USS Arkansas (BB-33) var ett dreadnought-slagskepp, det andra i Wyoming-klassen, i den amerikanska flottan. Hon var det tredje fartyget i den amerikanska flottan som namngavs till ära av den 25:e delstaten och byggdes av New York Shipbuilding Corporation. Hon kölsträcktes i januari 1910, sjösattes i januari 1911 och togs i bruk av flottan i september 1912. Arkansas var beväpnad med ett huvudbatteri med tolv 305 mm kanoner och hade en toppfart på 20,5 knop (38,0 km/h).
Arkansas tjänstgjorde i båda världskrigen. Under första världskriget ingick hon i nionde slagskeppsdivisionen, som var knuten till den brittiska Grand Fleet, men hon deltog inte i några strider under kriget. Under mellankrigstiden utförde Arkansas en mängd olika uppgifter, bland annat utbildningskryssningar för aspiranter och goodwillbesök utomlands.
När andra världskriget bröt ut genomförde Arkansas neutralitetspatruller i Atlanten innan USA gick in i kriget. Därefter eskorterade hon konvojer till Europa under 1944. I juni stödde hon invasionen av Normandie och i augusti gav hon eldunderstöd vid invasionen av södra Frankrike. År 1945 överfördes hon till Stilla havet och besköt japanska positioner under invasionerna av Iwo Jima och Okinawa. Efter krigsslutet transporterade hon trupper tillbaka till USA som en del av Operation Magic Carpet. Arkansas användes som mål i Operation Crossroads, ett par kärnvapentester vid Bikiniatollen i juli 1946.
Design
Arkansas var 171 m långt och hade en bredd på 28 m och ett djupgående på 9 m. Hon hade ett deplacement på 26 417 ton som konstruerad och upp till 27 680 ton vid full last. Fartyget drevs av Parsons ångturbiner med fyra axlar och tolv koleldade Babcock & Wilcox-pannor med en effekt på 28 000 shp (21 000 kW), vilket gav en toppfart på 20,5 knop (38,0 km/h). Fartyget hade en räckvidd på 8 000 nmi (15 000 km) vid en hastighet på 10 knop (19 km/h).
Fartyget var beväpnat med ett huvudbatteri med tolv 305 mm/50-kaliber Mark 7-kanoner i sex Mark 9-torn på mittlinjen, varav två var placerade i ett överfyrningspar framåt. De övriga fyra tornen var placerade akter om överbyggnaden i två överfyrande par. Det sekundära batteriet bestod av tjugoen 127 mm/51-kaliberkanoner monterade i kasematter längs skrovets sida. Huvudpansarbältet var 279 mm tjockt, medan kanontornen hade 305 mm tjocka sidor. Besiktningstornet hade 292 mm tjocka sidor.
Modifieringar 1925 moderniserades Arkansas på Philadelphia Navy Yard. Hennes deplacement ökade avsevärt, till 26 484 t i standardutförande och 31 100 t vid full last. Hon breddades till 32 m, främst genom installation av ett torpedskydd, och djupgåendet ökade till 9 m. Hennes tolv koleldade pannor ersattes med fyra White-Forster oljeeldade pannor som var avsedda för de fartyg som avskaffades i enlighet med Washingtonfördraget; prestandan förblev densamma som de äldre pannorna. Fartygets däckspansar förstärktes genom tillägg av 89 mm pansar på andra däcket, plus 44 mm pansar på tredje däcket i fören och aktern. Däckspärren över motorerna och pannorna ökades med 19 mm respektive 32 mm. Fem av 127 mm kanonerna togs bort och åtta 76 mm/50 kaliber luftvärnskanoner installerades. Huvudmasten togs bort för att ge utrymme för en flygplanskatapult monterad på torn nummer 3 mittskepps.
Tjänstgöring
Innan första världskriget Arkansas kölsträcktes den 25 januari 1910 vid New York Shipbuilding i Camden, New Jersey. Hon sjösattes den 14 januari 1911, varefter utrustningen påbörjades. Fartyget var färdigt i september 1912 och togs i bruk i den amerikanska flottan den 17 september vid Philadelphia Navy Yard under befäl av kapten Roy C. Smith. Efter sin idrifttagning deltog Arkansas i en flottuppvisning den 14 oktober 1912 för president William Howard Taft. Fartyget tog Taft ombord samma dag för en resa till Panama för att inspektera Panamakanalen, som fortfarande var under uppbyggnad. Arkansas påbörjade sin shakedown-kryssning efter att ha levererat Taft och hans följe till kanalzonen. Under denna kryssning testades flottans första trådlösa långdistans telegrafisystem med framgång, med regelbundna sändningar som Arkansas tog emot från en överföringsanläggning som låg i Arlington, Virginia. Den 26 december återvände Arkansas till kanalzonen för att ta med sig Taft till Key West, Florida. Efter avslutad resa tilldelades Arkansas Atlantflottan och deltog i övningar utanför USA:s östkust. Arkansas första utlandskryssning, till Medelhavet, inleddes i slutet av oktober 1913. Under resan stannade hon i flera hamnar, bland annat i Neapel den 11 november, där fartyget firade Italiens kung Viktor Emanuel III:s födelsedag. vänster|miniatyr|Arkansas den 15 oktober 1912 I början av 1914 kulminerade en internationell incident med Mexiko i den amerikanska ockupationen av Veracruz. Arkansas deltog i ockupationen och bidrog med fyra kompanier av marininfanteri med 17 officerare och 313 värnpliktiga. De amerikanska styrkorna kämpade sig fram genom staden tills de säkrade den. Två av Arkansas besättningsmän dödades i striderna. Arkansas stannade kvar i mexikanska vatten tills hon avgick den 30 september för att återvända till USA. Medan fartyget var stationerat i Veracruz besöktes det av kapten Franz von Papen, den tyske militärattachén i USA och Mexiko, och konteramiral Christopher Cradock, befälhavare för den brittiska 4:e kryssarsskvadronen, den 10 maj respektive den 30 maj 1914.
Arkansas anlände till Hampton Roads, Virginia, den 7 oktober och deltog därefter i övningar under en vecka. Därefter seglade hon till New York Navy Yard för periodiskt underhåll. Efter att reparationerna var klara ångade fartyget ner till Virginia Capes-området för övningar. Hon återvände till New York Navy Yard den 12 december för ytterligare underhåll. Reparationerna var klara inom en månad och den 16 januari 1915 avgick Arkansas till Virginia Capes för övningar den 19-21 januari. Fartyget färdades sedan ner till Guantánamobasen på Kuba för ytterligare övningar med flottan. Arkansas återvände för träning utanför Hampton Roads den 7 april, följt av ytterligare en underhållsperiod vid New York Navy Yard med början den 23 april.
Den 25 juni var reparationerna klara och Arkansas avgick till Newport, Rhode Island, för torpedövningar och taktiska manövrar i Narragansett Bay, som pågick till slutet av augusti. Den 27 augusti var fartyget tillbaka i Hampton Roads. Där deltog hon i övningar utanför Norfolk till och med den 4 oktober. Därefter återvände hon till Newport, där hon deltog i strategiska manövrar den 5-14 oktober. Den 15 oktober gick hon till New York Navy Yard där hon torrdockades för omfattande underhåll. Arbetet var avslutat den 8 november, då Arkansas återvände till Hampton Roads. Fartyget var i Brooklyn för reparationer den 19 november, som pågick fram till den 5 januari 1916, då hon ångade söderut till Karibiska havet, via Hampton Roads, för vinterövningar. Den 12 mars ångade hon till Mobile Bay för torpedövningar, innan hon återvände till Guantánamo. Den 15 april återvände hon till New York Navy Yard för en översyn.
Första världskriget USA förklarade krig mot Tyskland den 6 april 1917 och anslöt sig till de allierade makterna i första världskriget. Arkansas tillhörde då sjunde slagskeppsdivisionen i Virginia. Fartyget patrullerade östkusten och utbildade kanonbesättningar under de följande fjorton månaderna. Den 14 juli 1918 skickades fartyget till Storbritannien för att avlösa slagskeppet Delaware, som sedan december 1917 hade varit avdelat för att samarbeta med Grand Fleet i sjätte stridsskvadronen. Den 14 juli lämnade Arkansas USA; när slagskeppet närmade sig Royal Navy-basen i Rosyth sköt det på vad man trodde var ett periskop från en tysk ubåt. Jagarna som eskorterade Arkansas släppte sjunkbomber men träffade inte den påstådda ubåten. Arkansas anlände till Rosyth den 28 juli och anslöt sig till resten av den nionde slagskeppsdivisionen som var stationerad där. Under återstoden av konflikten opererade divisionen som Grand Fleets sjätte stridsskvadron.
Den 11 november trädde vapenstilleståndet med Tyskland som avslutade första världskriget i kraft. Enligt villkoren skulle Tyskland internera huvuddelen av högsjöflottan i Scapa Flow, under överinseende av Grand Fleet. Arkansas och de andra amerikanska krigsfartygen deltog i interneringen; en kombinerad flotta på 370 brittiska, amerikanska och franska krigsfartyg mötte högsjöflottan i Nordsjön den 21 november och eskorterade den till Scapa Flow. Den 1 december avskiljdes den nionde slagskeppsdivision från Grand Fleet, varefter Arkansas lämnade Firth of Forth för Isle of Portland. Hon gick sedan ut till sjöss för att möta oceanångaren George Washington, som förde president Wilson till Europa. Arkansas och de andra amerikanska flottstyrkorna i Europa eskorterade fartyget till Brest i Frankrike den 13 december. Efter att ha slutfört eskorten seglade Arkansas till New York och anlände den 26 december, där flottan deltog i en uppvisning för marinminister Josephus Daniels.
Mellankrigstiden vänster|miniatyr|Arkansas under 1920 Utbildningen i fredstid för Arkansas bestod av individuell träning, en årlig flottmanöver och periodiskt underhåll i torrdocka. Efter att ha återvänt till USA gick Arkansas in i torrdocka vid Norfolk Navy Yard för en omfattande översyn. Därefter återförenades hon med flottan för att genomföra träningsövningar utanför Kuba, varefter hon korsade Atlanten till Europa. Hon nådde Plymouth den 12 maj 1919 och gjorde sedan väderobservationer den 19 maj och fungerade senare som referensfartyg för att vägleda Navy Curtiss NC-flygbåtarna som flög från Trepassey Bay, Newfoundland, till Europa. Efter att ha slutfört den uppgiften ångade hon till Brest den 10 juni och hämtade upp amiral William S. Benson, chefen för marinens operationer, och hans fru. Arkansas förde dem tillbaka till New York efter att Benson hade avslutat sin resa till fredskonferensen i Paris och anlände den 20 juni.
Den 19 juli lämnade Arkansas Hampton Roads för att ansluta sig till sin nya uppgift, den amerikanska Stillahavsflottan, med destination San Francisco. Hon anlände den 6 september via Panamakanalen och tog ombord Josephus Daniels och hans fru. Den 12 september förde hon Daniels och hans fru till Blakely Harbor i Washington och deltog dagen därpå i en flottuppvsining för president Wilson. Den 19 september anlände Arkansas till Puget Sound Navy Yard för en allmän översyn. Hon återvände till flottan i maj 1920 för övningsverksamhet utanför Kalifornien. Flottan antog ett klassificeringssystem för skrov och den 17 juli tilldelade Arkansas beteckningen "BB-33". Hon ångade till Hawaii i september, vilket var första gången hon färdades till öarna. I början av 1921 besökte Arkansas Valparaíso, Chile, där hon togs emot av president Arturo Alessandri Palma.
I augusti 1921 återvände Arkansas till Atlanten, där hon blev flaggskepp för befälhavaren för slagskeppsstyrkan i Atlantflottan. Under hela 1920-talet transporterade Arkansas aspiranter från United States Naval Academy på sommarkryssningar. Hon gjorde en Europaturné 1923; där stannade hon den 2 juli i Köpenhamn och fick besök av Danmarks kung Christian X. Hon stannade också i Lissabon och Gibraltar. En annan kryssning för aspiranter till Europa följde 1924; kryssningen för nästa år gick till USA:s västkust. Den 30 juni 1925 stannade hon i Santa Barbara i Kalifornien för att hjälpa till med efterdyningarna av jordbävningen i Santa Barbara 1925. Arkansas, jagaren McCawley och patrullbåten PE-34 skickade män i land för att hjälpa polisen i Santa Barbara. De upprättade också en tillfällig radiostation i staden. miniatyr|Arkansas besöker Kiel i juli 1930. Fotot är taget ifrån slagskeppet Schleswig-Holstein.