miniatyr|Dentalt implantat Dentalt implantat används för att ersätta en förlorad tand. Det vanligaste materialet för dentala implantat är commercially pure (c.p.) titan som finns i mer än 95% av alla årligen placerade implantat. Titan har möjlighet att läka fast i ben, denna företeelse kallas osseointegration.
Den primära användningen av dentala implantat är att stödja proteser i käftarna. Men samma typ av implantat kan också användas för att stödja kraniofacialproteser och som en tillfällig förankringsanordning för att underlätta tandreglering genom att tillhandahålla en ytterligare förankringspunkt.
Riskfaktorer Numera är dentalt implantat en effektiv och förutsägbar behandlingsmetod för att ersätta saknade tänder hos både helt och delvis tandlösa patienter. Trots den höga implantatöverlevnaden och framgångsgraden är det en allmän uppfattning att vissa riskfaktorer predisponerar individer för fler komplikationer och implantat misslyckande och kan leda till lägre implantatöverlevnad.
Några av dessa riskfaktorer är rökning, bruxism, benkvantitet och benkvalitet, intag av bisfosfonater, strålbehandling av huvud- och halsområdet, parodontal sjukdom, intag av protonpumpshämmare (en klass läkemedel vars huvudsakliga verkan är en minskning av magsyra produktion), placering av implantat på platser med tidigare misslyckade implantat, lambåfri kirurgi, bland andra.
Medicinsk användning Huvudanvändningen av tandimplantat är att stödja tandproteser (det vill säga konstgjorda tänder). Moderna tandimplantat fungerar genom en biologisk process där benet växer fast vid ytan på vissa material, såsom titan och vissa keramiska material. Integrationen mellan implantat och ben kan tåla fysiska belastningar i flera decennier utan att skadas.
En implantatstödd bro (eller fastsittande protes) är en grupp tänder som är fästa vid tandimplantat så att protesen inte kan tas bort av patienten. De liknar vanliga broproteser, förutom att protesen stöds och hålls kvar av ett eller flera implantat istället för av naturliga tänder. Broar fästs vanligtvis vid mer än ett implantat och kan även fästas vid tänder som stödpunkter. Vanligtvis överstiger antalet tänder antalet stödpunkter: tänderna som sitter direkt ovanför implantaten kallas abutment, och tänderna mellan abutmenten kallas pontiker. Implantatstödda broar fästs vid implantatens abutment på samma sätt som proteser på en enskild tand. En fast bro kan ersätta så lite som två tänder (även kallad fast partiell protes) eller ersätta hela tandraden (även kallad fast komplett protes). I båda fallen anses protesen vara fastsittande eftersom den inte kan tas bort av patienten. Traditionella implantat kan ersätta enskilda tänder eller stödja broar när flera tänder saknas. För dem som behöver full rekonstruktion av tandraden ger All-on-4-implantat en hel uppsättning tänder med endast fyra strategiskt placerade implantat.
Tandimplantat används också inom ortodonti för att ge fixation (ortodontiska mini-implantat). Ortodontisk behandling kan krävas innan ett tandimplantat installeras. Ett område under utveckling är användningen av implantat för att fästa obturatorer (avtagbara proteser som används för att täppa igen en kommunikation mellan munhålan och överkäks- eller näshålan). Ansiktsproteser som används för att korrigera ansiktsdeformationer (till exempel till följd av cancerbehandling eller skador) kan använda fästen kopplade till implantat som satts in i ansiktsbenen. Beroende på situationen kan implantat användas för att fästa antingen en fast eller en avtagbar protes som ersätter en del av ansiktet.
Källor
Kategori:Odontologi