Seven Sisters (engelska: 'sju systrarna') syftar på ett konsortium av sju högskolor i nordöstra USA. Alla grundades mellan 1837 och 1889, och alla var ursprungligen öppna enbart för kvinnliga studenter. Namngivningen hämtades 1926 från den grekiska mytologins Plejader. Dess verksamhet har inspirerats av den hos Ivy League, en liknande sammanslutning av åtta större akademiska institutioner i nordöstra USA formellt bildad 1954 men känt som begrepp sedan 1933.
Vassar College tar sedan 1969 också emot manliga studenter. Radcliffe College fusionerades 1999 med Harvard University, där det tidigare fungerat som ett kvinnligt annex.
Historik
De sju skolorna Den högre utbildningen för kvinnor i USA går tillbaka till första halvan av 1800-talet. 1837 grundades Mount Holyoke College i Massachusetts, som den första utbildningsinstitutionen i USA som fått tillstånd att utfärda examina till kvinnor. Därefter följde under 1800-talet ett antal andra college med kvinnliga studenter: Vassar (1861), Wellesley (1870), Smith (1871), Radcliffe (1879), Bryn Mawr (1885) och Barnard (1889). Det sistnämnda började sin bana som en gren av Columbia University och har än i det 21:a århundradet ett omfattande samarbete med universitetet.
Fyra av de sju skolorna har säte i Massachusetts i New England, två (Vassar och Barnard) i delstaten New York och den sjunde (Bryn Mawr) i Pennsylvania. Detta kan jämföras med de åtta universiteten i Ivy League, vilka är placerade från Pennsylvania till New Hampshire. De sju skolorna inom Seven Sisters räknas som college med hög prestige och begränsad antagning. Utöver dessa kvinnoorienterade läroanstalter fanns i början av 1900-talet ett antal andra liknande skolor i nordöstra USA, ofta som mer eller mindre långlivad annex till redan existerande lärosäten (med endast manlig antagning).
Ett konsortium Bakgrunden till bildandet var en konferens som hölls 1915 vid Vassar College. Konferensdeltagarna (Vassar, Mount Holyoke, Smith och Wellesley) diskuterade olika sätt att öka på sitt respektive stiftelsekapital. Konferensen fick efter sitt deltagande namnet Four College Conference.
Grunderna för samarbetetet var även att skolorna inom Ivy League ofta var stängda för kvinnliga sökanden, vilket medförde ett behov av institutioner där kvinnor kunde delta i en mängd olika slags högre utbildning.
Därefter arrangerades flera liknande konferenser under 1920-talet. En konferens vid Bryn Mawr 1925 följdes året efter av konferenser vid både Barnard och Radcliffe. Så dags hade namnet Seven Sisters – efter Plejaderna, de sju grekiska systrarna i den grekiska mytologin – kommit att förknippas med grupperingen, där de fyra deltagarna vid konferensen 1915 kompletterats av de tre konferensvärdarna i mitten av 1920-talet. 1927 arrangerades den första Seven College Conference, därefter årligen återkommande.
Utöver att samarbeta kring statliga eller privata bidrag till institutionerna, kom man därefter även att diskutera antagningskriterier, akademiska standarder och olika gemensamma mål. På den fjärde årliga gruppsammankomsten vid Vassar var temat "dagens trender på grundutbildningarna!", med ämnespunkter som ämnen som självstyre, grekiska spel och lekar, gemenskapens kyrka och fritidssysslor.
Senare utveckling Alla de sju utbildningsinstitutionerna var ursprungligen öppna endast för kvinnliga sökanden. 1969 öppnade Vassar College sig för sökanden oavsett kön, baserat på att skolsystemet i USA i mitten av 1900-talet blev allt mer inriktat på samskolning. 1961 menade den dåvarande skolchefen Sarah Blanding att "av dagens minst hundra kvinnocollege kommer inte fler än tio att finnas kvar år 2061".
Inga andra "systrar" har sedan dess öppnat sig för manliga sökanden, men Radcliffe College ingår sedan 1999 som en institution i Harvard University (som man avknoppades från vid starten 120 år tidigare). Tre av skolorna (Bryn Mawr, Mount Holyoke och Smith) accepterar även män till vissa forskningsprogram.
Barnard College har från starten ett omfattande samarbete med Columbia University. Även andra "systrar" har eller har haft mer eller mindre nära samarbeten med andra lärosäten, som Bryn Mawr (med University of Pennsylvania och Princeton University), Mount Holyoke (med Dartmouth College), Radcliffe (främst med Harvard), Smith (med Amherst och Yale), Vassar (med Yale) och Wellesley (främst med MIT).
Än på 2000-talet har de sex ännu fristående institutionerna ett tätt samarbete. Bland annat anordnar de årligen The Seven College Conference, där värdskapet roterar mellan de olika skolorna. På senare år har Harvard-institutionen Radcliffe inte deltagit i dessa konferenser, och Vassar fungerar numera som en samskola. Utöver dessa skillnader anser sig konsortiet ha tillräckligt mycket gemensam historia och snarlika storlek och inriktning för att ett fortsatt samarbete ska vara fruktsamt.
De sju skolorna/institutionerna i Seven Sisters är i regel relativt små lärosäten. De har omskrivits med flera positiva drag, som mindre klasstorlek och nära relationer mellan studenter och fakulteten. Man har även relativt sett en mindre antagning och färre avhoppade studenter.
De sju systrarna Institution Placeringsort Typ Studenter (% av sökande) Grundat (studiestart) Högskola (etablerad) Mount Holyoke College South Hadley, Massachusetts privat, kvinnligt 2 299 (36%) 1837 (då som flickseminarium) 1888 Vassar College Poughkeepsie, New York (delstat) privat, samskola (sedan 1969) 2 462 (18,6%) 1861 1861 Wellesley College Wellesley, Massachusetts privat, kvinnligt 2 407 (14,1%) 1875 1873 Smith College Northampton, Massachusetts privat, kvinnligt 2 873 (21%) 1875 1871 Radcliffe College Cambridge, Massachusetts Radcliffe Institute for Advanced Study (del av Harvard, sedan 1999) inga (alla är numera studenter vid Harvard) 1879 (då som Harvard Annex) 1894 Bryn Mawr College Bryn Mawr, Pennsylvania privat, kvinnligt 1 685 (29,4%) 1885 1885 Barnard College Morningside Heights, Manhattan, New York privat, kvinnligt (associerad med Columbia ) 3 269 (8%) 1889 1889
Galleri
Referenser
Noter
Externa länkar De historiska Seven Sisters
Kategori:Utbildning i USA Kategori:Bildanden 1926 Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner