Elefanter har tämjts och tränats av människor i mer än 4 000 år. Under människans tidiga historia var elefanten främst bytesdjur för jägare, och tidiga klippmålningar i Afrika avbildar på flera ställen jakt av elefanter. Asiatisk elefant är den elefantvariant som främst tämjts och använts som dragdjur, inom militären och som riddjur. Även afrikansk elefant kan ha nyttjats som del av en armé. Elefanter syns i djurparker och har tidigare varit vanliga på cirkus.
Att hålla elefanter i fångenskap enkom för att underhålla människan är mycket kontroversiellt.
Historia Elefanter har tämjts och tränats av människan under mer än 4 000 år, och dag lever omkring en tredjedel av den asiatiska arten av elefanter som tamdjur, med minst 4 000 tama elefanter bara i Indien. Som jämförelse angav International Union for Conservation of Nature (IUCN) år 2008 den senast beräknade uppskattningen av den totala vilda världspopulationen av asiatisk elefant till mellan 40 000 och 50 000 elefanter i AsienChoudhury, A., Lahiri Choudhury, D.K., Desai, A., Duckworth, J.W., Easa, P.S., Johnsingh, A.J.T., Fernando, P., Hedges, S., Gunawardena, M., Kurt, F., Karanth, U., Lister, A., Menon, V., Riddle, H., Rübel, A. & Wikramanayake, E. (IUCN SSC Asian Elephant Specialist Group). 2008. Elephas maximus. The IUCN Red List of Threatened Species 2008: e.T7140A12828813. https://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T7140A12828813.en, läst 17 juli 2020, men varnade för att uppskattningen kunde vara föråldrad.
I Afrika började elefanter tämjas för mer än 2 000 år sedan. Till Västvärlden introducerades elefanter runt 331 f.Kr efter att Alexander den store och hans armé drog fram från Persien till Indien. Vid floden Jhelum, i dagen Pakistan, besegrade Alexander den indiska kungen Poros som sägs ha haft 100 000 stridselefanter.https://www.history.com/news/10-famous-elephants-from-history Stridselefanter hölls sedan av både Kartago och Romerska rikets militärer. Kung Leopold II av Belgien (1835–1909) initierade en fångststation i dåvarande Kongostaten där ett ansenligt antal elefanter tränades för skogsindustrin. Under 1990-talet blev det populärt bland turister i södra Afrika att rida på safari på elefantrygg, och idag hålls över 250 elefanter i södra Afrika vilka används inom turistridning, varav femton av dessa som lever vid Viktoriafallen, var en grupp vildfångade elefanter från Dubaniskogen i Zimbabwe, vilka tämjdes och tränades mellan 2002 och 2005 av den svenska elefanttränaren Dan Koehl.
Fram till slutet av 1970-talet fångades vilda elefanter i Asien och Afrika, och importerades av djurhandlare, eftersom detta då var enklast och lagligt, och därmed behövdes ingen avel, annat än som marknadsföring. I USA lever idag färre än 400 elefanter, och totalt har över 800 ägare hållit cirka 2 000 elefanter i amerikanska djurparker och cirkusar. Med färre än 5 000 elefanter importerade till Europa och Nordamerika sedan medeltiden, har denna fångst inte ens marginellt påverkat det vilda globala beståndet, där bara under en treårig torrperiod, mellan 1971 och 1974, mellan 7 000 och 12 000 elefanter svalt ihjäl bara i Tsavo national park i östafrikanska Kenya. Som jämförelse med elefantimporter under historien, beräknar International Union for Conservation of Nature (IUCN), att den totala vilda världspopulationen av elefanter är mellan 400 000 och 600 000 elefanter i Afrika och Asien.
Djurhandlare
Österrikaren Lorenzo Casanova importerade många djur från Afrika till Europa, och hans enligt Carl Hagenbeck första import av en afrikansk elefant, vilket också skall ha varit den första afrikanska elefanten i Europa sedan romersk tid, levererades 1862 till Menagerie Gottlieb Kreutzberg, och kan möjligen vara identisk med den beskrivna Pepita som visades av en ung svenska med namnet Cäcilie Nicolai (Cecilia Nilsson?) på Kreutzbergs menageri i Humlegården i Stockholm, beskriven 1864 på tyska som Die junge Schwedin mit ihren Schülern in Kreutzberg’s Menagerie och dotter till den danske trollkonstnären herr Bils. Möjligen kan denna sextonåriga kvinna, som tränade och förevisade björnar, hyenor och leoparder i Humlegården, också där ha arbetat med den unga elefanten Pepita, möjligen identisk med Europas första afrikanska elefant. Några andra afrikanska elefanter är inte kända i Europa 1864.
Från 1860 samarbetade Casanova med Gottfried Claes Carl Hagenbeck (1810–1887) i Hamburg. Hagenbeck var fiskhandlare och hade ett rökeri i Hamburg-St. Pauli, där han efter att ha köpt några levande sälar i Hamburgs hamn, som ådrog sig stort intresse, också började ägna sig åt djuruppvisningar och handel med djur. Via samarbetet med Casanova utökades familjens verksamhet till att omfatta exotiska djurarter, en affärsgren som sonen Carl snart tog över, och Carl skickades till olika orter för att transportera djuren till Hamburg, och familjens år 1863 startade djurpark, C. Hagenbecks Handlungs-Menagerie, vid Spielbudenplatz 19, i Hamburg-St. Pauli, Hamburg.
1865 levererades den av Casanova importerade afrikanska elefanten Jenny, född 1865 i Sudan, till Tiergarten Schönbrunn i Wien, vilken 1868 såldes vidare till Berlins zoo, där Jenny, 17 år gammal, dog 1882, och 1866 genomförde Casanova en större import av afrikanska elefanter, av vilka de flestas namn är okända, men några har lämnat spår i tidig amerikansk cirkuskultur.
Gottfried Hagenbecks son Carl Hagenbeck anlände till Kairo 1870, och tog där ett hastigt farväl av den i malaria döende Casanova på hans hotellrum, med en sändning djur väntande utanför på gården, bestående av elefanter, giraffer, flodhästar, noshörningar och andra djur, som Hagenbeck trots sin unga ålder lyckades skeppa till Trieste och Hamburg, vilket blev starten på 150 års internationell djurhandel, med fångststationer av djur på fem kontinenter, och 1874 flyttades verksamheten till en ny djurpark, Carl Hagenbecks Tierpark vid Neue Pferdemarkt (tyska:Nya Hästmarknaden) vid Reeperbahn (1874–1902). Carl Hagenbeck började härifrån sälja hundratals elefanter under 1800-talet, vilka levererades till djurparker och cirkusar i hela världen.
Carl Hagenbecks Tierpark i Hamburg-Stellingen 1902 inköpte Carl Hagenbeck en före detta potatisgård i Stellingen i Hamburg, dit han tog alla sina djur, och med hjälp av stenhuggaren och konstnären Urs Eggenschwyler lät skapa imponerande konstgjorda klippor, berg och sjöar, där djuren hölls i grupper så kallade frianläggningar, i försök att avbilda deras naturliga miljöer.
Detta pionjärarbete, som till lika delar byggde på Hagenbecks erfarenheter kring hur långt till exempel en tiger kan hoppa, och Eggenschwyler konstnärliga talang, som han utvecklat i den lilla djurparken St Gallen i Schweiz, innebar en ny era för djurparker, som fram till dess huvudsakligen bestått av menagerier, där djur hölls individuellt i tränga burar. Hagenbecks öppnade upp för ett nytt synsätt, där försök att skapa frianläggningar som i så stor utsträckning som möjligt påminde om naturen, utan burgaller, och med vallgravar som skilde djuren och publik. Konceptet kom att bli en världssuccé, och kopierades snart av andra parker i hela världen. Tyvärr förstördes många av Urs Eggenschwyler skapelser under andra världskriget, men det som finns kvar utgör en historiskt minnesmärke över en person, som genom sina personliga kunskaper, reformerade djurhållning i parker, och där få djurparker idag, över hundra år senare, har lyckats uppbåda samma spetsexpertis i utformning av djuranläggningar som Hagenbeck utvecklade under tidigt 1900-tal. Djurparkens framgång, och explosiva besökarantal, sågs dock inte med blida ögon av hans samtida djurparksdirektörer i Europa.
Från 1907, när han öppnade portarna till sin nya Hagenbecks djurpark i Stellingen, blev Carl Hagenbeck utsatt för en bojkott av tyska djurparker, på grund av att han konkurrerade ut Hamburg Zoo, och dess direktör Alfred Brehm, vilken uppmanade sina kollegor att sluta handla med Hagenbecks. Carl Hagenbeck exporterade sedan fortfarande elefanter, men denna bojkott banade i Tyskland väg för en ny djurhandlare, Hermann Ruhe som tidigare hade grundat djurhandelsfirman Firma Ruhe i Alfeld.
Carl Hagenbecks viktigaste leveranser av elefanter från dåvarande Ceylon, sköttes av hans halvbror John Hagenbeck (1866–1940) som också grundade djurparken Dehivela Gardens i Colombo. Från Ceylon skickade John Hagenbeck hundratals elefanter med fartyg fram till andra världskriget, när John Hagenbeck avled i ett engelskt koncentrationsläger på Ceylon. Hagenbecks djurpark i Hamburg, var första station för hundratals elefanter som kom till Europa med fartyg från Asien. En av de mer kända elefanterna som tillhörde Hagenbecks var Jenny, som under en tid var inskriven i den tyska armen. Anledningen var att Carl Hagenbeck försökte undvika att för hans verksamhet viktig personal inte skulle behöva utföra krigstjänst, vilket han uppnådde genom att istället ställa sin elefant Jenny till tyska krigsmaktens förfogande, vilket är beskrivet av hans son, Lorenz Hagenbeck i boken Animals Are My Life;
Monopolet bryts Firma Ruhe i Alfeld, som under tre generationer mellan 1860 och 1993 sålde elefanter till hela världen, öppnade Ruhr Zoo i Gelsenkirchen, Autosafari Reserva Africana på Mallorca, Wingst Zoo och Brunkensen Kinderzoo, samt mellan 1931 och 1971 hyrde hela Hannover Zoo. Djurhandlaren George Munro i Bremen hade en egen djurpark i Tyskland, och en egen karantänstation i Calcutta i Indien, och sålde ett flertal elefanter till öststaterna. från England kan nämnas djurhandlaren George B. Chapman i London, som också grundade Belfast Zoo 1934, Charles Jamrach och Chipperfield organisation, som under 1970-talet hade en fångststation i Uganda, därifrån många elefanter exporterades.
Den sista stora djurhandlaren i Europa, var holländaren Franz van den Brink, som också drev en djurpark i Soeste. Hans sista import av över 40 elefanter från Myanmar under slutet av 1980-talet kritiserades då, men utgör idag Europas plattform för avel av asiatiska elefanter i europeiska djurparker.
Från USA är flera djurhandlare kända, där importören av USA:s första elefant var kaptenen på fartyget America, Jacob Crowninshield, som anlöpte hamnen i New York den 12 April, 1796 medförande en tvåårig elefant, som han köpt i Calcutta för $450 dollar. Elefanten visades upp i hörnan av Beaver Street och Broadway den 23 april samma år, och såldes till en Mr Owen för 10 000 dollar. Elefanten förevisades sedan i USA, men den sista dokumenterade förevisningen tilldrog sig i York, Pennsylvania den 25 juli 1818 och efter detta försvann elefanten spårlöst.