellan Danmark och Sverige, som hade fått ny näring genom det svenska tronföljarvalet 1743, där Danmarks kandidat hade förlorat. Både i Danmark och i Sverige möttes förslaget med skepsis från bådas föräldrar. Sofia Magdalenas mor ska ha varit rädd för att Sofia Magdalena skulle behandlas illa av sin svärmor, Lovisa Ulrika, eftersom Lovisa Ulrika var känd även i Danmark för sin stolthet och härsklystna läggning och sin fientlighet mot allt danskt, som hon demonstrerade inför de danska sändebuden i Stockholm.
Lovisa Ulrika ställde som villkor att Sofia Magdalena skulle uppfostras i Sverige för att hon skulle gå med på saken, men kravet kunde inte tillgodoses på grund av motstånd från Sofia Magdalenas mor. Våren 1751 blev trolovningen officiell. Detta gladde Carl Gustaf Tessin men förfärade kronparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Enligt den samtida Axel von Fersen d.ä. är trolovningen ett resultat av franska påtryckningar. Efter hennes mors död föll ansvaret för hennes uppfostran mest på hennes farmor, som ska ha gett henne en kärleksfull men strängt religiös uppfostran. Eftersom hennes far och snart även hennes bror Kristian ansågs sedeslösa, uppfostrades hon och hennes systrar ännu strängare för att de inte skulle ta efter det dåliga exemplet. Hon ska haft en nära relation till sina syskon och även kommit överens med sin styvmor. Fadern ska dock ofta ha varit brutal och skrämt Sofia då han visade sig berusad inför henne och bland annat ha bussat hundar på henne och då ha skapat en livslång hundfobi hos henne. Sofia Magdalena hade en fransk guvernant, Jeanne Rosselin, och fick 1754 en informator, Kai Koch. Hon studerade historia, geografi, tyska, franska, engelska och teckning. Sofia Magdalena undervisades också i dans och musik av dansmästaren Pierre Laurent från operabaletten i Paris.
miniatyr|vänster|Prinsessan Sofia Magdalena av Danmark 1766 innan hon kom till Sverige. Carl Gustaf Pilo målade detta porträtt för kronprins Gustavs räkning några månader före bröllopet. Hon är avbildad i en av sina hovdräkter, rikligt besatt med olika slags spetsaccessoarer. På bröstet bär hon den danska orden L'union parfaite. Nationalmuseum.
År 1760 återupptogs från dansk sida förhandlingarna om giftermålet. Förhandlingarna fördes mellan Danmark och Lovisa Ulrika, eftersom man inte räknade med kung Adolf Fredrik mer än rent formellt. Lovisa Ulrika hävdade att förlovningen hade påtvingats dem mot deras vilja av greve Tessin och inte längre borde anses gälla, och att hon planerade ett giftermål mellan Gustav och en tysk prinsessa i stället. Den danska ambassadören klagade också på att Lovisa Ulrika bemötte honom fientligt och fyllde Gustav med fördomar om Danmark. Fredrik V var dock besluten att fullgöra förbindelsen: "Hans danska majestät kunde inte låta sin dotters intressen uppoffras för svenska drottningens fördomar och nycker". Den svenska allmänheten var dock positivt inställd eftersom man förväntade sig att Sofia Magdalena skulle likna den senaste danska prinsessa, som varit drottning i Sverige: Ulrika Eleonora av Danmark. Ständerna krävde att äktenskapet skulle fullbordas och mösspartiet stödde särskilt partiet. Detta då de förväntade sig att Sofia Magdalena skulle bli en mer foglig och mild drottning än den högmodiga och politiska Lovisa Ulrika. År 1764 rapporterades det att Gustav själv började bli mer positiv till äktenskapet, eftersom han ville frigöra sig från sin mor, som börjat betrakta honom med ovilja på grund av den allt mer ledande ställning han började inta vid hovet. Den 20 oktober talade Gustav själv om för Lovisa Ulrika att han av egen fri vilja ville ingå äktenskapet. Lovisa Ulrika mottog det mycket illa, eftersom hon underhandlade med sin bror och Katarina av Ryssland för att ordna något fördelaktigt för Danmark som ersättning för ett uteblivet äktenskap. Den 3 april 1766 eklaterades förlovningen med festligheter i både Stockholm och Köpenhamn. Clas Ekeblad ägde vid denna tid ett porträtt av Sofia Magdalena och detta porträtt visades upp vid hovet. Lovisa Ulrika skall vid åsynen av porträttet ha sagt: "Gustav, du tycks visst redan vara förälskad i henne! Hon ser dum ut", varefter hon sade till prins Karl: "Hon skulle passa till hustru åt dig!".
Kronprinsessa miniatyr|Sofia Magdalenas bröllopsköld i Stora Jungfrukammaren på Edsbergs slott. Det och en pendang med monogram ”G” satt på en äreport när de anlände till Stockholms län.Broschyr: Välkommen till Edsbergs slott & Sollentuna kommun, utgiven av Sollentuna kommun, 2014, s. 4.
se även Bröllopet mellan Gustav III och Sofia Magdalena Den 1 oktober 1766 vigdes Sofia Magdalena med Gustav i Christiansborgs Slottskyrka där halvbrodern prins Fredrik var ombud för brudgummen. Parallellt skedde i London också vigsel per ombud mellan hennes bror kungen och dennes brud, prinsessan Caroline Mathilde av Storbritannien, och det ansågs viktigt att Sofia Magdalena lämnade Danmark före sin nya svägerskas ankomst. Sofia Magdalena färdades i en förgylld slup från Kronborg i Danmark över Öresund till Helsingborg i Sverige. Då slupen hunnit halvvägs, tystnade den danska kanonsaluten och den svenska tog vid. I Helsingborg välkomnades hon av Gustav, danska sändebudet Schack och sin svåger prins Karl av Hessen, som hade ankommit kort före henne samma dag. Då hon steg iland blev Gustav rädd att hon skulle falla och han sträckte henne därför ut handen med orden: "Akta er madame!" Denna replik blev därför mycket omtalad vid det svenska hovet och föremål för mycket skvaller. Gustav lär också ha utropat högt: "Mon Dieu, qu'elle est Belle" ("Gud vad hon är vacker"). Därefter följde Gustav henne till Örebro, innan han återförenades med henne i Västerås. Sofia Magdalena mötte kung Adolf Fredrik på Stäkets herrgård 27 oktober 1766. Dagen innan hade hon där informellt också mött sina två svågrar. Hon blev väl behandlad av sin svärfar och svågrar under sin tid i Sverige. Därefter mötte sällskapet Lovisa Ulrika och Sofia Albertina på Säby bruk. Mötet mellan Lovisa Ulrika och Sofia Magdalena ska ha gått mycket bra på grund av den underdånighet Sofia Magdalena visade. 28 oktober färdades Sofia Magdalena och Gustav i slup från Karlbergs slott till Drottningholms slott, där hon formellt presenterades vid hovet och sedan själv gav cour, följt av teater, middag och bal, och dagen därpå likadant. Den närvarande grevinnan Ebba Bonde beskrev det: "– Min Gud, vad hon är skön! hördes genast från alla munnar. Emellertid tyckte jag inte ens att hon var vacker, fast jag sedan fann henne mycket skön. Det var i verkligheten inte så underligt, emedan hon var trött efter resan, hade legat i feber hela natten och under förmiddagens lopp varit upptagen av sin toalett, samt – vad som var allra värst – hade en ryslig fruktan för drottningen."Gerd Ribbing (1958). Gustav III:s hustru. Sofia Magdalena. Stockholm: Alb. Bonniers Boktryckeri. sid 99. 213. ISBN Sofia Magdalena välkomnades sedan till Stockholm 4 november, där en andra vigsel förrättades i Slottskyrkan på Stockholms slott samma kväll, följt av fackeldans i rikssalen, som hade varit tradition vid kungliga bröllop sedan Erik XIV:s tid. På de påföljande balerna som hölls för att fira bröllopet under resten av sällskapssäsongen gjorde Sofia Magdalena ett gott intryck på den svenska adeln med sitt utseende, sin elegans och sitt sätt att dansa. Hon kunde vid denna tid inte tala svenska, men franska var vid denna tid språket som användes vid det svenska hovet.
Sofia Magdalena drogs snart in i konflikter med sin svärmor. Lovisa Ulrika hade långt tidigare sagt att om det var något hon fann bedrövligt och förödmjukande, så var det att under en suverän konungs regering inneha en änkedrottnings ställning. Både Lovisa Ulrika och Gustav ville hindra henne att underhålla kontakter med den danska ambassaden, samt utvisa hennes danska kammarfruar, Ingrid Maria Wenner och Hansen-Ditmar, samt hennes franska guvernant Jeanne Rosselin. Dessa ska ha enligt Lovisa Ulrikas spioner ha förmedlat budskap mellan Sofia Magdalena och danska beskickningen. Danskar var misstänkta personer i 1700-talets Sverige, och Gustav anade att danskarna ville få ett sidoinflytande och stördes därför av hustruns danska umgänge. Mösspartiet stödde från början Sofia Magdalena, som de framhöll som ett exempel på fromhet och rena seder till skillnad från vad de ansåg vanligt vid hovet och i kungahuset. Mössorna, som förespråkade en svag monarki och stöddes av Danmark och Ryssland, markerade också offentligt att de stödde Sofia Magdalena. Hon misstänktes därför av Lovisa Ulrika för att vara mössympatisör. Lovisa Ulrika försökte få henne att sminka sig enligt franskt mode, något som betraktades som att ta ställning för hattpartiet, och man försökte också få henne att delta i amatörteatern, men det danska sändebudet Schack avrådde henne från båda genom Jeanne Rosselin. Inom den svenska societeten blev man efter hand besviken på Sofia Magdalenas tillbakadragna natur, tystlåtenhet och brist på kvickhet. Lovisa Ulrika utsatte henne för en mängd trakasserier, till exempel att endast bjuda Gustav till sin födelsedag 1767. Sofia Magdalenas närvaro undanbads. Sådana incidenter gjorde att hon drog sig undan hovlivet och umgicks med sin danska uppvaktning snarare än att skaffa svenska vänner.
Under tiden som kronprinsessa behandlade Gustav Sofia Magdalena formellt och kyligt under vistelsen på Stockholms slott, något som möjligen berodde på en önskan att inte göra modern svartsjuk. Under sommarvistelserna på Ekolsunds slott ska dock paret ha försökt närma sig varandra uppmuntrade av sin uppvaktning, och 1768 troddes Sofia Magdalena ett tag vara gravid. Sofia Magdalena ska inte ha låtsats om Gustavs förbindelse med Charlotte Du Rietz 1768. Konflikten mellan paret angående Sofia Magdalenas danska anställda fortsatte tills hon 1770 tvingades sända bort Rosselin och Hansen-Dithmar.
Skandalen kring fullbordandet av äktenskapet miniatyr|Carl August Ehrensvärds nidbild av hur "Muncken" assisterar Gustav III vid dennes första samlag med Sofia Magdalena. mini|Gustavs och Sofia Magdalenas andre son Carl Gustav, hertig av Småland (1782–1783)