Exorcisten (originaltitel: The Exorcist) är en amerikansk skräckfilm från 1973 i regi av William Friedkin, efter ett manus av William Peter Blatty, baserad på hans roman med samma namn från 1971. I huvudrollerna ses Ellen Burstyn, Max von Sydow, Jason Miller och Linda Blair. Berättelsen följer en ung flickas demoniska besatthet och hennes mors försök att rädda henne genom en exorcism av två katolska präster. Boken är löst baserad på ett verkligt fall av exorcism som ägde rum 1949.
Blatty, som också producerade, och Friedkin, hans val som regissör, hade svårt att rollbesätta filmen. Deras val av relativt okända Burstyn, Blair och Miller, istället för stora stjärnor, mötte motstånd från Warner Bros. chefer. Filmfotograferingen var också svår, då den ägde rum i både heta öknar och kalla studior. Många skådespelare och filmarbetare skadades, några dog och ovanliga olyckor försenade inspelningen. Produktionen tog dubbelt så lång tid som planerat och kostade nästan tre gånger den ursprungliga budgeten. De många missöden har lett till en tro på att filmen var förbannad.
Exorcisten släpptes på 24 biografer i USA den 26 december 1973. Recensionerna var blandade, men publiken köade i långa led i vintervädret; de utsålda föreställningarna var ännu mer lönsamma för Warner, eftersom de hade bokat in filmen i sådana teatrar där de största inkomsterna gick till filmbolaget. Vissa besökare drabbades av negativt fysiska reaktioner, som svimning eller kräkning, till scener som chockade dessa. Många barn tilläts se filmen, vilket ledde till anklagelser om att klassificeringsnämnden hade tillmötesgått Warner genom att göra filmen barntillåten istället för barnförbjuden för att säkerställa den oroliga producenten en kommersiell framgång. Flera städer försökte att förbjuda den direkt eller hindra barn från att se den.
Det kulturella samtalet kring filmen hjälpte den att bli den första skräckfilmen som nominerades till Oscar för bästa film, utöver nio andra. Blatty vann Oscar för bästa manus efter förlaga, medan ljudteknikerna vann Oscar för bästa ljud. Den har haft flera uppföljare och var den mest inkomstbringande barntillåtna skräckfilmen fram till Det (2017). Exorcisten har haft ett betydande inflytande på populärkulturen och flera publikationer betraktar den som en av de största skräckfilmer som någonsin gjorts.
Handling Vid en arkeologisk utgrävning i norra Irak hörs adhan, det islamiska böneutropet: "Gud är Stor". Den katolska prästen och arkeologen Lankester Merrin gräver fram en medaljong av Josef från Nasaret och en statyett som representerar Pazuzu, en assyrisk demon. När Merrin förbereder sig för att lämna Irak ser han en stor staty av Pazuzu, och två hundar som slåss.
I Washington, DC, stadsdelen Georgetown, deltar skådespelerskan Chris MacNeil i en film regisserad av hennes vän Burke Dennings. MacNeil hyr ett välutrustat hus med tjänare och hennes 12-åriga dotter Regan. Fader Damien Karras, en psykiater som ger råd till präster vid Georgetown University, besöker sin sjuka mor i New York. Han anförtror en kollega att han känner sig olämplig i sin roll, med hänvisning till en troskris. Chris hör ljud på vinden, som hon tror är råttor. Regan har en låtsasvän, "Captain Howdy", som hon kan kontakta via en ouija-bräda. I en lokal kyrka hittas en staty av Jungfru Maria vanhelgad.
Chris är värd för en fest. Karras vän, fader Dyer, förklarar för Chris vem Karras är och nämner att hans mamma nyligen avlidit. Dennings blir alltmer odräglig i fyllan och skickas hem. Därefter dyker Regan upp och kissar på mattan inför allihop. Efter att Chris tvättat av och nattat Regan skakar sängen våldsamt. Dyer tröstar Karras, och Karras uttrycker skuld över att inte ha varit med sin mamma när hon dog. Karras drömmer om sin mor, en Josefmedaljong och ett demoniskt ansikte.
Regan blir våldsam. Hon utsätts för flera medicinska tester som inte finner något fysiskt fel på henne. Under ett sjukbesök tar en demon över Regans kropp; den besatta Regan uppvisar onormal styrka. En natt hittar Chris huset tomt förutom en sovande Regan. Dennings hittas död vid foten av en utomhustrappa nedanför Regans fönster. Mordutredare William Kinderman söker upp Karras, som återupptagit sin träning i boxning, och informerar honom att Dennings påträffats med huvudet bakåtvänt.
Regans tillstånd förvärras när hennes kropp blir täckt av sår. En läkare nämner exorcism som ett avlägset alternativ, vilket tyder på en möjlig psykologisk fördel. Kinderman besöker Chris och förklarar att den enda troliga förklaringen till Dennings död är att han knuffades från Regans fönster. När Kinderman går penetrerar den besatta Regan sitt underliv med ett krucifix. Till Chris fasa vänder den besatta Regan huvudet bakåt och talar med Dennings röst. Regan låses in på sitt sovrum.
Chris söker upp Karras, som besöker Regan. Under två möten påstår sig den besatta Regan vara djävulen själv, kaskadkräks i Karras ansikte, talar i tungor och reagerar våldsamt när kranvatten stänks på henne, vilket Karras hade hävdat var heligt vigvatten – ett argument för äkta besatthet. Demonen säger att den kommer att förbli i Regan tills hon är död. Desperat anförtror Chris att den besatta Regan dödade Dennings. På natten kallar Chris assistent Karras till huset. De bevittnar orden "hjälp mig" materialiseras på Regans hud. Fortfarande ambivalent drar Karras slutsatsen att en exorcism är motiverad. Hans överordnade ger tillstånd på villkor att en erfaren präst leder ritualen medan Karras assisterar. Merrin, som har utfört en exorcism tidigare, tillkallas.
Merrin anländer till huset och varnar Karras för att demonen attackerar psykologiskt. När prästerna läser från den romerska ritualen förbannar demonen dem. Den fokuserar på Karras, attackerar verbalt hans förlust av tro och skuld över sin mors död. Prästerna vilar tillfälligt och en skakad Merrin tar nitroglycerin mot sin kärlkramp. Karras går in i sovrummet där demonen framträder som hans mamma. Karras visar svaghet och utropar att demonen inte är hans mamma. Merrin kör ut Karras och fortsätter exorcismen själv. Karras försäkrar Chris om att Regan inte kommer att dö och går in i rummet igen och hittar Merrin död. Rasande slår Karras den besatta Regan och kräver att demonen tar honom istället. Demonen sliter en medaljong av Josef från Karras hals och börjar besätta honom och befriar Regan. Karras kastar sig ut genom fönstret och tumlar nerför trappan utanför. Chris och Kinderman kommer in i rummet. Chris omfamnar den helade Regan, och Kinderman undersöker rummet. Utanför ger Dyer den döende Karras sista smörjelsen.
MacNeils förbereder sig för att ge sig av och fader Dyer säger adjö. Trots att hon inte har något minne av sin prövning blir Regan rörd av synen av Dyers prästkrage och kysser honom på kinden. När MacNeils åker ger Chris Dyer medaljongen som fanns i Regans rum.
Director's cut I slutet av nyutgåvan 2000, när Chris ger Karras medaljong till Dyer, lämnar Dyer igen den och föreslår att hon behåller den. Efter att hon och Regan kört iväg stannar Dyer upp högst upp på stentrappan innan han går iväg och stöter på Kinderman, som precis missade Chris och Regans avgång; Kinderman och Dyer inleder en begynnande vänskap.
Rollista (i urval)
Tillkomst miniatyr|Regissören William Friedkin, fotografen Owen Roizman och producenten William Peter Blatty filmar en scen på gatorna i Georgetown. Bakgrund Delar av Blattys roman inspirerades av exorcismen 1949 som utfördes på en pojke känd som "Roland Doe" eller "Robbie Mannheim" av jesuitprästen William S. Bowdern. Boken sålde dåligt tills Blatty diskuterade den på The Dick Cavett Show och fängslade publiken med diskussioner om huruvida djävulen existerade. Strax därefter låg romanen högst upp på New York Times bästsäljarlista.
Trots Blattys tidigare erfarenhet av manusskrivning i Blake Edwards filmer hade filmstudior i allmänhet varit ointresserade av att anpassa Exorcisten innan den publicerades. Lew Grade gav ett blygsamt erbjudande för de rättigheter som Blatty senare sa att han skulle ha accepterat på grund av sina svåra ekonomiska omständigheter, men kravet var att han fick producera filmen. Shirley MacLaine, en vän till Blatty, hade varit intresserad, men ville att någon annan än Blatty skulle producera. Ett senare avtal om att samproducera med Paul Monash, producenten till Butch Cassidy and the Sundance Kid, kollapsade på grund av manusskillnader och Blattys upptäckt att Monash försökte ta kontroll över filmen.
Manusbearbetning Blattys manus följer noga handlingen i hans roman, men begränsar berättelsens fokus. Bihandlingar som vanhelgandet av kyrkorna och det efterföljande förhållandet som utvecklas mellan Karras och Kinderman, Karras ansträngningar att övertyga kyrkans byråkrati att godkänna exorcismen och de pågående medicinska undersökningarna av Regans tillstånd, är mindre framträdande i filmen, liksom bifigurer inklusive Chris hushållspersonal, Dennings och Regans far. Den totala tidsramen är komprimerad.
Vissa scener, särskilt de med sexuellt innehåll, tonades ner för filmen eftersom en skådespelare i ungefär Regans ålder förväntades bli engagerad för rollen. Scenen där Regan onanerar med ett krucifix var i boken mer långvarig och tydlig, där Regan allvarligt skadade sig själv men ändå uppnådde orgasm. Filmen utesluter också den besatta Regans ständiga diarré, vilket ger hennes rum en stark illalukt.
Blatty gjorde också manuset entydigt angående Regans tillstånd. I hans roman uppvägs varje symtom och beteende hon uppvisar som kan tyda på innehav med en hänvisning till ett verkligt fall där samma fenomen visade sig ha naturliga, vetenskapliga orsaker. Utöver Karras inledande professionella skepsis saknas det perspektivet i filmen.
Filmen tilldelades två Oscarstatyetter; dels fick Robert Knudson och Chris Newman en statyett för bästa ljud, dels fick William Peter Blatty en för bästa filmmanus – baserad på dennes roman Exorcisten. Den nominerades även för bästa film, bästa regi, bästa kvinnliga huvudroll till Ellen Burstyn, bästa manliga biroll till Jason Miller, bästa kvinnliga biroll till Linda Blair, bästa foto, bästa scenografi och bästa klippning.
Rollsättning Huvudrollerna, särskilt Regan, var inte lätta att rollbesätta. Även om många av tidens stora stjärnor övervägdes, bestämde sig Blatty och Friedkin slutligen för mindre kända skådespelare till studions bestörtning.
Chris och fader Karras miniatyr|right|Miller och von Sydow som Karras och Merrin. Jack Nicholson övervägdes för Karras och Paul Newman var intresserad innan Blatty anställde Stacy Keach. Tre A-listade skådespelare – Audrey Hepburn, Anne Bancroft och Jane Fonda – övervägdes för Chris men avvisade alla rollen. Friedkin avvisade också Blattys vän Shirley MacLaine eftersom hon hade spelat i The Possession of Joel Delaney, en liknande film. Efter att ha träffat Carol Burnett trodde Friedkin att hon hade spännvidden bortom sin komiska tv-personlighet. Blatty gick med på det, men studion tackade nej till henne. Ellen Burstyn fick rollen efter att hon berättade för Friedkin att hon var "förutbestämd" att spela Chris och diskuterade den katolska uppfostran som hon senare hade avvisat. Studiochefen Ted Ashley motsatte sig kraftfullt att anställa henne men gav efter då inga andra alternativ kom att dyka upp.