Viggo Peter Mortensen Jr., född 20 oktober 1958 i New York, är en amerikansk-dansk skådespelare, musiker, poet, konstnär, fotograf och regissör. Efter 16 års hankande i filmbranschen fick han sitt stora genombrott då han spelade Aragorn i Sagan om ringen-trilogin. Han syntes sedan i flera filmer av regissören David Cronenberg däribland A History of Violence (2005), Eastern Promises (2007), A Dangerous Method (2011) och Crimes of the Future (2022) där hans medverkan i Eastern Promises gav honom en Oscarsnominering för Bästa manliga huvudroll. Mortensen fick ytterligare två nomineringar i samma kategori med Captain Fantastic (2016) och Green Book (2018) där han porträtterade Tony Lip.
Mortensen gjorde sin regidebut med dramat Falling (2020) och är också en erkänd konstnär i flera fält däribland konst, foto, poesi. Inom musik har han haft flera samarbeten med gitarristen Buckethead. Med pengar från Sagan om ringen-trilogin grundade han också förlaget Perceval Press.
Biografi
Uppväxt Viggo Mortensen föddes i New York 1958 som den äldsta sonen till Grace Gamble (född Atkinson) och Viggo Peter Mortensen Sr. Den amerikanska modern mötte den danska fadern i Norge. Hans moder härstammar från provinsen Nova Scotia i Kanada medan hans faders föräldrar kommer från Trondheim i Norge.
1961 flyttade familjen till Venezuela och sedan Danmark för att till sist bosätta sig i Argentina där de bodde i provinserna Córdoba, Chaco och Buenos Aires. Hans far var där chef på hönsgårdar. Under sina grundskoleår i Argentina blev Mortensen skicklig på spanska och talar språket flytande. Han uppfostrades lutheranskt som sin far, men identifierade sig senare som ateist.
När Mortensen var 11 år gammal, 1969, skildes hans föräldrar. Han och hans två yngre bröder Charlie och Walter flyttade då med sin mor till Watertown i New York där han tillbringade resten av sin barndom och examinerades från stadens gymnasieskola 1976. Han påbörjade högre studier på St. Lawrence University i Canton, New York där han fick en kandidatexamen i hispanism och statsvetenskap.
Efter studierna reste Mortensen till Europa och bodde i både Storbritannien och Spanien innan han återvände till Danmark. I Danmark hade han varierande yrken däribland lastbilschaufför i Esbjerg och blomsterförsäljare i Köpenhamn. Det var som 23-åring, efter en period då han sett alldeles för många filmer, som han tänkte "Det där kan jag göra" och åkte tillbaka till New York 1982 för att jaga en skådespelarkarriär. Han hade också blivit kär i en flicka som skulle flytta till staden. Väl där arbetade han som servitör samtidigt som han tog teaterlektioner av Warren Robertson.
Tidig karriär Mortensens första roll var bland de första som han också provspelade för, som statist med bara några få repliker i miniserien George Washington (1984). I eftertexterna var hans namn felstavat. Mortensens första filmroll följde kort därefter i Tjejen som jobbade skift (1984) bredvid Goldie Hawn, men hans scen blev bortklippt. Detsamma hände med hans nästa roll i Woody Allen-filmen Kairos röda ros (1985). Han var också länge med i uttagningen (bland de fyra sista) för att spela huvudrollen som Tarzan i Greystoke: Legenden om Tarzan, apornas konung (1984). Rollen gick sedermera istället till Christopher Lambert. Mortensen syntes också 1985, som smugglare i ett avsnitt av långköraren Search for Tomorrow (1951-1986) och som en stenad elev i en annan långkörare, ABC Afterschool Special (1972-1997).
Under 1985 fick han också sin första större roll som amishbonden Moses i Peter Weirs Vittne till mord (1985) där han fick tillfälle att spela mot Harrison Ford. Mortensen fick rollen för att regissören tyckte han hade rätt ansikte för en amish. Han tänkte först tacka nej till rollen då han samtidigt fått rollen som en soldat i pjäsen Henrik V i en uppsättning av Shakespeare in the Park samt för att inspelningen bara skulle vara en dag. Men regissören var öppen för att göra hans roll större och då tackade Mortensen nej till pjäsen. Han har senare sagt att det beslutet samt att inspelningen var en trevlig upplevelse var början på hans skådespelarkarriär och det som fick honom att fortsätta. Senare under året fick han ändå göra Shakespeare som Tybalt bredvid Michael Cerveris i en uppsättning av Romeo och Julia på Goodman Theatre i Chicago.
Mortensen flyttade till Los Angeles i samband med att han fick ytterligare en teaterroll i en uppsättning av Bent (1987) på Coast Playhouse. Pjäsen som kretsar kring homosexuella fångar i ett koncentrationsläger i Nazityskland blev omtalad för Ian McKellens medverkan. Mortensen vann ändå ett Dramalogue Critics' Award för sin insats. De båda skådespelarna skulle senare medverka i Sagan om ringen-trilogin tillsammans. Samma år hade han en biroll i den svarta komedin Salvation! (1987) och en av huvudrollerna i skräckfilmen Upplopp i Creedmorefängelset (1987). Han gjorde också ett gästframträdande som polis i den populära TV-serien Miami Vice (1987). Året därpå spelade han Molly Ringwalds rollkaraktärs våldsamma make i Fresh Horses (1988) som baserades på pjäsen med samma namn. Där pjäsen mottogs väl fick filmen ett dåligt mottagande, den har till exempel ett ovanligt 0% positivt mottagande på Rotten Tomatoes. Mortensen syntes också i en mindre roll i den något bortglömda Tripwire (1989).
Mortensens 1990-tal 1990 medverkade Mortensen som biroll i tre filmer; Uppföljaren Mannen med läderansiktet – Texas Chainsaw Massacre III, Young Guns II och Det gyllene fältet. De två förstnämnda filmerna mottogs inte väl av varken publik eller kritiker men Det gyllene fältet blev hyllad av recensenterna. Det blev också Mortensens första roll som visades på Filmfestivalen i Cannes. Året efter fick han en stor roll i Sean Penns regidebut The Indian Runner (1991). Penn hade fått tycke för Mortensens "skönhet som bröts av hans allvarliga kantighet" i Fresh Horses (1988). Under inspelningen av Young Guns II reste Penn personligen till Arizona för att fråga Mortensen. Inför inspelningen repeterade han, Penn och David Morse själva i två veckor i en bar. I filmen syntes även Mortensens vän Sandy Dennis som dog under inspelningen av ovarialcancer, vilket fick honom att skriva dikten "For Sandy Dennis" till hennes ära. Mortensen medverkade tillsammans med Andie MacDowell och Liam Neeson i Ruby Cairo (1992). Filmen hade en budget på 24 miljoner dollar, större budget än någon film Mortensen medverkat i vid tidpunkten, men spelade bara in 608 000 dollar och blev en stor finansiell flopp.miniatyr|Mortensen i Gospel According to Harry (1994).Mortensen fortsatte få biroller däribland i actionfilmen Boiling Point (1993) bredvid Wesley Snipes och Carlito's Way (1993) bredvid Al Pacino och Sean Penn. Samma år syntes han också i lågbudgetfilmerna The Young Americans (1993) och American Yakuza (1993). I den sistnämnda hade han huvudrollen som FBI agenten David Brandt i vilket tidningen TV Guide tyckte Mortensen "överträffade sig själv". Tidningen Movie Gazette skulle senare (2023) även använda filmen som ett exempel på att Mortensens talanger borde ha uppmärksammats tidigare än Sagan om ringen-trilogin. Mortensen medverkade sedan i en rad förbisedda filmer med dåliga eller mediokra recensioner däribland The Crew (1994), Floundering (1994), Gospel According to Harry (1994), Gimlet (1995), Black Velvet Pantsuit (1995) och God's Army (1995). Mortensen återförenades med Philip Ridley, som även regisserat Det gyllene fältet (1990), i The Passion of Darkly Noon (1995). Den möttes av en delad kritikerkår där till exempel Entertainment Weekly tyckte skådespelet var uselt, dialogen överdriven och vändningarna osannolika. Medan mindre independent-recensenter som Fangoria hyllade filmen. The Daily Telegraph skulle senare kalla filmen för en av de mest underskattade genom tiderna. I storbudgetfilmen Rött hav (1995) spelade Mortensen mot både Gene Hackman och Denzel Washington men även mot sin son Henry som spelade hans son i filmen.
Mortensen spelade den småkriminelle Guy Foucard i Kevin Spaceys regidebut Albino Alligator (1996) tillsammans med Faye Dunaway och Matt Dillon. Filmen blev ett kommersiellt misslyckande med blandade recensioner. Även hans nästa film blev mediokert mottagen av kritiker då han spelade i Jane Campions kostymdrama Porträtt av en dam (1996) som baserades på romanen med samma namn av Henry James från 1881. I katastroffilmen Daylight spelade Mortensen mot Sylvester Stallone vilken inte mottogs väl av kritiker. I TV-filmen Vanishing Point (1997) återvände Mortensen i en huvudroll men skulle återgå till birollerna med La pistola de mi hermano (1997). Även i den Ridley Scott regisserade G.I. Jane (1997) skulle han ha birollen bredvid Demi Moore. Filmen fick ett mediokert mottagande men där Moore blev sågad i recensioner och nominerad till en Golden Raspberry Awards för Sämsta skådespelare skulle Mortensens insats bli uppskattad.
Under 1998 medverkade Mortensen enbart i nyinspelningar av Alfred Hitchcook-filmer med Psycho där han tog över John Gavins roll som Sam Loomis och Ett perfekt mord, baserad på Slå nollan till polisen (1954). I Ett perfekt mord döptes karaktärerna om. Ingen av filmerna fick ett särkilt gott mottagande och filmkritikern Roger Ebert kallade Psycho "meningslös". Han hade en mindre roll i den kritikerrosade A Walk on the Moon (1999) där Mortensens utseende fick mer plats i recensionerna än hans insats. Mortensen hade birollen bredvid Sandra Bullock som en alkoholiserad baseballspelare i komedin 28 dagar (2000). Inte heller där fick han särskilt mycket utrymme bland recensenterna.
Genombrott med Sagan om ringen Mortensen fick sitt stora genombrott när regissören Peter Jackson gav honom rollen som Aragorn i filmatiseringen av Sagan om ringen-trilogin (2001-2003). Inspelningen hade redan börjat när Mortensen fick samtalet om att ersätta Stuart Townsend då Townsend enligt rykten var för ung för rollen. Mortensen var inte imponerad av rollkaraktären och hade det inte varit för sin son Henrys entusiasm för J.R.R. Tolkiens romansvit, hade han tackat nej. Istället slängdes han efter bara några få dagar in i en produktion som varade i 438 dagar i Nya Zealand mellan oktober 1999 och december 2000. Alla tre filmer; Sagan om ringen (2001), Sagan om de två tornen (2002) och Sagan om konungens återkomst (2003) spelades nämligen in i kronologisk ordning, på ett bräde. miniatyr|Mortensen på premiären av Sagan om konungens återkomst 2003. Mortensen utförde sina egna stunts genom alla tre filmer och var enligt filmernas stuntkoordinator och fäktaren Bob Anderson: "Den bästa fäktaren som jag någonsin tränat". Mortensen drog på sig flera skador under inspelningen, inklusive två brutna tår, men enligt Peter Jackson ska han varit entusiastisk genom hela projektet. Jackson ska även skämtsamt ha kallat honom "den vandrande skadan". I Sagan om konungens återkomst (2003) medverkar Mortensen även på filmmusiken där han sjunger på låten "Aragorn's Coronation" (låten kallas även "The Return of the King" i de längre utgåvorna). Även musiken skrev Mortensen medan J.R.R. Tolkien står för texten. I den förlängda versionen av Sagan om ringen (2001) sjunger han även på låten "The Lay of Beren and Lúthien". Under inspelningens gång blev Mortensen fäst vid sin rollkärakaraktärs häst Eurayus och köpte honom när arbetet var klart. Han köpte också hästen Kenny som medverkat i Sagan om de två tornen (2002). För sin tolkning av Aragorn blev Mortensen kritikerrosad och blev 2015 placerad på plats 15 bland "De 100 Bästa Filmkaraktärerna" av filmtidningen Empire.