Konstruktiv röstnedläggning innebär att en medlemsstat inom Europeiska unionen avstår från att rösta i Europeiska rådet eller Europeiska unionens råd vid en omröstning om ett beslut rörande den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som kräver enhällighet, utan att hindra övriga medlemsstater från att anta beslutet. Medlemsstaten i fråga kan då avge en formell förklaring som innebär att den inte blir bunden av det fattade beslutet, men förutsätts att – i en ”anda av ömsesidig solidaritet” – avstå från varje handling som kan strida mot eller hindra genomförandet av beslutet av unionen och dess övriga medlemsstater. Förfarandet utgör ett alternativ till att lägga in ett veto vid beslutsfattande som kräver enhällighet. Om minst en tredjedel av medlemsstaterna, som omfattar minst en tredjedel av unionens befolkning, använder sig av möjligheten till konstruktiv röstnedläggning vid en omröstning kan beslutet dock inte antas.
Bestämmelserna om konstruktiv röstnedläggning återfinns i artikel 31.1 i fördraget om Europeiska unionen:
Bestämmelserna om konstruktiv röstnedläggning infördes genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, och syftade till att underlätta beslutsfattande inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Användning Fram till Rysslands invasion av Ukraina 2022 hade konstruktiv röstnedläggning endast använts vid ett enda tillfälle; när unionen 2008 beslutade att inrätta ett civilt uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken för Kosovo. Vid det tillfället använde sig Cypern, Grekland, Rumänien, Slovakien och Spanien av möjligheten till konstruktiv röstnedläggning (samtliga av dessa medlemsstater vägrade senare att erkänna Kosovos självständighet).
Sedan 2022 har konstruktiv röstnedläggning använts dels i samband med beslut om användandet av den europeiska fredsfaciliteten, dels i samband med ett beslut om Europeiska unionens uppdrag för militärt bistånd till Ukraina.
Se även Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Kvalificerad majoritet inom Europeiska unionen
Referenser
Kategori:Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik