David IV Byggaren (georgiska: დავით IV აღმაშენებელი, davit IV aghmashenebeli) var en georgisk kung från 1089 till 1125. David tillhörde Bagrationidynastin och var Kungariket Georgiens femte kung. Han anses vara landets mest framgångsrika kung.

David reformerade Georgiens armé och administration, vilket bidrog till hans militära expansioner i Kaukasien, och att han framgångsrikt drev ut de invaderande Seldjukerna ur Georgien. Han stod kyrkan nära, och blev helgonförklarad av den Ortodoxa kyrkan i Georgien.

Barndom David föddes i Kutaisi till Georgiens dåvarande kung Georg II och dennes fru Helena, och var parets enda son. Davids uppväxt präglades av de krig och den förintelse som härstammade från periodens långa konflikt mellan Georgien och Seldjukerna. Den svåra situationen bidrog till inbördes oroligheter som växte starkare i och med faderns många förluster på slagfältet, vartefter David lyftes fram som en ersättare för Georg II. Oppositionen mot Georg II:s styre växte tills hans son, under otydliga omständigheter, trädde till makten år 1089.

Davids störtning av sin far, och tillträdandet till positionen som Georgiens konung, stöddes av många av landets faktioner.

Som kung

Utmaningar När han blev kung vid sexton års ålder befann sig Georgien i en utmanande situation. Kungariket som under 1000-talet sträckt sig från Svarta havets östkust i väst, till Shirvan i öst, bestod nu endast av Abchazien och Kartlien. Sedan 1080-talet hade turkiska plundringar av Georgien förstört landets ekonomi, och de georgiska kungarna var numera tributbetalande vassaler av Seldjukerna. De politiska utvecklingarna hotade det tidigare unifierade rikets stabilitet, och kungens och kyrkans makt försvagades.

David IV:s rehabilitering av det georgiska riket kan delas upp i tre faser: inbördespolitisk reform (1089-1103), återerövringen av förlorade territorier (1107-1118), och förstärkningen av landets gränsområden (1120-1125).

Slutet på de turkiska räderna Det första steget som David IV tog för att rädda den georgiska ekonomin var att sätta ett stopp på de räder som de seldjukiska turkarna konstant engagerade sig i mot kungariket. Sedan prins Ahmeds erövring av Kutaisi år 1080 hade den gerogiska tronen varit tvungen att betala en årlig tribut åt seldjukerna i utbyte mot säkerhet; något som ignorerades då muslimska trupper fortsatte sitt plundrande av Georgien. Utöver detta bosatte sig ett antal nomadiska turkiska grupper i landet, vilket skadade lokalbefolkningens och bidrog till det feodala systemets kollaps där. Överlevande reporter från samtiden menar att situationen då David IV blev kung var sådan, att invånarna på landet till största del hade övergivit sina byar och sökt skydd i närliggande citadeller.

För att fördriva turkarna från sina områden omorganiserade David sin armé. Han skapade små militära trupper uppbyggda av adelsmän och bönder. Så småningom hade dussentals av dessa trupper formats och en ny strategi fokuserad på överraskningsanfall på turkiska läger växte fram. Kungen lyckades snabbt att stoppa de seldjukiska räderna, och han började till och med lansera motattacker mot de turkiska nomaderna.

Efter de georgiska militärframgångarna kom Georgien och seldjukerna överrens om en vapenvila. David gick med på att betala den fulla tributen till seldjukerna (överenskommen under sin faders styre) i utbyte mot ett fullkomligt stopp på den seldjukiska aggressionen. Hursomhelst fortsatte några turkiska trupper sina räder, och förstördes av den georgiska armén, och turkiska grupper bosatta på den georgiska landsbygden tvingades fly; vilket innebar att de georgiska internflyktingarna kunde återvända till sina byar. Resultatet av detta var att levnadsvillkoren på landsbygden förbättrades, landets ekonomi återupplevades, och befolkningen började växa igen.

Referenser

Suny, Ronald Grigor (1994), The Making of the Georgian Nation (2nd edition). Indiana University Press, . Rapp, Stephen H. 2003. Studies In Medieval Georgian Historiography: Early Texts And Eurasian Contexts. London: Peeters. Lordkipanidze, Mariam (1987). Georgia in the 11th–12th centuries. Tbilisi. pp. 80–118. Khurosjvili, Georg (2018), Conceptions of Political Thought in Medieval Georgia: David IV “the Builder”, Arson of Ikalto. In: Veritas et subtilitas. Truth and Subtlety in the History of Philosophy. John Benjamins Publishing Company. Amsterdam/Philadelphia. pp.149-156.

Kategori:Georgiens regenter Kategori:Bagrationidynastin Kategori:Ortodoxa helgon Kategori:Personer från Kutaisi Kategori:Födda 1073 Kategori:Avlidna 1125 Kategori:Män