Nervstatus eller neurologiskt status används inom sjukvården för att undersöka patienter vid misstanke om sjukdomar i nervsystemet. Med hjälp av ett nervstatus kan man dels frikänna patienter från neurologisk åkomma, dels anatomiskt lokalisera en skada. Avsikten är att täcka in alla delar i nervsystemet, från hjärnbarksfunktioner till muskelfunktion och kranialnervsfunktioner. Vilka moment som undersöks varierar beroende på vilken sjukdom man misstänker. En vanlig rutinundersökning innehåller ofta följande moment, som utförs dels kontinuerligt under samtalet med patienten, dels med patienten i stående, sittande respektive liggande ställning.
Samtal Högre cerebrala funktioner: Talpåverkan (dysartri, dysfasi) Orientering ifråga om person, plats, tid, minne, spatial funktion, uppmärksamhetsstörning. Observation av ofrivilliga rörelser, ansiktsmotorik, motorik vid avklädning
Stående Gång med vändning, tå- och hälgång (ISHAV: Igångsättning, Steglängd, Hållning, Armrörelser, Vändning) Rombergs test Fingernäs-test Nigsittning och uppresning
Sittande Ögonbottnar Synfält Ögonrörelser Ptos Nystagmus Pupillreaktion Ansiktsmotorik Hörsel Svalgreflex Svalgasymmetri Tungmotorik Fingerspel och diadokokinesi Armar-framåt-sträck (ofta benämnt Grassets test) Grov kraft ben och armar, fingerspretning Reflexer i armar och ben
Liggande Smärtkänsel och vibrationssinne i ansikte, armar och ben Omvänd Barré Tonus hand, armbågs och knäleder Häl-knäförsök Babinski
Övriga tester inkl. sensibilitetsnivå vid behov Primitivreflexer Glabella-reflexen (utsläckningsbar eller ej) Palmomentalreflexen Trutningsreflexen
Glöm inte somatiskt status inkl. Puls, blodtryck, hjärta, kärl, bukpalpation. Tänk på att lyssna över carotiderna.
Kategori:Neurologiska undersökningsmetoder