Östersjötrut (Larus fuscus fuscus)SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: östersjötrut (Larus fuscus fuscus), läst 2025-12-28 är en underart av silltrut, som huvudsakligen häckar i Sverige och Finland, på öar och längs kusterna runt Östersjön, på västra Kolahalvön och i norra Norge. Den är en långflyttare som främst övervintrar vid kusterna i tropiska Östafrika, men även i Mellersta Östern.

Systematik Det har föreslagits att östersjötrut borde behandlas som egen art på grund av skillnader i morfologi, fjäderdräkt, ruggningsstrategi (kopplad till dess långväga flyttningsrutter) och utbredningsområde. Ofullständiga genetiska studier (Liebers & Helbig, 2002) indikerar även att den är skild från underarterna intermedius/graellsii, men den nordliga expansionen av intermedius kan utgöra ett hot mot dess genetiska integritet.

Utseende

Östersjötruten är den minsta av de tre erkända silltrutsunderarterna. Den ser slank och elegant ut i flykten. Adult i häckningsdräkt (mars-september) har vitt huvud- och undersida, gul iris med mörk pupill och röd orbitalring, gul näbb med röd gonysfläck, svartaktig rygg och vingovansida, med vit slant på yttersta handpennan och ibland även på en mindre slant på den näst yttersta. Handpennorna har små vita spetsar. Den har vit övergump och stjärt samt gula ben. I adult vinterdräkt (oktober–mars) har den brunstrimmigt huvud, mattare näbb med mörkt subterminalt band och blek spets, samt mattgula ben. Juvenil (juli–november) är blek med mörk ögonmask, mörkbrun rygg med ljus vattring, svartaktiga handpennor och armpennespetsar, vit övergump med mörka fläckar, brett mörkt stjärtband och rosa ben. Första vinterdräkt är ljusare och andra sommardräkt är med lik adult, ofta med kvarvarande mörka näbb- och stjärtmarkeringar, brunaktiga täckare och liten eller ingen slant på yttre handpennan.

Som adult skiljer den sig från atlantsilltrut (graellsii), nordsjösilltrut (intermedius) och tundratrut (heuglini) genom mycket mörkare ovansida, ofta svartare än havstrut men vissa subadulta kan vara lika mörka. Den har liten eller ingen kontrast mot vingspetsen, små vita handpennespetsar som snabbt slits, långa vingar och vinnpenneprojektion som tydligt sträcker sig längre än stjärten, rundat huvud, slank näbb och relativt korta ben. Den ruggar vanligtvis bara första och andra handpennan i augusti före flytten, utan att rugga täckare, armpennor eller stjärt, och den behåller sitt vita huvud till september/oktober, till skillnad från ljusmantlade silltrutar. Som juvenil skiljer den sig från liknande trutar genom att ofta vara vitare på huvud och kropp, ha ljusare undergump och vingtäckare, samt tydligt kontrasterande mörka övre vingtäckare ljusa kanter. Tundratrut i denna dräkt har i jämförelse bredare ljusa kanter på större täckarna, större näbb, mörkare ögonmask och ljusare "fönster" på de inre handpennorna. Under första vinterruggningen får östersjötruten nya handpennor och mörk rygg, till skillnad från den ljusare tundratruten. Första sommaren får östersjötruten mer adultlik dräkt, medan de ljusmantlade silltrutarna är mer vattrade likt ungfåglar. Under andra sommaren har den ofta ljus iris, svartaktig rygg och vingovansida med lite kontrast mellan gamla och nya handpennor samt vitare stjärt.

Läte Lätet liknar intermedius men är ofta något ljusare.

Utbredning Östersjötrut häckar huvudsakligen i Sverige och Finland, på öar och längs kusterna runt Östersjön, på västra Kolahalvön och i norra Norge. Dess nordligaste och östligaste häckningskolonier ligger i Onegabukten. 80 % av populationen häckar kring Östersjön.

Den är en långflyttare, upp till 7600 km, främst över land, med mellanlandningar vid svarta havet och östra Medelhavet, där vissa även övervintrar. Merparten fortsätter till kustområden i Mellanöstern och tropiska Afrika, främst Östafrika så långt söderut som Moçambique, men även i västafrika, exempelvis Angola.

Ekologi Östersjötruten är en häckar i kolonier med oftast färre än hundra par, på skär, öar, kustområden och vid sjöar. Den var från början främst knuten till marina miljöer, men födosöker idag i miljöer skapade av människan, som åkrar, deponier och liknande men kan även ses inne i städer. Den återvänder till häckningsområdena i mars, lägger ägg mellan maj till mitten av juni och tar hand om sina ungar i 30 till 40 dagar. De flesta flyttar i augusti till mitten av september. Den kan födosöka efter fisk nära vattenytan, likt en stor tärna och den tar även fiskrens. För övrig information kring östersjötrutens ekologi, se Silltrut.

Status och hot Populationen av östersjötrut är hotad, består av färre än 15 000 par och kategoriseras som sårbar (VU) av svenska Artdatabanken och starkt hotad (EN) av Finlands ArtdatacenterFinlands Artdatacenter (2025). Silltrut – Larus fuscus, läst 2025-12-28.

Noter

Kategori:Silltrut