thumb|Från Manetens första utställning i oktober 1958, intendent Carl-Erik Hammarén, silversmeden Sven-Erik Högberg och utställande konstnär Per Thorlin. Galleri Maneten, Galerie Maneten eller bara Maneten, var ett konstgalleri i Göteborg som drevs av Föreningen Maneten, senare Sällskapet Maneten, från 1958 och fram till cirka år 2000.

I Göteborg hade det sedan 1930-talet diskuterats om att skapa ett Konstens Hus där olika konstföreningar och konstformer skulle kunna samverka och ställa ut. På 1950-talet hade frågan dragits i politisk långbänk. År 1958 erbjöd Gösta Stenberg för Västra Sveriges Restaurang AB (Vara-bolaget) åtta större kulturföreningar i Göteborg att gratis få husera på andra våningen av restauranglokalen Gyllene Hästskon i huset på Vallgatan 3.Kenneth Andersson & Lars Hansson et al. (1986) Havsverk: Sällskapet Maneten informerar, nr.30, issn 1100-4762 Alla föreningarna tackade ja och bildade därmed Föreningen Maneten som i styrelsen hade medlemmar ur Göteborgs Konstnärsklubb, Grupp 54, Göteborgs författarföreningen, Västra Sveriges Arkitektförening, Göteborgs tonsättarförening, Tekniska samfundets i Göteborg avdelning för husbyggnadskonst, Västra kretsen av Svenska inredningsarkitekters riksförbund, Svenska Trädgårdsarkitektersföreningens Göteborgskrets och Föreningen Göteborgs konsthantverkare.ESSESS (1964-11-01) Restaurangen som blev konstsalong, Svenska Dagbladet, sid:16

Föreningens namn "Maneten" valdes, enligt föreningens förste ordförande, arkitekten Lars Ågren för att anspela på Västkusten och att det var en förgrenad verksamhet som gärna fick brännas lite. Namnet anspelade också på en årstidskrift som föreningen Konstnärskretsen i Göteborg givit ut i början av 1900-talet.

Utgångspunkten för föreningen var att skapa en klubblokal och att förbättra utställningsmöjligheterna i Göteborg. Som första utställningsansvarig valdes konstnären Carl-Erik Hammarén som hade jobbet fram till mars 1961. Utställningsmöjligheterna för konstnärer i Göteborg vid den här tiden var små och bröt man med göteborgstraditionerna, som fortfarande i hög grad dominerades av kolorismen, så var det ännu svårare att få ställa ut. Maneten blev från start en plats som bröt med den traditionen. Första utställare var Per Thorlin, med abstrakta landskapsbilder, och under det första året presenterades exempelvis experimentella konstnärer som Carl-Fredrik Reuterswärd, Öyvind Fahlström och Carl-Erik Häggblad.

Maneten var under många år en central plats för Göteborgs konstliv. År 1964 hade föreningen 1200 medlemmar, producerade ett 15-tal utställningar om året och var utöver Göteborgs Konsthall den enda konstutställningslokal som fick kommunalt stöd.

Efter Hammarén gick jobbet som utställningsintendent till konstnären Bengt Blomqvist och därefter tog Knut Yngve Dahlbäck över 1966.Svenska Dagbladet (1966-04-17) Ny intendent utsedd för Galerie Maneten, sid:17 Kring 1966 blev Maneten av med sin lokal på Vallgatan och verkade under flera på olika sätt, bland annat med utlåning av konst i förorten Högsbo. I början av 1970-talet flyttade Galleri Maneten till Parkgatan i lokaler invid gamla Margarethaskolan vid Heden.Svenska Dagbladet (1972-11-12) Färgglädje och Patos, sid:24 Utöver utställningsverksamheten arrangerade Maneten föredrag, konferenser och annan programverksamhet, var en aktiv debattör och fungerade ibland som sakkunnig instans i kommunala kulturfrågor och liknande. Med tiden blev Maneten den stora samarbetsorganisationen för kulturarbetare i Göteborg. När exempelvis Konstnärernas Kollektivverkstad i Göteborg (KKV) skapades 1972 var Maneten en grundorganisationernaav och representerad i stiftelsen.Thorsten Ahlberg (1972-05-25) Göteborgskonstnärer får kollektiv verkstad, Svenska Dagbladet, sid:8

År 1973 visades två utställningar på Maneten som båda skapade stor debatt, både bland vissa medlemmar och i tidningarna, som anklagade Maneten för vänstersympatier. Den första utställningen var med konstnärerna Lars Hillersberg och Ulf Rahmberg, som gav ut tidskriften Puss och det andra var valandelevernas utställning Imperialismen är en papperstiger.

I ännu ett försök att skapa ett kulturhus i Göteborg bildade Maneten tillsammans med Nationalteatern och idrottsföreningen BK Häcken, Pusterviks Kultur AB 1978.Margareta Artsman (1978-08-17) Röst från apk ger Göteborg ett kulturhus, sid:7 Aktiebolaget köpte fastigheterna Röda Bryggan 4 och 5, som bland annat inrymde Pustervikskällaren och tanken var att driva restaurangen och samtidigt hyra ut övriga lokaler till kulturverksamhet, främst till Maneten och Nationalteatern. Vid den här tiden hade Maneten 2000 medlemmar och man behövde större lokaler. Samma år startade man tidskriften Havsverk: Sällskapet Maneten informerar som gavs ut fram till och med 1992. Bara två år senare upphörde Göteborgs kommun med stödet till Pustervik vilket skulle innebära att Manetens medlemmar tillsammans med Nationalteatern blev utan lokal.Svenska Dagbladet (1980-05-23) Pusterviks läggs ned, sid:17 År 1993 inrättade Sällskapet Maneten priset Årets Filmfotograf som samma år började delas ut på Göteborgs Filmfestival.Hans Schiller (1993-02-14) King-Kong stal föreställningen, Svenska Dagbladet, sid:31 Åren 1990-1993 huserade Nationalteatern i nuvarande Pusterviksteatern och det var också i en lokal i detta hus som Maneten drev galleriverksamhet de sista åren fram till ungefär millennieskiftet 2000.

Noter

Kategori:Kultur i Göteborg Kategori:Konstgallerier i Göteborg