Ljungberghallen var en fabriksbyggnad på Kvarnsvedens pappersbruk inom Stora Enso i Borlänge. Den hade sitt namn efter Erik Johan Ljungberg, som var chef för Stora Kopparbergs Bergslags AB 1888–1913. Hallen uppfördes ursprungligen i Stockholm 1897. Den demonterades senare och återuppfördes i början av 1900-talet i Borlänge, för att slutligen rivas i februari 2023.
Historik Hallen, som ritades av arkitekten Ferdinand Boberg och ingenjören Fritz Söderbergh, uppfördes som "Maskinhallen" på Allmänna konst- och industriutställningen på Djurgården i Stockholm 1897. I hallen visades produkter med en tyngdpunkt i mekanisk verkstadsindustri, bland andra ångmaskiner, generatorer, lokomotiv, ångturbiner från ASEA och AB de Lavals Ångturbin, velocipeder, telefonapparater och separatorer. Den största enskilda avdelningen var J & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstads AB:s, och stort utrymme ägnades också åt elektricitet.Fataburen 1991, sidan 109–110
Den uppfördes som en då modern konstruktion av stål från Domnarvets järnverk, som vidarebearbetats av Motala verkstad och Bergsunds mekaniska verkstad till en smäcker stålkonstruktion med en utformning enligt den rådande dominerande jugendstilen. Stålskelettet täcktes av glas och en genomskinlig juteväv som var rosa på utsidan och blå på insidan. Hallen monterades ned efter utställningen och återuppfördes som pappersmaskinhall på Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge. Därvid grävdes hallen ned några meter för att medge utrymme för ångmaskiner i en källarvåning för att driva pappersmaskinerna. Det installerades också ett mellanbjälklag.
Senare har också hallen försetts med nya väggar av betong och mursten.
Hallen innehöll tidigare Kvarnsvedens pappersbruks pappersmaskiner PM1 - PM7, men var sedan 1992 inte längre i bruk som maskinhall. Planer om rivning växte fram, men dessa ifrågasattes 2007 då hallen togs upp på World Monuments Fund lista över "100 mest hotade platser" med platser med hotad industriarkitektur.
Olika alternativ utreddes, bland annat att flytta hela hallen till ett annat markområde. Oklarheter om skick och status för över hundra år gamla stålkomponenter kombinerat med höga kostnader gjorde att hallen slutligen revs i februari 2023.
Källor Anders Houltz: ”Borlänges eget Eiffeltorn” – men framtiden för maskinhallen är osäker i Veckans Affärer den 26 juli 2019. Artikeln har också tidigare publicerats i Företagshistoria 2019:2.
Noter
Kategori:Byggnader och anläggningar i Borlänge Kategori:Byggnader ritade av Ferdinand Boberg Kategori:Stålbyggnad Kategori:Jugendarkitektur Kategori:World Monuments Watch