Varianter av sars-cov-2 är genetiska varianter av viruset sars-cov-2 som orsakar sjukdomen covid-19. De flesta ändringar som spelat större roll har varit av typen missense-mutationer, som leder till att en aminosyra byts ut mot en annan.

Vissa varianter är eller tros vara av särskild betydelse på grund av deras ökad smittsamhet, ökad virulens eller minskad effektivitet av vaccin.

Den 31 maj 2021 offentliggjorde Världshälsoorganisationen ett nytt system för namngivning av varianter, baserat på det grekiska alfabetet. Syftet var att förenkla kommunikation till allmänheten och undvika stigmatiserande namn utifrån var varianter först upptäcktes.

Sammanfattning De första tillgängliga virala SARS-CoV-2-genomen samlades in från patienter i december 2019, och kinesiska forskare jämförde dessa tidiga genom med fladdermus- och pangolin-coronavirus-stammar för att uppskatta den ursprungliga coronavirus-typen; den identifierade släktgenomtypen benämndes som "S", och dess dominerande härledda typ benämndes som "L" för att återspegla de muterade förändringarna i aminosyran. Västerländska forskare genomförde oberoende analyser men benämnde ursprungsvarianten som "A" och den härledda typen som "B". B-typen muterades till ytterligare typer inklusive B.1, som är ursprungstypen till de globala varianterna av särskild betydelse, märkt 2021 av WHO som alfa-, beta-, gamma-, delta- och omikron-varianterna.

Följande tabell visar information och risknivå för varianter av särskild betydelse och av särskilt intresse. Intervallen antar en 95% konfidens- eller trovärdighetsnivå om inget annat anges.

Relativ risk nivå: +IdentifikationUppkomstKliniska förändringar i förhållande till den variant som först identifierades i WuhanNeutraliserande antikroppsaktivitet (eller effekt när tillgänglig)WHO benämningPANGOLIN variantNextstrain kladFörsta utbrottTidigaste provFörklarad som en variant av särskild betydelseCirkulation just nu?Särskilda mutationerSmittsamhetSjukhusvistelseDödlighetEfter naturlig infektion (risk för återinfektion)Från vaccinationDeltaB.1.617.221AIndienokt 20206 maj 2021NejL452R, T478K, P681R +97% +85% relativt till Alfavarianten +137% Återinfektioner inträffade, med mindre förekomst än vaccinerade infektionerEffektminskning för icke-svår sjukdomOmikronB.1.1.52921KSydafrika9 nov 202126 nov 2021JaP681H, N440K, N501Y, S477N och flera andra Eventuellt ökad risk−57% relativt till Delta.−63% relativt till Deltavarianten.Kraftigt ökad smittsamhetReducerad risk för symtomatisk sjukdom, okänd mot svår sjukdomAlfaB.1.1.720I (V1)Storbritannien20 sep 202018 dec 2020Nej69–70del, N501Y, P681H +29% +52% +59% Minimal minskningMinimal minskningGammaP.120J (V3)Brasiliennov 202015 jan 2021NejK417N, E484K, N501Y +38% Eventuellt ökad risk. +50% ReduceradBehålls av mångaBetaB.1.35120H (V2)Sydafrikamaj 202014 jan 2021NejK417N, E484K, N501Y +25% Under utredningEventuellt ökad riskReducerad T-cellrespons framkallat av D614G-virus förblir effektivtReducerad risk för symtomatisk sjukdom, bibehålls mot svår sjukdom

Referenssekvens Sekvensen WIV04/2019, som tillhör GISAID S kladen / PANGOLIN A kladen / Nextstrain 19B kladen, tros vara den originella sekvensen som smittar människor, känd som "sekvens noll" (sequence zero). Sekvensen WIV04/2019 sekvenserades från en symptomatisk patient den 30 december 2019 och är en referenssekvens. Dock refererar en annan grupp (Sudhir Kumar m.fl.), till NCBI referensgenomet (GenBankID:NC_045512; GISAID ID: EPI_ISL_402125), denna sekvens samlades in den 26 december 2019, dock använde denna gruppen också WIV04 GISAID referensgenomet med (ID: EPI_ISL_402124) i sin analys. Den äldsta sekvensen, Wuhan-1, samlades in den 24 december 2019. miniatyr|300x300px|Falskfärgad transmissionselektronmikroskopibild av en B.1.1.7-variant av coronaviruset. Variantens ökade smittsamhet tros bero på förändringar i strukturen hos spikproteinerna, som här visas i grönt.

Kriteria för notabilitet Vissa av de potentiella konsekvenserna av dessa varianter av särskild betydelse är följande:

Mer smittsam Ökad mortalitet Ökad morbiditet Ökad risk för långtidscovid Förmågan att vara gömd i diagnostiska tester Minskad känslighet mot antivirala medel Minskad känslighet mot neutralisering av antikroppar Förmågan att kringgå naturlig immunitet Förmågan att smitta vaccinerade personer Ökad risk för vissa sjukdomar, såsom systemiskt inflammationsresponssyndrom Ökad affinitet för särskilda demografiska eller kliniska grupper, såsom barn eller personer som lider av immunsuppression Varianter som verkar uppfylla ett eller flera av dessa kriterier kan betecknas som variant under utredning eller variant av intresse i väntan på bekräftelse och validering av dessa egenskaper. Den främsta egenskapen hos en variant av intresse är att det finns bevis som visar att den orsakar en ökad andel fall eller unika utbrottskluster. Samtidigt måste varianten ha en begränsad spridning eller tillväxt på nationell nivå, annars skulle klassificeringen höjas till 'variant av särskilt intresse'. Om det finns tydliga bevis för att effektiviteten hos förebyggande åtgärder eller insatser minskar avsevärt mot en viss variant, kallas den för en 'variant med allvarliga konsekvenser'.

Varianter av särskilt intresse Alfa: Variant B.1.1.7

Varianten upptäcktes i oktober 2020 i Storbritannien i ett testprov taget månaden tidigare, tidigare nämnd som Variant Under Investigation in December 2020 (VUI – 202012/01) och som lineage B.1.1.7 eller 20I/501Y.V1 (tidigare 20B/501Y.V1). Den korrelerar med den betydliga ökningen av bekräftade fall av Covid-19 i Storbritannien och associeras dels med N501Y-mutationen. Det finns vissa belägg som visar att denna varianten har en smittsamhet som är mellan 30 och 70 procent högre än andra mutationer och tidigare studier visar också en ökning i dödlighet. Denna variant har av Världshälsoorganisationen fått beteckningen alfa.

B.1.1.7 med E484K Variant of Concern 21FEB-02, tidigare benämnd som VOC-202102/02, beskriven av Public Health England som B.1.1.7 med E484K, är av samma variant i PANGO:s nomenklatursystem men har ytterligare en E484K mutation. Sedan den 17 mars 2021 har det bekräftats 39 fall av VOC-21FEB-02 i Storbritannien. Den 4 mars 2021 rapporterade forskare att B.1.1.7 med E484K mutationen hade upptäckts i Oregon i USA. I 13 provtester analyserade hade en sekvens denna kombinationen, som tros ha muterat av sig själv spontant och lokalt – vilket betyder att mutationen inte tros vara importerad.

Beta: Variant B.1.351

Den 18 december 2020 upptäcktes variant B.1.351, även kallad 501.V2, 20H/501Y.V2 (tidigare 20C/501Y.V2), eller lineage B.1.351 på engelska, i Sydafrika. Forskare och tjänstemän rapporterade att varianten spreds i större utsträckning bland yngre utan några bakomliggande sjukdomar och till skillnad från andra varianter leder denna varianten till mer allvarliga sjukdomsförlopp i större omfattning. Varianten korrelerar också med den betydliga ökningen av bekräftade fall av Covid-19 i Sydafrika. Denna variant har av Världshälsoorganisationen fått beteckningen beta.

Gamma: Variant P.1

Variant P.1 (Lineage P1), upptäcktes i Tokyo den 6 januari 2021. Den upptäcktes först hos fyra personer som anlände i Tokyo efter att ha rest från Amazonas i Brasilien den 2 januari 2021. Den 12 januari 2021 rapporterade Brasiliens folkhälsomyndighet 13 bekräftade fall av varianten i Manaus. Varianten fanns inte i sekvenserade prover från mars till november 2020 men identifierades i 42 % av sekvenserade prover från december 2020. Denna variant har av Världshälsoorganisationen fått beteckningen gamma.

Det har även identifierats en annan variant i Rio de Janeiro, Brasilien, som nu döpts till Variant P.2, som har mutationen E484K. Variant P.2 är inte direkt relaterad till variant P.1 men båda har mutationen E484K.

Delta: Variant B.1.617.2

Variant B.1.617, kallas även i folkmun "indiska dubbelmutationen", är en mutation som först upptäcktes i Indien runt oktober 2020. I januari 2021 var det endast ett fåtal bekräftade fall av mutationen och fram till april hade mutationen spridits till 20 länder i alla kontinenter förutom antarktis och sydamerika. Varianten har 15 olika definierade mutationer varav några av spikeproteins-mutationerna P681R, E484Q och L452R, de sista två förenklar virusets möjlighet att undvika antikroppar vilket kan göra vaccin ineffektiva.

Den 15 april meddelade Public Health England (PHE) att varianten kom till att bli "Variant under Investigation", VUI-21APR-01. Undervarianten B.1.617.2 har av Världshälsoorganisationen fått beteckningen delta. Undervarianten B.1.617.1 har fått beteckningen kappa

Andra varianter av intresse Epsilon: Variant B.1.429 / CAL.20C

CAL.20C identifierades först av forskare i juli 2020 i ett prov av 1 230 prover som samlades in i Los Angeles County. Denna varianten som döpts till variant B.1.429, har mutationen L452R och upptäcktes inte igen innan oktober 2020. I november 2020 stod CAL.20C för 36% av alla sekvenserade prover och i januari 2021 stod varianten för ungefär 50% av alla sekvenserade prover. Varianten har också upptäckts i andra delar av norra Kalifornien. Mellan november och december 2020 ökade varianten från 3% till 25% i alla sekvenserade prover.

Zeta: Variant P.2

Variant P.2, är en undervariant av B.1.1.28 likt P.1, som först upptäcktes i staten Rio de Janeiro. Den bär på mutationen E484K men inte på N501Y och K417T. Variant P.2 utvecklades självständigt i Rio De Janeiro utan att vara relaterad till Variant P.1 från Manaus.

Varianten döptes av Världshälsoorganisationen till variant Zeta och uppskattas vara en variant av intresse, men inte en variant av särskild betydelse vid detta tillfälle.

Eta: Variant B.1.525

B.1.525, också benämnd som VUI-21FEB-03, (tidigare VUI-202102/03) av Public Health England (PHE) och tidigare känd som UK1188. Den har inte samma N501Y mutation som återfinns hos B.1.1.7, B.1.351 och P.1, men har samma E484K-mutation som återfinns hos P.1, P.2 och B.1.351. Den har också samma ΔH69/ΔV70 deletion som återfinns hos B.1.1.7, N439K varianterna B.1.141 och B.1.258 samt Y453F varianten Kluster 5. B.1.525 skiljer sig från alla andra varianter genom att ha båda E484K-mutationerna och en ny F888L-mutation som gör en substitution av Fenylalanin (F) och Leucin (L) i S2 domänet av spikeproteinet. Sedan den 5 mars 2021 har den upptäckts i 23 länder såsom: Storbritannien, Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Spanien, Nigeria, Ghana, Jordanien, Japan, Singapore, Australien, Kanada, Tyskland, Italien, Slovenien, Österrike, Schweiz, Malaysia, Irland och USA. Den har också upptäckts i Mayotte. De första fallen av varianten upptäcktes i december 2020 i Storbritannien och Nigeria och sedan den 15 februari har den upptäckts främst i Nigeria. Sedan den 24 februari 2021 har 56 fall bekräftats i Storbritannien. Danmark som sekvenserar alla sina Covid-19-fall har hittat 113 fall av denna varianten mellan 14 januari till den 21 februari 2021, varav 7 av dessa är direkt kopplade till resor till Nigeria. Denna variant har av Världshälsoorganisationen fått beteckningen Eta.

Experter i Storbritannien studerar varianten för att förstå hur stor risk den kan ha på människan. Den är idag klassificerad som en variant av intresse men kan komma att bli en variant av särskild betydelse.

Theta: Variant P.3 Den 18 februari 2021 rapporterade Filippinernas hälsomyndighet att de upptäckt två nya mutationer av Covid-19 i Centrala Visayas efter provtester från patienter skickats för att genomgå en genomsekvensering. Mutationerna visade sig sedan vara E484K och N501Y som upptäcktes i 37 av 50 provtester. Båda mutationerna existerade i samma provsvar hos 29 av dessa 37 provtesterna. Det fanns inga officiella namn för dessa varianterna och den fulla sekvensen hade inte identifierats ännu vid tillfället.