Människohandel i Sverige är en organiserad transport av människor som syftar till att utnyttja dem för olika ändamål. Jämte narkotika- och vapenhandel är människohandel en av de främsta inkomstkällorna för kriminella organisationer inom den organiserade brottsligheten världen över. Både kvinnor och män samt flickor och pojkar utsätts för människohandel, men kvinnor och unga flickor är de som drabbas mest. Människohandel inträffar oftast över gränserna och emellanåt används offren för andra ändamål än sexuella. I Sverige används även benämningen trafficking.

Historia Vit slavhandel i Sverige Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal ägde den så kallade vita slavhandeln rum i Europa. Denna form av slavhandel innebar att unga europeiska kvinnor och barn frestades till utlandet. I utlandet hade de utlovats arbeten som affärsbiträden, sällskapsdamer och barnflickor, men såldes istället till olika bordeller runt om i världen. Handeln fick sin benämning då den främst sökte sig till de "vithyade" kvinnorna och flickorna, då de hade det högsta ekonomiska värdet och därav åstadkom mest pengar inom handeln.

Sverige var också en del av den vita slavhandeln och flera svenska flickor lockades in i handeln. Kring sekelskiftet 1900 var det vanligt att nordiska kvinnor ville emigrera, undgå fattigdomen som rådde i hemlandet, bli självständiga och arbeta; det var de kvinnorna som slavhandlarna lyckades få ett alldeles för hårt grepp om. Drömmen om att få en bättre tillvaro var alldeles för stark för att notera röda flaggor och varnande ord.

De två stora emigrationsvågorna, främst den kvinnliga emigrationen, som ägde rum i Sverige kring sekelskiftet 1900 lyckades den svenska föreningen Vaksamhet och brittiska The National Viglande Association (NVA) koppla samman med den vita slavhandeln. I samband med den vita slavhandelns expansion skapades vid 1800-talets slut ett internationellt samarbete med syfte att bemöta handeln med åtgärder. Initiativet till detta var från engelsmannen William Alexander Coote (NVA). När handeln fick mer uppmärksamhet och allt fler ville få ett stopp på den ändrades handeln från att utnyttja "oskyldiga flickor" till kvinnor med mycket erfarenhet inom prostitution.

I Sverige var det vanligt att flickor från landsbygden for illa när de urbaniserade till den växande storstaden Stockholm. I samband med industrialiseringen hade Stockholm i snabb takt vuxit till att bli en av Skandinaviens största städer, någonting som bidrog till många ekonomiska, politiska och sociala problem. I och med den friare synen på sexualitet som rådde under 1800-talet, som senare resulterade i så kallade Stockholmsäktenskap, var det väldigt många ensamstående mödrar och oäkta barn under 1800-talets senare hälft och tidigt 1900-tal. Dessa behövde kämpa för sin ekonomiska överlevnad. Kvinnolönerna var för tillfället väldigt låga, vilket resulterade i att många kvinnor tvingades bli en del av prostitutionen och så småningom den vita slavhandeln.

Reglementeringen Se även: Reglementering i Sverige Från år 1847 till år 1918 användes ett system vid namn reglementeringen. 1847 öppnades Stockholms två besiktningsbyråer som slogs ihop till en 1859. Reglementeringen innefattade att alla kvinnor som sålde, eller misstänktes för att sälja, sexuella tjänster skrevs tvångsvis in hos besiktningsbyrån som var belägen på Trädgårdsgatan 3 i Gamla stan i Stockholm. På Besiktningsbyrån utsattes de för gynekologiska kontroller av läkare för att främst undersöka ifall den prostituerade i fråga hade fått någon form av könssjukdom. Systemet trädde kraft i syfte att hindra spridningen av könssjukdomar. Man ville försäkra familjefädernas hälsa och gå i god för att de inte skulle bära hem könssjukdomar och sedan sprida de till sina hustrur. När man som kvinna blev inskriven på en besiktningsbyrå berövade man henne på hennes identitetshandlingar och hon gavs istället en bok där hennes besök hos byrån samt hennes aktuella hälsa skulle noteras. Om det visade sig att den undersökta hade en könssjukdom såsom exempelvis gonorré, syfilis etc. tvingades den prostituerade in på ett kurhus för att behandlas mot könssjukdomen och bli smittfri. Reglementeringssystemet avskaffades 1918 i Sverige. Beslutet grundades i argumentet att det systemet kostade mer än det gav.

Kurhuset Eira miniatyr|Kurhuset Eira 1955

Om Besiktningsbyråns genomgående gynekologiska tester visade att en prostituerad hade fått en könssjukdom som till exempel syfilis, gonorré och så vidare behövde de genomgå en behandling innan de kunde fortsätta med yrket. 1816 öppnade sjukhuset Eira (även kallat Kurhuset Eira) på Eiraplan i Stockholm. Dess huvudsyfte var att kurera de prostituerade/sexslavarna som hade råkat ut för en könssjukdom. De prostituerade som var utsatta för en könssjukdom behövde genomgå en form av tvångsvård på kurhuset. Kurhuset Eira var verksamt till år 1955, då det stängdes.

Prostitutionspolisen År 1859 upprättades en särskild avdelning inom Stockholmspolisen med avsikt att specialisera sig på fall av prostitution och människohandel. Poliserna på avdelningen hade som uppgift att tillse att prostituerade kvinnor anmälde sig hos Besiktningsbyrån. Det fick benämningen att "erhålla reglementering". Polisen skulle även kontrollera att de prostituerade anlände till sin veckoliga besiktning. Deras uppgift var att övervaka prostitutionen med andra ord. Prostitutionspolisen tog emot många brev som innehöll tips från allmänheten på kvinnor som sålde sex. Flera av tipsen var från sexköparna själva. En vanlig anledning till att en sexköpare ville ange en prostituerad var ifall den prostituerade i fråga smittade köparen med könssjukdomar.

Albert Dahlström miniatyr|Albert Dahlström på fotografi i polisens arkiv Gustaf Albert Dahlström föddes år 1873 i Småland och var en svensk sektledare, kvinnoförförare och slavhandlare. 1890 utvandrade han på egen hand till Amerika och bosatte sig i Chicago 1898 tillsammans med sin nyblivna svenska hustru, Ellen, och deras dotter, Martha. Kristen som han var, började han sprida den kristna lärdomen bland svenskamerikanerna i sin nya hemstad. I sinom tid hade han lämnat sin hustru och dotter och omslöt sig av en grupp som bestod av både män och kvinnor. Medlemmarna i denna grupp satte honom på en piedestal och behandlade honom som en ledare. Dahlström tog med sig en grupp anhängare till den amerikanska delstaten Washington och bildade en koloni. Kolonin var belägen vid Stillaguamish-floden. Samtidigt i Chicago trycktes boken Mrs. Pedersens sanningar Motsvarande Dahlströms lögner upp för att varna kvinnor för honom. Boken skrevs av mrs. Pedersen vars dotter Marta Pedersen äktade Dahlström under mystiska omständigheter. Dahlström kom till att polisanmälas för kvinnorov. Längre fram i rättegången framgick det att han hade fört Marta över statsgränsen till Michigan och äktat henne under falsk information. Marta anklagades för mened.

Senare avslöjades det att han hade äktat flera fruar och kom sedan att ställas inför rätta. Rättegången resulterade i att han dömdes för "vit slavhandel", då han hade brutit mot den amerikanska lagen som förbjöd att transportera kvinnor över statsgränser för "omoraliska syften". Han dömdes till fem års fängelse och borgenssumman fastställdes till 6 000 dollar. Han släpptes mot borgen i slutet av 1914 och flydde i samband med det till Sverige. Han bosatte sig i Ribby i Västerhaninge i Stockholm och väckte snabbt intresse hos polisen i Stockholm i och med hans flytt till Sverige. Polisen blev tipsad om att han skulle driva en dansbana i Västerhaninge på somrarna för att kunna omge sig av och locka till sig unga kvinnor. Polisen påbörjade spaningar som skedde inom ramen för ett internationellt samarbete, angående vit slavhandel, som Sverige medverkade i. Polisens undersökning ledde dock inte till någon rättslig process i Sverige mot honom. Dahlström fortsatte med sitt vacklande liv tills han dog i Huddinge 1964 som hönsfarmare.

Konsekvenser för offer av människohandel Efterfrågan på sexuella tjänster och billig arbetskraft är en stor del av problemet. Förebyggande arbete handlar om att påverka inställningen hos dem som köper dessa tjänster. Med det patriarkala samhället och makten män har haft över kvinnor i åtanke kan människohandeln för sexuella ändamål anses som en konsekvens av det. Prostitution har historiskt sett ansetts vara väsentligt för att kunna tillfredsställa männens sexuella behov. För att kunna tillgodose männens behov av sexuella tjänster har man importerat kvinnor från fattiga länder och från de lägre skikten i samhället.

Konsekvenser av människohandel för sexuella ändamål Forskning har visat att kvinnor som utsatts för människohandel och kvinnor med erfarenhet av prostitution får samma typer av fysiska samt psykiska sjukdomar och skador. Exempel på skador och sjukdomar är:

Depression av olika grad, Posttramautiskt stressyndrom (PTSD), Könssjukdomar av olika grad. Vissa botliga med antibiotika (ex. klamydia och syfilis), vissa obotliga (ex. HIV och aids.), Skador på fortplantningsorganen som kan leda till ex. sterilitet, Skador från misshandel, Skador från sexuella övergrepp.

Berättelse från offret "Ania" Ania (för att skydda offrets identitet har hon namngivits Ania i intervjun, men heter egentligen något annat) växte upp i en stad i Vitryssland tillsammans med sin familj. Hennes föräldrar var gravt alkoholiserade, barnen i familjen misshandlades och utnyttjades sexuellt. Familjen levde under fattiga förutsättningar och hade sällan pengar till mat eller hyra.

Hon flydde som 16-åring från sitt trasiga hem och bodde hos olika kompisar ett tag. Hon lyckades dock inte få någon egen bostad eller jobb. Så småningom träffade hon en man som hon blev förälskad i. Han erbjöd henne att följa med honom till Sverige och arbeta där, då det enligt honom var så enkelt att få arbete där till skillnad från i Vitryssland. Efter att ha känt honom i fyra månader beslöt hon sig för att följa med honom till Sverige.

När de hade befunnit sig i Sverige i några dagar upplevde Ania det som att hennes pojkvän hade förändrats personlighetsmässigt och blivit kall och hård till beteendet. Han tog med henne för att besöka sin kompis och bad henne att vänta där medan han skulle iväg en stund. Hon lämnades där och såg aldrig mer sin pojkvän. Mannen hon lämnades hos var i 50-årsåldern. Han misshandlade henne, våldtog henne och höll henne inlåst i sovrummet under flera månaders tid. De enda gångerna hon fick lämna rummet var när hon skulle äta, eller när han körde iväg henne till andra män som också våldtog henne. Mannen tvingade henne att sälja sex. Hon kördes till nya män varje dag, cirka 5-6 stycken om dagen. Ania utsattes för detta i närmare fyra månader tills polisen kom en natt när hon var hos en sexköpare.

Efter perioden som hon föll offer för människohandeln hade Ania smittats av flera olika könssjukdomar, fick ta medicin för magen i och med att hon inte kunde äta och behålla mat. Hon fick grava psykiska besvär och pratade med en terapeut om vad hon utsatts för och tog i början medicin för att kunna sova om nätterna. När hon så småningom återvände till sin hemstad i Vitryssland fortsatte mardrömmarna och hennes psykiska mående förblev dåligt. Ania tror inte att det finns många som mår bra efter att ha utsatts för människohandel.

Människohandel idag

Människohandel för sexuella ändamål