Aktiebolaget SKF (ursprungligen AB Svenska Kullagerfabriken) är ett svenskt industriföretag med huvudkontoret i Gamlestaden i Göteborg. Företaget startades 16 februari 1907 som en avknoppning av Gamlestadens Fabriker.,Sfären Nr 5: Sven Wingquist 75 år, red. A. Holber, Wezäta, Göteborg 1951, s. 4.
SKF är en av världens ledande leverantörer av produkter och tjänster inom området lager och tätningar, men omfattar också tekniskt stöd, underhållsservice, tillståndsövervakning och utbildning. SKF har också fått en allt starkare position på områdena linjär rörelse och högprecisionslager, spindlar och tjänster för verktygsmaskinindustrin.
SKF var fram till 2005 också tillverkare av högkvalitetsstål för rullningslager, då segmentet fusionerade med Fundia och Imatra Steel och då bildade Ovako. SKF är sedan 2012 organiserat i två affärsområden: Automotive och Industrial, där det senare är uppdelat på "Strategic Industries" och "Regional Sales and Services".
SKF har tillverkning på mer än 100 platser i världen och egna försäljningsbolag i 70 länder, 15 000 distributörer och återförsäljare, som servar kunder i hela världen.skf.com.
Historia 260px|miniatyr|SKF i Göteborg. Kullagerindustrin startade på 1880-talet, främst för tillverkning av lager till cyklar. I Tyskland kring sekelskiftet, tog man upp problemet med att framställa kullager, som kunde ingå som komponenter i maskiner, vilket löstes 1901 genom professor Richard Stribecks insats. En mycket snabb utveckling skedde därefter på kullagerområdet, framför allt i Tyskland. Såväl det enradiga som det 1905 introducerade dubbelspåriga kullagret hade dock den svagheten, att de var stela och därigenom utsattes för stora påfrestningar vid böjning eller skevställning av den lagrade maskinaxeln. Textilindustrin Gamlestadens Fabriker i Göteborg hade många långa axlar, som ständigt blev vinda. frame|left|Självjusterande radialkullager - svenskt patent nr 25406, en uppfinning från 1907 av Sven Wingquist. Det var på denna punkt i den tekniska utvecklingen som bolagets maskiningenjör Sven Wingquist gjorde sin banbrytande uppfinning.Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, del I:I Göteborg 1863-1913, professor Artur Attman, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktige, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1963 s.133.
Vid en bolagsstämma på Gamlestadens Fabriker den 16 februari 1907 beslöt Axel Carlander och Knut J:son Mark att skjuta till kapital för grundandet av ett nytt bolag med tillverkning av lager som huvudsaklig verksamhet. Sven Wingquist utsågs som verkställande direktör och teknisk chef. Aktiekapitalet fördelades på totalt 110 aktier varav Gamlestadens Fabriker tecknade sig för 82 aktier och Wingquist för 10 aktier. Wingquist erhöll dock ytterligare 10 aktier som en ersättning för redan gjorda uppfinningar inom kullagertekniken. Redan 1906 hade Wingquist sökt patent på ett 1-radigt självreglerande spårkullager med sfärisk form på ytterringens löpbana (svenskt patent nr. 24160). Axel Carlander, Christopher Carlander, Knut J:son Mark och Johannes J:son Mark tecknade sig för två aktier vardera. Axel Carlander utsågs till styrelsens ordförande för det nya bolaget. Vid denna tidpunkt var det berömda 'SKF-lagret' inte färdigutvecklat även om Wingquist var på rätt spår och arbetade intensivt med olika utvecklingsidéer.
Sven Wingquists första stora uppfinning var det flerradiga självreglerande radialkullagret med sfärisk form på ytterringens löpbana, senare allmänt kallat sfäriskt kullager, svenskt patent nr. 25406, beviljat den 6 juni 1907.
Det sensationella med Wingquists banbrytande uppfinning, som hade föregåtts av många andra varianter, var att lagret bestod av 2- eller 3- kulrader med speciella geometriska förhållanden. Tidigare hade man i huvudsak arbetat med 1-radiga lager och att den yttre lagerringens löpbana hade en sfärisk form, som gjorde att den inre lagerringen inte bara kunde rotera runt sin egen axel, utan också kunde ställa in sig snett i lagret. Därigenom kunde lagret ta upp avvikelser i uppriktningen av axlar utan några tillkommande krafter och även uppta avsevärda axiella krafter. De tidigare kullagren var styva utan någon flexibilitet utom i det interna glappet. En liten avvikelse i uppriktning kunde medföra stora lagerkrafter, som ledde till att lagret lätt havererade.
En internationalisering tog tidigt vid där företaget i snabb takt etablerade försäljningskontor och fabriker utomlands. Den första ordern på kullager kom från ASEA i Västerås, daterad den 16 mars 1907 och den första fabriken utomlands öppnade i engelska Luton 1911.
thumb|Aktiebrev för 5 aktier à 100 kronor i Svenska Kullagerfabriken SKF utfärdat 1 augusti 1913. En viktig uppfinning var det sfäriska rullagret med svenskt patent nr. 53 856, som SKF patenterade den 29 november 1918.SKF - Svenska kullagerfabriken: En svensk exportindustris historia 1907-1957, Birger Steckzén, Wezäta, Göteborg 1957 s. 880 Det har samma goda självjusterande egenskaper som det sfäriska kullagret men kan bära betydligt större axeltryck. Det blev exempelvis användbart för järnvägsvagnar, som fram till dess enbart hade kunnat använda glidlager. Matematiken bakom det sfäriska rullagret, som utarbetades av Arvid Palmgren, är avsevärt mer komplicerad än den för kullagret.
Några av SKF:s viktigare, tidiga svenska patentBilaga 1 ur Steckzén (1957) är, för kul- och rullager: 25406, 26266, 31707, 33901, 37769, 53856, 57196, 57197, 57652, 59464, 78223, 80654, 86205, 99906, 102353, 128050, 128569, 128680, 13772; för diverse lagertekniska konstruktioner: 62929, 78934, 102914, 118935, 120506, 121560, 122513; för maskiner och mätdon: 27397, 42358, 48161, 49924, 68931, 70090, 85378, 97947, 118231 och 121422.
De första anställda Utöver verkställande direktören Sven Wingquist var SKF:s första 15 anställda: ingenjör B.W. Fjellman, A.W. Sjögren, Gustaf Sjögren, Oscar Olsson, Edward Andersson, C.J. Grundberg, Aron Olsson, Ernst Thorén, Konrad Österström, Fritz A. Karlsson, K.A. Grunditz, H. Landgren, Karl V. Thompsson och ingenjör Erik Wingquist - en yngre bror till Sven Wingquist - samt kamrer Olof Palm. Några av de anställda började redan 1906 när tillverkningen bedrevs i lokaler vid Gamlestadens Fabriker.inneringen nr 6 : tidskrift för de SKF-anställda i Sverige, red. Lars Härneman, Typografia, Göteborg 1965 s. 3-6
Expansion SKF fick ett försprång och etablerade snabbt egna agenter, försäljningskontor och fabriker i ett flertal länder utanför Sverige. År 1909 hade bolaget startat filialer i Köpenhamn, Duisburg, Paris och Milano, samt anordnat lager i Berlin, Zürich, Helsingfors, Warszawa, Melbourne och Yokohama. År 1912 hade ytterligare en filial tillkommit i New York samt fler lager i Wien, Sankt Petersburg ocl Buenos Aires. Aktiekapitalet hade ökat från drygt 100 000 kronor till 6 miljoner och personalen uppgick 1912 till 1 300.Hvar 8 dag : illustreradt magasin, Trettonde årgången (1 oktober 1911 - 29 september 1912), D F Bonnier, Göteborg 1912, s. 418
Sven Wingquist var inte bara den drivande i SKF:s teknikutveckling, utan också i hög grad involverad i SKF:s lansering och marknadsföring av produkterna. Genom att snabbt bygga upp ett vittförgrenat återförsäljarnät och etablering av egna fabriker utomlands utgjorde patentet 25406 en viktig grund för företagets möjligheter att utvecklas internationellt. Den energiska bearbetningen av marknaden, som Wingquist bedrev, och den successiva etableringen av egna fabriker utomlands, med en första fabrik i Luton i England 1911, resulterade i att försäljningsvärdet redan 1909 uppgick till ett belopp som översteg 500 000 kronor. Därefter steg den nästan explosionsartat: år 1910 utgjorde den 1 miljon kronor, år 1911 2 miljoner kronor, år 1912 4,5 miljoner kronor och 1913 6,5 miljoner kronor. Försäljningsframgångarna skedde i hård konkurrens från främst Fichtel & Sachs i Tyskland, Hoffmann i England och Timken i USA. Även i Sverige expanderade verksamheten. 1916 förvärvades Hofors bruk, som ägdes av Stockholms Enskilda Bank. I köpet ingick Grönkvists Mekaniska Verkstad (G.M.V.) i Katrineholm mot vilket SKF drivit en långvarig process för patentintrång.
På den tyska marknaden var den inhemska kullagerindustrin betydande. Där skapades också 1913 av de större fabrikerna en kullagerkonvention, som hade karaktären av kartellbildning och som i viss utsträckning var riktad mot SKF:s expansion. Wingquist, som tidigt hade övervägt att grunda ett dotterföretag i Tyskland, valde då metoden att förvärva inflytande över en av de tyska kullagerfabrikerna. Genom en nyemissionen 1913, som tillförde SKF ett nytt kapital på 6 miljoner kronor, fick SKF möjlighet att köpa halva aktiekapitalet i Norma Compagnie i Cannstatt. Detta innebar för SKF en investering av 3 miljoner Mark. Genom denna affär blev SKF etablerad i Tyskland och inträdde 1914 i den tyska kullagerkonventionen.Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, del I:2 Göteborg 1913-1962, professor Artur Attman, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktige, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1963 s. 40, 59, 65, 71.
Omkring 1915 startade SKF kullagertillverkning i USA för att främst sälja in SKF-lager inom fordonsindustrin, genom förvärv av den amerikanska kullagertillverkaren The Hess-Bright Manufacturing Co. i Philadelphia, som tillverkade det inarbetade "Conrad"-lagret på licens från tyska DWF-Deutsche Waffen Fabrik. Affären hanterades av Björn Prytz, som hade rest till USA och stod i kontakt med Wingquist i Göteborg per telegram. SKF hade i samband med USA-etableringen egentligen tänkt att introducera ett prisbilligt fordonslager under varumärket "Volvo", men detta skrinlades och alla lager kom istället att märkas med SKF:s logotyp.
Under tidigt 1900-tal svarade person- och lastbilsidan för merparten av försäljningsvolymen och USA med den snabbt växande personbilstillverkningen var tidigt en mycket viktig marknad för SKF. Lastbilstillverkaren Scania i Malmö blev senare hopslagen med Vabis i Södertälje till Scania-Vabis. Företaget köpte alla sina axellager från utlandet, men blev efter övertygande långtidsprover med olika SKF-lager i sina lastbilar, en stor kund till SKF efter fältprovet 2-3 september 1909.
Volvo Ett speciellt kapitel i SKF:s historia är grundandet av fordonstillverkaren AB Volvo. SKF, under ledning av VD:n Björn Prytz, styrelsens ordförande Axel Carlander och Sven Wingquist aktiverade det vilande dotterbolaget Volvo 1926 för att starta biltillverkning. Idégivaren och drivande i projektet var Assar Gabrielsson, försäljningschef på SKF. När bolaget hade bildats tillsattes Assar Gabrielsson som VD och lämnade posten som försäljningschef för SKF. Den grundläggande idén bakom bildandet av ett bilföretag inom SKF-koncernen var att få konkurrensfördelar vid utveckling av nya lager och lagerinbyggnader för fordonsindustrin men också utvidga koncernen med ett nytt företag inom den snabbt växande och lönsamma fordonsindustrin och bättre utnyttja den verkstadskapacitet med relativt låga verkstadskostnader som fanns i Sverige på tidigt 1900-tal. Bilföretaget blev till en början ett stort bekymmer för SKF och man investerade stora belopp i omgångar för att hålla företaget igång. Under år 1929 var det nära att SKF hade sålt Volvo till Charles W. Nash, chef för Nash Motor Co. som kom över från USA för att diskutera affären. Affären blev inte av tack vare Björn Prytz, som i sista minuten lyckats övertala styrelsen att vänta med en eventuell försäljning. 1935 när AB Volvo introducerades på Stockholmsbörsen släppte SKF sin ägardominans i företaget.
Tiden 1930–1945 thumb|Wingquists kullager.