Stortingsbyggnaden är det norska Stortingets säte på Karl Johans gate 22 i Oslo. Den ritades av den svenske arkitekten Emil Victor Langlet och invigdes den 5 mars 1866.Official video from the Plenary Chamber www.visitoslo.com. Läst 21 maj 2026
Historia Sedan Norges parlament hade inrättats 1814, något som hade ägt rum i ett privat hem som tillhörde Carsten Anker i Eidsvoll, började den nybildade lagstiftande församlingen sammanträda i Oslo katedralskole vid Tollbodgaten och Dronningsgate. Från 1854 började den lagstiftande församlingen använda den stora salen vid Universitetet i Oslo. Förslag om en egen parlamentsbyggnad hade dock väckts. Stortinget röstade ner ett regeringsförslag om att skapa en sådan byggnad 1833, men 1836 påbörjades arbetet med att etablera en permanent byggnad. Tolv tomter i centrala Oslo slogs samman. De var belägna mellan Kungliga slottet och Oslo Sentralstasjon. Regeringen beslutade att bygga i Slottsparken, och detta antogs av Stortinget. Istället valde regeringen dock att köpa den nuvarande tomten. Detta godkändes av Stortinget 1857.
Nästa diskussion gällde arkitekturen. Flera förslag lades fram, och tolv av dessa har bevarats. En designtävling initierades 1856, och denna vanns av arkitekterna Heinrich Ernst Schirmer och Wilhelm von Hanno. Stortinget beslutade dock att avvisa förslaget eftersom det för mycket liknade en kyrka. Istället valdes ett förslag från den svenske arkitekten Emil Victor Langlet med 59 röster mot 47 den 18 maj 1860. Byggnationen påbörjades den 3 augusti 1860, och grundstenen lades den 10 oktober 1861. Byggnaden kostade 957 332 kr (68 061 444 kr år 2019). Stortinget flyttade in den 5 mars 1866.
Inledningsvis var byggnaden för stor för lagstiftarens behov, och flera andra myndigheter, inklusive Riksrevisjonen, Nasjonalarkivet, Kartverket och Kanaldirektören, inrymdes också där. Allt eftersom Stortinget har expanderat har dessa olika myndigheter flyttat ut.
Under den tyska invasionen av Norge den 9 april 1940 flyttade Stortinget och höll två möten, ett på en biograf i Hamar och ett på Elverum folkehøgskole. De återstående mötena under andra världskriget hölls utomlands. Under kriget togs byggnaden över av de tyska styrkorna och användes först som baracker. Senare flyttade rikskommissarie Josef Terboven med administration in i byggnaden. Lagtingskammaren möblerades om, taket sänktes och interiören omdekorerades med mahognypaneler och funkisstil.
Från 1951 till 1959 byggdes en fyra våningar hög kontorsbyggnad på baksidan av Stortingsbyggnaden. Gården fylldes igen och kammaren utökades. Detta arbete leddes av arkitekten Nils Holter (1899-1995). 1872 köpte Stortinget Prinsens gate 26 och 1988 köpte de Akersgata 21, 1993 Nedre Vollgate 20, 1997 Nedre Vollgate 18 och 1999 Tollbugaten 31. Stortinget hyr även kontor på Akersgata 18.
mini|300px|Den nazityska flaggan vajar över Stortingsbyggnaden under den tyska ockuationen. Ett V-tecken och en banderoll med texten "Deutschland siegt an allen Fronten" ("Tyskland segrar på alla fronter") var fäst på fasaden.
Arkitektur Byggnaden är uppförd i gult tegel med detaljer och källare i ljusgrå granit. Det är en kombination av flera stilar, inklusive inspiration från Frankrike och Italien. Ett karakteristiskt drag för Stortingsbyggnaden är hur plenisalen är placerad i den halvcirkelformade sektionen på byggnadens framsida, och inte som brukligt i byggnadens mitt. Byggnadens baksida motsvarar fasaden på framsidan, med den halvrunda mötessalen för den numera nedlagda lagstiftande kammaren Lagtinget. Byggnadens interiör är också designad av Langlet.
De lutande vägarna som leder upp till entréplatån från Karl Johans gate och Stortingsgata kallas Løvebakken (sv: Lejonkullen). Den är uppkallad efter de två lejonstatyerna på båda sidor, som (sedan 1865) har vaktat de lutande vägarna. Lejonen designades av den norske skulptören Christopher Borch och höggs in i nordmarkitgranit av straffångarna Søren Andersen Buskerudseie och Theodor Pedersen Vøyen. En eller båda lejonskulpturerna kan också ha huggits ut av en annan fånge; Gulbrand Eriksen Mørstad. Løvebakken används också ibland som en fras för att hänvisa till Stortinget och de beslut som fattas där.
Galleri
Referenser
Noter
Externa länkar
Kategori:Byggnader för lagstiftande församlingar Kategori:Byggnader och anläggningar i Oslo Kategori:Arkitekturåret 1866