DNA-släktforskning eller genetisk genealogi är DNA-tester som i huvudsak genomförs av privatpersoner. Avsikten är att spåra, bekräfta eller vederlägga biologiska släktband, att kartlägga ursprung i arkeologiska kulturer och migrationer, eller (med låg tillförlitlighet) att få en uppskattning av personens etniska mix, det vill säga sin blandning av rötter i olika geografiska regioner i världen. Ofta krävs omfattande traditionell släktforskning, och att testpersonerna är villiga att dela sina släktträd med varandra, för att slutsatser ska kunna dras av DNA-testerna om släktskap.
DNA-baserad släktforskning bedrivs även i en mindre omfattande skala inom arkeologi och populationsgenetik, exempelvis i Sverige för att spåra svenskarnas ursprung och genetik, inklusive samernas ursprung. Inom polisväsendet, i de fall där gärningspersonen lämnat spår, till exempel genom sädesvätska eller blod, kan kriminaltekniska DNA-tester kombinerat med familjesökning göras för att hitta en möjlig misstänkt person eller släktingar till en misstänkt person.
DNA-tester för släktforskning är inte utformade för att ge medicinsk information, men kan ändå användas för att uppskatta sannolikheten för över 500 ärftliga medicinska tillstånd, något som emellertid innebär risk för misstolkning och oro. Förståelsen av analysresultaten kräver kunskaper i statistik och medicin. Vissa analysföretag har haft inaktuella forskningsresultat i sina databaser, eller har inte varit seriösa.https://slate.com/technology/2016/01/some-personal-genetic-analysis-is-error-prone-and-dishonest.html
Testtyper miniatyr|300x300px|Mängd delat autosomalt DNA, mätt i centiMorgan (cM), vid olika släktskapsrelationer. 3C2R längst ned till höger betyder third-cousin twice removed, det vill säga fyrmänning två släktled bort. Tre huvudtyper av DNA-tester förekommer, ur vilka olika typer av analys kan göras: Test av autosomalt DNA, som är en kombination av faderns och moderns DNA, och därmed ärvs från blandade manliga och kvinnliga släktlinjer, exempelvis från morfars farmor; mitokondriellt-DNA (MtDNA), vilket enbart ärvs från mor, mormor, mormors mor, etc, till både söner och döttrar; samt Y-kromosomens DNA (Y-DNA) som ärvs från far, farfar, farfars far, och så vidare, till son.
Detta betyder att endast män kan ta Y-DNA-test, medan både kvinnor och män kan ta övriga tester.
De flesta släktforskare börjar med att ta ett autosomalt DNA-test, eftersom det kan ge ett stort antal DNA-träffar (möjliga släktingar som också har DNA-testat sig och har matchande DNA). Resultatet är dock svårtolkat på grund av slumpmässigheten i vilka anor man har ärvt sitt autosomala DNA ifrån, och är tillförlitligt endast när den gemensamma anan har levt ett fåtal generationer tillbaka.
MtDNA- och Y-DNA-tester är mer pålitliga, men ger betydligt färre DNA-träffar till släktingar som kan spåras i folkbokföringen, om någon. Detta eftersom de är begränsade till moders- respektive faderslinjen. De möjliggör främst identifiering av moderslinjens eller faderslinjens ursprung i arkeologiska kulturer och förhistoriska migrationer, men har också använts för att säkert verifiera och motbevisa släktträd tillbaka till medeltiden.
Hela arvsmassan behöver inte analyseras, eftersom merparten av den kodande delen av arvsmassan är identisk inom en art. Analysföretagen har valt ut specifika genpositioner som är av intresse, exempelvis för att de är kända för att variera inom populationen, och studerar dem med PCR-teknik. I synnerhet Y-DNA-tester finns i olika nivåer, det vill säga storlekar. Större tester testar fler markörer, det vill säga undersöker fler potentiella mutationer i arvsmassan, och ger bättre precision i uppskattningen av hur många generationer eller år tillbaka en mutation har inträffat. En mindre test kan inte skilja på nära och mer långväga släktskap, utan resulterar i fler träffar (testen hittar fler personer vars gensekvens skiljer med noll mutationer i de testade genpositionerna).
Autosomalt test — för bestämning av nära släktskap Autosomer är icke könskromosomer. Av människans 23 kromosompar är 22 autosomer. De bildas när gensekvenser från moderns och faderns autosomala DNA slumpmässigt klipps ihop genom en process som kallas genetisk rekombination och överkorsning. Även slumpmässiga mutationer kan inträffa, vanligen i enstaka baspar.
Jämförelse av personers automala DNA kan användas för att upptäcka släktskap även till personer som inte tillhör moderslinjen eller faderslinjen, men kan bara användas för att med hög säkerhet identifiera släktskap några få generationer tillbaka. Mängden autosomalt DNA som ärvs från en person tunnas nämligen snabbt ut för varje generation som går. Autosomala tester kan resultera i en stor mängd DNA-träffar (andra testpersoner som individen kan vara besläktade med), längs blandade manliga och kvinnliga linjer, varje träff med ett uppskattat avstånd i släktträdet. Men på grund av den slumpmässiga karaktären och hur mycket DNA som ärvs av varje testad person från personernas gemensamma förfäder, kan exakta slutsatser bara göras för nära relationer. Traditionell släktforskning och delning av släktträd krävs vanligtvis för tolkningen av resultaten.
Sannolikhet att släktskap ger träff Testföretagen uppger att de kan upptäcka släktskap med sannolikhet enligt följande tabell vid autosomalt test. Olika testföretag har satt olika trösklar på hur korta matchande DNA-segment som ger träff. Notera att företag som ger träff med hög sannolikhet (på grund av låga trösklar) tenderar att även ge många falska träffar, också kallat "brus", särskilt om man har rötter i samma region. Vissa genetiska databaser, exempelvis gratisdatabasen gedmatch.com, tillåter att man justerar ned trösklarna så att man kan få ändå fler träffar, men därmed också ändå mer "brus". SläktskapSannolikhet att testföretag upptäcker släktskapSvensk termEngelsk term23andMeAncestryDNAFamily Tree DNA Family Finder KusinerFirst cousins100 %100 %100 %Tremänningar (sysslingar)Second cousins99 %100 %> 99 %Fyrmänningar (bryllingar)Third cousins90 %98 %> 90 %FemmänningarFourth cousins46 %71 %> 50 %SexmänningarFifth cousins15 %32 %> 10 %SjumänningarSixth cousins 4 %11 %< 2 % Likheterna mellan två eller flera personer kan visas med en kromosomkarta. Om två personer med likheter i DNA:t har överkorsning på samma position i en kromosom indikerar det att överkorsningen uppstod vid samma rekombinationstillfälle och att personerna således tillhör samma släktgren.
Uppskattning av hur avlägset släktskapet är Två personer som är nära släkt har ofta långa identiska gensekvenser i de autosomala kromosomerna. Längden av de identiska gensekvenserna kan mätas i antal baspar, alternativt i antal centimorgan (cM), och kan användas för att uppskatta närheten i släktskap mellan personerna. En grov approximation är att mängden gemensamt autosomalt DNA i cM halveras mellan två personer för varje hopp som skiljer dem i släktträdet, och halveras ytterligare vid halvsyskon istället för helsyskon. Likheter är emellertid resultat av slumpmässiga processer, och är inget exakt mått på avståndet i släktskap. Utifrån antal centimorgan kan man få reda på sannolikheten för olika typer av släktskap med hjälp av The Shared cM Project tool.
Populationer från isolerade regioner, exempelvis norra Norrland eller Finland, kan ha haft liten genpool lång tid under historien, och då kan anförluster ha varit vanliga så att det finns släktskap många vägar till samma person, lång tid tillbaka i tiden. Därmed kan det finnas många korta identiska gensekvenser även vid långväga närmaste släktskap, och då kan likheter i autosomalt DNA ge intryck av närmare släktskap än verkligheten. Längden av den längsta identiska sekvensen kan då vara ett något säkrare mått för att uppskatta närmaste släktrelation än den totala längden av lika sekvenser, korta såväl som långa.
Etnisk mix miniatyr|Ju kortare avståndet är mellan länder i PCA-diagrammet, desto större är sannolikt likheten mellan testpersonernas autosomala DNA i ländernas befolkning, och desto närmare är sannolikt testpersonernas släktskap. I detta fall har det autosomala DNA:t först reducerats till två dimensioner.|300x300px Ur det autosomala DNA:t uppskattar testföretagen personens "etniska mix" eller "etnicitetsuppskattning" i betydelsen hur stor procentuell likhet personens autosomala DNA har med olika populationskluster eller regionala referensgrupper. (Notera att etnicitet i det svenska språket vanligen avser kulturella rötter, men i detta sammanhang avser biogeografisk härkomst). Skandinavien och Finland är två exempel på vanliga indelningar i referenspopulationer.
Dramatiskt motstridiga resultat kan erhållas för samma testperson från olika testföretag, och även för förälder/barn och helsyskon från samma testföretag. Ibland kan ett testföretag säga att personen har några procent från en annan kontinent i sin etniska mix, och övriga testföretag ge noll procent från den kontinenten. Orsaken är att företagen har olika algoritmer för ändamålet och olika testpersoner i sina referensgrupper, att testpersonerna kan ha blandade och okända rötter långt tillbaka i tiden, och att en individ bara har ärvt en slumpmässig delmängd av sina anors DNA. Algoritmen kan vara känslig för att vissa geografiska regioner har drabbats av flaskhalseffekter under historien och några få individers DNA därför kan ha fått stor spridning bland dem och slår igenom mer än DNA från andra regioner. Det kan också spela roll att referensgrupperna som testföretagen använder sig av är deras kunder, och inte är ett slumpmässigt utvalt representativt stickprov av befolkning från olika regioner. Att särskilja närliggande biogeografiska områden inom länder och kontinenter är ändå svårare, eftersom migrationsströmmar mellan närliggande regioner har inträffat mer ofta och mer nära i tid under historiens gång.
MtDNA- och Y-DNA-test — för bestämning av haplogrupp miniatyr|300x300px|Karta över hur MtDNA-haplogrupper har migrerat ut ur Afrika (överst till vänster). Nordpolen är kartans centrum. Siffrorna anger antal tusen år innan nutid. Den blå kurvan indikerar ytan som täcktes av is eller tundra under senaste istiden.
Mitokondriellt DNA (MtDNA) ärvs av både kvinnor och män, men enbart från moderslinjen, från mor, mormor, och så vidare, hos människan tillbaka till Mitokondrie-Eva. MtDNA finns i cellerna men tillhör inte kromosomerna och cellkärnan.
Y-kromosomen är en allosom (könskromosom) hos bland annat däggdjur. Y-kromosomens DNA (Y-DNA) ärvs bara av män från faderslinjen, det vill säga från far, farfar, och så vidare, hos människan tillbaka till Y-kromosoms-Adam.
För både MtDNA och Y-DNA gäller att de förändras enbart genom slumpmässiga mutationer som inträffar i genomsnitt med ett visst antal generationers mellanrum (olika frekvens i olika regioner av DNA:t), vilket kan nyttjas för att uppskatta avstånd i släktskap vid ett stort antal generationer. MtDNA innehåller färre baspar än Y-DNA och muterar därför mer sällan, och möjliggör därför inte lika god precision i tidsuppskattningen som Y-DNA.
MtDNA- och Y-DNA-test ger emellertid mycket litet antal, om några, DNA-träffar med tänkbara släktingar som är så nära släkt att släktskapet går att spåra i kyrkböcker och andra register. MtDNA- och Y-DNA-test används för att identifiera arkeologiska kulturer och migrationsvägar för en persons förfäder längs en strikt morslinje eller en stram farslinje.
Haplogrupper Individer med liknande gensekvens i Y-DNA:t eller MtDNA:t bildar en haplogrupp eller undergrupp. Befolkningen kan därmed delas upp i en hierarki, ett så kallat fylogenetiskt träd, av avgränsade MtDNA-haplogrupper. Män kan dessutom delas upp i en annan hierarki av Y-DNA-haplogrupper.