miniatyr|stående=1.8|Elfviks gårds huvudbyggnad, fasad mot söder, september 2021. Elfviks gård ligger i kommundelen Elfvik i Lidingö kommun. Gården är det ursprungliga godset längst österut på Elfvikslandet med tillhörande herrgårdsbyggnad. Elfviks gård och lantbruksfastighet ägs sedan 1946 av Lidingö kommunen och ingår som en central del i Långängen-Elfviks naturreservat. Lantbruket med ekonomibyggnader och cirka 125 ha betes- och uppodlad mark drevs av kommunen med en anställd gårdsförman och en medhjälpare medan herrgårdsbyggnaden arrenderas ut som värdshus med konferensmöjligheter. Från och med 2010 drivs även lantbruket av en arrendator. Stockholms läns museum har bedömt gårdsmiljön och bebyggelsen vid Elfviks gård som omistlig efter den utvärdering som gjordes 1993-1994.
Elfvik är den enda kvarvarande lantbruksgården på Lidingön från den tid då Lidingö var ett utpräglat bondesamhälle, det vill säga fram till i omkring 1910–1920, då Lidingös villastäder började byggas. Gården ägdes av släktingar till familjen Albert Janse fram till 1946 då den såldes till kommunen. Området kring Elfviks gårds lantbruk, gårdsplanen och parken ned mot Hustegafjärden är tillgänglig för allmänheten. Här passerar även den nio kilometer långa vandringsleden Elfviksleden.
Namnet Elfvik Ursprunget till namnet Elfvik är inte helt klarlagt. I samband med bildandet av Långängen-Elfviks naturreservat valde Lidingö stad att ändra stavningen Elfvik till Älvik vad gäller själva gården och närmaste väg Elfviks uddvägPostnummersök för gatunamn. Älvik har ansetts ha sitt ursprung i trädslaget al som idag växer i stort antal nere vid det sanka området vid viken mot Hustegafjärden. I vilken mån det också växte alar i viken på 1600, 1700-talen med cirka 2 m högre havsvattennivå i området är oklart. På den äldsta kända kartan över Lidingö upprättad av lantmätare Pedher Mehnlöös 1661, stavades gårdens namn som Älwÿk där Äl skulle avse trädslaget al och wÿkBokstaven ÿ är ett y med så kallat trema. är en gammal svensk stavning för ordet vik. På en karta över området upprättad 1720 av lantmätare Lars Kietzlingh, stavades namnet som Elfvik men vid en uppdatering 1774 av lantmätare Gabriel Boding med kartan från 1720 som underlag stavades namnet som Elgvik, både på kartan och i kartans textdel, vilket borde avse djuret Älg. På en karta från 1781 upprättad av lantmätare Israel Ström, hade man återgått till stavningen Elfvik, där v skrevs med w som Elfwik.
Officiellt benämns idag området Elfvik och huvudvägen till gården, Elfviksvägen där Elfviks uddväg tar vid. Värdshuset Elfviks gård som arrenderar herrgårdsbyggnaden har behållit stavningen av namnet som Elfvik.
Historik Gårdens historia sträcker sig över mer än 700 år. En stor gård fanns på Elfvik vid mitten av 1300-talet, förmodligen även tidigare. Ett utmärkande drag för Elviks gård är att gården aldrig varit en boplats för högreståndspersoner utan till att börja med lantbrukare och i ett senare skede, entreprenörer och borgare som velat skaffa sig ett ståndmässigt boende, där varje ägarbyte inbegrep ombyggnationer och stora investeringar i avsikt att höja gårdens inkomster och status.De enda gårdar på Lidingö som har varit en boplats för adelssläkten från 1700-talet är Stora Breviks gård som under lång tid beboddes av släkten Banér som hade sitt huvudsäte på Djursholms slott och Bo gård som på mitten av 1700-talet beboddes av baron Carl Pfeiff (1735–1792), gift med Ulrika Spandelcreutz, dotter till lagmannen Gustav Spandelcreutz (d. 1778). De personer som har haft det största inflytandet på Elfviks gårds utveckling var i tidsordning hovgulddragaren Peter Widman, fabrikören Lars Fresk och överste löjtnanten Albert Janse.
Den första dokumenterade ägaren var Magnus ThyrgilssonMagnus Thyrgilsson av släkten Färla. Han ägde flera gårdar på Lidingö som alla togs över av Bo Jonsson (Grip). Franciskanerna eller gråbröderna, som de allmänt kallades i Sverige, grundade konvent i en rad svenska städer på 1200-talet och 1247 ett konvent i Uppsala. Prästerskapet fick många donationer i form av gods och gårdar vilket kan antas ha en koppling till Magnus Thyrgilsson.Inom Riksarkivets MPO-projekt, publicerades i Nationalencyklopedins internetupplaga den 29 oktober 2003, en artikel där det angavs att frälsemannen Lars Olofsson (stjärna) 1477 skänkt Franciskanerkonventet i Uppsala gods i lydingöö. Denna benämning har dock dementerats av NE som felaktigt angiven och skulle i stället vara Lydinge gods i Tuna socken i östra Uppland., Kanik i Uppsala, som med all sannolikhet hade fått gården som en donation och inte drev gården själv. En mangårdsbyggnad i sten uppfördes först på slutet av 1700-talet.
I början av 1500-talet övertog släkten Banér i Djursholm samtliga gårdar och lantbruk på Lidingö som tidigare hade förvärvats av Bo Jonsson (Grip) under tidsperioden 1376–1381, dokumenterat sammanlagt 20 gårdar och även Stora och Lilla Höggarn samt Fjäderholmarna. På 1720-talet anges Sigfrid Johansson som brukare av Elfviks gård. Vem som arrenderade gårdsmarken av Banérs är oklart. Banérs styrde över gårdarna på Lidingö ända fram till 1774 då den skuldsatte Johan Gabriel Banér d.y.Johan Gabriel Banér d.y. (1733–1811), son till kammarherre Johan Mauritz Banér (1708–1767). på Djursholms slott kommit på obestånd och tvingades börja sälja ut sina Lidingögårdar efter nära 300 år i Banérs ägo, vilket kom att bli en mycket viktig milstolpe i Lidingös utveckling.
Hovgulddragaren Peter Widman
1774 såldes Elfviks gård till Peter Widman (1735–1790), en förmögen hovgulddragare som verkade i Stockholm under Gustav III:s tid (1746–1792). Widman köpte gården för att använda den som sommarresidens. Någon gång i slutet på 1770-talet förvärvade Widman också Västra Yttringe gårds skogsdel på Elfvik, Rävviken och Duvholmen. 1781 gjordes en noggrann uppmätning av markararealen av lantmätare Israel Ström uppdelad i olika områden beroende på vad marken användes till. Gränsen i väster mot Långnäs gård gick från Fågelöudde söderut mot Söderåsens västra del och omfattade all mark på Elfvikslandet öster om denna gräns inkluderande Duvholmen, totalt cirka 180 ha.
Gårdens stora produkter var mjölk, spannmål och potatis. Områden 14, 15, 16 och 19 utgjordes huvudsakligen av skog kombinerat med bete. Inom område 12, nuvarande Söderåsen, hade man fällt all barrskog och använde det som betesmark för gårdens mjölkkor. Gårdens hästar hade betesmark inom område 15. En stor åker, område 4, motsvarande drygt 2.5 ha, användes för potatisodling. Resterande områden var antingen betesmark eller avsett för spannmålsodling. Flera områden var föremål för röjning och utvidgning av åkerarealen och man hade byggt långa stenmurar runt vissa beteshagar. Vid Rävviken, ett tidigare hemman, fanns ett antal torp som beboddes av statare som arbetade på gården. Uppmätningen 1781 jämfört med nuvarande kartbild stämmer mycket väl överens med hänsyn till att havsnivån beroende på landhöjningen 1781 låg drygt 1 meter högre än idag, vilket tydligt visar sig i vikarna som går djupare in i landkonturen.
Peter Widman byggde över den tidigare mangårdsbyggnaden i trä till en-plans herrgårdsbyggnad i sten som stod klar 1775 vilket är det årtal som anges på husets ankarslutar på gårdssidan. Det nya huset kom att utgöra grunden till den tvåvånings herrgårds- och slottsliknande byggnad som senare uppfördes av Lars Fresk 1811. Nybyggnationerna av Peter Widman på gården finns dokumenterade på en tomtkarta från 1783, men ingen av de angivna byggnaderna finns kvar förutom stommen till den nuvarande herrgårdsbyggnaden. Han anlade dessutom en stor planerad trädgård, vattendammar och två vägar ner mot sjön vilket också framgår av lantmäterikartan från 1781. Den 14 augusti 1787 invigdes ett litet kastell med salutkanoner på en kulle mitt i trädgården, tillägnat Arla Coldinuorden. Invigningen skedde i närvaro av ordensbröderna majoren Karl Björnberg (1735–1790) och friherren Karl Pfeiff (1735–1792), från Bo gård som hade seglat ut med Coldinuordens flottilj från Skeppsholmen till Elfvik dagen till ära. Kastellet donerades av Widman till orden och blev i samband med invigningen döpt till Ophir.
Sommaren 1788 när den svenska flottan seglade förbi ute på Höggransfjärden på väg till Finland och kriget mot Ryssland (Gustav III:s ryska krig, 1788–1790) använde Widman kastellet för att salutera flottan. Händelsen finns beskriven i en dikt av Carl Michael Bellman som inleds med raderna; Hur stod du i din dörr bland klippta granars led, då mot vår oväns eld på vattnets varma spegel, en rustad flotta flöt, som sträckte sina segel inunder skarpa dön till finska vikar ned! Av kastellet, som revs på mitten av 1800-talet, återstår idag bara själva kullen och en låg svängd stenmur som dock utgör rester av en stensatt vilobänk som Albert Janse lät uppföra långt senare. Inne i herrgårdsbyggnaden finns två kakelugnar kvar från Peter Widmans tid, den ena med hans initialer PW i det dekorerade kaklet. Från hans tid finns också gyllenlädertapeter kvar, som vid renoveringar utförda efter 1984 har flyttats till annan plats i huset. En bit från huset finns en gammal grävd brunn, även kallad Helenas brunn efter Peter Widmans hustru, med kringgärdande låg stenmur och ställning i påkostat smide för vattenkarets hissanordning.
Carl Michael Bellman, som var ordensbroder med Widman i ordnarna Par Bricole och Timmermansorden, var ofta utbjuden till gården sommartid, där han som tack för gästfriheten ofta bjöd på nyskrivna dikter och visor. En av de mer kända av dessa dikter skapade på Elfviks gård, tillägnad familjen Widman, är dikten med rubriken "På Elfvik den 6 juli 1788", som inleds med orden "Glada bygd så täckt belägen...". Vilken melodi som Bellman eventuellt kan ha använt till dikten har inte säkert kunnat beläggas, men sägnen säger att det var samma melodi som idag är känd som "Fjäriln vingad syns på Haga". Bellman var också ute på Elfvik vintertid vilket framgår av en dikt som han tillägnade Peter Widmans hustru, Helena Widman daterad till den 26 december 1787 som inleds med versen:
Att förekomsten av vargar i Stockholmstrakten var vanliga på 1700-talet, som antyds av Bellmans dikt och även långt in på 1800-talet beläggs av sockenstämmoprotokoll från Lidingö där man anger att under perioden 1823-27 dödades i Stockholms län 138 vargar.
Fabrikören Lars Fresk och ingenjören Samuel Owen Efter Peter Widmans bortgång 1790 bodde sonen Sven Widman kvar på gården fram till 1796 då den såldes till fabrikören Lars Fresk och en industriell era tog sin början på Elfvik. Förutom att driva lantbruket, anlade Fresk en stor fabrik i slänten ner mot sjön som stod klar 1798. I fabriken tillverkades främst ylletyger som i huvudsak var avsett för tillverkning av uniformer till armén och marinen men även exempelvis schabrak till hästar var en stor produkt. Av fabriksanläggningen finns ingenting kvar idag. Fresk använde herrgårdsbyggnaden som privatbostad och byggde om den 1811 genom att bygga på ett våningsplan och bredda huset med 7 m på vardera sidan, varvid huset i stort sett fick det utseende det har idag.
Samuel Owen, även kallad "den svenska verkstadsindustrins fader" var nära bekant med familjen Fresk och firade sitt andra bröllop (med Beata Carolina Svedell, borgmästardotter från Hedemora) på Elfviks gård 1817. Samuel Owen hjälpte Fresk att utveckla maskinparken i fabriken och svarade för installationen av den första ångmaskinen i fabriken 1804, som ersatte den tidigare drivanordningen med så kallad hästvandring. Enligt obekräftade källor, var Fresk först i Sverige med att utnyttja ångmaskinen som drivmotor inom tillverkningsindustrin.