Snyttringe är en gård från medeltiden i Allhelgona socken (nuvarande Mjölby kommun). Den bestod av 1 mantal.
Historik År 1292 omnämns Lars av Snyttringe. År 1298 utfärdade hans änka Ragnhild ett brev om hur en tvist mellan henne och hennes måg, herr Birger Petersson, hade blivit bilagd. Kung Magnus utfärdade 1352 ett dombrev där hustru Ingrid, änka efter Niklas Bamsa, tilldömdes 1/8 attung jord i Snyttringe. Denna jord hade hon återlöst från Göblo i Skänninge. Kungen förbjöd, vid vite av 40 mark, var och en, särskilt Johan Nilsson, att göra Ingrid något intrång i hennes rätt.
År 1354 sålde borgaren Göblo till riddaren Magnus Nilsson en halv attung jord i Snyttringe för 20 mark svenska penningar. Göblo hade tidigare haft jorden i pant av Johan Nilsson Humbla för samma summa och fått behålla den, eftersom Johan Nilsson och hans släkt inte hade återlöst jorden efter att förfallotiden gått ut. Därutöver sålde Göblo till riddaren sina 17 smålotter, eller humpar, i samma gård för 2 mark i gott korn.
Niklas Arvidsson, vars vapen var en kluven sköld med ett schackbräde i vänstra fältet, testamenterade 1398 en halv attung i Snyttringe till Skänninge nunnekloster. Testamentet beseglades av hans söner Arvid, som var präst, och Bengt Niklisson. År 1410 gav riddaren Nils Magnusson all sin egendom i Snyttringe till Skänninge nunnekloster som ingift för en nunna. En del av gården reducerades senare från Ludvig Leijonhufvud och riksrådet Klas Fleming. Det har uppgetts att Snyttringe under senare delen av 1700-talet skulle ha ägts av godsägaren Lars Joachim Sviring. Sannolikare är dock att Sviring tjänade som ryttare för gården.
Egendomen delades senare i Snyttringe storgård och Snyttringe Trangård.
Storgården Storgården, 1/4 mantal, köptes från kronan 1809 av Svirings son, rusthållaren, sedermera riksdagsmannen och statsrevisorn Anders Joachimsson, samt hans hustru Anna Kristina Lorin, död 1817. Köpesumman var 37 riksdaler 25 skilling 11 runstycken banco specie. I sitt andra äktenskap var Anders Joachimsson gift med Märta Hollman, dotter till en guldsmed i Skänninge. Efter hans död på gården 1845 blev hon ägare, men vid sin egen död 1846 hade hon testamenterat gården till sitt yngsta styvbarn, kronofogden Anders Joachimsson, död där 1850.
Gården ägdes därefter av hans änka Sofia Öländer från Piltorp i Orlunda socken. Hon dog på gården 1859. Hennes stärbhus sålde 1860 gården för 54 000 kronor till sekreteraren A. N. Hallin, död 1878, från Sten i Västra Stenby. Hallin, som tidigare hade köpt Trangården, sålde båda gårdarna 1870 med en del inventarier till bruksägaren J. F. Westling för 84 000 kronor. Westling sålde dem i slutet av 1870-talet till K. F. Fahlström, död på gården 1883. Fahlströms stärbhus sålde 1894 Storgården till fadern till den dåvarande ägaren L. J. Samuelsson.
Kronofogden Anders Joachimsson byggde om och till manbyggnaden samt anlade trädgård. Sekreterare Hallin uppförde alla ekonomibyggnader på nytt. Westling byggde nya flyglar.
Trangården Trangården såldes 1807 av Jonas Eriksson och hans hustru Helena Kristina Vallander till den sedermera riksdagsmannen Anders Joachimsson. Från 1809 var han alltså ägare till båda Snyttringegårdarna. Efter hans död löste hans måg, sekreteraren Gustaf Vallman, död 1836, gift med dottern Märta Katarina, ut Trangården. Efter Vallmans död övertogs gården av hans svåger, stadsfiskalen Nelsson, som var gift med Elise Joachimsson. Efter sin första mans död gifte Elise om sig med tullförvaltaren P. A. Lundgren.
De sålde Trangården 1846 för 14 666 riksdaler 32 skilling till sekreteraren A. N. Hallin. Hallin sålde 1870 båda gårdarna till den tidigare nämnde J. F. Westling. Denne sålde Trangården till Jakob Månsson i Sålla, vars söner Jakobsson senare blev ägare. År 1893 såldes gården till fadern till den dåvarande ägaren Johan Salomonsson.
Även på Trangården uppfördes ekonomibyggnaderna på nytt av sekreterare Hallin.
Referenser Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland av Anton Ridderstad. Sida: 4-6.
Noter
Kategori:Gårdar i Allhelgona socken