Birgitta Knutsdotter Olofsson, född Ericson 18 november 1929 i Göteborg, är en svensk forskare i pedagogik och psykologi. Hon var 1952–1972 gift med författaren Rune Pär Olofsson. Biografi Uppväxt och studier Olofsson är yngst av fem barn till kyrkoherde Knut Ericson och gymnastikdirektören Greta Ericson, född Larsson. Hon föddes i Göteborg men familjen flyttade 1942 till Norrköping, där hon tog studentexamen för att fortsätta studierna vid Uppsala universitet med pedagogik, religionshistoria och psykologi. Hon blev filosofie kandidat där 1952, filosofie licentiat vid Stockholms universitet 1971 på en studie om ungdomsbrottslighet samt filosofie doktor i psykologi vid samma universitet 1975. Hon blev docent 1990 och biträdande professor 1993. Hon var 1952–1972 gift med författaren och prästen Rune Pär Olofsson. Som prästfru i Östra Ryd i Uppland arbetade Olofsson på 1960-talet deltid som kurator inom kriminalvården på anstalten Bogesund, där hennes man var kaplan.
Arbete och forskning I början av 1970-talet var Olofsson lektor på kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet och undervisade i kriminalpsykologi men hade också kurser om norminternalisering och samvetsfunktioner på psykologiska institutionen vid samma lärosäte. Åren 1975–1976 var hon byrådirektör vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och åren 1976–1994 lektor på förskollärarutbildningen vid Lärarhögskolan i Stockholm. Hon var expert i en utredning om ungdomsbrottslighet vid Justitiedepartementet 1971–1973 och medlem i en arbetsgrupp om ungdomsbrottslighet vid Europarådet 1975–1979.
Från doktorsavhandlingen om ungdomsbrottslighet bytte Olofsson fokus till att forska om barns lek. Hon gick därvid från ett arbetssätt präglat av mätbarhet och statistik till en hermeneutisk och observerande metod med deltagande inslag. Inspirerad av lekforskare som exempelvis Gregory Bateson och Lev Vygotskij utarbetade Olofsson några principer för lek: samförstånd, turtagande och ömsesidighet. Ett nyckelord är begreppet leksignal och Olofsson menar att leken börjar redan på skötbordet. Det lekande barnet lär sig efterhand även metakommunikation när det både befinner sig i låtsasleken och kan diskutera leken utifrån. Leken bidrar till barnets berättarkompetens och språkutveckling.
Bibliografi i urval Vad var det vi sa! Om ungdomsbrottslighet (1971) Unga lagöverträdare III (SOU 1973:25) Lek för livet (1987) Varför leker inte barnen? (1991) I lekens värld (1992) De små mästarna (1996) Den fria lekens pedagogik (2017)
Referenser
Kategori:Födda 1929 Kategori:Kvinnor Kategori:Levande personer Kategori:Personer från Göteborg