Jämtlands samtidshistoria behandlar landskapet Jämtlands historia från omkring sekelskiftet 1800-1900 fram till nutid.
Folkrörelsetid Något som kom att känneteckna Jämtland och som fortfarande kännetecknar Jämtland är och var den stora sammanslutningen i folkrörelser. Rörelserna kom till då Östersund ökade befolkningsmässigt enormt, samtidigt som staden med kraft intog ställningen som Jämtlands centrum. Befolkningen som kom till staden bestod till största delen av jämtar från landsbygden, som tillsammans med immigranter från övriga Sverige gjorde stadens befolkning mycket ung, något som skapade en grogrund till föreningsliv. Samtliga rörelser hade kontakter till de närliggande områdena som Tröndelag, Härjedalen och Västernorrland.
Väckelserörelsen Den första folkrörelsen som kom till Jämtland var den kristna väckelserörelsen. Missionsföreningen kom till Jämtland i mitten av 1800-talet och verkade i anslutning till statskyrkan. 1864 kom baptister och representanter för rörelsen var främst Jonas Stadling och John Ongman. Det dröjde till 1890-talet innan den frikyrkliga rörelsen slog igenom. Det skedde efter bildandet av Mellanriksbanan då järnvägsarbetare kom till Jämtland och förde med sig nya idéer. KFUM höll sin världskonferens år 1888 i Östersund och ett hundratal delegater kom. Genom väckelserörelsen kom ett antal kapell och nya kyrkor till i Jämtland, likväl som bildandet det första daghemmet Emanuel i Östersund som inrättades av metodister 1913. Men trots att väckelserörelsen var en kraftig rörelse runt om i Sverige blev den aldrig det i Jämtland, som istället kom att domineras av en annan rörelse.
Godtemplarrörelsen
Kampen mot alkoholen inleddes på tidigt 1800-tal, men slog igenom på riktigt då godtemplare kom. Godtemplarrörelsen hade ett anglo-amerikanskt ursprung och vid sekelskiftet hade rörelsen en halvmiljon medlemmar, allra flest i förhållandet till folkmängden fanns i Sverige. I Sverige var rörelsen mest utbredd i Jämtland och den världsomfattande rörelsen fick således sitt (relativt sett) starkaste fäste i just Jämtland. 1882 fick Jämtland sin första nykterhetsloge, 211 Fjällrosen i Östersund . Utvecklingen tog kraftigt fart och orden bredde ut sig i Jämtland. Efter ett halvår fanns det dryga hundratalet loger runt om i den jämtska landsbygden. Snabbt anslöt sig en betydande del av befolkningen och i mitten av 1880-talet hade Jämtland 7 000 medlemmar — en femtedel av alla medlemmar i hela Sverige. Av Östersunds 3 000 invånare var hela 700 godtemplare. Den snabba framgången för rörelsen skapade en unik entusiasm, "om det så hade gällt att flytta Åreskutan sten för sten, hade vi trott att det var möjligt" berättade senare en äldre medlem. Rörelsens arbete kom att omfatta alla delar av samhället, man anordnade egna bröllop, julmarknader, startade nöjesetablissemang, grundade banker, en försäkringskassa med mera. Den största symbolen för rörelsens storhet var ordenhuset som uppfördes 1885 i Östersund, Östersunds-Goodtemplars-Ordenshus. När godtemplarrörelsens galjonsfigur Joseph Malins besökte Jämtland och Östersund utkorade han ordenhuset till det allra största i hela världen. Jämtland, tillsammans med Härjedalen, kom att bli den enda regionen i hela Sverige där ordenhusen är vanligare än frikyrkorna. I slutet av 1880-talet utvecklade logerna en mer planerad verksamhet och Oskar Gylfe skapade tillsammans med Vilhelm Sköld månadstidskriften Vägvisaren, som efter två år hade 2 000 prenumeranter i Jämtland. Vilhem Sköld grundade även ett nykterhetsförlag i Jämtland, som senare blev förlaget för hela den svenska nykterhetsrörelsen, Svenska nykterhetsförlaget.
Spritmissbruket hade blivit påtagligt i samhället och skedde ofta ohämmat. Många lockades således till den organisation som lovade frälsning från alkohol. Lockelsen bidrag även till att mystiska ritualer och ceremonier utvecklades jämte logearbetet samt det glada och nyktra nöjeslivet. Godtemplarnas budskap var mycket enkelt; alkoholen var roten till all ondska. En ledargestalt för rörelsen var Johan Lindström Saxon som förespråkade en radikal individualism. Den var hos den enskilde individen reformationen till en moralisk utopi möjliggjordes. Individen måste ändra på sig och säga nej till allt osunt såsom sprit, industrialism och fåvälde och istället säga ja till nykterhet, demokrati, hembygdsforskning, fred och frisinne. Saxon förespråkade även sådant som vegetarism och djurskydd. I Östersund bildades i slutet av 1800-talet föreningar som befrämjade reformation av individen, som till exempel sällskapet för befrämjandet av ett naturenligt levnadssätt. Bakom föreningen stod flera kända godtemplare.
Den vegetariska övertygelsen hängde ihop med alkoholbegäret, då det kom, menade man, från den köttrika kosten och begäret skulle upphöra om ett samhälle av sunda och upplysta individer skapades. En människovänligare miljö kunde enbart uppnås om var och en tar sitt individuella ansvar, såvär moraliskt som etiskt.
På grund av rörelsen stora omfattning blev Jämtlands län Godtemplarlandet och Östersund Godtemplarstaden.
Ungdomsrörelsen En rörelse som är intimt förknippad med godtemplarrörelsen är ungdomsrörelsen. Ungdomsrörelsen startade i Norge med parollen "Dei unge skal rivast laust frå den åndelege formyndarskapen til dei eldre og få makt og ansvar, landet skal gjerast fri frå unionen med Sverige". Den jämtska ungdomrörelsen fokuserade mera på att motverka industrialismen då den omintetgjorde kulturarvet, orsakade emigration och skapade stridigheter mellan klasser som undergrävde den nationella viljan. I Jämtland hölls det första ungdomsmötet 1899 på Rödön. Året innan hade godtemplarrörelsen i Hackås bjudit in en trönder som talade om den norska "ungdomsrørsla" som startade rörelsens uppgång i landskapet. Vid midsommar 1900 färdades 1 000 jämtar till Trondheim för att deltaga vid ett möte. Året därefter stod Östersund som värd för 1901 års ungdomsmöte och då var det 1 000 norrmän som anslöt sig till en skara om 10 000 ungdomar i Östersund. Stämningen som rörelsen skapade förmedlade Anders Mattsson på ett möte i Ås 1900 till 7 000 besökare; Hans avslutning var en uppmaning till Jämtlands ungdom att gå samman i föreningar, vilket även skedde. Runt om i både Jämtland och Härjedalen bildades ett femtontal föreningar fram till 1905. Rörelsen var nära länkad med godtemplarrörelsen och vid mötena var målen ideellt tänkande och allmänbildning. Birka folkhögskola kom till som följd av rörelsen. Från Jämtland spred sig rörelsen till övriga Sverige. Men den blev kortvarig och absorberades av hembygdsrörelsen.
Hembygdsrörelsen right|Backmans stuga i Västra Arådalen|thumb Godtemplarrörelsen förknippas även med hembygdsrörelsen, det var bland godtemplarna som hembygdsforskning blev populärt. Ett enormt intresse för Jämtlands kulturhistoria samt natur var väl utbrett inom rörelsen. Redan på 1880-talet skrevs folkmålsberättelser och sånger på jämtska som gav uttryck för den jämtska patriotism som ännu gör sig gällande. Den allmänna nationalromantiken som rådde speglades i Jämtland av främst invandrare som Saxon, fornminnesföreningens Sven Johan Kardell och Ellen Widén från Föreningen Jämtslöjd. Invandrare och besökare gav det perspektiv som behövdes för att "se det unika i det egna". Men den jämtska hembygdsrörelsen hade även stor folklig förankring genom dem som skolats i ungdomsrörelsen och godtemplarrörelsen, som till exempel Anders Backman och Erik "Äcke" Olsson som grundade tidskriften Jämten, som fortfarande ges ut av länsmuseet Jamtli. thumb|left|250px|Hembygdsmotiv från Åre i västra Jämtland, tidigt 1900-tal Intimiteten mellan nykterhetsrörelsen och hembygdsrörelsen var inte någon tillfällighet. Nykterhetsrörelsen såg industrialiseringen som ett allvarligt hot mot hembygden och det gamla by och bondesamhället. Då majoriteten av Östersunds befolkning hade sina rötter på landsbygden rådde inga spänningar inom Jämtland. Även alkoholen sågs som ett hot mot det agrara. right|200px|thumb|Jamtli var ett resultat av hembygdsrörelsen Den första föreningen som ville vårda äldre kultur var Jämtlands läns fornminnesförening som grundades av Saxon 1886 och föreningen Jämtslöjd kom till 1906 och de både arbetade tillsammans i gemensamma angelägenheter. Landshövdingeparet bestående av Johan och den redan nämnda Ellen Widén försökte ihärdigt utnyttja de kulturella krafterna till länets fördel. Det var även Ellen Widén som tvättade Överhogdalsbonaderna i sitt badkar på länsresidentet när konstnären Paul Jonze tog med sig den till Östersund. Samma år som Jämtslöjds bildande hade Sveriges första hembygdsförening grundats i Ströms socken. Under samma tid verkade även Wilhelm Peterson-Berger och hans opera Arnljot framfördes 1908 vid Stocke på Frösön med omkring 3 000 åskådare. Eric Festin kom att spela en central roll i den jämtska hembygdsrörelsen då han var engagerad i flera föreningar samtidigt. Han blev redaktör för tidskriften Jämten och Jämtslöjds intendent år 1912, samma år kom Jamtli till. 1919 utsågs Festin till Sveriges förste landsantikvarie av Jämtlands läns landsting. Koncentrationen av föreningar ledde till att Heimbygda bildades 1923 genom en rad sammanslagningar.
Arbetarrörelsen En annan världsomspännande rörelse som nådde Jämtland var arbetarrörelsen. Föregångare till den kom till i Jämtland under det sena 1800-talet. Den första fackföreningen bildades 1885 och så tidigt som 1890 hölls en första majdemonstration i Östersund i likhet med flera andra städer för åtta timmars arbetsdag. I godtemplarhuset kom socialister och talade, Hjalmar Branting fick ett aktningsfullt mottagande men värre var det för August Palm som inte hade någon framgång i godtemplarstaden Östersund, motståndare till nykterhetsrörelsen som han var. Rösträttsrörelsen samlade personer från alla politiska läger blev ett påtagligt inslag i Jämtlands föreningsliv, varvid en arbetarklubb bildades. Just arbetarklubben i Östersund var det som Branting representerade när det Socialdemokratiska Arbetarepartiet bildades 1889. För rörelsen gick det emellertid trögt då den frisinnade godtemplarrörelsen dominerade starkt och vars tankeverksamhet hämmade de socialistiska idéernas genomslagskraft. Jämten Gustav Hedenvind-Eriksson var den store pionjären för de svenska arbetarförfattarna och skildrade bland annat Jämtlands bondesamhälles omvandling och industrialisering (i citatet nedan om Jämtlands historia syftar penningtiden på just detta).
År 1902 genomfördes en kortare storstrejk i landskapet, storstrejken 1909 blev däremot mer omfattande. Många av de rallare som höll på att bygga inlandsbanan strejkade redan i början av året, vilket skapade en stor oro. När strejken så bröt ut den 4 augusti visade sig oron vara obefogad då inga större sammanstötningar skedde. Strejken var däremot ett enormt nederlag för arbetarrörelsen i Jämtland och tynade nästan helt bort; "Arbetarrörelsen härstädes är så gott som död" sade man hösten 1909.
Kvinnorörelsen En annan rörelse som kom till Jämtland var kvinnorörelsen. Fredrika-Bremer-förbundet fick sitt första ombud i slutet av 1800-talet i Jämtland. Senare kom även FPKR, Vita bandet, KFUK, Frisinnade kvinnor och Kooperativa kvinnogillet. Föreningarna hade en stor spännvidd, allt från politisk rösträtt och välgörenhet till hemslöjd.
Folkrörelsernas utveckling thumb|200px|Stödet för ett rusdrycksförbud var stort i Jämtland