miniatyr|Hivinfekterad T-hjälparcell Spridningen av hiv i Sverige började liksom i stora delar av världen under 1980-talet. Hiv/aids är en anmälningspliktig sjukdom där rapportering och statistik över nya fall förts centralt sedan 1983. Sjukdomen drabbade först och främst homosexuella män, under en period när inställningen till homosexuella i Sverige blivit mer positiv, och innebar därför ett bakslag för HBTQ-rörelsen. I takt med att antiretrovirala läkemedel togs fram under 1990-talet övergick hiv-infektion från att vara en dödsdom till att bli en kronisk sjukdom.
År 2021 hade totalt fall av hiv-smitta konstaterats i Sverige sedan sjukdomens start. Omkring personer i landet medicinerade för hiv-smitta 2021 och det beräknades att ytterligare ~900 levde med hiv utan att veta om det. Totalt hade runt personer avlidit av sjukdomen i Sverige.
Historik
De första hiv-fallen Aids ("acquired immunodeficiency syndrome", på svenska "förvärvat immunbristsyndrom") beskrevs först i slutet av 1970-talet av franska läkare som märkte hur homosexuella män i orimligt hög grad drabbades av ovanliga sjukdomar. I Sverige var det Roar Brynjulfsson Klingenberg som 1982 blev den första att diagnosticeras med aids. Han hade arbetat på Cafe Opera samtidigt som han hade ett förhållande med modedesignern Sighsten Herrgård under 1970-talet. Vid de första symptomen antog Brynjulfsson att han hade gulsot, men läkare som hade läst om de första aids-fallen i amerikanska tidskrifter insåg vad symptomen orsakades av. Därefter kom flera unga män till sjukhuset med liknande symptom. År 1983 lyckades forskare isolera hiv-viruset som är grundorsaken till aids. Synen på homosexualitet var under tiden negativ, men hade börjat liberaliseras genom bland annat homosexutredningen, men sjukdomen blev ett bakslag och hiv fick öknamnet "bögpesten".
1980 och 90-talens hiv-epidemi I början av sjukdomens spridning ansågs den inte kunna påverka allmänheten, eftersom de flesta som fick viruset tillhörde minoriteter som homo- och bisexuella eller sprutnarkomaner. Därför uppmärksammades inte spridningen initialt i massmedia bortsett från mindre notiser, detta ändrades när spridningen ökade och under 80 och 90-talen försämrades därför läget för homosexuella och i debatten diskuterade läkare och debattörer om man skulle sätta homosexuella i karantän eller till och med tatuera dem med information om att de var smittade.
År 1984 blev det allmänt känt att det var viruset hiv som orsakade aids. Forskare insåg också att den vanligaste smittvägen för hiv var blod och sperma, vilket gjorde att samlag mellan män innebar större risk för spridning av hiv. Året efter att hiv upptäcktes tog Regeringen beslutet om att personer med hiv nu skulle omfattas av smittskyddslagen. Hiv-smittade personer skulle också informera all vårdpersonal de hade kontakt med och gå på regelbundna kontroller till läkare. De som inte följde reglerna riskerade fängelse eller tvångsisolering utan rättegång, lagarna gjorde att benägenheten för att testa sig, speciellt inom riskgrupperna, omedelbart minskade.
1987 infördes en ny lag för att försöka stoppa spridningen av hiv, den så kallade bastuklubbslagen. Det var ett försök av politikerna att stoppa spridningen genom att försvåra möjligheten för samlag på allmänna platser där främst sex mellan män kunde förekomma. Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande (RFSL) valde en annan strategi, istället informerade de om och uppmuntrade till användingen av t.ex. kondomer och regelbundna läkarkontroller. En undersökning gjord under den här tiden gjord av Folkhälsomyndigheten visade att mer än en tredjedel av allmänheten i Sverige trodde att tårar från hiv-positiva var smittsamma, och ungefär lika många trodde att offentliga toaletter var en möjlig smittväg.
År 1996 kom den första bromsmedicinen och dessa har sedan förbättrats och förändrat prognosen för hiv-smittade, tack vare dessa mediciner har en hiv-diagnos gått från en döddsdom till att bli en kronisk sjukdom.
2010 och 2020-talet Mellan åren 1981 och 2012 hade totalt fall av hivinfektion anmälts i Sverige. Av dessa hade fått diagnosen aids och hade rapporterats avlidna. Det fanns personer som levde med en känd hiv-diagnos och årligen rapporterades det om ca 450 nya fall. Till och med 2017 hade totalt ungefär fall av hivinfektion i Sverige rapporterats och år 2019 beräknades omkring leva med en aktiv hivinfektion.
Under 2020 rapporterades 364 nya fall av hiv-smitta i Sverige, vilket motsvarar 3,5 personer per invånare. Det är en minskning med 18 procent från 2019 som var året med lägsta antalet smittfall under 2010-talet. En anledning bakom denna minskning är troligtvis restriktionerna under Covid-19-pandemin, där minskat resande, självisolering och begränsade öppettider för restauranger och nöjesliv bidrog till minskad smittspridning för flera sjukdomar. Spridningen av hiv påverkades också av den minskade migrationen och resandet under pandemin. Majoriteten av de som infekterats smittats ofta utomlands i länder med hög hiv-smitta så som Thailand, Nigeria och Kenya. Denna minskning kan jämföras med den som skedde mellan åren 2018 och 2019 där minskningen var ungefär 6,7 procent.
År 2022 fanns det ungefär personer i Sverige som levde med hiv, varav dryga hälften var över 50 år gamla. Det är alltså den första generationen, som var ungdomar när hiv-epidemin startade, som främst var de som fått leva med viruset. Det finns inget etablerat botemedel mot sjukdomen, men ungefär 90 procent av de personer som var över 50 år och levde med hiv har tack vare bromsmediciner en virusnivå i blodet som var nära noll enligt Folkhälsomyndigheten.
Behandling i Sverige Ända sedan 1996 har man i Sverige använt sig av en effektiv kombinationsbehandling som inkluderar flera olika antiretrovirala läkemedel (ART). Med ART-behandlingar kan man få ner virusmängden i patientens blodplasma till icke-mätbara nivåer. Det innebär att virusmängden är lägre än 50 eller 20 viruskopior/ml blod beroende på vilken testmetod som har använts. En välbehandlad hiv-patient riskerar alltså inte att sprida smittan vid sexuella kontakter, även utan kondom. Behandlande läkare avgör vilka förhållningsregler och skyldigheter att informera som gäller för en smittad person. All hiv-testning och behandling är gratis i Sverige.
Lagar och regler i Sverige Hiv är en av de sjukdomar som klassas som allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det innebär att smittskyddslagens tvångsbestämmelser kan tillämpas på personer som exempelvis misstänks ha en hiv-infektion men som vägrar gå med på provtagning. Det finns även en skyldighet för en person som är smittad eller misstänkt för att ha blivit smittad av hiv att medverka vid en eventuell smittspårning för att minska spridningen.
Före 2012 fick en man som haft sex med en annan man aldrig bli blodgivare, detta ändrades senare till en karantän på 12 månader, en regel som kvarstod fram till våren 2021. Därefter lättades regelverket ytterligare och karantänen för män som har sex med män måste ha avstått från sex med män i ett halvår för att få lämna blod. Denna regel är en kvarstående rest från hiv-bekämpningen under 1980-talet.
Hiv-organisationer i Sverige
Hiv-Sverige miniatyr|313x313px|Hiv-Sverige logotyp Hiv-Sverige är en ideell, partipolitisk och religiös obunden organisation som skapades 1990. De arbetar utifrån de mänskliga rättigheterna för att stödja alla personer som lever med eller berörs av hiv på något sätt. Tillsammans med organisationer, aktivister och intressenter arbetar de för att främst med påverkans- och opinionsarbete, samt information och rådgivning för människor med hiv.
Röda bandet som är logotypen för Hiv-Sverige är den internationella symbolen för kampen mot hiv och aids. Det var 1991 då organisationen Visual AIDS i New York fick idén om en symbol som skulle stå för solidaritet och tolerans med hiv-smittade och aids-sjuka, som ofta blev diskriminerade. Bandet var inspirerat av "Yellow Ribbon" som introducerades för att stödja och visa solidaritet med soldaterna som slogs i Gulfkriget.
Riksförbundet Noaks Ark Riksförbundet Noaks Ark är en organisation som samlar ett nätverk av regionalt verksamma föreningar i Sverige som kan erbjuda personer med hiv stöd och aktiviteter i flera olika former. Riksförbundet arbetar på en nationell skala genom att erbjuda telefonrådgivning, bevakning av forskning, rikstäckande kommunikations- och utbildningsinsatser, mediekommunikation och påverkansarbete. Noaks ark vision för framtiden är att alla människor ska ha goda kunskaper om hiv och att spridningen ska minska. Det ska inte längre upplevas som skamligt att ha blivit smittad av hiv utan de ska bemötas med respekt istället för rädsla.
Källor
Kategori:HIV/AIDS Kategori:Sveriges samhälle