miniatyr|Första sidan till "Den nya Grottesången" från Dikter II, 1914. "Den nya Grottesången" är en dikt av den svenske författaren och poeten Viktor Rydberg. Tendensdikten, som första gången gavs ut i Dikter (andra samlingen) 1891, är central bland Rydbergs 1890-talsverk och framstår som en av de mest samhällskritiska.Hedberg, s. 45. Den har beskrivits som en uppgörelse med den industriella kapitalismens rovdrift och industrisamhällets förmenta fasor.Hult, s. 65. Mycket av den akademiska diskussionen om dikten har handlat om hur man egentligen ska förstå diktens politiska budskap, och i vilken mån den ger uttryck för Rydbergs faktiska ståndpunkter.
"Den nya Grottesången" har därtill haft en stor påverkan på arbetarrörelsen i Sverige, och influerade bland annat poeter som Gustaf Fröding och Dan Andersson. Ernst Wigforss menade att det var "Den nya Grottesången" – snarare än Karl Marx – som gjorde honom till socialist. Dikten har kallats en av de djärvaste tendensdikterna i den svenska 1800-talslyriken, och jämte Esaias Tegnérs "Svea" den främsta indignationsdikten från samma epok.
På formnivå är den experimentell, med varierande versmått och nydanande rim och radbrytningar som väckte mycket uppmärksamhet i samtiden. Verket har i sin helhet översatts till finska två gånger.Lund, Tore (2020b). ”Efter Efter Viktor Rydberg”. i Burman, Anders. Efter Viktor Rydberg : Receptionshistoriska studier. Södertörns högskola. Läst 8 oktober 2022 Delar har översatts till engelska.
Tillkomst Under sent 1870-tal undervisade Viktor Rydberg i filosofi och kulturhistoria vid Göteborgs undervisningsfond (numera Göteborgs universitet). Fokuset på filosofi och kulturhistoria gav ämnen, motiv och kunskaper som också återkom i författarskapet. 1870-talets filosofiska studier bidrog på så vis till den idédiktning som Rydberg i allt högre grad ägnade sig åt. Myter återkom i verk som Fädernas gudasaga men även dikter som "Vårdträdet" – och "Den nya Grottesången".Lund, s. 317.
Ursprungligen, när kontraktet skrevs under 4 september 1891, var tanken att trycka Vapensmeden tillsammans med bland annat "Den nya Grottesången" i en samlad Dikter II som skulle få undertiteln "Vers och prosa". I augusti hade Rydberg haft 54 sidor poesi som skulle passa till samlingen, och planer för ytterligare trettio sidor. Målet var att prosa skulle utgöra fyra femtedelar av verket, och poesi en femtedel. Vapensmeden blev dock längre än tänkt, och i september började Rydberg därtill arbeta på "Den stora Grottesången". Enligt traditionen ska han ha fått inspiration till sången efter att ha informerats om diskussioner kring barnarbete i en pågående utredning.Lund, ss. 117-124.
I början av oktober 1891 bidrog den framväxande "Den nya Grottesången" till att diktbeståndet ökade från 80 till 120 sidor, och i slutet av oktober 1891 bestämde man sig för att dela verken till Vapensmeden samt Dikter II. Dikter II blir totalt 160 sidor, varav 151 upptas av dikter och övriga består av bland annat en "efterskrift" på prosa som Den nya Grottesången har försetts med. Man lägger dessutom till några av dikterna från Vapensmeden, bland annat "Gläns över sjö och strand" (tillsammans med en prosaingress).
Vapensmeden gavs ut först, i november 1891, och blev en försäljningssuccé (med 5 000 sålda exemplar bara under julhandeln 1891). Förlaget var oroligt att Vapensmeden och Dikter II skulle konkurrera med varandra på julmarknaden, men insåg detta för sent. Detta tycks dock inte ha blivit ett större problem, då Dikter II gick lika bra som Vapensmeden.
Utgivning miniatyr|Illustrerad upplaga av dikten, med teckningar av Tyra Kleen. Ord&Bild 1901. Ursprungligen publicerades "Den nya Grottesången" i Rydbergs andra diktsamling, Dikter (andra samlingen), från 1891. Mellan 1896 och 1996 kom "Den nya Grottesången" ut i 47 fullständiga utgåvor. Den har också publicerats helt eller delvis i en rad lyrikantologier, som ofta har tagits fram specifikt för svenskundervisning i skolan. Karl Warburg förde samman Rydbergs två Dikter till en volym, och så har Dikter vanligtvis getts ut även därefter. Såväl när Dikter har getts ut som två som en volymer har "Den nya Grottesången" inkluderats. De enda undantagen från detta är några utgåvor av Rydbergs verk i urval, samt Hans Lindqvists utgåva av Valda dikter som gavs ut mellan 1948 och 1966.
Utgivningen av "Den nya Grottesången" har varit ganska konstant sedan den första gången gavs ut, och under 1900-talet gavs den ut i åtminstone en utgåva per årtionde. Allra flest tryckningar skedde under 1920-talet, då den trycktes tio gånger. Den har också ofta tagits med i antologier över svensk lyrik, som exempelvis Lars Gustafssons Svensk dikt, men då oftast i utdrag. Hela sviten, och då även dess avsnitt som är skrivna på prosa, trycktes dock i "Realismen och efterromantiken", den fjärde delen av antologin Svensk litteratur från 1995. Den trycktes även i sin helhet i en antologi från Timbro förlag 2023. Under nästan hela tiden sedan första utgivningen har dikten i någon form funnits i handeln.
1901 gav tidskriften Ord&Bild ut "Den nya Grottesången" med symbolistiska illustrationer av Tyra Kleen.Ström Lehander, Karin. "I Tyra Kleens fotspår: en studie över konstnärens tid i Rom och Paris 1892-1908," s. 6. (2018).
Form och struktur Dikten föregås av en inledning. Därefter utgörs själva dikten av sex avsnitt, i tur och ordning:Rydberg, ss. 207-228.
Grotte får trälinnorna Grotte får trälbarnen Grotte är vorden en världsmakt Grotteproblemet Grotte på afstånd och nära håll Till Herren Sebaot
Efter de avslutande orden i "Herren Sebaot" följer en efterskrift, som bland annat innehåller kanslern-Mammonsprästens festpredikan.Rydberg, ss. 229-239.
Dikten är på många sätt ett formexperiment. Rimmen och radbrytningarna var nydanande och väckte mycket uppmärksamhet i samtiden. När det kommer till versmått och form rör det sig trots inte om fornnordisk vers utan snarare en stor blandning av olika versmått. Grundmetern i dikten är fyrtaktiga trokéer, men med kortare verser inskjutna. Vid flera tillfällen ändras dock metriken, för att återspegla diktens innehåll och handling. Det sker exempelvis i en episod där trälbarnen vandrar tillsammans med sina föräldrar mot kvarnen, och därmed mot en säker död. När de i solnedgången ser kvarnens glöd ändras metern, och utgörs i stället av lyriska, fallande blandverser med inrim i raderna:
Guldvågen kommer i strålar, som höja sig,spruta mot zenit och dröja och böja sig
När Rydberg skildrar det inre helvetet sker det dock i stället på stigande blandvers:
och klagan och hån och vin och dån bli en enda röst som ur helvetets bröst.
Efter detta återgår metern plötsligt till fyrtaktig troké:
Vilket vimmel över ängden! Grottekvarnens glitterskal öppnar sig för nyanlända trälaskaror utan ända
I diktens avslutande avsnitt, "Till Herren Sebaot", riktar trälen sin bön till Herren Sebaot på fri vers i biblisk stil. När Kanslern-Mammonsprästen avslutar dikten med sin festpredikan sker det på jambisk vers, som i ett festtal av Esaias Tegnér:
Ur egoismen växer klassintresset för oss, de höge spelarna, trumfässet uti vår politik, real och hälsosam.
Litteraturvetaren Kristian Wåhlin menar att Rydberg med sina versformer har tagit dem i innehållets tjänst på ett nydanande sätt, för att fånga industrisamhällets tonfall och rytm.
Innehåll miniatyr|I "Den nya Grottesången" återberättas sägnen om Fenja och Menja vid kvarnen Grotte, hämtad ur Den poetiska Eddan. Nordisk folktro och fornnordisk mytologi präglade Viktor Rydbergs diktning från Lille Viggs äventyr till "Den nya Grottesången". Det sammanföll med en tidsperiod i svensk litteratur, det så kallade nittiotalet, då kopplingen mellan myt och politik ständigt var aktuell, och "Den nya Grottesången" var en del av detta.Bergmann, ss. 98-99.Hegerfors, s. 79. I "Den nya Grottesången" användes myten om kvarnen Grotte som maler ner allt som ägaren så önskar, från "Grottesången" i Den poetiska eddan.QUINN, JUDY. "Death and the king." SCRIPTA ISLANDICA(2014): 39. I "Den nya Grottesången" handlar det dock i överförd, metaforisk betydelse i stället om industrialismens baksidor. Den allegoriska tolkningen utarbetas på rik detaljnivå.
Inledningen I inledningen stöter berättaren, som är på besök hos biskop Bernward i Hildesheim, på Ahasverus på Judenstrasse.Rydberg, ss. 204-206. Det är sista gången som Ahasverus dyker upp i Rydbergs diktning, och nu som ensam auktoritet till skillnad från i tidigare dikter som "Prometeus och Ahasverus". Under mötet med berättaren ger han uttryck för en mycket pessimistisk syn på samtiden. Människosläktet närmar sig sin undergång, säger Ahasverus profetiskt, men "det är min tröst. Den ohyggliga Grottekvarnen skall upphöra att mala." Därmed introduceras Grotte-myten som diktens motiv.Rydberg, s. 204.
När Grottemotivet har introducerats återberättar berättaren den fornnordiska myten om Grottesången, vilket görs på följande sätt:En sägen förtäljer, att jättemörna Fenja och Menja hade roat sig med att från underjorden kasta upp två klipphällar på Midgards yta. Någon gjorde av dessa hällar kvarnstenar och skänkte dem till konung Frode Fridleifsson. Ödet ville, att samma jättemör tillfångatogos under ett krig i Svitiod och såldes som trälinnor till Frode, som lät dem draga kvarnen, kallad Grotte. De malde guld och trygghet åt konungen och fred åt hans folk och välvilja mellan människor. Men då Frode, förhärdad av guldlystnad, vägrade dem nödig vila, malde de eld och död över honom och läto kvarnen gå med sådan fart, att stenarna sprucko och resvirket störtade ihop.Rydberg, s. 204.
Nu har dock hela universum blivit en Grottekvarn: "Måtte då demonerna komma snart, som grupp hennes vridstång och svänga henne så, att hon maler sig själf i stycken." Inledningen gör det tydligt att Grottesången, som hämtad ur Eddan, här används som en symbol för industrialiseringen.Salmi-Niklander, Kirsti. "“Nor Happiness, nor Majesty, nor Fame”: Proletarian Decadence and International Influence in Early Twentieth-Century Finnish Working-Class Literature." Journal of Finnish Studies 18.2 (2015): 75-98.
Strax därefter går Ahasverus, men innan han går överlämnar han en pergamentrulle till berättaren, och det är innehållet i denna pergamentrulle som utgör själva dikten.
Diktens sex avsnitt "Den nya Grottesången" handlar i överförd betydelse om det industriella näringslivet och dess svagheter, i synnerhet om vad Rydberg såg som företagsledares bristande respekt för arbetarklassens villkor.Hedberg, s. 18. I "Den nya Grottesången" är det arbetarklassen – trälarna – inklusive kvinnor och barn, som får kvarnstensblocken att mala åt näringslivet, något som "Kanslern-Mammonprästen" rättfärdigar åt den vankelmodige kungen:Schön, s. 588.
På sin tron kung Frode sitter, i demantprydd purpurrock, ser med välbehag hur glitter- strödda dansarinnan spritter som i rytmiskt rus vid citter- knäppars klang och flöjters lock. Kanslern-Mammonsprästen kommer, gör en sirlig bock, säger: större arbetskraft kräfver Grotte än han haft, vida större än den förre, den han hittills haft. Dina trälars kraft förslår ej, fastän hundratusen män, och den helga kvarnen går ej, om ej flere draga den.Rydberg, s. 207.
I det första kapitlet skildras hur Grottekvarnen får tillgång till trälinnorna, och i det andra hur kvarnen får tillgång till trälbarnen.Rydberg, ss. 207-209. För att få kvarnarna att mala ännu snabbare uppfinner prästen i det tredje avsnittet, "Grotte är vorden en världsmakt", ett nytt medel – konkurrens:Konung, det är konkurrens; hur den eggar, hetsar, sporrar, sticker, stinger, gnager, borrar, hur den sveder och den bränns!