Omikron Aquilae (ο Aqulilae, förkortat Omikron Aql, ο Aql) är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen (stjärnbild). Den har en skenbar magnitud på 5,11Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N. och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 52,1van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357. mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 63 ljusår (ca 19 parsek) från solen.
Egenskaper Primärstjärnan Omikron Aquilae A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass F8 VRaghavan, Deepak; et al. (September 2010), "A Survey of Stellar Families: Multiplicity of Solar-type Stars", The Astrophysical Journal Supplement, 190 (1): 1–42, arXiv:1007.0414, Bibcode:2010ApJS..190....1R, doi:10.1088/0067-0049/190/1/1.. Den har en beräknad massa som är omkring 25 procentTakeda, Genya; et al. (February 2007), "Structure and Evolution of Nearby Stars with Planets. II. Physical Properties of ~1000 Cool Stars from the SPOCS Catalog", The Astrophysical Journal Supplement Series, 168 (2): 297–318, arXiv:astro-ph/0607235, Bibcode:2007ApJS..168..297T, doi:10.1086/509763. större än solens massa, en radie som är ca 1,5 gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 2,9https://www.universeguide.com/star/omicronaquilae. Hämtad 2018-12-05. gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 100Frasca, A.; et al. (December 2009), "REM near-IR and optical photometric monitoring of pre-main sequence stars in Orion. Rotation periods and starspot parameters", Astronomy and Astrophysics, 508 (3): 1313–1330, arXiv:0911.0760, Bibcode:2009A&A...508.1313F, doi:10.1051/0004-6361/200913327. K.
År 1998 var Omikron Aquilae en av nio identifierade stjärnor som upplevt en superflare. Den första flare som observerades från Omicron Aquilae kom 1979, med en ökning av magnituden med 0,07 enheter och en varaktighet på mindre än fem dygn. Den andra inträffade 1980, med en magnitudförändring på 0,09 enheter och en varaktighet på femton dygn. Den energi som frisläpptes under den andra flaren uppskattas till 9 × 1037 erg.Schaefer, Bradley E.; King, Jeremy R.; Deliyannis, Constantine P. (February 2000), "Superflares on Ordinary Solar-Type Stars", The Astrophysical Journal, 529 (2): 1026–1030, arXiv:astro-ph/9909188, Bibcode:2000ApJ...529.1026S, doi:10.1086/308325
En följeslagare av magnitud 12,67 med omkring en tredjedelBonavita, M.; Desidera, S. (June 2007), "The frequency of planets in multiple systems", Astronomy and Astrophysics, 468 (2): 721–729, arXiv:astro-ph/0703754, Bibcode:2007A&A...468..721B, doi:10.1051/0004-6361:20066671. av solens massa och med gemensam rörelse genom rymden är belägen med en vinkelseparation på 22,5 bågsekunder vid en positionsvinkel på 221°. Baserat på dess matchande parallaxvärde motsvarar detta en projicerad separation av 431 astronomiska enheter. Betecknad Omikron Aquilae C, är denna är en liten röd dvärgstjärna av spektralklass M3 V. Omikron Aquilae B är en optisk följeslagare som endast av en tillfällighet uppträder i riktningen mot primärstjärnan.
Referenser
Noter
Externa länkar https://www.universeguide.com/star/omicronaquilae
Kategori:Stjärnbilden Örnen Kategori:Bayerobjekt Kategori:Flamsteedobjekt Kategori:Huvudseriestjärnor klass A Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:Huvudseriestjärnor klass M Kategori:HR-objekt Kategori:HD-objekt