Makeléer är en svensk adelsätt av skotskt ursprung. Namnet Macklean togs också av två medlemmar av den skotsk-svenska släkten, som ansåg att de härstammade från den skotska urgamla klanen Maclean, vilket starkt har ifrågsatts av Sture M. Waller och genealogen Bengt Hildebrand, men stöds av University of St Andrews som hävdar att ätten Makeléer stamfar, Hans Makeleir var Sir John Maclean, son till Hector Maclean, femte Baron of Duart. Den svenska ätten introducerades på Sveriges Riddarhus 1652 under namnet Makeléer på nummer 513. En gren upphöjdes till friherrlig under namnet Macklier och introducerades på riddarhuset 1784 på nummer 306. Den adliga ätten utdog i Sverige 1775, och den friherrliga ätten utslocknade med Rutger Macklean som avled ogift 1816.
Vapen Ätten fick vid adlandet en blommande vit nejlika med fem blomstänglar i blått fält, senare förde medlemmar ett vapen med en röd sparre i guldfält omgiven av tre röda rosor, en i vardera hörnet och en under sparren samt i högra hörnet en hand, vilket tecken i England betyder baronetvärdighet. Det senare vapnet ingick i modifierad form i ett kvadrerat vapen för den friherrliga grenen av ätten, Macklier (Macklean), och även i den ingifta friherrliga ätten Cronmans utbyggda vapen.
Historia Handelsmannen Jakob Mackler (även känd som Mac Leer) var sidenkrämare och svor 8 maj 1609 burskapsed som borgare i Stockholm. Jakob nämns i kontributionslängd och mantalslängd 1645, och är tydligen den »Jacob Makelier», jämte »Hans Makelier» som nämns i ett Amsterdambrev 22 december 1640 till Louis De Geer (1622–1695). Jacob dog 1655, och hans hustru (»Macklerschens Leich») begravdes 13 september 1657. Efter Jacob uppkallades »Maculerens gata» eller Maculersgatan (sedan Timmermansgatan) på Södermalm, invid gatan hade han en trädgårdstomt Jakob Macklers dotter Lunette Macklier, född 21 augusti 1616, död 13 juli 1634, var gift 13 januari 1633 med skotsk-svenska amiralen Richard Clerck (1604-1668).
Hans bror, ätten Makeléers förste stamfader i Sverige, Hans Makeleir (kallas i ett brev till Axel Oxenstierna för Hanss Makeleir, samt i andra källor också för Makeleer, John Macklier och John Maclere), blev en betydande köpman i Göteborg. Att det båda var bröder är känt genom Hans Makeleirs dotter Isabellas tryckta likpredikan från 1640. Hans Macklier adlades i Sverige, enligt kungligt brev 20 maj 1649 med namnet Makeléer. Hans engelska adelskap är känt från ett brev, daterat i Göteborg 26 augusti 1650, där han omtalas som Sir John Macklee och som beskriver hans tjänster för engelska kungen år 1649 och 1650. 28 december 1652 anges han som baronet.
Hans efterkommande kallade sig under den första generationen, förutom Maclier, som är det vanligast förekommande, även Machler, Makulier och Makeléer, under vilket sistnämnda namn adlandet skedde, men aldrig Macklean, som först upptogs, då en gren av ätten blev friherrlig. Den svenska stamfadern använde i alla sina brev tyska språket, men detta såväl som namnförändringen skulle ju kunna förklaras av att han i tidiga år, före ankomsten till Sverige, varit bosatt i Tyskland. Ungefär samtidigt med honom fanns en borgare i Stockholm Jakob Maclier, som 1617 gifte sig med Maria Gubbertz, med vars syster Anna Gubbertz, Hans Maclier blev gift 1629.
Hans Mackliers son David Macklier, använde flera gånger ett nytt sigill med en sparre och tre rosor, ställda två och en, före sin utnämning till svensk friherre Makeleer 1708. Enligt kanslikollegii skrivelse av den 22 mars 1764 erhöll släkten med anledning av riddarhusdeputationens protokoll den 4 juni 1743, rättighet att föra friherretitel, emedan de genom originaldokument styrkt, att den adlade Hans Macklier år 1650 blivit engelsk baronet.
Den adliga ätten Makeléer sägs vara utdöd i Sverige 1775, och de friherrliga medlemmar av ätten som var ättlingar till David Macklier, och fortfarande var i livet, introducerades på riddarhuset 1784 på friherrliga ätten nummer 306 med namnet Macklier, varvid (eller något år innan) två bröder övergick till namnformen Macklean; friherren David Mackliers äldste sons två yngre söner, friherre Gustaf Macklean (död barnlös 1804) och den bekante jorddrotten och jordreformatorn, friherre Rutger Macklean som avled ogift 1816, och slöt den friherrliga ätten.
Oklarheter Genealogen Gustaf Elgenstierna skriver i Den introducerade svenska adelns ättartavlor (1925-1936) att Makeleir fick vid adlandet i Sverige till vapen en blommande vit nejlika i blått fält, och Elgenstierna hävdar att detta vapen nyttjades sedan icke av ätten, utan i stället dels dess gamla stamvapen (sådant som sedermera friherrliga Macieanska vapnet), dels en röd Sparre i guldfält omgiven av tre röda rosor, en i vardera hörnet och en under sparren samt i högra hörnet en hand, vilket tecken i England betyder baronetvärdighet. Elgenstierna införde också i stamtavlorna en härstamning från den skotska klanen Maclean, med tillägget att Anmärkas bör måhända, att det holländska ordet makelaer betyder mäklare. Båda dessa uppgifter har tillbakavisats av flera genealoger, däribland Bengt Hildebrand som skriver att: Såsom Sture M. Waller uppvisat, är uppgifterna i Elgenstiernas ättartavlor om adliga ätten Makeleer och friherrliga ätten Macklean okritiska och otillfredsställande i fråga om ursprung och äldre generationer och detsamma gäller också uppslagsverk som Svenska män och kvinnor och Svensk uppslagsbok. Sture M. Waller, Rutger Macklean och 1809-1810 års riksdag (Lund 1953; Skrifter utgivna av Fahlbeckska stiftelsen, 39), sidan 11 f.
Hildebrand anför att Hans Macklier innan han adlades använde ett bomärkesliknande sigill med omskriften »Hans Makcleir», och Hildebrand lyfter fram att Hans Makeleirs äldsta sigill verkar helt borgerligt och menar att släkten från början varit borgerlig, samt att den långt senare angivna härstamningen från den gamla skotska adelssläkten Maclean innebar en pretentiös, fullständigt obevisad usurpation förefaller tydligt, inte ett enda bevis finns för påståendet därom, samt att det är därför motiverat att, som Waller påpekar, uppgifterna i Elgenstiernas släktinledning och de uppgivna första 5 generationerna stryks ur riddarhusgenealogierna. Efter att han adlats använde Hans Macklier i ett brev daterat 21 januari 1653 i Göteborg ett adligt sigill som visar fem blomstänglar med blommor, trots att Gustaf Elgenstierna har påstått att detta vapen inte har använts av ätten. Även Hans Makeleirs son Jacob Macklier d. y. använde ett sigill med de fem blomstänglarna med blommor enligt Hildebrand.
I det skotska arkivet National Records of Scotland finns bevarade 11 brev, daterade mellan 1649 och 1661 med titeln: Papers relating to weapons in the hands of Sir John McLee at Gothenburg in Sweden given for the use of King Charles II, men denna källa förmedlar inte hur namnet skrevs exakt i handlingarna.Papers of the Graham Family, Dukes of Montrose (Montrose Muniments)
miniatyr|St. Andrews-universitetet hävdar att Hans Makeleir var Sir John Maclean, son till Hector Maclean, femte Baron of Duart.Kung Karl II av England har skrivit tre bevarade brev till Hans Macklier; i det första, utfärdat 24 december 1650 skriver Charles till: 1. »our right trusted and right welbeloved John Makelier Esq. at Gothenburgh in Sweden». Nästa kungabrev från 24 februari 1651 riktas till: 2. »our trusty and welbeloved S[i]r John Makelier» och ett tredje kungabrev från 28 december 1652 är ställt till »our trusty and welbeloved S[i]r John Macklier Baronet». Någon Macklean nämns inte i breven från Englands kung, som borde känt till klanen Maclean väl, och eftersom det är denna kung som sägs ha gett Hans Macklier baronetvärdighet, borde han också rimligen ha känt till om Hans Macklier i England var känd som John Maclean.
Engelskspråkiga institutioner som School of History vid University of St Andrews hävdar dock, utan att kunna verifiera detta med några källor, att den i Sverige 1649 adlade Hans Macklier var son till Hector Maclean, femte Baron of Duart och hans andra hustru Isabella Acheson, dotter till Sir Archibald Acheson of Gosford. Hans Macklier skall enligt denna källa ha hetat Sir John Maclean, han skulle också ha varit känd som "Iain Dubh" hans bror skulle ha varit Donald Maclean of Brolassamt skall han ha varit halvbror till Hector och Sir Lachlan Maclean of Duart, som blev baronet år 1631. MACLEAN, JOHN SSNE 1631, School of History, University of St Andrews
Utifrån studier av källäget har Hans Gillingstam kommit till uppfattningen att det var Rutger Maclier som 1728 efter brevväxling med Skottland kommit till uppfattningen att han tillhörde den skotska ätten Maclean. 1743 anhöll han om introduktion som friherre i Sverige med hänvisning till ett friherrebrev som skulle ha utfärdats av Karl XII strax före slaget vid Poltava men sedan gått förlorat. En ny ansökan godkändes 1778 och 1784 fick släkten introduktion som friherrar. Efter detta började släkten kalla sig Macklean.
Släkttavla för adliga ätten Makeléer
thumb|Peter Makeléer, 1644-1697, målning av Richard Sylvius, Nationalmuseum Hans Macklier adlad Hans Makeléer till Gåsevadholm i Tölö socken (vapen: fem blomstänglar med blommor), Särö i Släps socken samt Fröllinge i Getinge socken, som han erhöll av kronan 1658-01-28 (alla i Halland). Född i Skottland. Uppgives varit officer vid engelska flottan innan han 1629 blev borgare i Göteborg, på vilken stad han redan dessförinnan drivit handel. Riksdagsman för staden 1632. Rådsförvant därst. 1633–1650. Adlad 1649-05-20 (introd. 1652). Engelsk baronet 1650. Kommissaries titel 1660. Död 1666-07-07 och begraven s. å. 16/8 i tyska kyrkan i Göteborg, varest ett vackert epitafium över honom uppsattes. 'Han förvärvade sig stora rikedomar, befordrade Göteborgs stads uppkomst och gjorde kronan ansenliga försträckningar. Gift 1) 1629 med Anna Gubbertz, död 1653 i Göteborg och begraven där samma år 24juni, dotter till borgaren och handelsmannen i Stockholm Hans Gubbertz och Maichen (Maria) von Qvickelberg, samt syster till borgmästaren Johan Gubbertz, adlad von Qvickelberg. Gift 2) 1655-12-30 i Göteborg med Lilian Hamilton, död 1658 och begraven samma år 4/4 i Göteborg. Gift 3) med Anna Thomson i hennes 2:a gifte (gift 1:o med översten för Närkes och Värmlands regemente Johan Gordon, född 1617, död 1653), död 1677 och begraven 1686-01-15 i Göteborg, dotter till översten Tomas Thomson, naturaliserad Thomson, och Catharina Mauritzdotter Mourray. Isabella, född 1630-12-22 i Stockholm, död där 1639-09-05. Jacob Macklier d.y. (fem blomstänglar med blommor) var kammarherre och överste. Född 1632, död 1663. Student vid Uppsala universitet 1651-05-09. Överste i engelsk tjänst och kammarherre vid engelska hovet. Död 1663 i Irland, 'endera genom det att han under en i en hetsig feber påkommen yrsel rände värjan igenom sig, eller, såsom en annan sägen är, att hans fru skulle låtit mörda honom i sängen.'. Gift med en engelska vid namn Catherine Cochrane, som var släkt med hertigen av Ormond. Cetti. Gift med en överste Gelhorn i norsk tjänst Carl Leonard. Var 1673 löjtnant vid Königsmarks regemente. Kapten i fransk tjänst. Död ogift i nämnda tjänst. En son, begraven 1636-03-02 i Göteborg. En dotter, begraven 1637-07-27 i Göteborg. En dotter, begraven 1641-12-21 i Göteborg. Catharina, född 1637, död 1709 och begraven s. å. 8/8 i Göteborg. Gift 1:o 1651-12-14 i nämnda stad med översten David Sinclair, natural. Sinclair, död 1656. Gift 2:o 1661 med generalmajoren och landshövdingen Malkolm Hamilton, friherre Hamilton af Hageby, född 1635, död 1698. Anna, född 1638-09-24 i Göteborg, död där 1646-06-19, och begraven s. å. 25/6. Johan, född 1639. Justitiepresident i Göteborg 1676-02-20. Justitieborgmästare därstedes 1695. Död 1696 och begraven 1697-01-10 i Göteborg. Gift med Anna Margareta Gordon, begraven på samma gång som mannen 1697-01-10, dotter till översten Johan Gordon och Anna Thomson.