Valo Konstantin Nihtilä, född 27 april 1896 i Kärkölä, död 24 oktober 1973 i Helsingfors, var en finländsk överste och en av de centrala planerarna av det finländska försvaret under vinter- och fortsättningskriget. Som chef för den operativa avdelningen vid högkvarteret hörde han till den grupp officerare som direkt under marskalk Gustaf Mannerheim svarade för planeringen och genomförandet av krigsoperationerna. Efter kriget hade han en nyckelroll i den så kallade vapengömmoaffären.

Biografi

Tidig karriär och utbildning Som bondson skulle Nihtilä egentligen utbilda sig till agronom, men finska inbördeskriget 1918 ledde honom in på den militära banan. Han genomgick 1918 en officerskurs i Markovilla nära Viborg, Kadettskolan 1921–1922 och Krigshögskolan 1927–1929. Som lärare i krigskonst vid Krigshögskolan 1930–1936 undervisade han en stor del av arméns högre befäl (bland andra Taavetti Laatikainen, Albert Puroma, Aarne Blick, Ruben Lagus och Adolf Ehrnrooth) i konsten att leda truppförband i krig.

Nihtilä blev 1938 chef för byrån för landstridskrafterna vid Generalstabens operativa avdelning.

Vinterkriget Vid vinterkrigets utbrott utsågs Nihtilä till chef för den operativa avdelningen vid högkvarteret. I denna egenskap sändes han ut för att bland annat sätta fart på operationerna norr om Ladoga, där mottistriderna planerades och igångsattes av honom.

Fortsättningskriget Han blev överste 1940. Efter vinterkriget var Nihtiläs insats betydelsefull för byggandet av den befästa Salpalinjen, som baserade sig på ett memorandum om en kedja av befästningar som han uppgjort redan före kriget.

Under fortsättningskriget var han först stabschef för IV armékåren, under generallöjtnant Lennart Oesch. Han planerade och delvis ledde de operationer som ledde till återerövringen av Viborg och krigets största inringningsseger, den så kallade Porlammi-mottin. Därefter var han på nytt chef för operativa avdelningen till krigets slut.

Nihtilä hade en från marskalk Gustaf Mannerheims och generalkvartermästaren Aksel Airos avvikande uppfattning om lägesbedömningen 1944 och de därav föranledda åtgärderna, men vann inte gehör för sina synpunkter.

Vapengömmoaffären och efterkrigstiden Mot bakgrund av misstankar om en möjlig statskupp och sovjetisk ockupation började Nihtilä och överstelöjtnant Usko Sakari Haahti efter krigsslutet organisera den så kallade vapengömmoaffären. Tanken på en utspridd lagring av vapen tog form i augusti 1944 och avsikten var att sätta upp 34 förstärkta bataljoner. Nihtilä fängslades i juni 1945 och dömdes till fem år tukthus 1948, men frigavs villkorligt eftersom han suttit anhållen i tre år och fyra månader. Enligt forskaren Pertti Kilkki uppoffrade sig Nihtilä för att skydda de officerare som nära samarbetat med honom.

Han ströks ur försvarsmaktens rullor och förlorade både rätt till pension och att bära uniform. Han gick därefter i näringslivets tjänst och var 1951–1954 bosatt i Paris. Efter sin återkomst från Frankrike var han med om att skapa försvarsmaktens nya försvarssystem, det så kallade regionala systemet.

Utmärkelser

Källor

Övriga källor

Externa länkar

Kategori:Finländska officerare Kategori:Personer från Päijänne-Tavastland Kategori:Födda 1896 Kategori:Avlidna 1973 Kategori:Män Kategori:Mottagare av Frihetskorsets första klass Kategori:Mottagare av Frihetskorsets andra klass Kategori:Mottagare av Preussiska Järnkorset