Fanny och Alexander är en svensk dramafilm från 1982 skriven och regisserad av Ingmar Bergman och producerad av Jörn Donner. Filmen handlar om syskonen Fanny och Alexander från den förmögna familjen Ekdahl i Uppsala under början av 1900-talet. Syskonens far Oscar dör av ett slaganfall och deras mor Emilie gifter om sig med stadens biskop Edvard Vergérus, en änkeman som misshandlar Alexander på grund av en historia han fantiserar ihop om hur biskopen mist sin fru och sina döttrar.
Bergman menade att Fanny och Alexander skulle bli hans sista film, och att manuset är semibiografiskt. Rollfigurerna Alexander, Fanny och styvfadern Edvard är baserade på honom själv, hans syster Margareta och hans far, prästen Erik Bergman. Filmen var en samproduktion mellan Sverige, Frankrike och Västtyskland, och filminspelningen ägde rum i Uppsala och i Svenska Filminstitutets ateljéer. Dokumentärfilmen Dokument Fanny och Alexander skildrar inspelningen och processen bakom Fanny och Alexander.
Inledningsvis planerades Fanny och Alexander att bli en miniserie, och den klipptes till att bli 312 minuter lång, uppdelad i fyra avsnitt. Senare skapades en 188 minuter lång bioversion, som hade världspremiär i Sverige den 17 december 1982, medan miniserien började sändas på SVT den 25 december 1984. Miniserien släpptes senare som långfilm, och både denna version och den kortare bioversionen har visats på biografer över hela världen. Den 312 minuter långa versionen är en av de längsta kommersiella filmer som har visats på vanliga biografer.
Den första bioversionen fick positiva recensioner av både svenska och internationella filmkritiker. Den vann fyra Oscar, inklusive en för Bästa utländska film, tre Guldbaggar, inklusive en för Bästa film, och andra utmärkelser. Bergman skrev senare nya halvbiografiska manus, som 1992 låg till grund för filmerna Den goda viljan, i regi av Bille August, och Söndagsbarn, i regi av Daniel Bergman. Fanny och Alexander har efter Bergmans död även bearbetats och satts upp både som teaterpjäs och som opera.
Handling
Filmen utspelar sig i Uppsala mellan 1907 och 1909 med en epilog 1910. Den kretsar kring den förmögna familjen Ekdahl, där änkan Helena är familjens matriark. Helena har tre söner: Oscar, Carl och Gustav Adolf. Oscar driver en familjeägd teater tillsammans med sin hustru Emilie. De har två barn, Fanny och Alexander. Helenas andra son, Carl, är en missnöjd och depressiv universitetsprofessor och är gift med den tyska Lydia. Den yngsta sonen, Gustav Adolf, är restauratör och känd för sina otrohetsaffärer, bland annat med barnjungfrun Maj. Till familjen hör även Helenas tidigare älskare, rabbinen och bankiren Isak Jacobi, som driver en antikvitetsbutik.
Handlingen inleds med en julfest där familjen Ekdahl firar tillsammans efter ett juluppträdande på teatern. Emilie och Oscar har ett lyckligt äktenskap, men under repetitionen av Hamlet drabbas Oscar av ett slaganfall och avlider. Efter hans död börjar Oscars vålnad dyka upp för Alexander och Helena. Ett år senare gifter Emilie om sig med biskopen Edvard Vergérus och flyttar med barnen till hans spartanska hem i biskopsgården, där strikta regler och disciplin präglar vardagen. Edvard visar sig vara en auktoritär och sträng styvfar, vilket leder till konflikter med Alexander, som har en livlig fantasi och ofta hittar på historier. Emilie inser snart att hon begått ett misstag genom att gifta sig med Edvard och vill skiljas, men biskopen vägrar och hotar med att ta barnen ifrån henne. Samtidigt oroar sig familjen Ekdahl för Emilie och barnens situation. Emilie besöker sin svärmor Helena i hemlighet och avslöjar att hon är gravid.
Under Emilies bortavaro låser Edvard in Fanny och Alexander som straff. Alexander berättar en historia om att han mött vålnaderna av Edvards döda familj, vilket leder till att Edvard pryglar honom och förvisar honom till vinden. Emilie befriar Alexander när hon återvänder, men Edvard kräver att hon stannar och förbjuder kontakt med yttervärlden. Isak Jacobi ingriper och lyckas smuggla ut barnen med hjälp av sina mystiska krafter. De får bo i Isaks antikvitetsbutik tillsammans med hans systerson Aron, som driver en dockteater. Under denna tid berättar Isak en historia om en pojke på vandring mot ett osäkert mål, vilket ger Alexander möjlighet att fantisera om Edvards död. Isaks systerson Ismael förklarar för Alexander att hans fantasier kan bli verklighet om han drömmer tillräckligt starkt.
Familjen Ekdahl, med Carl och Gustav Adolf i spetsen, konfronterar Edvard för att få igenom skilsmässan. De hotar med en offentlig skandal och avslöjandet av Edvards skulder, men biskopen vägrar lämna tillbaka barnen. Den höggravida Emilie ger Edvard en kopp buljong spetsad med sömnmedel och deklarerar att hon och barnen kommer att lämna honom. Edvard hotar med att förfölja henne och förstöra barnens framtid, men somnar snart. Nästa morgon vaknar Emilie i Helenas hem och får reda på att en tragisk olycka inträffat. Biskopens faster Elsa hade råkat tända eld på huset och dött, medan Edvard brändes till döds i sina försök att släcka elden.
Familjen Ekdahl återförenas för dopet av Emilies och den avlidne Edvards dotter samt Gustav Adolfs och Majs utomäktenskapliga dotter. Gustav Adolf håller ett tal om lyckan i den lilla världen och livets positiva sidor, medan Maj bestämmer sig för att flytta till Stockholm med Gustav Adolfs dotter Petra. Alexander ser biskopens vålnad, som förklarar att han aldrig helt kommer att slippa honom. Emilie ärver teatern efter Oscar och vill för att hedra Helena sätta upp August Strindbergs Ett drömspel. Helena är först tveksam och kallar Strindberg för en "kvinnohatare", men hon ändrar sig efter att ha läst verket för en sovande Alexander.
Rollista Följande skådespelare medverkar i filmen:
Ekdahlska huset Bertil Guve - Alexander (Oscars och Emilies son) Pernilla Allwin – Fanny (Oscars och Emilies dotter) Gunn Wållgren – Helena Ekdahl, född Mandelbaum, barnens farmor och f.d. skådespelerska Allan Edwall – Oscar Ekdahl (Helenas förste son), teaterdirektör Ewa Fröling – Emilie Ekdahl (Oscars hustru), skådespelerska Börje Ahlstedt – Carl Ekdahl (Helenas andre son), professor Christina Schollin – Lydia Ekdahl (Carls hustru, tyskfödd) Jarl Kulle – Gustav Adolf Ekdahl (Helenas tredje son), restauratör Mona Malm – Alma Ekdahl (Gustav Adolfs hustru) Maria Granlund – Petra (Gustav Adolfs och Almas dotter) Kristian Almgren – Putte (Gustav Adolfs och Almas son) Emelie Werkö – Jenny (Gustav Adolfs och Almas dotter) Sonya Hedenbratt – moster Emma Käbi Laretei – tant Anna von Bohlen Pernilla August (då Pernilla Wallgren) – Maj, barnflicka Lena Olin – Rosa, barnflicka Majlis Granlund – Vega, kokerska Svea Holst – fröken Ester, husjungfru Kristina Adolphson – Siri, husjungfru Siv Ericks – Alida, kokerska Inga Ålenius – Lisen, piga Eva von Hanno – Berta, piga Patricia Gélin – staty Gösta Prüzelius – doktor Fürstenberg Hans Strååt – präst vid Emilies och biskopens vigsel Carl Billquist – poliskommissarie Jespersson Axel Düberg – vittnet till biskop Vergérus död Olle Hilding – prästen i epilogen Georg Årlin – översten
Biskopsgården Jan Malmsjö – Biskop Edvard Vergérus Kerstin Tidelius – Henrietta Vergérus, biskopens syster Hans Henrik Lerfeldt – Elsa Bergius, biskopens faster Marianne Aminoff – Blenda Vergérus, biskopens mor Harriet Andersson – Justina, lillpiga Mona Andersson – Karna, piga Marianne Nielsen – Selma, piga Marrit Ohlsson – Malla Tander, kokerska Linda Krüger – Pauline (spöke) Pernilla Wahlgren – Esmeralda (spöke) Peter Stormare – ung man som hjälper Isak med kistan Krister Hell – ung man som hjälper Isak med kistan
Jacobis hus Erland Josephson – Isak Jacobi, antikhandlare och bankir, Helenas vän och f.d. älskare Stina Ekblad – Ismael Retzinsky, Isaks systerson, 16 år Mats Bergman – Aron Retzinsky, Isaks systerson, 20 år Viola Aberlé – japansk kvinna Gerd Andersson – japansk kvinna Ann-Louise Bergström – japansk kvinna Marie-Hélène Breillat – japansk kvinna
Teatern Gunnar Björnstrand – Filip Landahl, regissör och skådespelare Heinz Hopf – Tomas Graal, skådespelare Sune Mangs – herr Salenius, skådespelare Nils Brandt – herr Morsing, skådespelare Per Mattsson – Mikael Bergman, skådespelare Anna Bergman – Hanna Schwartz, ingenue Åke Lagergren – Johan Armfeldt, skådespelare Lickå Sjöman – Grete Holm, skådespelerska Maud Hyttenberg – fröken Sinclair, skådespelerska Marianne Karlbeck – fröken Palmgren, kontorsslav Gus Dahlström – rekvisitören Tore Karte – kontorschefen Ernst Günther – rector magnificus Sven-Erik Jacobsson – sångarbroder Lars-Owe Carlberg – sångarbroder Hugo Hasslo – sångarbroder
Produktion Manus miniatyr|vänster|Bergmans originalmanus för Fanny och Alexander i Ingmar Bergmans Arkiv. miniatyr|"Fanny, Amalia och Alexander", kladd till filmmanus i Bergman-arkivet. Ingmar Bergman fick idén till Fanny och Alexander hösten 1978, samtidigt som han arbetade på sin film Ur marionetternas liv, och han skrev manuset mellan 18 april och 8 juli 1979 på Fårö. Inspirationskällor för manuset var Charles Dickens berättelser, som enligt Bergman gav honom inspiration till "Biskopen och hans hus. Juden i den fantastiska butiken. Barnen som offer. Kontrasten mellan en svartvit instängd värld och ett blommande liv utanför". En annan inspiration var E.T.A. Hoffmanns noveller, inklusive Nötknäpparen som gav Bergman utgångspunkten för julfirandet i Fanny och Alexander.
Bergman ville att Fanny och Alexander skulle bli hans sista film, trots att han senare fortsatte med att skriva manus och regissera olika TV-produktioner. För pressen berättar han att han har bestämt sig för att gå i pension, eftersom han "inte längre har någon styrka, vare sig psykiskt eller fysiskt". Manuset var halvbiografiskt och var ett försök av Bergman att skildra sina käraste minnen från vad han kallade sin "lyckliga och privilegierade" barndom, och rollfiguren Alexander Ekdahl var tänkt att vara en representation av honom själv som barn. Hans minnen av mormoderns lägenhet utgjorde en särskilt viktig inspiration. Om sin barndom kommenterar han:
Bergman erinrade sig också att när han var tio år gammal fick han en laterna magica från sin moster. I sin självbiografi beskrev han projektionsapparaten som ett av hans livs viktigaste föremål, och han hade redan tidigare använt en laterna magica i filmen Viskningar och rop, från 1972.
Men familjen Ekdahl överensstämmer inte helt med Bergman och hans familj. Ingmars förhållande till sin syster Margareta under barndomen skildras genom Fanny, som ingår i titeln trots att hon inte spelar en lika stor roll som Alexander. Bergman hade tidigare utformat rollfigurer efter sin mor Karin Åkerblom, både som "jungfru och förförerska", och rollfiguren Emilie Ekdahl passar också in i den motstridiga beskrivningen.
Margaretas och Ingmars far var Erik Bergman, en sträng pastor som följde den lutherska läran. Rollfiguren Edvard Vergérus är baserad på Erik, och liksom Edvard var Erik uppvuxen i en familj som nästan helt bestod av kvinnor. Erik och Ingmar stred ofta mot varandra om "sanningen" och ärligheten, i samma stil som Edvard och Alexander gör i filmen. Den berättelse som Alexander förtäljer i filmen om att sälja sig själv till en cirkus liknar en berättelse som Ingmar själv berättat som barn, och han tilltalades av Erik på samma sätt som Edvard tillrättavisar Alexander. Men Bergman konstaterade också: "Det har föreslagits ... att den tolvårige Alexander är mitt alter-ego. Men det är inte helt sant. Fanny och Alexander är en berättelse, en krönika om en familj i medelklassen, kanske i övre medelklassen som håller sig nära varandra ... Det finns mer av mig i biskopen än i Alexander. Han är hemsökt av sina egna djävlar."